Nobel i Rinkeby och Tensta 2020

Framsidan av Nobelhäftet 2020, med ett målat porträtt av Louse Glück. Precis som förra året har jag arbetat med Nobel i Rinkeby och Tensta under hösten. Barn och ungdomar på tre olika skolor har läst om Alfred Nobel, Nobelpriset i litteratur och Louise Glücks poesi. Tillsammans har de gjort ett häfte som är tillägnas årets Nobelpristagare.

Eftersom prisutdelningen inte sker i Stockholm blir det heller ingen mottagning på Rinkeby bibliotek. I morgon kommer dock eleverna i klass 9 på Enbacksskolan i Tensta att möta Stewe Claeson, som har översatt två av Glücks diktsamlingar till svenska, i ett digitalt samtal.

Läs mer på www.nobelirinkeby.se. Gå till bloggen för att läsa alla inlägg från i år. I arkivet finns en del material från tidigare år och mer kommer framöver.

Gästinlägg på Debutantbloggen

För snart tio år sedan debuterade jag som författare med den tvåspråkiga bilderboken ”Inte klia, Adam!”. Under  2011 bloggade jag på Debutantbloggen, tillsammans med Oskar Källner och Frida Skybäck. Debutantbloggen startades i december 2008 av de tre debutanterna Augustin Erba, Kevin Frato och Kalle Dixelius. Varje år tar ett gäng nya debutanter över.

För en tid sedan fick jag en inbjudan att skriva ett gästinlägg, vilket jag tackade ja till. Idag publiceras min text som handlar om varför det känns som att debutera igen nu när ”Prinsen av Porte de la Chapelle” snart publiceras.

Läs hela inlägget här!

Omslaget till nya boken är klart!

I januari 2021 släpps ”Prinsen av Porte de la Chapelle, en bok jag har arbetat med i flera år. Sara R. Acedo har gjort det snygga omslaget. Så här beskriver förlaget boken:

”Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt.”

Efter tre år i Sverige kliver Salar på tåget i Malmö. Han vet inte vart han ska, bara att han måste fly igen. Kanske kommer han aldrig mer att träffa Karin och Albin. Han har blivit en del av deras familj, gått i skolan och lärt sig språket. Sedan kom avslaget.

När tåget rullar över bron stänger Salar av mobilen. Han orkar inte förklara, orkar inte ta farväl. Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj. Men vissa saker försvinner inte, hur mycket man än blundar.

Salar hamnar i Paris och det provisoriska tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib, som hjälper honom att hantera det svåra livet som flykting i Frankrike. Bland råttor, rädsla och polisrazzior växer en vänskap fram.

En mörk och ärlig roman om en ung människa som slåss för sin värdighet i ett omänskligt system.

Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Annelie Drewsen har gjort omfattande research och intervjuat ungdomar som lever på gatan i Paris – många av dem med starka band till Sverige.

 

Extramaterial till Adam-böckerna

Tillsammans med Markku Huovila har jag gjort tre bilderböcker om Adam, utgivna med parallelltext på Vivlio förlag. Till böckerna finns extramaterial för föräldrar, pedagoger och bibliotekarier att skriva ut. Här kan du ladda ner de tre filerna för utskrift.

Klicka på bilden för att ladda ner filen!

 

 

 

Bildserien kan användas som utgångspunkt för samtal. Låt barnet berätta vad som händer i bilderna. För lite äldre barn kan bildserien vara utgångspunkt för en skrivuppgift. Det går också att klippa isär bilderna och låta barnen lägga dem i rätt ordning för att sedan berätta vad som händer.

Finn fem fel-bilderna kan användas som pyssel. Det går också att klippa isär de två bilderna och låta två barn ha varsin. Utan att se på varandras bilder ska de genom att beskriva och jämföra sina bilder komma fram till vad som skiljer dem åt.

Idrott och identifikation i Opsis

Framsidan av tidningen Opsis Barnkultur. Idag kom ett nytt nummer av Opsis Barnkultur – fullmatat med intressanta artiklar. Jag kastade mig genast över Nathan Hamelbergs text om identifikation och n-ordet i Pippi.

Det centrala, menar han, är vilka möjligheter till identifikation som texter erbjuder ett barn. I grunden är det lätt att identifiera sig med någon eller något som är annorlunda, men till en viss gräns:

Det är först när man uppfattar karaktärer som utpekande, eller att de har en symbolisk plats i hierarkier eller att statistroller reserverats för vissa, som möjligheter till identifikation går i baklås. Den vars like lyser med sin frånvaro kommer att identifiera sig med en smurf, ett sagodjur eller ett knytt fram till den punkt då texter eller berättelser säger ”här är du”.

Jag läser hans text med särskilt intresse då jag i sommar gick kursen Astrid Lindgrens författarskap på Linnéuniversitetet. Under några veckor plöjde jag såväl teoretisk litteratur som Linsgrens verk, vilket fick mig att reflektera en hel del över det som Hamelberg kallar ”ett bråk mellan Lindgrens bokstav och Lindgrens anda”. Alltså att det som Lindgren stod för – antirasism och alla människors lika värde – ibland inte avspeglas i textens språkbruk eller gestaltning. Frågan sträcker sig långt bortom n-ordet i Pippi, och jag hoppas vi får se en fortsatt diskussion om det i Sverige. Här är exempelvis Kati i Amerika värd att läsas och analyseras, men även andra avsnitt i Pippi Långstrump-trilogin eller Kajsa Kavat. Astrid Lindgrens författarskap förtjänar en sådan genomlysning.

I samma tidning ger jag mig på att recensera just en bok av Astrid Lindgren, nämligen Pippi på rymmen som för första gången illustrerats av Fabian Göranson. Det var roligt att omsätta mina nyvunna kunskaper från kursen i något konkret.

I en lång artikel skriver Lena Kjersén Edman om idrottsböcker, och jag blev förstås glad att Satsa allt, Amina! fick vara med på ett hörn. Den femte och senaste boken i serien heter Vi är bäst, Amina!

Läs mer om Opsis Barnkultur här!

Ett uppslag om idrottsböcker ur tidningen Opsis Barnkultur.

 

 

Det mångspråkiga och transspråkande skolbiblioteket

Åsa Lundholm är utvecklingsledare för skolbibliotek  i Sigtuna kommun och startade nyligen Facebook-gruppen ”Det mångspråkiga och transspråkande skolbiblioteket” för skolbibliotekarier, skolbiblioteksutvecklare och lärare som som vill utbyta erfarenheter och hjälpas åt att hitta böcker på olika språk. Jag blev nyfiken och bad henne berätta lite mer.

Kan du berätta lite om vad du arbetar med? Åsa Lundholm

– Jag arbetar som utvecklingsledare för skolbibliotek på barn- och ungdomsförvaltningen i Sigtuna kommun. Ungefär halva min tid ägnar jag åt att driva och stötta skolbiblioteksutvecklingen i kommunen. Ungefär halva tiden ägnar jag åt skolbiblioteksutveckling inom ramen för den satsning på nyanländas lärande som vi i år inlett med stöd av Skolverket.

Varför startade du gruppen?

– I Sigtuna kommun är 47 procent av eleverna flerspråkiga. När vi analyserade vad vi behövde utveckla så var det tydligt att det just var läsförmågan som vi behövde stärka. Därför föll det sig naturligt att skolbiblioteket, lokalt och centralt, behöver spela en mer aktiv roll. Jag fick i uppdrag att dels starta upp ett mångspråksbibliotek, dels vara med och utveckla transspråkandet i gränslandet skolbibliotek, svenska som andraspråksundervisning, modersmålsundervisning och studiehandledning. Jag kastade mig in i det uppdraget med stor entusiasm, men insåg ganska snart att jag kände mig ensam. I skolbibliotekarierollen är man ofta ensam på sin arbetsplats och behöver bygga olika former av nätverk för att föra olika kollegiala diskussioner, vilket jag har för mer generella skolbiblioteksfrågor. Men jag hittade inget forum med en aktiv diskussion om specifikt böcker på olika språk och hur man kan arbeta transspråkande med dessa. Därför startade jag ett.

Vad hoppas du att gruppen ska bidra till? 

– Jag hoppas att den ska bli ett forum för råd, tips, frågor och diskussioner som rör just skolbibliotek och mångspråkighet. Jag önskar ett forum där man prestigelöst kan testa idéer och diskutera teori och pedagogik. Men även bara hjälpa varandra med att hitta bra böcker på olika språk.

Vad är det roligaste och det svåraste med att köpa in mångspråkslitteratur?

– Det är roligt att det är ett slags detektivarbete. Både att söka fram titlar på de stora nätbokhandlarna men även att hitta alternativa förlag och distributörer. Det svåraste är kanske att om man inte vet exakt vilken titel man söker efter är det svårare bedöma kvalité utifrån omslag och Google translate. Man kan tro att man gör ett kap som visar sig vara ett bottennapp.

En annan svårighet är att hitta litteratur för olika behov som ändå är åldersadekvat. Vissa elever har missat mycket skola på grund av krig och flykt och läser kanske inte så bra på sitt modersmål. För några är det starkaste språket kanske ett språk man tillägnat sig under resans gång. Andra har inte vana att läsa på modersmålet eftersom de är uppvuxna i Sverige och svenskan är skolspråk. Vissa modersmålslärare vill bara förmedla det egna språkets klassiker till eleverna.

Kan du berätta om några mångspråksinköp som du är särskilt nöjd med? 

– Åh. Det är svårt. Jag tror att de största förvärven ligger framför mig. Men jag är i alla fall glad att jag hittat lite böcker på urdu som eleverna gillar och som dessutom är vackra. Urdu är en av våra största språkgrupper och de urdutalande eleverna är i allmänhet mycket läsmotiverade, men det finns ännu inte så mycket utgivet på svenska förlag. Sedan blev jag barnsligt glad över att jag kom på att vissa författares namn transkriberas annorlunda på Adlibris än jag förväntat mig. Jag hittade till exempel inte ”Dagbok för alla mina fans” på ryska förrän jag av en slump upptäckte att Jeff Kinney stavas Dzheff Kinney på posterna för de ryska titlarna.

Hur kan begreppet transspråkande bidra till skolbiblioteksverksamheten? 

– Jag hoppas att vi ska bli bättre på att ta tillvara på den resurs som flerspråkighet faktiskt är. Både för lärandet och för den enskilda individens identitetsbyggande. Jag har också goda förhoppningar om att vi i våra olika yrkesroller ska bli bättre på att samverka kring eleven. Till exempel läste en modersmålslärare i spanska Kate DiCamillos ”Edward Tulanes fantastiska resa” högt för en spansktalande elev parallellt med att undervisande lärare högläste den på svenska. På så vis fick eleven både en läsupplevelse och en träning i båda språken. Jag önskar också att vi ska kunna engagera vårdnadshavarna mer. Våra elever har sedan årsskiftet tillgång till appen Polyglutt som bland annat innehåller ljudboksöversättningar till många olika språk. Jag hörde att en nyanländ vårdnadshavare inte bara blivit lycklig över att barnet kan lyssna på böcker på det egna modersmålet, utan också blivit förtjust över att själv kunna träna svenska genom att lyssna på böcker tillsammans med sitt barn.

Vad ska du läsa i sommar? 

– Massor hoppas jag. En bra sak med corona är att jag gett mig själv tillfällig lov att köpa  alla böcker jag är sugen på att läsa, så jag har en ordentlig hög som ligger och väntar. Bland annat ”Minoritetsorkestern” av Chigozie Obioma. Jag är också nyfiken på ”En stund är vi vackra på jorden” av Ocean Vuong. Men årets bästa bok har jag redan läst: Anna Burns ”Mjölbudet”. Den är enastående.

Gå till Facebook-gruppen Det mångspråkiga och transspråkande skolbiblioteket

Ny bok nästa år: Prinsen av Porte de la Chapelle

Våren 2021 kommer min bok ”Prinsen av Porte de la Chapelle” på Rabén & Sjögren. Det är en ungdomsroman som till stor bygger på verkliga omständigheter. Jag hoppas att många kommer att vilja läsa den.

Efter flera år i Sverige ger sig Salar iväg, eftersom han får avslag på sin ansökan om asyl. Han reser genom Europa och försöker samtidigt förtränga livet i den svenska familjen. Men vissa minnen försvinner inte, hur mycket man än blundar. Flykten från Sverige har bara börjat och Salar vet inte vart han ska ta vägen. Är det ens värt att fortsätta leva?

I vanliga fall känner jag glädje när ett nytt bokkontrakt skrivs under. Men den här gången är det annorlunda. Jag önskar att jag aldrig hade behövt skriva den här boken. Jag önskar att Salars historia aldrig hade kommit till mig. Men i tre år har han levt i mig, tvingat mig ut på resor. Han har tagit med mig till de mörkaste platserna, men också visat mig små skärvor av tillförsikt. Människorna som aldrig släpper taget om varandra, människorna som bjuder in en nykomling i gemenskapen. Killen som tar fram sin flöjt och spelar en bekant melodi vid elden i ett lerigt tältläger, i utkanten av en av världens vackraste städer.

Bilden här nedanför visar en kommentar från en av killarna jag träffade i Paris tidigare i år. Efter månader i tältlägret fick han till sist ett litet rum på ett slitet flyktingboende utanför Paris. Han vet inte om han får stanna i Frankrike.

Boken är en fortsättning på novellen Tusen tashakor, hejdå som finns att läsa här.

 

Lyssna på böcker i mobilen!

En flicka med lockigt hår håller i sin mobil och lyssnar i hörlurar. Till höger syns loggan för Biblio.

På grund av coronaepidemin kan det vara svårt att låna vanliga böcker just nu. Det är tur att man både kan läsa och lyssna på böcker digitalt.

Jag har själv varit ganska dålig på att läsa e-böcker, eftersom det verkar så krångligt. Men idag skaffade jag appen Biblio som gör att jag kan låna e-böcker via mitt vanliga bibliotek. Appen finns för iOS och Android. Det var enkelt att ladda ner den till mobilen och sedan logga in med lånekort och pinkod.

Så här såg det ut:

Vad konstigt att en av mina egna böcker kom upp direkt. Egentligen var det en helt annan bok jag tänkte läsa. Men jag blev förstås nyfiken på vilka andra av mina böcker som finns i Biblio. Det visade sig vara ganska många, till exempel ”Ingen gör mål på mig” som handlar om fotboll och kärlek.

Inbjudande antologi i svenska som andraspråk

När jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk sökte jag ständigt efter texter att läsa med mina elever. Det var tidskrävande och svårt, men avgörande för att undervisningen skulle bli bra. Att hitta böcker, dikter och andra slags texter som fungerade i ett språkligt heterogent klassrum är inte lätt, särskilt inte när man undervisar flera grupper och kurser parallellt.

Vissa texter blev riktiga fullträffar. Jag minns när jag läste Moa Martinssons novell ”Knapparna” med en stor grupp sfi-elever och den somaliska kvinnans röst fick en ny klangbotten av att göra Martinssons ord till sina. Jag minns klassen med nyanlända ungdomar som läste Sara Lövestams ”Flicka försvunnen” och diskuterade slutet med stor inlevelse. Jag minns den gången jag läste ”Anna, Hanna och Johanna” av Marianne Fredriksson och eleverna placerade ut framsteg för kvinnors rättigheter på en tidslinje.

Det var ett ständigt sökande och kopierande av texter, eftersom jag aldrig fann någon antologi som fungerade särskilt bra. Tack och lov har det hänt en hel del de senaste åren. Nyligen fick jag antologin ”SamSpråk – läs” i min hand. Det är en läsebok för elever på senare delen av sfi eller språkintroduktion utgiven av Sanoma utbildning. Louise Tarras och Eva Bernhardtson har gjort urvalet.

Ett textuppslag.

Att jag fick den beror på att utdrag ur två av mina böcker finns med. Dels några sidor ur ”Dagboken” som handlar om Tarek som brottas med det svenska språket och jobbiga minnen från hemlandet. Dels några sidor ur ”Astrid Lindgren – ett liv” som jag skrivit tillsammans med Cilla Dalén. Jag är alltså jävig, men måste ändå säga att det är en ära att få vara med i just den här antologin. För vad sägs om texter av Edith Södergran, Moa Martinsson, Jason Timbuktu Diakité, Negra Efendić, Selma Lagerlöf och många fler?

Läsaren möter 42 texter av olika slag, ordnade efter teman som ”drömmar, längtan nyfikenhet” och ”engagemang, kamp och rättvisa”, Här finns dikter, romanutdrag, noveller och sakprosa. Vissa texter är bearbetade till lättläst svenska, vilket tydligt framgår. Andra texter är skrivna på lättläst svenska i original och några texter är inte bearbetade alls.

Ett uppslag med uppgifter.

Jag gillar verkligen den här antologin. Här finns äldre texter av kända svenska författare, liksom debutanter som poeten Mona Monasar. Layouten är luftig och de flesta texterna har foton av antingen författaren eller något som anknyter till innehållet. Efter varje text finns ett uppslag med uppgifter, alltid enligt samma mönster. Några läsförståelsefrågor,  diskussionsfrågor, ord, skrivuppgifter, muntliga uppgifter och så vidare. Som lärare kan man luta sig mot bokens struktur, eller bygga vidare och skapa egna upplägg utifrån texter eller teman. Men framförallt kan man ge sina elever en bred och aktuell ingång till svenska litteratur.

 

 

Ett samtal med Ingrid Carlberg

Den 27 november 2019 arrangerade Nobelprismuseet i Stockholm en lärarkväll med anledning av att Alfred Nobel undertecknade den slutgiltiga versionen av sitt testamente just det datumet.

Som en del av programmet fick besökarna lyssna på journalisten och författaren Ingrid Carlberg, som har skrivit en omfattande och mycket läsvärd biografi om Alfred Nobel. Jag hade glädjen att ställa frågorna på scen. Ett väldigt roligt uppdrag, särskilt med tanke på att jag har skrivit en lättläst biografi om Alfred Nobel tillsammans med Cilla Dalén.