Idag gäller det

Ventilationsseminarium för uppsatsen i eftermiddag. Slipar på vad jag ska säga om uppsatsen jag opponerar på. Ont om tid, mycket att prata om. Ser fram mot en givande diskussion om uppsatser och kvalitet.

En annan diskussion som är mycket intressant är den som pågår på Debutantbloggen efter mitt brev till Oskar. Uppskattar verkligen alla inlägg och att nivån är tämligen hög – dock är det oundvikligt att en och annan känner sig trampad på tårna. Idag fortsätter diskussionen: Vad är egentligen litterär kvalitet?

Min bok på Bokus och Bokia

Min bok Inte klia, Adam! finns nu på Bokus och Bokia. Fortfarande inget omslag, men det är på gång. Och man kan självklart inte beställa den ännu. Men den finns! Om jag kunde skulle jag slå en frivolt.

(Titlarna på polska och bosniska ser konstiga ut på grund av att Bokus inte klara av de ”konstiga bokstäverna”, men i boken blir det rätt!)

Pling – ett drömjobb!

Jag älskar ljudet av ett mejl som landar i min inkorg. Minns hur jag för ett par år sedan betraktade namnen på alla avsändare, som mest var vänner till mig, och tänkte att jag i framtiden ville ha mer fler mejl från förlag, redaktörer och andra personer som jag har en yrkesmässig relation till. Nu ser min inkorg ut ungefär så som jag föreställde mig.

I går kom ett extra roligt mejl från en redaktör som gillade en idé jag presenterade för honom nyligen. Så nu har jag ett nytt, superintressant skrivuppdrag. Lite bråttom är det, men det är bra. Då blir arbetet oftast både effektivare och bättre.

Vad som är så roligt? Att det finns en författare med i bilden. Håll nu tummarna för att inget går snett. 

Ännu ett kvalitetsinlägg från mig

Medan det pågår en intressant diskussion om egenutgivning och kvalitet i kommentarerna till mitt senaste inlägg på Debutantbloggen sitter jag med näsan i detta. Jag förhåller mig till kvaliteten i de teorier, analyser och tolkningar som presenteras i uppsatsen jag ska opponera på. Den handlar om kodväxling – att växla språk under samtalets gång.

Dagens ljuspunkt var att öppna ett paket med böcker. Bloggböcker. Som en illustration till Sofias kommentar på ovan nämnda inlägg:

Genom att läsa deras bloggar hörde jag såklart talas om deras böcker och tillslut blir man ju så nyfiken att man vill läsa dem. Ok, i en del fall pratar vi inte om helt okända namn, alla har dessutom mer eller mindre kända förlag i ryggen. Men jag tror inte att det avgjorde beslutet för mig att läsa boken utan det var just bloggarna som väckte nyfikenheten.

(Ursäkta kamelen. Den får sällan synas, men visade sig vara en riktig linslus.)

En vit pannå. En resa. En dröm.

Jag satt och väntade på tunnelbanan och läste kommentarerna på mitt föregående inlägg i mobilen. Blev lite gråtmild. Herregud, jag som inte alls är sådan. Tack. 

Tunnelbanan kom, jag stoppade ner mobilen i fickan, tog plats. Snett emot mig satt en kvinna. Hon fingrade på en plastpåse. Det var en stor plastpåse och i den låg en stor, vit pannå. Ibland släppte fingrarna påsen och dansade fritt i luften. Jag föreställde mig att hon målade. I tanken.

Själv skrev jag.  

Tack för att du gör den här resan med mig. Tack för sällskapet, för den delade drömmen. Tack för orden.

På väg

Sitter på bussen på väg till universitetet. En kasse böcker på sätet intill mig, gammal kurslitteratur som ska lämnas in på andrahandsbokhandeln. Musik i lurarna, solen sneglar mot mig; värmer. På torsdag ska magisteruppsatsen försvaras. Snart är studentlivet slut. Snart börjar skrivarlivet. På riktigt. Jag är på väg.

Arbete som låter tanken vara fri

Ett av mina allra första jobb var att lägga ner fakturor i kuvert. Jag fick en hög fakturor på morgonen som skulle vikas på ett speciellt sätt. Sedan skulle det ner i ett kuvert som skulle klistras igen. Fortfarande kan jag drömma mig tillbaka till det där skrivbordet och det monotona arbetet. Till skillnad från många andra arbeten kan tanken vara fri medan kroppen genomför arbetet på ren rutin. Klockan tickar och tiden omvandlas till lön. När arbetsdagen är slut är även arbetet det.

Jag arbetar inte längre med att stoppa fakturor i kuvert (mer än när jag skickar mina egna, men det är inga gigantiska högar av papper, tyvärr). Däremot finns det vissa sysselsättningar i hemmet som bjuder på samma enformighet och tankefrihet. Min favorit är att steka pannkakor. Ingen kan komma och säga att jag inte gör nytta, samtidigt som jag är fri att drömma mig bort hur mycket som helst. Igår hade jag anteckningsboken och den röda pennan som sällskap. Fick en bra idé som behövde formuleras.

Idéutveckling pågår.

En annan aktivitet som funkar på samma sätt för mig är att stryka. Officiellt hatar jag att stryka, men oss emellan så kan jag avslöja att jag finner en viss njutning i att platta till kläder samtidigt som jag försjunker i mina fantasivärldar.

Twittrar ni?

Jag har (ännu) inte fattat tjusningen med Twitter, men eftersom Debutantbloggen finns där har jag blivit tvungen att skriva mina första tweets. (Läs dem på http://twitter.com/debutantbloggen) Jag är dock fortfarande skeptisk.

Använder ni Twitter? Till vad? #prataomdet har fått ett enormt medialt genomslag, men jag tycker att det är otroligt svårt att fatta vad det handlar om bara genom att läsa på Twitter.

Snälla, kan någon förklara grejen med Twitter?