Bokvideo om Kom igen, Amina!
Nu finns en bokvideo om ”Kom igen, Amina!” på Nypon förlags Youtubekanal. Förmodligen blir jag aldrig någon Youtubestjärna, men det var roligt att göra en film. Kanske kan det få någon intresserad av mina böcker?
Author: Annelie Drewsen
En e-bok har kommit till världen!
Det är lite som en graviditet, man väntar och väntar på att dagen ska komma. Sedan finns den plötsligt: Boken. Min nya bok ”Kom igen, Amina!” är här och det blir en tvillingfödsel. Först ut var e-boken som redan finns att låna på de flesta bibliotek. Man kan givetvis även köpa den via internetboklådorna. Den tryckta boken befinner sig ännu i livmodern, men värkarna kommer tätt nu. Vilken stund som helst är det dags för även den att titta ut i världen. Hoppas den blir fint mottagen …
Sveriges minsta bibliotek
Sveriges minsta bibliotek finns i Brantevik på Österlen. Häromdagen hade jag vägarna förbi och lämnade ett exemplar av min bok ”Spring, Amina!” Idag fick jag ett meddelande från en person som läst boken. Det är inte varje dag man får sådan återkoppling från biblioteksbesökare. Väldigt roligt!
Boka in ett författarbesök i höst!
Boka in ett författarbesök i höst! Då medverkar jag och ett gäng andra författare i Läsning pågår Stockholm. Alla skolor, både fristående och kommunala, kan boka ett författarbesök i årskurs 8 för bara 800 kr. Även gymnasieskolor kan boka författarbesök. De aktuella böckerna finns att låna i klassuppsättning på Cirkulationsbiblioteket. Så här presenterar jag mig själv:
Mina böcker Spring, Amina! och Kom igen, Amina! handlar om en somalisk flicka som kommit ensam till Sverige. Hon är duktig på att springa och börjar träna med en idrottsklubb. Böckerna är lättlästa och passar bra i förberedelsegrupper. Jag är själv utbildad lärare i svenska som andraspråk och kommer gärna på besök i klasser med nyanlända elever. Då berättar jag om mig själv och mina böcker, svarar på frågor och gör någon skrivövning om klassen vill. På Nypon förlags webbsida finns arbetsmaterial till böckerna om Amina att ladda ner gratis.
Självklart kommer jag gärna till skolor utanför Stockholm också. Kontakta Författarcentrum Öst för att göra en bokning.
Brev från en 17-årig läsare
Det kom ett mejl från en läsare som gör mig så in i själen glad. Så här skriver Adrian, 17 år:
Spring Amina är en fantastisk bok. Livet är det enda chans som vi har att gör våra drömmar verkligheten. Amina är en stark tjej som lever ensam, utan hennes familj men fortfarande är hon motiverad . Jag tycker att boken har en stor betydelse för dem alla som tänker att ger upp. Aldrig ger upp, fortsätta att göra allt som du vill för ditt liv. Vara stark och aldrig tänk om negativa saker. Amina gjorde detta. Hon saknar familjen men hon fortsätta med livet och hon gjorde det vad hon ville. Träna hård, vara fokuserad och fortsätta att göra drömmar verkligheten. Den är en stor budskap och därför jag tycker om boken Spring Amina. Du kan aldrig vinna om du prova inte det. Även om allt ser ut som omöjligt, du måste försök, lär och gör det.
Jag blev nyfiken på vem Adrian är och fick veta lite mer:
Jag heter Adrian. Jag är 17 år gammal. Jag kommer från Albanien och jag bor i Sorsele. Jag har varit i Sverige i 8 månader. Jag tycker om skolan och jag hoppas att ska jag fortsätta att studera på universitet. Jag skriver många dikter på engelska och jag gillar att skriva uppsatser också. Ibland skriver jag för att jag saknar min familj och det är lite svårt utan dem. Min dröm är att skriva en bok och att vara en politiker i framtiden. Sverige är ett fantastiskt land om du vill göra bra saker med ditt liv och jag hoppas att allt kommer att bli bättre för mig snart.
Tack Adrian, för att du berättade om ditt eget liv och om dina tankar om min bok! Det glädjer mig väldigt mycket att du vill bli författare och engagera dig politiskt. Jag önskar dig all lycka med dina studier! Glöm inte att höra av dig när din bok kommer ut, jag vill gärna läsa den.
Tack också till Inger Lundmark, som såg till att Adrians texter kom fram till mig!
När verkligheten räcker ut tungan
– Snygg ingång och du håller vinkeln fint hela vägen.
– Vet inte när jag sist läst en text som direkt känns så klar!
– Mycket bra! En fröjd att läsa, inkännande och pedagogiskt matnyttigt på samma gång.
Man skulle kunna tro att sådana lovord från redaktörer skulle göra nästa text lättare att skriva. Men icke. Ingredienserna måste adderas på nytt varje gång. Att läsa in sig. Att vara på plats, att se och lyssna. Att fråga och anteckna. Att ta reda på lite mer. Att lägga ihop och försöka se sammanhang. Det tar tid.
Sedan ska alltsammans sjunka in, sjuda. Då händer något som jag inte fullt ut begriper. Någonting tar form i mig, en ingång. Det kan vara en bild, en scen eller en mening. När den väl är på plats följer resten ofta utan motstånd.
För att nå dig krävs ett visst mått ångest. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har gjort det förut. Förvissningen om att det kommer att bli bra hjälper inte heller. Ångesten ska till.
Jag ska skriva en text. Det måste bli bra. Men innan jag hittar ingången är det som om verkligheten står och räcker ut tungan åt mig.
– Du kommer aldrig klara av att fånga mig med dina fjuttiga små ord!
Finns Amina på riktigt?
Finns Amina på riktigt? Det är en av de vanligaste frågorna jag får när jag är på författarbesök. För det mesta bollar jag tillbaka frågan till klassen. Vad tror ni, finns hon på riktigt?
– Ja, hon bor i Stockholm.
– Nej, men det finns många som hon.
– Kanske …
Själv undviker jag att svara ja eller nej. Istället säger jag att hon finns i mitt huvud. Hon finns också i boken och i huvudet på dem som läst boken. Men jag har aldrig träffat henne och har inte hennes telefonnummer.
Helt nyligen fick jag dock syn på en flicka i en skola jag besökte. Det var något med formen på hennes ansikte och leendet, liksom sammanbitet och lite hemlighetsfullt. Hon såg ut som Amina på det nya bokomslaget. Kanske finns hon ändå på riktigt, tänkte jag.
Var går gränsen mellan verklighet och fiktion? Jag tror att det aldrig riktigt går att svara på den frågan. Och det är därför litteraturen kan påverka oss så starkt. Plötsligt läser vi oss själva i boken, eller möter bokens karaktärer i våra egna liv.
Följ mig på Facebook!
Jag har skaffat mig en Facebooksida! Gilla mig gärna där för att få uppdateringar om mitt skrivande, mina böcker och annat jag har för mig. Du hittar den här:
Spring, Amina! som teater
Förra veckan var jag på ett författarbesök utöver det vanliga. I stället för att ställa mig framför klassen fick jag sätta mig som publik. Sedan spelade eleverna upp en teaterföreställning som byggde på min bok ”Spring, Amina!” Eleverna gick i förberedelseklass, vilket betyder att de nyligen har kommit till Sverige från andra länder. Under ledning av sin lärare Charlott Fahlström hade de skrivit manus, fördelat rollerna, repeterat, hittat miljöbilder som fungerade som kulisser och ordnat rekvisita. Jag blev väldigt imponerad av deras arbetsinsats och skickade ett mejl till klassen efteråt med några frågor.
Hur bestämde ni att ni skulle göra teater av Spring, Amina?
– Vi bestämde att vi skulle göra teater efter att vi hade läst boken om Amina. Vi tyckte de skulle bli roligt att göra teater. Vi skulle lära oss hur man gör teater.
Vad var det roligaste?
– Den roligaste med att göra teater var när det small och Amina började springa. Den roligaste när du hälsade på var att du visade den nya boken om Amina.
Vad var det svåraste?
– Att komma ihåg allt i teatern.
Hur delade ni upp arbetat i klassen?
– Ayan fick vara Amina för att hon är bra på att prata och hon är från Somalia. Dom som är bra på att prata svenska fick säga mycket. Dom som är bra på att läsa fick läsa upp.
Har ni några tips till andra klasser som också vill göra teater?
– Om någon annan klass vill göra en teater så ska de läsa en bok, förstå boken, skriva manus, ge ut roller, läsa manuset, träna mycket och sen träna på hur de ska prata och kläder och sånt. Tack för att du kom till oss!
Tack för att jag fick komma till er på Hjulsta grundskola!
PRAESA visar vägen till läsglädje
Ntombizanele Mahobe, Carole Bloch och Malusi Ntoyapi från PRAESA är i Stockholm för att ta emot ALMA-priset.
Varje år delar Sverige ut ALMA-priset till minne av Astrid Lindgren. Det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och går i år till den sydafrikanska organisationen PRAESA. De arbetar för att alla barn i Sydafrika ska få en chans att upptäcka läsglädjen och ha tillgång till barnböcker på sina modersmål.
Det är en stor utmaning. I många fattiga områden finns ingen tradition att läsa böcker. Det finns knappt några böcker, inte ens i skolorna. Eftersom så få läser vill inte heller förlagen ge ut böcker. När ingen ger ut böcker är det inte så många unga som vill bli författare.
PRAESA arbetar därför på bred front. De ger ut böcker på de elva officiella språken i Sydafrika samtidigt som de försöker skapa en efterfrågan och ett sug efter berättelser. Hur? Genom att få barn och vuxna att upptäcka läsglädjen och gilla böcker. Bland annat driver man över 300 läsklubbar i hela landet och ger ut en bilaga med nyskrivna berättelser i de stora dagstidningarna varannan vecka.
Jag blir djupt imponerad av PRAESA:s arbete. Samtidigt är jag tacksam över att jag skriver böcker på svenska. I Sverige finns både en efterfrågan på böcker och många förlag som ger ut dem. Ännu mer glädjande är att både utgivningen av försäljningen av böcker ökar. Men det viktigaste av allt: läsningen bland unga ökar. Det fick jag veta på Svenska barnboksinstitutet nyligen.
Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka och vara nöjda. Låt oss inspireras av PRAESA när vi försöker sprida läsglädja bland våra barn, vänner och varandra. Vad sägs om bilagor med berättelser för barn i våra dagstidningar? Ett barnlitteraturprogram på TV? Högläsningstips i Kulturnyheterna? Berättelser på mjölkpaketen? Berättarklubbar i varje kvarter? Bibliotek på badstranden? Högläsning på kafferasten?
Det finns inget bättre än en riktigt bra berättelse. Och vi kan alla vara den som berättar.