manus

Att föra bok och att skriva bok

Första måndagen 2012 och jag ska ägna den åt att göra klart bokföringen för 2011. Alla papper i ordning inför det nya året.

Sedan, när jag har koll på skatter och annat, ska jag med samma noggrannhet ge mig på texterna. Först i kön står några texter som ska skrivas för en tidning. Men sedan: manuset! Det som ska bli en kapitelbok för barn så snart jag synat tidsperspektiv, karaktärer, konflikter och scener ordentligt och skalat av en sisådär 40 procent av texten. (Det motsvarar drygt 11 000 ord!)

Målet: att skriva avtal om utgivning med ett sort förlag i år.

En nyårshälsning

Jag vill önska alla som fortfarande hittar in på den här bloggen då och då ett riktigt Gott Nytt År!

Det blir ingen summering av året som gått, inga mål inför nästa år. Bara en önskan om att många skrivardrömmar slår in under 2012 – både för er och mig själv.

Bilden ovan är på den manusbunt jag jobbar med nu. Inspirationen kommer från Maria Turtschaninoffs blogginlägg där hon visar sin manusbunt.

I morgon skriver jag mitt sista inlägg på Debutantbloggen, sedan tar fyra nya debutanter över. Det ska bli roligt att återigen följa den som läsare. Det betyder också att jag kommer att bli mer aktiv på den här bloggen igen. Hoppas ni fortsätter att kika in då och då.

”40 procent av texten är överflödig”

I senaste numret av tidningen Skriva delar fyra författare med sig av en rad intressanta tips i artikeln ”Ge ditt skrivande en vitamininjektion”. Stewe Claeson säger en sak som jag fastnar särskilt för. Han betonar hur viktig det är att rensa i texten och påstår att ”alla texter är ungefär 40 procent större än de borde vara”.

Nu när jag sitter med ett manus framför mig som ska redigeras kan jag inte släppa siffran 40 procent. Tänk om jag skulle kunna stryka nästan hälften och fortfarande ha kvar storyn. Tanken kittlar. Han har nog rätt, tänker jag. Varje ord i manuset måste ha en ”inre nödvändighet”, det ska inte gå att slita några stycken ur min text utan att den blir förändrad.

Nu återstår bara den knepiga biten: att identifiera de 40 procent av texten som är överflödig.

Sista kapitlet

Medan stormen drog förbi i natt satt jag uppe och skrev. Det gick inte att sova när rutorna skallrade och vinden skrek. Några få timmars sömn blev det till sist, innan jag gick upp för att skriva det sista kapitlet på ett manus jag har arbetat med alldeles för länge.

Det känns fantastisk att äntligen ha skrivit slutscenen. Jag gjorde misstaget att flera gånger börja redigera manuset från början, vilket gjorde att de första sidorna blev väldigt välskrivna medan slutet fortfarande inte fanns nedtecknat. Men nu är det alltså skrivet.

Manuset är en kapitelbok för barn i 6-9-årsåldern. 27896 ord indelade i 29 kapitel.

Nu återstår en ordentlig redigering från början till slut. Några saker jag har kommit på under arbetet ska ändras/läggas till. Sedan kanske manuset får möta några några väl valda läsare innan det skickas iväg till förlag.

Det känns som ett bra utgångsläge inför det nya året.

Något annat som känns bra är att jag nu äntligen kan kalla mig författare på riktigt.

Cykelvägen till utgivning

 Så här glad var jag att äntligen få prata om mitt manus,
som ska bli boken Inte så fort, Adam! i höst.
Det tog en kvart att cykla till mötesplatsen.
 På vägen passerade jag en filminspelning. 
 Och en cirkus.
 Jag parkerade min cykel intill Markkus.
 Markku hade gjort kaffe, jag tog med hallonmazariner. 
Sedan pratade vi länge. Om hur det är att lära sig cykla, 
om relationen mellan Adam och hans pappa och om 
illustrationerna.
Min förläggare Alexandra var glad nästan hela tiden, 
men just här var det något som inte var som det skulle. 
Förmodligen mitt manus. 
Tja, vad tror ni – blir det någon bok av detta?

Vill svenska förlag ha en dummy?

Sofia skrev en kommentar på ett tidigare inlägg: 
Jag läste checklistan för barnboksskrivande som du länkade till nedan och jag undrar om du vet ifall det det är så det fungerar i Sverige med, jag menar det där med att man gör en dummy? Jag har läst om det tidigare i engelska böcker om barnboksskrivande men jag har aldrig sett det här i Sverige, att förlagen vill ha en dummy-bok?
Jag tog med mig frågan hit till Göteborg och ställde den idag till två personer med koll på barnboksbranschen i Sverige. Här är deras svar.
Johanna Rubin Dranger:
– De elever som går barnbokskurser hos oss på Konstfack och sedan ska presentera för förlag gör ofta omslag och två illustrationer, plus textmanus. Visst kan man skissa upp hela boken, men det blir ju mera jobb.
Marie Tomicic, Olika förlag:
– Vi vill gärna se ett par illustrationer så vi får en känsla för din stil. Man behöver inte skissa hela boken. Skicka med vanliga posten, inte mejl.  

Materialinköp

Jag har köpt papper och kuvert. Närmare bestämt 2500 ark och 50 kuvert. Det ska väl räcka till några manusbuntar.

Nu saknas bara orden. Och frimärken.