Hbtq, sexualitet och digital delaktighet på äldreboendet Himmelsbro

Omslaget till "En sten i hjärtat". Två äldre män sitter på en bänk och rör vid varandra. Bakgrunden är regnbågsfärgad.

Omslaget till "En sten i hjärtat". Två äldre män sitter på en bänk och rör vid varandra. Bakgrunden är regnbågsfärgad.Bra idéer uppstår ofta i en krock. Det hände i somras när jag började skriva på den tredje delen i min lättlästa serie om äldreboendet Himmelsbro.

Först såg jag en väns inlägg på Facebook om att dejta, sedan läste jag några artiklar om äldres sexualitet och hbtq-frågor inom äldreomsorgen. Ungefär samtidigt arbetade jag som skribent på uppdrag av Digidelnätverket, ett nätverk av olika aktörer som alla arbetar för att fler ska ha tillgång till digitala tjänster. I mitt huvud krockade allt och en berättelse tog form.

På ganska kort tid hade jag skrivit ett manus som fick titeln ”En sten i hjärtat”. Det handlar om Åke som har levt ensam hela livet. Ingen livskamrat, ingen riktig kärlek. När en vän äldreboendet dör börjar Åke fundera på sitt långa liv. Varför har han aldrig lyssnat på sin egen längtan?

En kontaktannons som får de andra på boendet att skratta gör något annat med Åke. Han kan inte sluta tänka på den där mannen som ”längtar efter en varm hand, en vänlig blick, en kyss som varar in i döden.” Men går det att komma ut när man är så gammal som Åke?

Det var roligt att skriva om Åke, inte minst för att jag fick skriva om lust. En av artiklarna om äldre mäns sexualitet handlade just om längtan efter närhet och beröring, inte bara sex som bygger på erektion. Att skriva lättläst handlar om att fånga sådana saker i få och enkla ord. Vackra metaforer går bort. Pirr, puls och kroppar som skakar är bättre.

Jag var också tvungen att ta reda på hur kontaktannonser i lokaltidningen fungerar, och så kom frågan om digital delaktighet in helt naturligt. Åke hör kontaktannonsen när en i personalen läser lokaltidningen högt. Men sedan måste han använda både en surfplatta och en mobiltelefon för att svara på annonsen, något han inte alls har lust med.

Ja, Åke är en riktig surgubbe, vilket också var roligt att gestalta. En sådan som säger ”äh” åt det mesta och inte gillar förändring. Men i boken genomgår han en rejäl förändring, både i fråga om att testa nya digitala apparater och att knacka på en dörr till något helt okänt.

Nej, det sista var ingen metafor. Dörren han knackar på går till Sten, mannen som skrev kontaktannonsen.

En sten i hjärtat kommer ut i höst på Vilja förlag. Det är den tredje delen i serien Himmelsbro, efter ”Äppelpaj med extra vaniljsås” och ”Brev från kungen”. Omslaget är gjort av Lisa Benk.

Läs mer:

→ Digidelnätverket

Äldre män vill ha närhet – inte bara sex (artikel i Ottar)

Vid slutet av regnbågen (artikel i Ottar)

Svenska skådespelaren kommer ut som bisexuell – vid 75 års ålder (artikel i Aftonbladet)

Läsplogen till poesipiloter och bokdansande skola

Poesipiloterna på Enbacksskolan.

På världsbokdagen den 23 april delas läsfrämjarpriset Läsplogen ut för första gången. Priset delas lika mellan Elinsborgsskolans biblioteksråd samt poesipiloterna Saber Ibrahim, Khalid Ali Dahir, Rayan Imam och Ali Mohamed i årskurs 8 på Enbacksskolan.

Läsplogen är ett nyinstiftat läsfrämjarpris för elever på Tenstas kommunala grundskolor och delas ut av Textpiloterna, en liten ideell förening där jag sitter i styrelsen. Syftet med priset är att uppmuntra elever att använda sin kreativitet för att bidra till ett läsande Tensta. I år har Läsplogen involverat elever från alla stadier och alla fyra skolor i stadsdelen. Juryn bestod av Melody Farshin, stand up-komiker och författare, Bengt-Erik Engholm, författare och Katarina Lycken Rüter, representant för Textpiloterna.

Läsplogen går i år till två bidrag som har skapat glädje, gemenskap och krossat fördomar med utgångspunkt i litteraturen.

På Enbacksskolan har de fyra poesipiloterna Saber Ibrahim, Khalid Ali Dahir, Rayan Imam och Ali Mohamed läst Mona Monasars diktsamling ”Modersmål”. De har sedan framfört dikterna för yngre elever, pratat om poesi och blivit läsande förebilder.

Elinsborgsskolans biblioteksråd.

På Elinsborgsskolan har hela skolan under några veckor engagerats i läsning tack vare biblioteksrådets projekt Väck läsaren. Klasserna har sedan valt egna aktiviteter – allt från att skapa en mysig läshörna eller klassrumsbibliotek till att läsa högt för syskon, föräldrar eller gosedjur. Dessutom har hela skolan dansat bokdans.

Juryns motiveringar

Saber Ibrahim, Khalid Ali Dahir, Rayan Imam och Ali Mohamed i årskurs 8 på Enbacksskolan tilldelas Läsplogen 2021 för ett finstämt och passionerat delande av egna läsupplevelser. Genom att våga stiga fram och läsa poesi, samtala om dikt och skapa relationer genom litteratur har ni blivit läsande förebilder. 

Elinsborgsskolans biblioteksråd tilldelas Läsplogen 2021 för ett läsfrämjande arbete som sträcker sig över både det stora och det lilla, med en mångfald av uttryck och en gemensam glädje i litteraturen. Alla vill väl dansa bokdans! 

Läs mer om Läsplogen och Textpiloterna här!

Så funkar digitala författarbesök

En lärare i ett tomt klassrum på en stor videobild, samt Annelie Drewsen med hörlurar på en mindre videobild. Skärmdump från videomöte.

Marianne Lindblad på Blackebergs gymnasium strax innan eleverna kom in i klassrummet.

Jag gör vanligtvis åtskilliga författarbesök varje år, både på skolor och bibliotek. Min allra vanligaste publik är ungdomar eller vuxna som är ganska nyanlända i Sverige och som har läst någon av mina lättlästa böcker. Men hur fungerar det att mötas digitalt?

Eftersom jag tidigare har arbetat som lärare i svenska som andraspråk och har lång erfarenhet av att anpassa mitt språk till rätt nivå så brukar det bli väldigt fina besök på skolor och bibliotek. Jag talar långsamt, använder ett lätt språk, upprepar det viktigaste och uppmuntrar åhörarna att avbryta och ställa frågor om de inte hänger med. Som stöd har jag alltid en presentation med bilder, vilket underlättar när jag ska förklara min egen skrivprocess eller varför jag skrev en viss bok.

Svårare att anpassa språket

Under pandemin har det blivit färre besök än vanligt och de som genomförs har oftast varit digitala. Så hur funkar det med digitala författarbesök med nyanlända elever? Tja, ganska bra, skulle jag säga. Det svåraste för mig är att inte kunna läsa av elevernas reaktioner. Är det någon som slutat lyssna? Någon som ser förvirrad eller uttråkad ut? Några som viskar? Därmed blir det också väldigt mycket svårare att lägga mig på rätt nivå. Ett sätt att lösa det är att ha en kort presentationsrunda i början, där alla får berätta något litet om sig själva. Jag brukar till exempel be dem berätta vilka språk de talar eller vilka sporter de tycker om. På vanliga besök gör jag också det av precis samma anledning: för att få en bild av vilka eleverna är och hur mycket svenska de kan. Men det blir helt klart lättare både för eleverna och mig om vi befinner oss i samma rum!

Med läraren i klassrummet

De digitala besöken har skett på två sätt. Ibland är alla med på distans, men andra gånger är eleverna och läraren i klassrummet, medan jag är med via video. Det senare har faktiskt fungerat bäst. Då kan läraren vara den som läser av elevernas reaktioner, hjälper till att förklara om det behövs eller signalerar till mig att något behöver förtydligas. När eleverna ska ställa frågor kan det vara jättesvårt för mig att uppfatta varje ord, framförallt på grund av att det digitala ljuset blir sämre. Då kan läraren upprepa frågan för mig.

En fördel med distans är att elever som är hemma eller andra personer kan vara med på besöket. På mitt senaste besök var skolbibliotekarien med på distans och kunde genast berätta vilka av mina böcker som fanns att låna i skolbiblioteken. Superbra!

Vi ses på skärmen

Efter ett digitalt författarbesök på Kärrtorps gymnasium skrev läraren Maria Agdler: ”Jag tycker att du gjorde en fin och personlig presentation. Det kändes som att vi fick lära känna dig lite, fast det var digitalt.” Inför 2021 kommer jag att boka in digitala besök för de som önskar, men jag längtar faktiskt till vi kan ses som vanligt. Det blir både bättre och roligare. Några eleverna brukar alltid dröja sig kvar för att ställa en personlig fråga eller ta ett foto. Men när det digitala besöket är slut slocknar bara skärmen.

Boka författarbesök via Författarcentrum här.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Annelie Drewsen (@adrewsen)

 

 

 

 

 

Lärarhandledning till Prinsen

Skärmbild av två uppslag av lärarhandledningen. I morgon släpps min roman ”Prinsen av Porte de la Chapelle”. På Rabén & Sjögrens webbplats finns nu en lärarhandledning att ladda ner.

Det är Katarina Lycken Rüter som har gjort den. Hon är min vän och gymnasielärare i svenska och religion, samt läromedelsförfattare. Tidigare har hon bland annat gjort superbra läsnycklar till några av ALMA-pristagarnas böcker, och lärarhandledningen till min bok har ett liknande upplägg.

Ladda ner lärarhandledningen här.

Läs mer om ALMA-läsnycklarna och se en kort video med Katarina här.

 

BTJ: ”Den går rakt in i hjärtat”

Boken "Prinsen av Porte de la Chapelle" ligger på en karta av Paris. Bredvid ligger några euro och ett metrokort. Ett litet Eiffeltorn står också på kartan.Den 22 januari släpps ”Prinsen av Porte de la Chapelle” och det första omdömet om boken kommer som vanligt från BTJ. Jag blev väldigt glad när jag Annika Lundebergs ord. Hon skriver bland annat:

Författaren Annelie Drewsen har skrivit en mycket stark bok som väcker vår medmänsklighet. Det går inte att förbli oberörd. (…) Det är mycket välskrivet och gripande (…) Även om detta inte är en sann historia är det tydligt att författaren gjort mycket research, för det känns självupplevt. Ett tungt ämnesval, men skrivet med mycket värme och omtanke, utan att hänga ut någon. Den går rakt in i hjärtat. Läs, ta in och vänd inte bort blicken!

Hon ger boken helhetsbetyget 5 av 5, vilket på BTJ-språk betyder briljant. Jag hoppas att många bibliotek köper in boken och att fler blir lika berörda som Annika Lundeberg.

 

Bra BTJ-betyg till nya böckerna

Strax före jul kom två omdömen från BTJ om Cilla Daléns och mina nya böcker på Vilja förlag. Dels har vi skrivit en liten guide om hur man kan arbeta med lättlästa biografier i skolan och bokcirklar, dels kommer vi med en biografi om Hans Christian Andersen.

”En utmärkt introduktion”

Pia Lindestrans skriver bland annat att Hans Christian Andersen – Ett liv är en ”rikt illustrerad och lättläst bok om H.C. Andersen (1805–1875), hans liv och skrivande, från den fattiga barndomen i Odense till den storslagna begravningen i Köpenhamn. Det är en hel del intressanta fakta om den danske nationalskalden som berättas enkelt och kortfattat.”

Boken får helhetsbetyget 4 och Lindestrans skriver att det är ”en alldeles utmärkt introduktion till ett fascinerande författarskap och levnadsöde”.

”Skriven på ett föredömligt vis”

Att vår lilla guidebok får ett omdöme av BTJ var roligt. Även den får betyget 4, vilket ska utläsas som ”mycket bra”. Så här skriver Henric Ahlgren: ”Boken kan rekommenderas till yrkeskategorier inom utbildning, såsom skola eller kursverksamhet, som arbetar med undervisning inom läsande och skrivande. Den ger kort och gott många tips, idéer och konkreta förslag på hur man kan arbeta med lättlästa biografier i undervisning eller i bokcirklar. Guide till lättlästa biografier är skriven på ett föredömligt vis – initierad, välstrukturerad och med ett innehåll som är lätt att ta till sig.”

Nu väntar vi med spänning på att få de första exemplaren av böckerna från tryckeriet!

 

 

 

 

Ny mötesplats för unga läsare

Unga läsare är ett nystartat community för unga som gillar böcker. På kort tid har Facebook-gruppen fått nästan 80 medlemmar och snart drar deras första bokcirkel igång. Jag hörde av mig till de tre initiativtagarna för att få veta lite mer om vilka de är och vad de har för planer för framtiden.

Vilka står bakom Unga läsare?

Emma Johansson står framför en bokhylle och ler.

Emma Johansson

– Vi är tre tjejer födda 2001 som lärt känna varandra via våra bokbloggar och Instagram. Alexandra Andersson kallas oftast för Lexie och bor i Sollentuna utanför Stockholm. Hon pluggar första året till civilingenjör i bioteknik på KTH och utöver läsningen gillar hon att dansa, skriva och kolla på solnedgångar, samt har ett nyfunnet intresse för politik. Sedan 2014 bokbloggar hon på Tusen sidor för att sprida sitt intresse, och hon boktipsar även på Instagram.

Emma Johansson bor på landet utanför Mantorp. Hon jobbar som vikarie på skolor och förskolor samtidigt som hon pluggar till barnskötare. Hennes intressen är såklart läsning och allt därtill, men även handboll och att pärla pärlplattor. Bokbloggen Systrarna böcker startade hon 2017 och startade samtidigt ett Instagramkonto. Nu är det mest Instagram som gäller, men det händer att ett blogginlägg kommer upp då och då.

Agnes Lindholm bor i Eskilstuna och läser första året på språk- och kommunikationsprogrammet på Mälardalens högskola med drömmen att i framtiden kunna jobba med böcker och text. Hon driver Agnes bokblogg sedan 2014 där hon skriver om böckerna hon läser, intervjuar författare och boktipsar. Hon finns även på Instagram. Agnes boktipsar även i radio hos P4 Sörmland varje vecka. Förutom böcker och läsning ägnar Agnes sin tid till att träffa kompisar, skriva och sjunga.

Varför har ni startat Unga läsare och vad ni har för planer framöver?

– Idén till Unga läsare föddes i en chattgrupp, för att vi alla tre tyckte det behövdes ett initiativ med unga bokälskare i fokus. Det finns så många communityn för vuxna som läser och även om också unga är välkomna är det svårt för oss att ta plats där. Med Unga läsare ville vi skapa en mötesplats för unga likasinnade, så vi kan lära känna varandra. Det finns ju tyvärr så få unga som läser och i den här digitala tiden såg vi en extra stor möjlighet att samla unga runt om i hela Sverige som gillar böcker.

I nuläget planerar vi en digital bokcirkel samt ett författarsamtal till början av nästa år. Därefter har vi flera liknande evenemang på gång, och förhoppningen är att vi snart ska kunna träffas på riktigt med fysiska författarsamtal, studiebesök med mera. Vi insåg också snabbt att Unga läsare inte bara behövs som en träffpunkt, utan också för att väcka debatt i frågor som ungdomsbokens status, hur man får fler att läsa och liknande. Vår vision är att både vara en gemenskap för unga läsare, och att kunna göra skillnad på ett större plan, genom att ge alla unga läsare en röst.

Agnes Lindholm står framför en bokhylla iklädd en t-shirt med Astrid Lindgren-tryck.

Agnes Lindholm

Många diskuterar nu har man ska få fler barn och ungdomar att läsa mer. Är ni bra på att få fler att läsa? Hur gör ni?

Lexie: På min bokblogg och mitt Instagramkonto tipsar jag om böcker och försöker inspirera unga till läsning, men jag gissar att de unga som skulle behöva ta del av mitt budskap allra mest inte hittar dit. Jag pratar även om böcker med de flesta som orkar lyssna, läser gärna synligt bland folk och så har det absolut hänt att jag gett bort böcker till kompisar och tjatat tills de faktiskt läst dem …

Emma: Jag försöker alltid få fler unga att läsa, kanske tipsa om någon bok hen kan gilla eller bara uppmuntra till läsning. Jag som jobbar inom skola och förskola ser tyvärr hur lite barn/unga läser. Det bästa är att jag kan tipsa eleverna om böcker som passar just dem. Det är bättre att läsa två sidor än inget alls! På Instagram tipsar jag om många olika böcker för att få en spridning.

Agnes: Mitt syfte med Agnes bokblogg, instagram och radioboktipsen är att nå ut med boktips för att alla ska hitta något som passar dem. Det finns så många olika typer av böcker och jag tror att man måste hitta en bok som passar en själv för att uppleva det roliga i läsning. Jag försöker att prata om böcker med alla jag träffar och sprida min läsglädje vidare. Men jag tror att det måste komma från en själv och inte som ett tvång om man ska bli en riktig läsare. Det jag kan göra är att försöka inspirera och visa hur roligt jag tycker det är med böcker så kanske det smittar vidare till andra.

Hur kan man få vuxna att läsa mer?

Lexie: Jag tror att det främsta skälet till att vuxna inte läser är att de inte tycker att de har tid. Därför är det avgörande att visa att en bok aldrig är slöseri med tid, utan i själva verket en investering. Böcker kan ge insikter och lärdomar på ett sätt som en Netflix-serie eller ändlöst Instagram-skrollande sällan kan. Att ”barn gör som vuxna gör” är också ett argument som är viktigt i den här frågan. Alla vill väl få barn att läsa mer?

Emma: Tiden! Prioritera läsningen och skapa sig tid. Många sitter med mobilen när de inte har något att göra. Ta istället upp en bok. Tyvärr är det ju inte så lätt. Det första problemet är väl egentligen att läsning är något som ”bara vissa gör”. Det känns väldigt tråkigt. Därför försöker jag uppmuntra alla till läsning genom att berätta om böcker och ge personliga boktips. Som sagt, det är bättre att läsa några få sidor än inget alls!

Agnes: Jag håller med Lexie och Emma om att man måste prioritera och ge läsningen tid för att hinna med. Många frågar mig hur jag hinner läsa så mycket och det är just för att jag väljer läsningen framför andra saker. Jag tror precis som Emma att personliga boktips är bra. Jag skulle också tipsa om ljudböcker om man känner att man har för lite tid eftersom man då kan göra något annat samtidigt som man lyssnar.

Alexandra Andersson står utomhus med en trave böcker i händerna.

Alexandra
Andersson

Kan ni berätta om något fint bokminne?

Lexie: 2015 åkte jag med mamma till Göteborg på min första bokmässa. Jag var nervös och vilsen, men mest upprymd. Att se massvis med bokälskare överallt fick mig att känna mig som hemma, och först då förstod jag att det verkligen finns fler än jag som älskar böcker.

Emma: När jag läste ut min första bok när jag var i 14-årsåldern. Jag har koncentrationssvårigheter och har haft det hela livet. När jag då läste ut den första boken i mitt liv var jag fast direkt.

Agnes: Ett av mina bästa bokminnen är från hösten 2016 då jag var ambassadör för Augustpriset. En av de nominerade böckerna var Ann-Helén Laestadius bok ”Tio över ett”. Jag läste den och tyckte mycket om den. Det var en så fin berättelse och jag kände igen mig mycket i huvudkaraktären Maja. När jag sedan var på Augustgalan och ”Tio över ett” ropades ut som vinnare blev jag superglad!

Vad får er att tappa läslusten?

Lexie: Böcker med ett tungt språk som inte inspirerar eller ger mig något i utbyte. Tack och lov har jag än så länge bara stött på ytterst få!

Emma: Böcker som jag inte har något intresse av får mig att tappa läslusten totalt. Jag är så dålig på att DNF:a*  böcker och då dödas läslusten ännu mer.

Agnes: Jag tappar också läslusten när jag läser en bok som inte är av min smak och som inte tilltalar mig. Men då är mitt bästa tips att lägga ner den boken och läsa något annat istället. Livet är för kort för att läsa dåliga böcker!

*DNF = did not finish

Länkar

Unga läsare på Instagram

Unga läsares medlemsgrupp på Facebook

En bild av en penna och texten "prenumerera på mitt nyhetsbrev".

Nobel i Rinkeby och Tensta 2020

Framsidan av Nobelhäftet 2020, med ett målat porträtt av Louse Glück. Precis som förra året har jag arbetat med Nobel i Rinkeby och Tensta under hösten. Barn och ungdomar på tre olika skolor har läst om Alfred Nobel, Nobelpriset i litteratur och Louise Glücks poesi. Tillsammans har de gjort ett häfte som är tillägnas årets Nobelpristagare.

Eftersom prisutdelningen inte sker i Stockholm blir det heller ingen mottagning på Rinkeby bibliotek. I morgon kommer dock eleverna i klass 9 på Enbacksskolan i Tensta att möta Stewe Claeson, som har översatt två av Glücks diktsamlingar till svenska, i ett digitalt samtal.

Läs mer på www.nobelirinkeby.se. Gå till bloggen för att läsa alla inlägg från i år. I arkivet finns en del material från tidigare år och mer kommer framöver.

Gästinlägg på Debutantbloggen

För snart tio år sedan debuterade jag som författare med den tvåspråkiga bilderboken ”Inte klia, Adam!”. Under  2011 bloggade jag på Debutantbloggen, tillsammans med Oskar Källner och Frida Skybäck. Debutantbloggen startades i december 2008 av de tre debutanterna Augustin Erba, Kevin Frato och Kalle Dixelius. Varje år tar ett gäng nya debutanter över.

För en tid sedan fick jag en inbjudan att skriva ett gästinlägg, vilket jag tackade ja till. Idag publiceras min text som handlar om varför det känns som att debutera igen nu när ”Prinsen av Porte de la Chapelle” snart publiceras.

Läs hela inlägget här!

Omslaget till nya boken är klart!

I januari 2021 släpps ”Prinsen av Porte de la Chapelle, en bok jag har arbetat med i flera år. Sara R. Acedo har gjort det snygga omslaget. Så här beskriver förlaget boken:

”Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt.”

Efter tre år i Sverige kliver Salar på tåget i Malmö. Han vet inte vart han ska, bara att han måste fly igen. Kanske kommer han aldrig mer att träffa Karin och Albin. Han har blivit en del av deras familj, gått i skolan och lärt sig språket. Sedan kom avslaget.

När tåget rullar över bron stänger Salar av mobilen. Han orkar inte förklara, orkar inte ta farväl. Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj. Men vissa saker försvinner inte, hur mycket man än blundar.

Salar hamnar i Paris och det provisoriska tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib, som hjälper honom att hantera det svåra livet som flykting i Frankrike. Bland råttor, rädsla och polisrazzior växer en vänskap fram.

En mörk och ärlig roman om en ung människa som slåss för sin värdighet i ett omänskligt system.

Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Annelie Drewsen har gjort omfattande research och intervjuat ungdomar som lever på gatan i Paris – många av dem med starka band till Sverige.