Author: anneliedrewsen

10 steg till att få betalt för ditt skrivande

Jag snubblade över ett inlägg på en engelskspråkig blogg: Is Your Writing Any Good? Genom att bocka av ett antal ledtrådar får man en indikation på om ens eget skrivande är något att ha eller ej. (Spontant tycker jag att de flesta punkter på listan är bra, även om ingen enskild är tillräckligt för att bli en god skribent/författare.)

Den kanske mest intressanta punkten på listan är den sista: Har du fått betalt för ditt skrivande? Jag tror det är en ypperlig termometer på hur het skrivardrömmen är.

Jag minns själv när tanken på att få betalt för att få betalt kändes lika avlägsen som månen. Avlägsen, men högst verklig, synlig och inte helt onåbar. Det är lätt att stirra sig blind på drömmen. Men man tar sig inte ända fram utan en plan och hårt arbete.

Så här gjorde jag:

1. Skrev

2. Skrev mer

3. Skrev ännu mer

4. Gjorde mitt skrivande offentligt (insändare, DN, föreningstidning, Ponton, blogg m.m.)

5. Höjde ribban

6. Satte upp mål, formulerade dem för andra än mig själv

7. Bestämde mig för att göra en liten skrift i samarbete med en vän

8. Lade ner oerhört mycket (obetald) tid på att intervjua folk, skriva texter och sätta ihop skriften

9. Såg till att skriften spreds till så många som möjligt

10. Försökte sälja in en artikel baserad på skriften till en tidning

Det sista steget lyckades. Jag minns hur skakig jag var när jag ringde för att presentera mitt ärende. Personen i andra änden av luren (redaktören) frågade mig vad jag var: ”Frilansskribent, eller?”
Min röst darrade. ”Eeh, ja, det kan man väl säga..” Säkert petade jag in ett nervöst skratt också.

Förutsättningen för att det samtalet lyckades hade ingenting att göra med min förmåga att övertyga eller att pitcha en artikel. Det var helt och hållet relaterat till att jag hade genomgått de nio första stegen på listan ovan, något som tog ungefär 20 år.

Min allra första artikel som jag fick betalt för att skriva handlar om den bostadsrättsförening i Tensta där jag bor. Du hittar den här.

Plötsligt händer det

Saker som kan hända när man är så där spretig som jag och har många bollar i rullning samtidigt: man glömmer bort att man har skickat ett manus till förlag. Man glömmer nästan bort manuset helt och hållet.

Men så plingar det till i inkorgen när man sitter och renskriver sina intervjuanteckningar och detta dyker upp:

Hej Annelie!
Till att börja med vill jag be om ursäkt för att du fått vänta så länge på ett svar från oss: FÖRLÅT! Jag fick ditt manus på mitt bord för flera månader sedan, och dessvärre har det blivit liggande … Nu har jag i alla fall tittat på det, och jag tycker om din berättelse om X. Om du inte redan har blivit antagen någon annanstans, skulle jag gärna träffas på ett förutsättningslöst möte för att prata vidare om X X X X.

Allt gott!

Och plötsligt har man bokat in ett möte med en förläggare på ett stort förlag. Ett ”förutsättningslöst” möte. Men nog har det förutsättningar för att leda till något riktigt bra.

Trevlig helg på er! Och tack för att ni läser.

Jag vill vara spretig

En gång kallade en kurskamrat på universitetet en av mina texter för spretig. Hon gjorde det med viss beundran. ”Jag vill också skriva något sånt här!” sa hon.

Spretigt brukar vara något negativt, i alla fall på textnivå. Man jag är gärna spretig. När jag ser på mitt skrivande spretar det åt alla möjliga håll. Jag vill skriva för barn. Jag vill skriva för vuxna. Jag vill skriva för att underhålla. Jag vill skriva för att lära. Jag vill skriva för att berätta. Jag vill skriva kort och långt. Jag vill hitta på och skriva om verkligheten. Jag vill skriva i tidningar, på nätet. Jag vill skriva böcker. Jag vill skriva ord som ingen någonsin får läsa. Jag vill skriva och bli förstådd.

Ni fattar. Jag vill inte hitta hem och bli en eremit i något fack. Jag vill spreta vidare i olika slags texter.

Nyss frågade någon om jag ville skriva en bok ihop. Lek med tanken, sa hen. Jag leker med tanken. Jag gillar den.

Något nytt att bita i.

Skriv fejkrecension – vinn resa till Bokmässan

Snart släpps Simona Ahrnsteds andra roman Betvingade, men redan nu kan man recensera den. Japp, en riktigt fiffig tävling är det. Fritt fram att fabulera. Två vinnare får en resa till bokmässan i Göteborg med hotell, inträde och mingel med Sveriges romancedrottning. Inte illa. Dessutom delas en massa andra fina priser ut till de som inte kammar hem storvinsten.

Gå in här för att tävla. Och missa för guds skull inte Simonas blogg.

Läxor – diskussionen fortsätter på Twitter

Läxor är onekligen ett ämne som engagerar många. Gårdagens inlägg lästes av många och diskussionen fortsatte på Twitter. Här är några av de tankar som uttrycktes, lätt redigerade av mig för läsbarhetens skull: 
Erica Rosenkvist ‏@EricaRosenkvist
intressant! Jag funderade vidare ang för/emot läxor på http://www.frokenrosenkvist.blogspot.se/2012/07/laxor-eller.html efter diskussion på twitter. Läser gärna mer!
Louise Guldbrandsson ‏@FrokenGul
Är det en fråga som går att besvara? Allt beror på vad som läggs in i begreppet, finns bra och dåliga läxor, beroende på syfte. Själv menar jag målen i styrdokumenten bör kunna uppfyllas under skoltid med lärare som stöd…sedan pågår ju lärandet ständigt! Det är viktigt att denna fråga och andra pedagogiska frågor belyses, undersöks, granskas, beforskas och diskuteras!
Rektor T ‏@tinate
jag tror att det finns läxor som elever tycker är lustfyllda, meningsfulla och motiverande, det är bra läxor
jag tror också att läxor kan vara kontraproduktiva och ge dåligt självförtroende till såväl elever som deras föräldrar
Kristina Johansson ‏@johfam
Ska ta med den här diskussionen till min skola. Vi har också funderat @liaali77 🙂
Aglaktuq ‏@aglaktuq
intressant och viktigt! Läxor lägger i många fall över ansvaret på inlärningen till föräldrarna.
Kristina Björn ‏@kristina_bjorn
Skrev mitt exjobb på Lärarhögskolan om matteläxor. Titel: ”De e inte de att man ska lära sig…” För övrigt ett elevcitat 🙂 Jämförde elevers tankar om varför de hade ma-läxa med deras lärare syfte att ge den 
Liten kvalitativ studie. Tre lärare och några av deras elever. De gav läxor med olika syfte. Befästa kunskap. Utmana duktiga alla skulle hinna lika många tal. Gemensam kunskapssyn för alla tre var fokus på mycket reproduktion/repetition. Elevernas syn på läxan präglades mkt av resp. lärare vilket betyder att lärarens ord/kunskapssyn/åsikter har stor betydelse för hur läxans roll/betydelse/syfte uppfattas av eleven. Generellt visste elever mkt lite om syftet med den specifika läxan.
Tess Latif ‏@Kottekott
intressant.själv är jag kluven. läxa för att det inte hunnits med under lektion visar brist på bra undervisning.
läxa för att vidarutveckla ett intesse är något annat. att man fångar upp elevens intresse för nåt o har det som en röd tråd tex. För att motivera måste man göra ämnet intressant.
Sara Sundström ‏@norrlandskan
Beror på syftet, för att befästa eller fördjupa = ok. Men läxor för läxors skull eller tidsbrist = inte ok.
Tack för alla intressanta synpunkter! Jag ser fram emot att följa den fortsatta diskussionen och mitt arbete med artikeln känns nu ännu mer angeläget.

Är läxor bra eller dåligt?

Just nu arbetar jag med research till en artikel om läxor. Något förvånande finns det väldigt lite skrivet på svenska, varför jag även har sökt mig till den engelskspråkiga litteraturen.

Bland annat läser jag boken The Homework Myth av Alfie Kohn. Författaren argumenterar för att läxor många gånger är onödiga eller till och med kontraproduktiva. Slutsatserna bygger han främst på amerikansk forskning.

I slutet av boken skissar Kohn ett förslag på hur amerikanska skolor skulle kunna förändras med avseende på läxor. Han verkar ha en realistisk bild av vad som är möjligt. Det handlar helt enkelt om att utesluta läxor som är onödiga och fokusera på sådant som faktiskt har visat sig främja elevernas lärande. Som att läsa böcker eller få eleverna engagerade i diskussioner, experiment och andra uppdrag som är lämpade för hemmet. 

Det ska bli roligt att fortsätta arbetat med artikeln. Nu är det dags att prata lärare och forskare och se vad de tänker kring läxor.

Att omvärdera beslut

Jag hade satt upp ett mål för den här sommaren. En deadline för ett av mina manus. I mitten av augusti skulle det vara klart att skicka till förlag. I juni föreställde jag mig hur jag skulle sitta frenetiskt på kvällar och lediga stunder och redigera mitt manus till perfektion.

Nu blev det inte så. Jag upptäckte att det fanns annat jag hellre ägnar sommarlovet åt, samtidigt som min arbetssituation inför hösten förändrades. Jag behövde helt enkelt prioritera om.

Dessutom fick jag nya infall om hur min berättelse skulle kunna bli ännu bättre. Något som varit i bakgrunden i boken skulle kunna få mycket större plats. Det skulle dock kräva en del research och en ordentlig omskrivning.

Därför har jag nu kommit fram till att jag måste strunta i min egen deadline. Det är inte alltid bäst att pressa sig själv. Ibland måste saker få ta tid. Först då kan de bli så bra som möjligt.

Ester och hemliga Plomia

Om en knapp månad får jag en ny förlagskollega. Då debuterar nämligen Caroline Säfstrand med Ester och hemliga Plomia, en lätt att läsa-bok på svenska i kombination med spanska, somaliska, albanska och arabiska. De fina illustrationerna är gjorda av hennes bror Carl-Marcus Edhardt.

Boken handlar om Ester, som är en helt vanlig tjej med många ovanlig idéer. Hon använder till exempel aldrig kläder utan fickor.

Jag har bara läst det smakprov som finns på nätet, men jag tycker att boken verkar vara riktigt bra och rolig. Jag är säker på att den kommer att glädja många stora och små läsare!

Läs mer: 
Ett smakprov
Carolines blogg
Vivlio förlag

Nyfikenheten som sällskap

En av mina allra käraste följeslagare i livet är Nyfikenheten. Jag hoppas att hon aldrig sviker mig, utan står vid min sida tills jag dör. Hon får mig att hitta nya vägar, prova nya saker och lära mig nytt.

För ett par dagar sedan gjorde hon mig sällskap under en promenad på Järvafältet. I vägkanten fick jag syn på en blå blomma. Nyfikenheten undrade vad det var för en blomma, som såg lite ut som en blåklint men ändå inte. Hade den möjligtvis ett namn?

Jag tog ett kort med mobilen och lade ut på Twitter. Några minuter senare hade flera av mina följeslagare där upplyst mig om vad blomman heter.

Nästa gång jag ser blomman vet jag vad hon heter. Cikoria.

En sommarhälsning

Min årliga sommarbeställning från Bokus har kommit – en blandning av nytta och nöje. Dessutom väntar jobb av olika slag, varvat med sedvanliga sommarsysslor som sol och bad.

Därför blir det sommarlov här på bloggen, men jag kommer tillbaka med ny kraft i augusti. Då ska jag berätta om min nästa bok, som kommer ut 2013.

Ha en fin sommar!