Fakta som smäller

Omslag till boken Fakta om dynamit. En tänd dynamitgubbe mot svart bakgrund. Just nu pågår arbetet med vårens nya böcker febrilt. Jag kommer faktiskt ut med fem lättlästa faktaböcker i Nypon förlags serie Fakta om, men bara en av dem är jag ensam författare till. Det är boken ”Fakta om dynamit”, som faktiskt är en av de svåraste böckerna jag någonsin skrivit.

Tidigare har jag skrivit två böcker om Alfred Nobel tillsammans med Cilla Dalén. Då har vi intresserat oss mest för honom som person, men dynamiten har förstås haft en central plats. Sedan några år arbetar jag dessutom med Nobel i Rinkeby och Tensta, vilket innebär att jag får fortsätta att berätta om Alfred, hans uppfinningar och idén om ett pris till de som gjort mänskligheten störst nytta.

Dynamiten är alltid spännande. Det började ju med Ascanio Sobrero som tillverkade en fullkomligt livsfarlig, gulaktig vätska. Han sa själv att den var för farlig att använda, men Alfred Nobel och hans familj bestämde sig för att starta egen tillverkning av sprängolja. En rad olyckor slog hårt mot verksamheten och tog livet av människor, bland dem Alfreds egen lillebror Emil. Alfred insåg  att han måste göra sprängoljan säkrare.

Det är snilleblixten att blanda nitroglycerin med kiselgur, en sorts sand som han hittar i Tyskland, som blir lösningen. Degen kan han rulla till stavar och i kombination med tändhatten, som han redan uppfunnit, blir det dynamit. Uppfinningen ligger helt rätt i tiden. Under industrialiseringen är behovet av sprängmedel stort, och dynamiten gör arbetet i gruvor och byggen säkrare och snabbare.

Men sedan då? Används dynamit fortfarande och tillverkas det i så fall enligt samma recept? Vad är det egentligen som sker när den sprängladdning krossar berg? Vilka människor arbetar med dynamit och andra sprängmedel idag? Det är sådana frågor som fått mig att skriva ”Fakta om dynamit”.

För att få svar på dem har jag läst en hel del, man framförallt har jag kontaktat experterna. Jag har besökt bygget av en ny tunnelbanelinje i Stockholm, intervjuat hundförare, haft videomöte med sprängmedelsexperter, intervjuat dynamitfabrikanter och rådfrågat barn om de begriper det jag försöker förklara. Resultatet finns snart mellan pärmarna i den lilla godbiten ”Fakta om dynamit”. Nu hoppas jag att riktigt många nyfikna barn hittar den på sitt bibliotek eller får den i present av någon snäll person. Givetvis passar den utmärkt att läsa tillsammans med Fakta om Alfred Nobel eller Alfred Nobel – Ett liv.

Jag i skyddshjälp inuti en tunnel.

Jag besöker sprängningarna för en ny tunnelbanetunnel under Södermalm i Stockholm. Berget bakom mig är laddat med cirka ett ton sprängmedel.

Boken om Linné – en succé?

”Carl von Linné – Ett liv” är andra boken som Katarina Lycken Rüter och jag skriver tillsammans. Det har varit ovanligt roligt och svårt – ofta hänger det ju ihop – att skriva om botanikern som blivit så betydelsefull, och samtidigt hårt kritiserad. Vi har gjort vårt bästa för att göra läsningen intressant och få fram personen Carl, men också skriva fram vari hans vetenskapliga arv består. Vi har även riktat sökljuset mot hans omgivning och särskilt de kvinnor som fanns kring honom. Boken är faktagranskad av Gunnar Broberg.

I dagarna fick vi omdömet från BTJ, och Staffan Engstrand skriver bland annat:

”… när författarna Annelie Drewsen och Katarina Lycken Rüter här beskriver Carl von Linné känns han påtagligt närvarande. (…) Hela livet forskade Linné om naturen, självfallet en god sak. Likafullt drog han kontroversiella slutsatser, till följd av okunskap, något som också på ett enkelt och tydligt vis problematiseras i denna bok. Ett fint bildmaterial kompletterar den löpande, lättlästa, luftigt satta texten och tydliga bildtexter följer smidigt upp innehållet. (…) Anekdotiska uppgifter smyger sig in på humoristiskt vis (…) Lättillgängligt om en för mänskligheten viktig vetenskapsman.”

Nu hoppas vi att boken om Linné ska nå ut till många läsare, framförallt på skolor och bibliotek. På förlagets webbplats finns ett riktigt bra arbetsmaterial om boken som jag varmt rekommenderar till alla pedagoger.

 

Invald i Barnboksakademin!

Häromveckan ringde Johanna Lindbäck mig och berättade att jag hade blivit invald i Svenska Barnboksakademin. Det känns enormt hedrande, särskilt med tanke på att jag kan tänka ut helt gäng författarkollegor som vore ännu mer förtjänta av en plats. Men jag ska göra mitt bästa som ledamot på stol nummer 7, där Inga Borg, Lasse Ekholm, Bo R Holmberg och Håkan Jaensson suttit före mig.

Svenska Barnboksakademin består av arton författare och illustratörer som arbetar med barn- och ungdomsböcker. Syftet är ”att främja god barn- och ungdomslitteratur och verka opinionsbildande”.

Andra boken om Amina på holländska

Den första boken om Amina gavs ut i Holland för ett par år sedan och nu finns även den andra boken ”Kom igen, Amina!” på holländska. Det är förlaget De Leesstraat som ger ut böckerna om Amina. Det är förstås väldigt roligt att böckerna når nya läsare! Nu finns böckerna om Amina på svenska och sex andra språk, utgivna både i Sverige och andra länder. Här har jag sammanställt en lista över alla språk som mina böcker finns utgivna på.

I höst kommer även ”Dagboken” att ges ut på holländska. Så här ser det ut i förlagets katalog:

Prinsen ska till Danmark

Omslaget till "Prinsen av Porte de la Chapelle" framför en karta över Danmark.Under våren har ”Prinsen av Porte de la Chapelle” fått ett väldigt fint mottagande av svenska läsare och kritiker. Nu är det klart att boken även kommer att ges ut på danska.

Det är förlaget Straarup & Co som har köpt rättigheterna. Tidigare har de gett ut  två av mina lättlästa böcker: ”Ingen gör mål på mig” och ”Fakta om mens”.

Jag hoppas förstås att Prinsen ska få ett lika fint mottagande i grannlandet som hemma i Sverige – och att han sedan ska få resa vidare ut i Europa.

Tack till Lisette Agerbo Holm på Straarup & Co och Åsa Bergman på Rabén & Sjögren Agency.

Hbtq, sexualitet och digital delaktighet på äldreboendet Himmelsbro

Bra idéer uppstår ofta i en krock. Det hände i somras när jag började skriva på den tredje delen i min lättlästa serie om äldreboendet Himmelsbro.

Först såg jag en väns inlägg på Facebook om att dejta, sedan läste jag några artiklar om äldres sexualitet och hbtq-frågor inom äldreomsorgen. Ungefär samtidigt arbetade jag som skribent på uppdrag av Digidelnätverket, ett nätverk av olika aktörer som alla arbetar för att fler ska ha tillgång till digitala tjänster. I mitt huvud krockade allt och en berättelse tog form.

På ganska kort tid hade jag skrivit ett manus som fick titeln ”En sten i hjärtat”. Det handlar om Åke som har levt ensam hela livet. Ingen livskamrat, ingen riktig kärlek. När en vän äldreboendet dör börjar Åke fundera på sitt långa liv. Varför har han aldrig lyssnat på sin egen längtan?

En kontaktannons som får de andra på boendet att skratta gör något annat med Åke. Han kan inte sluta tänka på den där mannen som ”längtar efter en varm hand, en vänlig blick, en kyss som varar in i döden.” Men går det att komma ut när man är så gammal som Åke?

Det var roligt att skriva om Åke, inte minst för att jag fick skriva om lust. En av artiklarna om äldre mäns sexualitet handlade just om längtan efter närhet och beröring, inte bara sex som bygger på erektion. Att skriva lättläst handlar om att fånga sådana saker i få och enkla ord. Vackra metaforer går bort. Pirr, puls och kroppar som skakar är bättre.

Jag var också tvungen att ta reda på hur kontaktannonser i lokaltidningen fungerar, och så kom frågan om digital delaktighet in helt naturligt. Åke hör kontaktannonsen när en i personalen läser lokaltidningen högt. Men sedan måste han använda både en surfplatta och en mobiltelefon för att svara på annonsen, något han inte alls har lust med.

Ja, Åke är en riktig surgubbe, vilket också var roligt att gestalta. En sådan som säger ”äh” åt det mesta och inte gillar förändring. Men i boken genomgår han en rejäl förändring, både i fråga om att testa nya digitala apparater och att knacka på en dörr till något helt okänt.

Nej, det sista var ingen metafor. Dörren han knackar på går till Sten, mannen som skrev kontaktannonsen.

En sten i hjärtat kommer ut i höst på Vilja förlag. Det är den tredje delen i serien Himmelsbro, efter ”Äppelpaj med extra vaniljsås” och ”Brev från kungen”. Omslaget är gjort av Lisa Benk.

Läs mer:

→ Digidelnätverket

Äldre män vill ha närhet – inte bara sex (artikel i Ottar)

Vid slutet av regnbågen (artikel i Ottar)

Svenska skådespelaren kommer ut som bisexuell – vid 75 års ålder (artikel i Aftonbladet)

Läsplogen till poesipiloter och bokdansande skola

Poesipiloterna på Enbacksskolan.

På världsbokdagen den 23 april delas läsfrämjarpriset Läsplogen ut för första gången. Priset delas lika mellan Elinsborgsskolans biblioteksråd samt poesipiloterna Saber Ibrahim, Khalid Ali Dahir, Rayan Imam och Ali Mohamed i årskurs 8 på Enbacksskolan.

Läsplogen är ett nyinstiftat läsfrämjarpris för elever på Tenstas kommunala grundskolor och delas ut av Textpiloterna, en liten ideell förening där jag sitter i styrelsen. Syftet med priset är att uppmuntra elever att använda sin kreativitet för att bidra till ett läsande Tensta. I år har Läsplogen involverat elever från alla stadier och alla fyra skolor i stadsdelen. Juryn bestod av Melody Farshin, stand up-komiker och författare, Bengt-Erik Engholm, författare och Katarina Lycken Rüter, representant för Textpiloterna.

Läsplogen går i år till två bidrag som har skapat glädje, gemenskap och krossat fördomar med utgångspunkt i litteraturen.

På Enbacksskolan har de fyra poesipiloterna Saber Ibrahim, Khalid Ali Dahir, Rayan Imam och Ali Mohamed läst Mona Monasars diktsamling ”Modersmål”. De har sedan framfört dikterna för yngre elever, pratat om poesi och blivit läsande förebilder.

Elinsborgsskolans biblioteksråd.

På Elinsborgsskolan har hela skolan under några veckor engagerats i läsning tack vare biblioteksrådets projekt Väck läsaren. Klasserna har sedan valt egna aktiviteter – allt från att skapa en mysig läshörna eller klassrumsbibliotek till att läsa högt för syskon, föräldrar eller gosedjur. Dessutom har hela skolan dansat bokdans.

Juryns motiveringar

Saber Ibrahim, Khalid Ali Dahir, Rayan Imam och Ali Mohamed i årskurs 8 på Enbacksskolan tilldelas Läsplogen 2021 för ett finstämt och passionerat delande av egna läsupplevelser. Genom att våga stiga fram och läsa poesi, samtala om dikt och skapa relationer genom litteratur har ni blivit läsande förebilder. 

Elinsborgsskolans biblioteksråd tilldelas Läsplogen 2021 för ett läsfrämjande arbete som sträcker sig över både det stora och det lilla, med en mångfald av uttryck och en gemensam glädje i litteraturen. Alla vill väl dansa bokdans! 

Läs mer om Läsplogen och Textpiloterna här!

Så funkar digitala författarbesök

En lärare i ett tomt klassrum på en stor videobild, samt Annelie Drewsen med hörlurar på en mindre videobild. Skärmdump från videomöte.

Marianne Lindblad på Blackebergs gymnasium strax innan eleverna kom in i klassrummet.

Jag gör vanligtvis åtskilliga författarbesök varje år, både på skolor och bibliotek. Min allra vanligaste publik är ungdomar eller vuxna som är ganska nyanlända i Sverige och som har läst någon av mina lättlästa böcker. Men hur fungerar det att mötas digitalt?

Eftersom jag tidigare har arbetat som lärare i svenska som andraspråk och har lång erfarenhet av att anpassa mitt språk till rätt nivå så brukar det bli väldigt fina besök på skolor och bibliotek. Jag talar långsamt, använder ett lätt språk, upprepar det viktigaste och uppmuntrar åhörarna att avbryta och ställa frågor om de inte hänger med. Som stöd har jag alltid en presentation med bilder, vilket underlättar när jag ska förklara min egen skrivprocess eller varför jag skrev en viss bok.

Svårare att anpassa språket

Under pandemin har det blivit färre besök än vanligt och de som genomförs har oftast varit digitala. Så hur funkar det med digitala författarbesök med nyanlända elever? Tja, ganska bra, skulle jag säga. Det svåraste för mig är att inte kunna läsa av elevernas reaktioner. Är det någon som slutat lyssna? Någon som ser förvirrad eller uttråkad ut? Några som viskar? Därmed blir det också väldigt mycket svårare att lägga mig på rätt nivå. Ett sätt att lösa det är att ha en kort presentationsrunda i början, där alla får berätta något litet om sig själva. Jag brukar till exempel be dem berätta vilka språk de talar eller vilka sporter de tycker om. På vanliga besök gör jag också det av precis samma anledning: för att få en bild av vilka eleverna är och hur mycket svenska de kan. Men det blir helt klart lättare både för eleverna och mig om vi befinner oss i samma rum!

Med läraren i klassrummet

De digitala besöken har skett på två sätt. Ibland är alla med på distans, men andra gånger är eleverna och läraren i klassrummet, medan jag är med via video. Det senare har faktiskt fungerat bäst. Då kan läraren vara den som läser av elevernas reaktioner, hjälper till att förklara om det behövs eller signalerar till mig att något behöver förtydligas. När eleverna ska ställa frågor kan det vara jättesvårt för mig att uppfatta varje ord, framförallt på grund av att det digitala ljuset blir sämre. Då kan läraren upprepa frågan för mig.

En fördel med distans är att elever som är hemma eller andra personer kan vara med på besöket. På mitt senaste besök var skolbibliotekarien med på distans och kunde genast berätta vilka av mina böcker som fanns att låna i skolbiblioteken. Superbra!

Vi ses på skärmen

Efter ett digitalt författarbesök på Kärrtorps gymnasium skrev läraren Maria Agdler: ”Jag tycker att du gjorde en fin och personlig presentation. Det kändes som att vi fick lära känna dig lite, fast det var digitalt.” Inför 2021 kommer jag att boka in digitala besök för de som önskar, men jag längtar faktiskt till vi kan ses som vanligt. Det blir både bättre och roligare. Några eleverna brukar alltid dröja sig kvar för att ställa en personlig fråga eller ta ett foto. Men när det digitala besöket är slut slocknar bara skärmen.

Boka författarbesök via Författarcentrum här.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Annelie Drewsen (@adrewsen)

 

 

 

 

 

Lärarhandledning till Prinsen

Skärmbild av två uppslag av lärarhandledningen. I morgon släpps min roman ”Prinsen av Porte de la Chapelle”. På Rabén & Sjögrens webbplats finns nu en lärarhandledning att ladda ner.

Det är Katarina Lycken Rüter som har gjort den. Hon är min vän och gymnasielärare i svenska och religion, samt läromedelsförfattare. Tidigare har hon bland annat gjort superbra läsnycklar till några av ALMA-pristagarnas böcker, och lärarhandledningen till min bok har ett liknande upplägg.

Ladda ner lärarhandledningen här.

Läs mer om ALMA-läsnycklarna och se en kort video med Katarina här.

 

BTJ: ”Den går rakt in i hjärtat”

Boken "Prinsen av Porte de la Chapelle" ligger på en karta av Paris. Bredvid ligger några euro och ett metrokort. Ett litet Eiffeltorn står också på kartan.Den 22 januari släpps ”Prinsen av Porte de la Chapelle” och det första omdömet om boken kommer som vanligt från BTJ. Jag blev väldigt glad när jag Annika Lundebergs ord. Hon skriver bland annat:

Författaren Annelie Drewsen har skrivit en mycket stark bok som väcker vår medmänsklighet. Det går inte att förbli oberörd. (…) Det är mycket välskrivet och gripande (…) Även om detta inte är en sann historia är det tydligt att författaren gjort mycket research, för det känns självupplevt. Ett tungt ämnesval, men skrivet med mycket värme och omtanke, utan att hänga ut någon. Den går rakt in i hjärtat. Läs, ta in och vänd inte bort blicken!

Hon ger boken helhetsbetyget 5 av 5, vilket på BTJ-språk betyder briljant. Jag hoppas att många bibliotek köper in boken och att fler blir lika berörda som Annika Lundeberg.