Pluto i glittrande Läsvärld

En bok för alla ger ut ”kvalitetsböcker för barn och unga till låga priser”. Det känns väldigt fint att få vara med i deras nya antologi ”Läsvärld – hajpen, lögnerna och livet” som Anne-Marie Körling varit redaktör för. Boken är inbjuden och himla fin med glittrande stjärnstoft. Den innehåller texter för mellanstadiet av bland andra Emma Askling, Jenny Jägerfeld, Katarina Kuick, Minoo Sams och Angelica Öhrn.

Mitt bidrag är ett utdrag ur ”Pluto är ingen planet”, en bok som inte längre finns att köpa i butik. Den finns dock som e-bok och på bibblan. Dessutom har jag några exemplar kvar att sälja. Klicka här för att beställa!

En ny bok om Sápmi

”Det är lätt att känna vrede och missmod, varje gång man läser en bok som handlar om samer och om samisk kultur.” Så inleder Staffan Engstrand sin BTJ-recension av boken ”Vilja veta – Sápmi” som Katarina Lycken Rüter och jag har skrivit tillsammans. Vi har tidigare skrivit ”Fakta om Sápmi” som är ännu mer lättläst.
Jag ska erkänna att det inte har varit självklart att som icke-same skriva om Sápmis historia. Men vi har tänkt att vi alla har ett ansvar för att lära oss om och minnas det som skett i Sverige, inte minst för att minoriteter inte ska förtryckas och diskrimineras på samma sätt i framtiden. Tyvärr är det viktigare än någonsin, med tanke på valresultatet och framgångarna för det parti som förespråkar ”en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975” i sitt principprogram.
Vi har försökt berätta om Sápmis historia och nutid, om hur den svenska staten och kyrkan har behandlat samer, om klimatförändringar och samisk livsstil. Vi lutar oss mot historiker, författare och samiska röster för att lyfta fram olika perspektiv och med en förhoppning om att läsaren sedan söker sig vidare till andra böcker, musik, film och kultur som gestaltar de samiska erfarenheterna i Sverige. Som alla lättlästa böcker är vår bok en ingång till en större värld av kunskap och erfarenheter.
Staffan Engstrand konstaterar att han lär sig av vår bok och avslutar: ”Men hur överheten, den svenska staten, kungamakten har betett sig gentemot det samiska folket, är ingen rolig läsning. Faktum är att striderna pågår än i denna dag, kring planerna på en ny gruva i Kallak. Ett intressant kapitel behandlar Elsa Laula Renberg, som kämpade för samers och kvinnors rättigheter på 1900-talet. Annelie Drewsen och Katarina Lycken Rüter skriver med pondus, lätt och ledigt, bildmaterialet stödjer den informativa texten väl. Lättillgängligt om en svensk minoritet. Helhetsbetyg 5 av 5.”

Nils Holgersson-plaketten för Prinsen

Boken "Prinsen av Porte de la Chapelle" ligger på en karta av Paris. Bredvid ligger några euro och ett metrokort. Ett litet Eiffeltorn står också på kartan.I somras fick jag veta att min ungdomsroman ”Prinsen av Porte de la Chapelle” var nominerad till Svensk biblioteksförenings Nils Holgersson-plakett för föregående års bästa barn- eller ungdomsbok. Igår kom så beskedet att jag faktiskt tilldeles plaketten, som kommer att delas ut i november. Wow!
Det känns overkligt och väldigt, väldigt hedrande. Bland de tidigare pristagarna finns verkliga giganter inom svensk barnlitteratur. Jag är fortfarande ledsen över att verkligheten ser ut som i boken och att jag behövde skriva den, men tacksam mot alla ungdomar som gav mig förtroendet att gestalta deras erfarenheter, samt alla människor i deras närhet som berättade, grät och kämpade vidare. Tack!
Så här lyder juryns motivering:
Annelie Drewsens ”Prinsen av Porte de la Chapelle” belönas med Nils Holgersson-plaketten då den med ett vackert språk och poetiska formuleringar ger en förståelse för hur det kan vara att vara på flykt. Drewsen beskriver lättillgängligt hur situationen kan se ut för människor som tror sig funnit ett nytt hem i Sverige men som blir tvungna att lämna landet. Det är en berörande och ärlig roman om en ung människa som kämpar för att skapa något eget i en obarmhärtig tillvaro. Drewsen gestaltar genom korta fragmentariska scener en närvaro av stress och påtaglig osäkerhet. Berättelsen är direkt och mycket drabbande och väjer inte för det mörka i de utsattas position. Samtidigt belyser den även hjärtevärmande omtanke hos de människor som vill hjälpa till, samt att den lyfter fram den fina vänskapen som kan uppstå i situationer där det behövs som mest.

På riktigt – sakprosa i skolan

I höst deltar jag i ett projektet På riktigt – sakprosa i skolan som Författarcentrum Öst driver med stöd av Natur & Kultur. Lärare som undervisar i årskurs 3–9 i Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Gotland, Örebro, Västmanland och Dalarna kommer att kunna boka subventionerade författarbesök med fackboksförfattare.

Författarbesök behöver inte alltid vara kopplat till svenskämnet, och tanken med dessa besök är att författaren ska kunna bidra med något i andra ämnen också. Jag har skrivit en rad faktaböcker som kan passa i ämnen som teknik, religion, samhällskunskap och historia. Något jag kommer att prata om är förstås hur arbetet med faktaböckerna går till. Hur söker man fakta om döda personer eller tekniska grejer? Var hittar man bilder på personer som levde för 400 år sedan? Eller av hur det ser ut när man får sin första mens? Vilka källor kan man lita på?

Jag vill gärna berätta hur spännande det kan vara att skriva böcker, som när jag fick se hur det går till när man spränger för nya tunnelbanan i Stockholm. Jag vill också belysa hur många olika infallsvinkar det kan finnas på ett enda ämna, som mens till exempel. Det går att koppla till människokroppen och att vi alla ens finns till, men också till mänskliga rättigheter, utbildning och språket.

Läs mer om projektet här!

 

Två av mina faktaböcker. Här kan du se alla mina böcker!

 

 

En riktigt bra fotokurs

Mi fotograferad i Rissne.

Under våren har jag gått en fotokurs för journalister på Tollare folkhögskola. Upplägget har varit riktigt bra, med övningar där kamerans funktioner, kompositionstekniker och bildanalys har varvats. Vi har bland annat fotograferat porträtt, en serie bilder och gjort fria reportage. En stor behållning av kursen har varit ett ge respons på kurskamraternas bilder, och att få respons på sina egna bilder. Vad är det egentligen som gör en bild intressant och intresseväckande?

Här kommer några av bilderna jag tog på kursen. Nu är jag redo att fotografera mer, vid sidan av skrivandet.

En kall dag på utegymmet på Spånga idrottsplats.

 

Alicia i Hötorgshallen.

 

Nikolay monterar en rutschkana i Tenstadalen.

 

Min pappa på stormarknaden.

 

Edith under en bro.

 

Nikolay pustar ut efter en lång arbetsdag.

 

Här är ett bildreportage från Tensta som började med en uppgift på kursen.

Fakta om tre religioner

Tillsammans med Katarina Lycken Rüter, religionslärare och författare, har jag skrivit tre lättlästa faktaböcker om religion. I januari kommer våra böcker om judendom, kristendom och islam. Vi vet att många har efterfrågat sådana böcker, så förhoppningsvis kommer de snart att finnas på många skolor och bibliotek. Böckerna är mycket kortfattade, men innehåller det viktigaste om de tre religionerna. De är rikt illustrerade med foton.

De tre böckerna ges ut av Nypon förlag och det kommer givetvis att finnas kostnadsfritt arbetsmaterial att ladda ner från förlagets webbsida. Under 2023 kommer fler titlar i serien.

Fakta som smäller

Omslag till boken Fakta om dynamit. En tänd dynamitgubbe mot svart bakgrund. Just nu pågår arbetet med vårens nya böcker febrilt. Jag kommer faktiskt ut med fem lättlästa faktaböcker i Nypon förlags serie Fakta om, men bara en av dem är jag ensam författare till. Det är boken ”Fakta om dynamit”, som faktiskt är en av de svåraste böckerna jag någonsin skrivit.

Tidigare har jag skrivit två böcker om Alfred Nobel tillsammans med Cilla Dalén. Då har vi intresserat oss mest för honom som person, men dynamiten har förstås haft en central plats. Sedan några år arbetar jag dessutom med Nobel i Rinkeby och Tensta, vilket innebär att jag får fortsätta att berätta om Alfred, hans uppfinningar och idén om ett pris till de som gjort mänskligheten störst nytta.

Dynamiten är alltid spännande. Det började ju med Ascanio Sobrero som tillverkade en fullkomligt livsfarlig, gulaktig vätska. Han sa själv att den var för farlig att använda, men Alfred Nobel och hans familj bestämde sig för att starta egen tillverkning av sprängolja. En rad olyckor slog hårt mot verksamheten och tog livet av människor, bland dem Alfreds egen lillebror Emil. Alfred insåg  att han måste göra sprängoljan säkrare.

Det är snilleblixten att blanda nitroglycerin med kiselgur, en sorts sand som han hittar i Tyskland, som blir lösningen. Degen kan han rulla till stavar och i kombination med tändhatten, som han redan uppfunnit, blir det dynamit. Uppfinningen ligger helt rätt i tiden. Under industrialiseringen är behovet av sprängmedel stort, och dynamiten gör arbetet i gruvor och byggen säkrare och snabbare.

Men sedan då? Används dynamit fortfarande och tillverkas det i så fall enligt samma recept? Vad är det egentligen som sker när den sprängladdning krossar berg? Vilka människor arbetar med dynamit och andra sprängmedel idag? Det är sådana frågor som fått mig att skriva ”Fakta om dynamit”.

För att få svar på dem har jag läst en hel del, man framförallt har jag kontaktat experterna. Jag har besökt bygget av en ny tunnelbanelinje i Stockholm, intervjuat hundförare, haft videomöte med sprängmedelsexperter, intervjuat dynamitfabrikanter och rådfrågat barn om de begriper det jag försöker förklara. Resultatet finns snart mellan pärmarna i den lilla godbiten ”Fakta om dynamit”. Nu hoppas jag att riktigt många nyfikna barn hittar den på sitt bibliotek eller får den i present av någon snäll person. Givetvis passar den utmärkt att läsa tillsammans med Fakta om Alfred Nobel eller Alfred Nobel – Ett liv.

Jag i skyddshjälp inuti en tunnel.

Jag besöker sprängningarna för en ny tunnelbanetunnel under Södermalm i Stockholm. Berget bakom mig är laddat med cirka ett ton sprängmedel.

Boken om Linné – en succé?

”Carl von Linné – Ett liv” är andra boken som Katarina Lycken Rüter och jag skriver tillsammans. Det har varit ovanligt roligt och svårt – ofta hänger det ju ihop – att skriva om botanikern som blivit så betydelsefull, och samtidigt hårt kritiserad. Vi har gjort vårt bästa för att göra läsningen intressant och få fram personen Carl, men också skriva fram vari hans vetenskapliga arv består. Vi har även riktat sökljuset mot hans omgivning och särskilt de kvinnor som fanns kring honom. Boken är faktagranskad av Gunnar Broberg.

I dagarna fick vi omdömet från BTJ, och Staffan Engstrand skriver bland annat:

”… när författarna Annelie Drewsen och Katarina Lycken Rüter här beskriver Carl von Linné känns han påtagligt närvarande. (…) Hela livet forskade Linné om naturen, självfallet en god sak. Likafullt drog han kontroversiella slutsatser, till följd av okunskap, något som också på ett enkelt och tydligt vis problematiseras i denna bok. Ett fint bildmaterial kompletterar den löpande, lättlästa, luftigt satta texten och tydliga bildtexter följer smidigt upp innehållet. (…) Anekdotiska uppgifter smyger sig in på humoristiskt vis (…) Lättillgängligt om en för mänskligheten viktig vetenskapsman.”

Nu hoppas vi att boken om Linné ska nå ut till många läsare, framförallt på skolor och bibliotek. På förlagets webbplats finns ett riktigt bra arbetsmaterial om boken som jag varmt rekommenderar till alla pedagoger.

 

Invald i Barnboksakademin!

Häromveckan ringde Johanna Lindbäck mig och berättade att jag hade blivit invald i Svenska Barnboksakademin. Det känns enormt hedrande, särskilt med tanke på att jag kan tänka ut helt gäng författarkollegor som vore ännu mer förtjänta av en plats. Men jag ska göra mitt bästa som ledamot på stol nummer 7, där Inga Borg, Lasse Ekholm, Bo R Holmberg och Håkan Jaensson suttit före mig.

Svenska Barnboksakademin består av arton författare och illustratörer som arbetar med barn- och ungdomsböcker. Syftet är ”att främja god barn- och ungdomslitteratur och verka opinionsbildande”.

Andra boken om Amina på holländska

Den första boken om Amina gavs ut i Holland för ett par år sedan och nu finns även den andra boken ”Kom igen, Amina!” på holländska. Det är förlaget De Leesstraat som ger ut böckerna om Amina. Det är förstås väldigt roligt att böckerna når nya läsare! Nu finns böckerna om Amina på svenska och sex andra språk, utgivna både i Sverige och andra länder. Här har jag sammanställt en lista över alla språk som mina böcker finns utgivna på.

I höst kommer även ”Dagboken” att ges ut på holländska. Så här ser det ut i förlagets katalog: