Nobel i Rinkeby och Tensta är igång

Charlotta Jeppson berättar om Alfred Nobels liv för eleverna från Enbacksskolan.

 

I över 30 år har Gunilla Lundgren arbetet med Nobelpriset i Rinkeby. Från och med i år arbetar jag vid hennes sida. Följ vårt arbete ändra fram till mötet med en av årets Nobelpristagare på Rinkeby bibliotek i december.

I våras kontaktade författaren Gunilla Lundgren mig.
– Vet du, jag har världens grej jag vill fråga!

Sedan höll hon mig på halster ett tag innan hon avslöjade att det handlade om Nobel i Rinkeby. I 30 år har Gunilla arbetat med Nobelpriset tillsammans med elever i Rinkeby. Utgångspunkten är att Nobelpriset är ett internationellt pris och Rinkeby en internationell stadsdel. Eleverna har studerat Alfred Nobels liv, läst litteraturpristagare, skrivit dikter och tecknat. Slutprodukten är ett häfte som överlämnas till årets pristagaren vid ett program som eleverna själva håller i på Rinkeby bibliotek.

Två skolor, två pris

Jag tackade snabbt ja till att arbeta vid Gunilla sida, och nu är vi äntligen igång med årets arbete. Det blir en del förändringar jämfört med tidigare år. Vi arbetar med två skolor i Rinkeby och Tensta – och det kommer ju också att delas ut två Nobelpris i litteratur.

I mitten av september träffade Gunilla och jag niorna på Enbacksskolan i Tensta för första gången. Gunilla berättade om Alfred Nobels liv, och sedan fick eleverna börja teckna. Vi kom sedan tillbaka ett par gånger och arbetade vidare med text och bilder.

En teckning av Nobelprismedaljen tar form.

I fredags var det dags för ytterligare fördjupning om Alfred Nobel och litteraturpriset. Jag följde med när niorna och deras lärare Stefan Ljungdahl besökte Nobelprismuseet i Gamla stan. Under visningen fick museipedagog Charlotta Jeppson hjälp av eleverna som kunde återberätta stora delar av Nobels liv. De var också ivriga att ställa fler frågor.

I utställningen fick vi se föremål från tidigare Nobelpristagare, bland annat fredspristagaren Malala Yousafzais sjal och en nagelsax som tillhört litteraturpristagaren Herta Müller.
– Hon använda den för att klippa ut ord, som hon sedan gjorde collagepoesi av, berättade Charlotta Jeppson.

Det blev också en diskussion om huruvida Greta Thunberg kan få fredspriset i år. Enligt rykten är hon nominerad, men Charlotta Jeppson förklarade att nomineringarna är hemliga i femtio år. Men visst skulle hon kunna få priset …

I mitten syns en sjal som har tillhört Malala Yousafzai, fredspristagare och den yngsta Nobelpristagaren genom tiderna.

Så utses litteraturpristagarna

Till sist fördjupade vi oss i hur det går till när litteraturpristagare utses, och klassen fick prova på hur det är att arbeta i priskommittén. I små grupper fick de läsa om fyra kandidater till priset, för att utse en pristagare och skriva en motivering.
– Vi har valt Toni Morrison, sa den första gruppen.

Det visade sig att alla kommittéer utom en hade valt samma pristagare. Motiveringarna lyfte fram att hon som afroamerikansk författare uppmärksammat rasism och slaveri. En av kommittéerna betonade att de själva som svarta unga kvinnor med hijab identifierade sig med Morrison. De kopplade sedan hennes författarskap till aktuella samhällsfrågor.
– Toni kämpade mor rasism och slaveri. Många säger att slaveriet är slut, men det finns fortfarande. Titta bara på hur svarta människor säljs som slavar i Libyen! Toni Morrisson ville vara vit och ha blå ögon, men hittade till sist skönheten i sig själv och att vara svart, och hon kunde vara stolt över det, sa en av flickorna.

Låttexter är litteratur

En kommitté valde att dela ut priset till den unga svenska rapparen Einár, med motiveringen att han ”gör förortsbarns röster hörda” och att ”han är en förebild för många i orten”. Jag var själv tvungen att googla för att ta reda på vem pristagaren är, men det är knappast första gången.

Just den här kommittén verkar ha lyssnat särskilt noga på när Charlotta Jeppson berättade om betydelse av att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur 2016.
– Det betyder ju att även låttexter ses som litteratur, i alla fall enligt Svenska akademien.

Jag kan inte låta bli att hoppas att några av ungdomarna som arbetat med Nobel i Rinkeby och Tensta en dag kommer att bli invalda i Svenska akademien. På torsdag nästa vecka vet vi vem som får årets – och förra årets – Nobelpris i litteratur. Då fortsätter arbetet för niorna på Enbacksskolan.

Full pott för höstens böcker

I höst har jag släppt två lättlästa böcker som har fått fina omdömen från BTJ. Det blev faktiskt full pott: 5 av 5 i sifferbetyg för båda böckerna!

Den femte delen i serien om Amina heter Vi är bäst, Amina! och recenserades av Staffan Engstrand i BTJ-häfte nummer 20/19. Han skrev bland annat: ”Det har hela tiden varit en fröjd att följa Aminas utveckling genom varje del i denna serie, som nu är framme vid nummer fem.” Han berättar om handlingen, där Amina blir utsatt för rasistiska påhopp av en lagkamrat i landslaget, och avslutar:

Detta är så fint berättat. Anslaget är lättsamt, dialogen övertygar och det psykologiska spelet har en självklar trovärdighet.  (…) Annelie Drewsen skriver initierat om friidrott och sport, men också om Aminas problem att acklimatisera sig i det svenska samhället. Vi är bäst, Amina! är en mycket bra bok. Helhetsbetyg 5 av 5.

Självklart är det alltid roligt att en bok blir uppskattad, men den här gången blir jag extra glad. Det var en svår bok att skriva på flera sätt. Dels krävdes mer research än vanligt för att kunna skriva om ett internationellt mästerskap. (Tack till landslagstränare Karin Olsson Westergren och tävlande Wilma Rosenquist som svarade på alla mina frågor!) Dels var det svårt att skriva en så kort bok om ett allvarligt ämne, utan att hemfalla till stereotyper.

Tillsammans med Katarina Lycken Rüter har jag skrivit en lättläst biografi om Raoul Wallenberg, som även den fick högsta betyg av BTJ. Sammanlagt blir det alltså betyget 10 av 10 till höstens böcker. En riktig glädjeinjektion att ta med in i arbetet med kommande böcker!

 

Cilla tog emot stipendium

Foto: Anna Nordlund

Den 10 augusti delade Selma Lagerlöf-sällskapet ut sitt Karin Söder-stipendium till Cilla Dalén och mig för vår lättlästa biografi Selma Lagerlöf – ett liv. Tyvärr kunde jag inte vara med på prisutdelningen i Berättarladan i Rottneros, men Cilla har berättat att det var en väldigt fin dag. Vi är naturligtvis väldigt glada för att vår bok uppmärksammas av just Selma Lagerlöf-sällskapet och motiveringen visar att det verkligen förstått varför lättläst litteratur är så viktigt:

Årets pristagare är Annelie Drewsen och Cilla Dalén som har gjort information om Selma Lagerlöfs liv och verk tillgänglig för en bred målgrupp som inkluderar såväl den ovana läsaren som den med läs- och skrivsvårigheter eller svenska som andraspråk. Detta tjänar till att öppna dörrarna för en vidare bekantskap med inte bara Lagerlöf och hennes författarskap, utan också språket och läsandet som sådant.

Förutom ett fint diplom får vi dela på 10 000 kronor. Vår plan är att använda pengarna till en researchresa om annan intressant person. Nu hoppas vi bara att förlaget vill ge ut en biografi om just den personen.

Ta tunnelbanan till Tensta i sommar!

Leon Golub, Fångar II, 1989, olja på duk. Runo Lagomarsino, Las Casas is Not a Home, 2008–2010. Foto: Tensta konsthall

 

Tensta är en av mina favoritplatser i Stockholm, efter att ha bott och arbetat där i många år. Till alla som aldrig eller sällan varit där rekommenderar jag ett besök i stadsdelen, som ligger 20 minuter från T-centralen. Här kommer mina bästa tips på saker att göra under en dag i Tensta.

Prata med politiker

Just nu pågår Järvaveckan där du kan möta makthavare, mingla med vanligt folk eller få i dig en prisvärd måltid. Evenemanget är genialiskt placerat på Spånga IP, där segregationen byggt en av sina osynliga och samtidigt svårforcerade murar rakt genom Stockholm.

Besök konsthallen

Tensta konsthall kan du ända fram till den 22 september se utställningen ”Migration: Spår i en konstsamling” Jag tillbringade ett par timmar där med min son och blev starkt berörd både av verken – från allmoge till Syrienkriget – och av texterna om konstnärerna.

Shoppa på Livstycket

Verksamheten på Livstycket kombinerar språkundervisning med mönsterkonstruktion. Kliv in i butiken på Tenstagången 20 och köp en ny grytlapp, handduk eller bricka.

Käka kryddig mat

Bästa indiska maten i hela Stockholm finns kanske hos Punjabi Masala på Tensta allé 48. På menyn finns många goda vegetariska rätter. Glöm inte att beställa naanbröd till maten!

Möt mammuten i tunnelbanan

Missa inte Helga Henschens konst i tunnelbanan – här finns pingviner, poesi och slagord på olika språk, djungelväxter och en mammut som klivit genom tiden. Om du blir riktigt begeistrad kan du sedan gå med i Helga Henschens vänner, som även säljer vykort, affischer och böcker.

BONUS: Godsaker och gårdar

Om du har gott om tid kan du även gå förbi baklavabageriet Stockholms Sweets på Glömmingegränd 18 och köpa sötsaker i lösvikt. Sedan fortsätter du ut på Järvafältet, förbi Järva Folkets Park och vidare till Kista där tunnelbanan tar dig in mot stan igen.

”Lättläst litteratur är en vit fläck inom lärarutbildningen”

Jonas Asklund är lektor i svenska vid Högskolan i Halmstad och verksam inom lärarutbildningarna i Halmstad och Kristianstad. Han har disputerat i litteraturvetenskap och är i grunden gymnasielärare. Efter att ha läst hans artikel om ett samverkansprojekt kring boken ”Lever du?” av Christina Wahldén och mig, blev jag nyfiken på hans tankar om lättläst litteratur.

Varför blev du intresserad av lättläst litteratur?

– De senaste åren har jag haft mycket kontakt med skolbibliotekarier. Jag gör studiebesök med lärarstudenterna och då lyfter bibliotekarierna ofta fram lättläst, något man självklart har i skolbibliotek idag. Det är en litteratur i sin egen rätt. Det händer mycket och kommer många spännande texter i den genren. Samtidigt har jag fått upp ögonen för grafiska romaner och samverkan mellan bild och text. Korta texter kan säga mycket.

Utgivningen av lättläst har ökat de senaste åren. Hur har lärarutbildningen hängt med i den utvecklingen?

– Jag kan bara tala för mina egna lärosäten och vi har för lite som handlar om lättläst. Jag tror att lättläst kan fungera väldigt bra när man tränar upp ett litteraturdidaktiskt arbetssätt. Det är böcker som är lätta att överblicka och har ofta en tydlig struktur. Det är lätt att börja prata om möjligheterna i den typen av litteratur.

Själv jobbar jag mycket med noveller inom lärarutbildningen, men jag tror att lättlästa böcker kan fungera lika bra inom romangenren. Men hittills har jag inte provat att arbeta med lättläst med studenter och jag har inte sett det inom grundskollärar- eller ämneslärarutbildningen. Det är konstigt, lite av en vit fläck på kartan.

Vilka didaktiska möjligheter finns i den lättlästa litteraturen?

– Tidsaspekten är viktigt. På relativt kort tid har man fått en hel berättelse. Samtidigt är den så sparsmakad att läraren kan bjuda in eleverna i en rad aktiviteter i litteraturarbetet. Vissa lättlästa romaner påminner om noveller, som antyder och har en del luckor. Det är jättespännande att rikta in sig på luckor och det som står mellan raderna. Argumenten för att arbeta med noveller gäller också den lättlästa romanen.

Du har gjort ett projekt utifrån Christina Wahldéns och min bok ”Lever du?”, vilket du även skrivit en artikel om. Vilka förväntningar hade du innan du började?

– Vi hade en farhåga att eleverna skulle bli så starkt berörda att det skulle bli svårt och tungt. Men den farhågan kom på skam. Eleverna tyckte tvärtom att det var mer intressant än känslosamt. Som litteraturvetare handlade förväntningarna mer om vad vi kunde göra av parallellhandlingen, två jag-berättare, en del romanfigurer som inte kommer fram så mycket och det öppna slutet. Jag tänkte på möjligheterna, spelfältet och allt det roliga som skulle kunna bli av.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag möter ibland uppfattningen bland lärarstudenter att man minsann måste se till att eleverna förstår vartenda ord, annars tappar man dem. Det tror jag inte alls på. Det är lika viktigt att det är en spännande historia. Då är den språkliga utmaningen inte ett hinder. Det tycker jag att den här studien ändå visade. Trots att alla elever inte var med riktigt i alla detaljer, så hade vi ett bra arbete och bra diskussioner. Det var intressant att se hur väl eleverna arbetade tillsammans på ett sätt som vi inblandade lärare uppfattade som språkligt utvecklande för dem, men som också innebar en kognitiv och identitetsmässig utmaning.

Var det något som överraskade dig?

– Frimodigheten. Det var inte svårt att arbeta med romanen i klassen. Läraren hade lagt ner ett jättejobb och gruppen var verkligen på hugget. Det var överraskande hur friktionsfritt det gick och hur mycket man kan göra i ett litteraturarbete, trots att man kanske inte har alla ord och begrepp.

I din artikel skriver du om mötet mellan fiktion och verklighet, att den gränsen ibland blev otydlig. Jag möter samma sak på mina författarbesök och den vanligaste frågan jag får är nog om personerna i mina böcker finns i verkligheten. Vad tror du den osäkerheten beror på?

– I vårt projekt hade svenskläraren introducerat skillnaden mellan fakta och fiktion. Sedan fick jag arbeta med att stärka fiktionens roll, och peka på vilka fördelar som finns i att gå in i resonemang i fiktion och mötet med romanfigurer som inte finns. Sedan påpekade bibliotekarien att fiktionen hade olika stark ställning i de olika språkgrupperna. Det kan vara stora skillnader och det påverkar elevernas syn på skönlitteratur. Det gjorde att jag ville ta upp det som återkommande tema. Vad är sant eller falskt, fakta, verklighet och möjlighet?

Det blev som bäst när vi gjorde fiktionen verklig i form av rollspel. Vi pratade om en människa som om han eller hon fanns. I det samtalet var personen verklig för oss. Det är en del av klassrummet, litteratursamtalet och den goda gruppens dynamik att fiktiva personer och berättelser får liv.

Är det viktigt att kunna skilja på fiktion och verklighet?

– Jag tror att det är något som blir allt viktigare med tanke på alla lögner, ideologiska myter och falska nyheter. Det tror jag att vi litteraturvetare måste förhålla oss till, att fiktion får sämre och sämre rykte. Men de stora namnen bland litteraturdidaktikerna pekar på det som också står i styrdokumentet, att fiktionsberättelser hjälper oss att orientera oss i våra egna liv. På det sättet är de kunskapsorienterade. Vi måste hävda den betydelsen av litteratur. Skolbibliotekarierna kommer att bli viktiga i det arbetet, så att det inte bara blir ett korståg mot fake new. Den kampen ska också föras, men inte så att skönlitteraturen förlorar ställning.

Är det här specifikt för nyanlända elever, eller har du sett det hos andra?

– Jag tror säkert att det kan finnas kulturella skillnader här. Men jag tror det har mer med läsvana och skolgång att göra. Har man haft en bra lärare i grundskolan och en skolbibliotekarie som har varit aktiv, då har man fått en annan bild av skönlitteratur och läsningens betydelse.

Vissa elever och blivande svensklärare uppfattar litteratur mer som avkoppling, och har svårt att se det som en inbjudan till att tänka, prata och resonera. Andra tolkar det som en inbjudan att känna. Den bok som får dig att gråta eller bli upprörd är bäst. Det finns onyanserade inställningar lite varstans. De som har störst läsvana och har mött flest genrer i skolan är bäst rustade för att se mångfalden som finns i skönlitterära berättelser.

I din artikel skriver du om elevernas invändningar mot fiktionen. De fanns mot vår bok ”Lever du?” men inte mot Shaun Tans bildroman ”Ankomsten”, som ni också läste. Kan du berätta lite om det?

– När vi pratade om varför det är bra att läsa romaner i skolan så var det ett argument att romanen kan lära mig hur jag ska leva mitt liv och få mig att förstå hur andra människor lever. Men det knöts starkt till vår verklighet eller andras verklighet. Shaun Tans roman är ju en typ av fantasy. Det går inte att avgöra när det hände och de kulturella erfarenheterna som människorna gör är inte möjliga i vår värld. När vi tittade på Shaun Tans bilder släppte de helt tanken på att man ska lära sig något om livet och få en nyttig kunskap. De accepterade bokens värld.

Kan det ha att göra med att ”Ankomsten” är en bildroman?

– Ja, kanske. Man ställer kanske andra krav på berättelser som transporteras i grafisk text än berättelser som transporteras i bild.

I rollspelen hade eleverna invändningar mot att en person utan egen erfarenhet skulle kunna gå in exempelvis rollen som Navids pappa. Hade de inga sådana invändningar mot oss författare?

– Nej, faktiskt inte. Jag pratade inte om det. De glömde att det fanns någon bakom som gjort boken. Men det hade varit intressant att fråga. Jag vet inte om det spelar någon roll att det är två perspektiv i boken, en kvinna och en ung man, och att alla accepterar att det finns författare med många strängar på sin lyra.

Vad läser du själv just nu?

– Jag läser brett. Biblioteket hade ett bord med Amos Oz böcker och jag tog novellsamlingen ”Lantliga scener”. Det intressanta är att han i åtta noveller följer åtta personer, sedan förstår man att det egentligen är en roman. Alla människor bär på någon form av sorg eller frustration och mycket har med andra världskriget att göra, minnen av sorg och förlust. Annars läser jag gärna noveller och lyrik. Jag går gärna tillbaka till Wisława Szymborska. Sedan tycker jag om Ingela Strandberg, en Hallandslyriker som skriver fina dikter.

Mer att läsa

Amina på español och dansk

Amina springer vidare, och har nu kommit till Spanien. Det är förlaget Lectura para todos som ger ut första boken i serien på spanska. Jag har ännu inte sett den spanska utgåvan, men den har samma omslag som den holländska. Och enligt beskrivningen på förlagets webbsida har handlingen placerats i Spanien istället för i Sverige. Jag ser fram emot att läsa ¡Corre, Amina, corre!

Till Danmark har Amina redan tagit sig och där kommer del 4 i serien ut under våren. Sats alt, Amina! heter den. Det danska förlaget Turbine har behållit Anders Westerbergs illustrationer, vilket är kul. Det är ju så hon ser ut! Eva Mosegaard Amdisen har översatt texten till danska.

Här finns en sammanställning av alla mina böcker som har översatts till andra språk än svenska.

Femte boken om Amina kommer i höst

I höst kommer den femte boken i serien om Amina. Den heter ”Vi är bäst, Amina!” och som vanligt är det Anders Westerberg som gör illustrationerna.

I den nya boken gör sig Amina redo för att tävla för Sverige i ett mästerskap för ungdomar. Samtidigt möter hon rasism och okunskap hos människorna omkring sig. Amina är trött på att andra hela tiden ser det som är annorlunda. Inte ens hennes bästa vän verkar förstå henne. Men för att bli bäst måste laget samarbeta. Hur ska det gå när det ligger olösta konflikter under ytan?

Rasism i vardagen

Jag hoppas att många vill läsa vidare om Amina, både på egen hand och tillsammans med sina lärare i skolan. Precis som i de tidigare böckerna har jag velat skriva en spännande och positiv berättelse om en idrottande tjej. Samtidigt kan jag inte längre  blunda för att vissa ungdomar möter rasism i vardagen. Vi har alla ett ansvar för att lägga märke till det och att försöka göra något åt det. Att tala om rasism utifrån en skönlitterär bok kan vara ett sätt att närma sig frågan.

Ny inläsning hos UR

En annan nyhet för alla som gillar Amina är att UR kommer att göra en inläsning av ”Ge inte upp, Amina!” i serien Sluka svenska. Sedan tidigare finns ”Spring, Amina!” inläst på svenska och arabiska. Till boken finns mycket pedagogiskt material, som jag har sammanställt i det här inlägget.

 

 

 

 

Hurra, vi har fått Karin Söderstipendiet!

Selma Lagerlöf-sällskapet delar varje år ut ett stipendium på 10 000 kronor, instiftat av den tidigare ordföranden Karin Söder. Stipendiet delas ut till den som på något sätt har bidragit till att sprida kunskap om, och väcka engagemang för, Selma Lagerlöf och hennes verk bland barn och unga.

I år går priset till Cilla Dalén och mig för vår lättlästa biografi ”Selma Lagerlöf – Ett liv”, utgiven av Vilja förlag. Så här lyder motiveringen:

Årets pristagare är Annelie Drewsen och Cilla Dalén som har gjort information om Selma Lagerlöfs liv och verk tillgänglig för en bred målgrupp som inkluderar såväl den ovana läsaren som den med läs- och skrivsvårigheter eller svenska som andraspråk. Detta tjänar till att öppna dörrarna för en vidare bekantskap med inte bara Lagerlöf och hennes författarskap, utan också språket och läsandet som sådant.

Stipendiet kommer att delas ut vid Selma Lagerlöf-sällskapets årsmöte i Berättarladan på Rottneros, lördagen den 10 augusti.

Hurra, säger vi – och jobbar vidare med vår nästa biografi om ännu en intressant kvinna.

Mer om stipendiet

Läs mer på Selma Lagerlöf-sällskapets webbplats.

Radioprogrammet Klartext rapporterar om priset och intervjuar mig.

Pressmeddelande från Studentlitteratur.

Sverige måste ta hoten mot ateister på allvar

Idag skriver jag tillsammans med flera jurister, författare och företrädare för Humanisterna på DN Debatt om situationen för asylsökande ateister. Vi berättar om Emran Mohammedi som kom till Sverige 2014 och sedan dess har lämnat islam. Trots att migrationsdomstolen i Stockholm tror på att han är ateist ska han utvisas till Afghanistan, där han riskerar dödsstraff.  I andra fall har domstolar beviljat dock uppehållstillstånd på samma grund. Det är alltså ett lotteri vem som får skydd. I vår artikeln uppmanar vi Migrationsöverdomstolen att sätta ner foten och agera. Ingen trovärdig ateist ska utvisas till Afghanistan!

Hela artikeln finns att läsa här.

Humanisterna har publicerat en sammanfattning här.