Varför älskar du böcker?

Jag fick frågan av en elev idag. Det var en bra fråga. Jag svarade.

Böcker låter mig kliva in i andra världar, andra människor. Jag kan resa till platser som inte går att besöka så lätt. Jag kan läsa om livet i Somalia, Irak och Afghanistan. Jag kan förstå något om andra människor och uppleva samma känslor som de. Jag kan tänka deras tankar.

När jag läser kan jag lämna här och nu. 
Jag kan lära mig och roa mig på samma gång.

Svaret ter sig både självklart och banalt.
Som om allt är sagt och ingenting.

Varför älskar du böcker?

En sommarhälsning

Min årliga sommarbeställning från Bokus har kommit – en blandning av nytta och nöje. Dessutom väntar jobb av olika slag, varvat med sedvanliga sommarsysslor som sol och bad.

Därför blir det sommarlov här på bloggen, men jag kommer tillbaka med ny kraft i augusti. Då ska jag berätta om min nästa bok, som kommer ut 2013.

Ha en fin sommar!

Det börjar med ett enda ord

– Hej!
Jag står framför en grupp ungdomar som precis ska börja sin första termin i den svenska skolan. De är mellan 16 och 20 år och ska läsa på gymnasieskolans Språkintroduktionsprogram, som närmast liknar sfi för ungdomar.
– Hej! säger jag igen med stor inlevelse.
Ingen reaktion. De förstår verkligen inte vad jag säger.
Det är nu mitt jobb börjar. Släktingarna som har följt med till uppropet har bekymrade veck i pannorna.
– Ska vi verkligen lämna dem här? De förstår ju inget.
– Ingen fara, säger jag. Det kommer att gå bra.
Och det gör det! Till en början är det mest jag som pratar. Med hjälp av gester, dramatik, bilder och ett och annat lexikon gör jag mig förstådd. Men ganska snart börjar även elevernas röster att höras i klassrummet. 
Ibland behövs lexikon.
Det går att tala om det mesta, om det görs med respekt och ödmjukhet inför att alla kan bidra. Språket i sig är inte ett hinder. Det är fyllt av möjligheter att upprätta förbindelser med andra människor, oavsett om vi har tiotusentals ord i vår gemensamma vokabulär eller bara ett. 
Jag har pratat om kvinnlig könsstympning med en grupp nästan helt nyanlända elever från en rad olika länder. De förskräckta minerna i de östeuropeiska killarnas ansikten talade om för mig att de förstod vad vi pratade om. De igenkännande blickarna från de somaliska flickorna likaså. Språket är makt. De behövs för att beskriva även det fasansfulla. Genom att tala med varandra om verkligt viktiga saker kan vi också börja påverka. I det lilla och i det stora.

Eleverna tar makten över orden.

En viktig del i mitt arbete är att låta många röster höras i klassrummet. Förutom elevernas egna röster utgör de skönlitterära berättelserna ett viktigt inslag. I böckerna vi läser tillsammans möter vi människor från andra tider, andra länder, med andra tankar än våra egna. Men vi möter också våra likar. I litteraturen får vi syn på oss själva och varandra. 

Ord och handling.

Att lära sig ett språk är en resa utan slut. Det finns inget målsnöre. Vi är alla på väg och kan erövra nya språkliga verktyg varje dag, om möjlighet ges. Därför är det så viktigt att var och en möter texter, ord och samtalspartners som utmanar och förklarar – varje dag. För den som är ny i det svenska språket är även lättlästa texter en utmaning, en utmaning som utvecklar.

Alltsammans börjar med ett enda ord, som öppnar dörren för alla andra. 
 – Hej!

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.

Nu vill jag lämna över stafettpinnen till Malin Roca Ahlgren.

Häxorna visar vägen

Just nu läser hela familjen den här boken tillsammans. Las brujas av Roald Dahl (Häxorna på svenska). Högläsningen har blivit en gemensam rutin där vi turas om att läsa. Jag dramatiserar gärna och gör olika röster. Sexåringen ljudar sig genom orden och brottas ibland med de bokstäver vars spanska ljud skiljer sig från det svenska. Åttaåringen är lite blyg, men när hon väl läser går det som en dans. Maken läser rakt upp och ner, med fick en uppmaning från barnen att vara med dramatisk idag.

Det brukar heta att man ska läsa sitt eget manus högt, för att höra hur väl det funkar. Jag tycker att det är minst lika viktig att läsa andras böcker högt, i alla fall om man skriver för barn. Det är ofta uppenbart ganska snart vad som funkar och vad som inte gör det. I fallet med Häxorna är det en kombination av ett riktigt bra berättande, fartfyllda scener och ett språk som flyter utan att vara utslätat som gör läsandet så angenämt.

Det manus jag arbetar på just nu har ungefär samma målgrupp som Häxorna. Jag tror att min historia kan bli minst lika läsvärd – nu gäller det bara att få till det där flytet. Inte alls så lätt som att läsa högt, men minst lika roligt.

Tid att läsa

Enligt O tipsade om den här snygga klockan. Tyvärr blir det inte mycket läsning för mig idag. Det är sista dagen som barnen är på dagis/skola och jag ska försöka få till slutklämmen på min uppsats. Blir det någon tid över måste jag förbereda den där Skype-intervjun. Dessutom borde jag verkligen städa. Men det får nog bli en annan dag.

Med tunnelbanan in i slukaråldern

Liz skrev nyligen ett inlägg på Debutantbloggen där hon funderade kring hur man får unga människor att läsa. Jag delade med mig av mina tankar i en kommentar. Som lärare vet jag att det är svårt att väcka läslust hos någon som mest tycker att böcker är skräp.

Med mina barn måste jag dock ha gjort något rätt. När vi skulle gå av tunnelbanan igår bad jag dottern att stoppa ner boken i väskan, så att hon kunde ta på sig vantarna. ”Vänta, jag ska bara läsa det här” sa hon och ställde sig upp. Gick ut ur vagnen. Fortsatte att läsa. Rulltrappan. Fortfarande med boken i händerna. Ut i de många minusgraderna, några minuters promenad hem. Hela tiden med blicken på orden. Hennes små händer måste ha blivit iskalla i kylan. Men jag kunde inte med att bända bort fingrarna från sitt fasta grepp om boken. ”Jag gillar att läsa” sa hon.

Läsvärda blaskor

Jag är riktigt kräsen av mig när det kommer till tidningar, och går hellre till bibblan och läser en årgång i taget istället för att prenumerera. Språktidningen är dock en av de få tidningar jag faktiskt vill ha hem i lådan. Nytt nymmer kom igår och det fanns mycket läsvärt, bland annat en artikel om vilket språk syskonen i flerspråkiga familjen väljer att prata med varandra. Intressant för mig som lever i en sådan familj!

Nya tidningen Yourlife är jag tveksam till. Lite för mycket sälj av kringprodukter, till och med inuti artiklarna. Sånt gillar jag inte. Men i nya numret som kom idag finns en julrysare av Amanda Hellberg som kallas  ”vår nya spänningsdrottning”. Det blir min kvällslektyr denna snöiga vinterdag.

I simhallen

Jag brukar alltid snegla lite mot de där föräldrarna i simhallen som inte hoppar i och simmar med sina barn utan slår sig ner fullt påklädda på en bänk och sitter och glor i 30 minuter. Varför inte passa på och ha lite kul med kidsen?

Men idag fick jag syn på en ung pappa som satt och läste vid poolkanten. I ena handen hade han en av Katarina Mazettis böcker. I den andra ett svensk-franskt ficklexikon. Kunde inte låta bli att tycka att han hade gjort ett intressant val. Litteraturen framför verkligheten.