Hur skriver du?
Idag skriver jag på Debutantbloggen om vad som händer med skrivandet när den tekniska utvecklingen går framåt. Vad tänker du? Skutta in där och skriv en kommentar.
Idag skriver jag på Debutantbloggen om vad som händer med skrivandet när den tekniska utvecklingen går framåt. Vad tänker du? Skutta in där och skriv en kommentar.
Det blir många mejl med förlaget inför utgivningen. Till en början handlade det mest om omskrivningar, sedan om illustrationerna, för att till sist vara inriktade på praktiskt detaljer inför tryckning och release. Nyss fick jag dock ett mejl med goda nyheter:
Ett riktigt glädjeämne en sådan här vanlig tråkig onsdag är att det duggar in förhandsbeställningar från biblioteken (via BTJ).
BTJ har ännu inte fått några böcker för recension då leveransen ännu inte kommit från tryckeriet.
Enligt BTJ beror detta, mycket sällsynta fenomen, på att ryktet spritt sig att boken är på väg och att biblioteken är mycket sugna på att köpa in dem.
Ett rykte om min bok. Det låter ju nästan som gerillamarknadsföring… Spännande!
Ett av de roligaste skrivjobb jag har haft var att intervjua en modersmålslärare i Botkyrka. Hon hade ett eget klassrum på skolan som var tapetserat med planscher där grundläggande begrepp fanns på både svenska och arabiska. Hon själv sprudlade av energi och hade en extrem tilltro till sina elevers möjligheter. Exakt de egenskaper hos en lärare som gör skillnad för eleverna. Hennes klassrum var som ett språktivoli. Det gick snabbt, det var roligt och allt handlade om språk!
Att hon arbetade i Botkyrka var antagligen ingen slump – det är en av de kommuner i landet som har satsat mest på modersmålsundervisning i skola och förskola. Som jag har förstått det är man i Botkyrka överens från högsta nivå ända in i klassrummet om hur viktigt det är att alla barn får utveckla alla sina språk.
På nya sajten Sveriges resurser skriver Botkyrkas skolchef Erik Nilsson om språkrikedomen som finns i hans kommun. Han argumenterar för att språkutveckling är alla lärares ansvar, vilket också fastslås i nationella styrdokument. Tyvärr är det fortfarande sällsynt att höra skolfolk på högre nivå formulera som Erik Nilsson:
Förskolan och skolan måste systematiskt arbeta språkutvecklande genom att hela tiden tänka kunskapsinnehåll och språk integrerat. När förskolebarnen utforskar vattnets egenskaper ska en duktig pedagog utmana barnen språkligt och få dem att erövra de begrepp som krävs för att förstå och beskriva det fenomen som de utforskar. När kemiläraren i högstadiet genomför laborationer så ska det i allra högsta grad vara en språklektion där målet är att utveckla elevernas kunskapsbärande språk. Uppdraget att utveckla elevernas språk ligger på alla verksamma i förskolan och skolan – och inte endast på språklärarna.
Min bok är ett litet, litet bidrag till att stärka språket hos några av Sveriges tvåspråkiga barn. Önskar bara att den kunde komma ut på fler språk på en gång. Arabiska, till exempel…
Den 21 februari är Internationella modersmålsdagen.
För ett år sedan jobbade jag som lärare för en grupp nyanlända elever på gymnasiet. Tillsammans med bildläraren och en annan lärare i svenska i andraspråk gjorde vi en uppgift där eleverna fick presentera sina modersmål i bild och text. De elever som knappt kunde någon svenska alls fick hjälp av de som hade varit här länge. Alla kunde bidra på något sätt eftersom det handlade om var och ens modersmål.
Det var en bra dag och just idag saknar jag lärarjobbet en aning.
SvB skriver idag om att Piratförlaget startar barnboksförlag. Den tillträdande chefen Erik Titusson säger:
Det ska vara ett litet förlag med upphovsmännen i fokus, men som ändå har muskler nog att nå ut med marknadsföring i bokhandeln.
Undrar hur många manus som kommer att välla in där den närmsta tiden…
En bok som beskriver det hemska med att inte få klia tillbaka, på ett underhållande sätt. Illustrationerna är också kul och svängiga. Att boken finns på flera språk är ett extra plus.
Kul idé både innehåll och bilder. En lovande debutant.
Definitivt en bok jag ska ta med mej till förskolan och läsa för barnen! Det är lätt att fylla ut med diskussioner kring Markku Huovilas bilder.
Så skriver två recensenter om Inte klia, Adam! på Bokdebutant.
Oj, vad läskigt det kändes att läsa det där. Och roligt. Helt plötsligt sitter folk och tycker saker om min bok. Hoppas fler kommer att tycka om den.
…betyder mycket att göra i livet. I skrivarlivet. Alldeles för mycket. Årets första veckor var lugna, så lugna att jag började undra om jag valt fel. Men så rasade det in jobb och nu känner jag stressen stiga. Hur fan ska jag hinna skriva allt.
Men jag vet att det går. Beta av en sak i taget. Ett ord i taget. Fokusera. Även om det känns som om jag ska gå sönder inuti ibland.
Jag hoppas ni har överseende med att jag bloggar lite mindre än vanligt (kanske inget alls) och är sämre på att kommentera på era bloggar. Det kommer tider då jag får mer tid för sånt igen. Tills dess hoppas jag ni inte glömmer bort mig.
(Ni kan ju alltid läsa Debutantbloggen. Dagens inlägg innehöll förklaringen till den där kråkan jag bloggade om igår.)
Vid årsskiftet lämnade jag livet som student och anställd bakom mig och satsade på skrivandet på heltid. De första veckorna var jag skräckslagen inför min nya tillvaro. Stressade över allt.
Nu börjar det nya livet arta sig och i takt med att nya uppdrag och möjligheter dyker upp stiger självförtroendet. Jag känner att det här kommer att funka. Därmed lämnar jag också den svenska fackföreningstryggheten. Hej då, facket! Bra att ni finns men nu tänker jag klara mig själv.
Visst drömmer alla författarwannabes om att kunna säga att de har lunchat med sin förläggare? Nu har jag gjort det! Ännu en milstolpe i författartillblivelsen passerad.
Förläggaren, illustratören och jag träffades igår och kikade på provtrycket av boken. Det såg bra ut. Tjockt, vaxat papper. Hållbart, klarar kladd från klåfingriga barn. Fina färger, texten ser fin ut. Det var några småsaker som ska åtgärdas innan första upplagan av min debutbok trycks.
Stämningen vid bordet var uppsluppen och förväntansfull. Snart vet vi vad omvärlden tycker om vår gemensamma bebis. Det känns väldigt bra att ha sällskap under den här resan – av förlag, illustratör, familj, vänner och bloggbekanta.