”Integrationen börjar på biblioteket”

Foto: Simon Olsson

I våras var jag på författarbesök i Skara och träffade Barakat Aldammad. Han är bibliotekarie från Syrien och kom till Sverige 2014. Numera arbetar han på stadsbiblioteket i Lidköping och ingår i Svensk biblioteksförenings expertnätverk för bibliotekens arbete med mångspråk och nyanlända. Jag blev nyfiken på hans bakgrund och tankar om bibliotekens roll i samhället.

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag är 32 år gammal, är gift och har två barn. År 2008 tog jag min kandidatexamen i biblioteks- och informationsvetenskap från Damaskus universitet. Sedan flyttade jag till Qatar där jag bodde och arbetade i fem år.

Kan du berätta om vägen till ditt nuvarande arbete?

– Att komma till ett nytt land och särskilt ett nytt språk har varit den största utmaning för mig, särskilt när man har med sig erfarenheter och kompetenser men måste börja om från noll. På ett år och åtta månader läste jag in svenska för invandrare (sfi) till och med kursen svenska som andraspråk 3 samt engelska. Men jag är inte någon superhjälte, utan en av tusentals spännande människor som har kommit hit för att bli en del av samhället och bidra med positiva saker. År 2016 arbetade jag som modersmålslärare på en grundskola och sedan bytte jag till det yrke jag tycker mest om och började som bibliotekarie på Stifts- och landsbiblioteket i Skara. Där arbetade jag i två år och lärde mig mycket. Nu är jag bibliotekarie med inriktning på mångspråk på Stadsbiblioteket i Lidköping. Jag jobbar intensivt med mångspråk och är också kontaktperson för Expertnätverk för bibliotekens arbete med mångspråk och nyanlända som Svensk biblioteksförening har skapat.

Hur har du lärt dig svenska så snabbt?

– Medan jag läste svenska var jag praktikant på två olika bibliotek. Det handlar om språket och att samtidigt komma ut på arbetsmarknaden och förstå hur systemet fungerar. Tålamod behöver man ha hela tiden. En annan sak som är viktigt är att tro på sig själv och att träffa positiva människor som kan hjälpa till. Det är den viktigaste faktorn för att lyckas i samhället!

Vad jobbar du med just nu?

– Jag kämpar för att lyfta fram litteratur på andra språk och att varje språk tar plats. Jag vill också hitta sätt och metoder för att integrera folk, vilket är min största utmaning just nu.

Vad betyder folkbiblioteken för nyanlända?

– Biblioteken är en väldigt viktig aktör. Här börjar och fortsätter den första integrationsprocessen! Alla aktiviteter som sker på ett bibliotek kan vara ett stöd för nyanländas väg in i samhället, som att låna en svensk, läxhjälp, delta i en lättläst bokcirkel, språkcafé eller att använda bibliotekens medier. Allt det här kan göras av biblioteken och bibliotekspersonal.

Vad kan biblioteken bli bättre på?

– Oavsett om det är ett stort eller mindre bibliotek så måste folkbiblioteken ge nyanlända ett större utrymme till delaktighet. Man måste bjuda in dem att delta i olika aktiviteter och då behövs en plan för hur det ska fungera. Är det till exempel en bokcirkel? Då måste biblioteket vända sig till målgruppen innan de väljer titlar. Om vi gör så blir det effektivt och ger resultat. Vi måste hitta medier som passar målgruppen och fråga målgruppen om vilka aktiviteter som de önskar ha på biblioteken. Det är en demokratifråga.

Vilken är din favoritbok eller favoritförfattare på svenska och arabiska?

– Jag läser särskilt de böcker som låntagarna frågar mest om, men mina favoritförfattare på svenska är Astrid Lindgren och Fredrik Backman. På lättläst är det förstås Annelie Drewsen och särskilt Dagboken som jag tycker mest om. På arabiska läser jag väldigt mycket. Att läsa på modersmålet handlar om identitet och trygghet. Mina favoritförfattare är Naguib Mahfouz, Ahlam Mostaghanemi, Nizar Qabbani och Adonis.

Läs mer om:

Ladda ner och läs rapporten Bibliotekens arbete med nyanlända från Svensk biblioteksförening!

 

 

 

 

 

 

En dag som frilansskribent/barnboksförfattare

(Tiderna är ungefärliga – jag är inte så ambitiös att jag för dagbok över mina arbetsdagar, om någon undrar.)

6.30
Väckarklockan ringer, upp och sköta morgonbestyren hemma. Liksom Skrivarmamma har jag kokat äggen kvällen före…

7.45
Maken åker iväg med barnen till skola och dagis (trots att han är sjuk), så att jag ska kunna få lite jobb gjort. Jag sätter mig vid datorn. Svarar på mejl, förbereder ett möte med Markku (som illustrerat Adam-boken), skriver.

8.30
Ringer upp en intervjuperson för att få ett förtydligande av ett uttalande. Kompletterar en artikel med två pratminus och mejlar redaktören.

10.00
Går till tunnelbanan. Läser en bok på vägen, som jag hoppas ska inspirera mig i två pågående uppdrag. 

10.30
Akutbesök hos frisören, efter samtal i går eftermiddag. Min vanliga frisör är mammaledig och jag får komma till en ny. Lite nervöst att hon inte ska förstå mig (Hur pratar man frisörspråket?) men det går bra. Jag går nöjd därifrån.

11.15
Snabblunch på McDonald’s. Inte särskilt kul, men jag har bråttom till mötet.

11.45
Tunnelbanan igen.

12.00
Får ett sms om att Markku blir försenad till vårt möte. Passar på att handla mjölk, yoghurt och ägg som jag skyndar hem med innan jag promenerar iväg till Markkus ateljé.

12.55
Kommer tio minuter för sent. Markku och jag diskuterar om vi ska medverka på en mässa, tittar på ett par förfrågningar vi fått samt funderar på hur vi ska jobba vidare med Adam-konceptet. Jag har ett nytt manus på gång och Markku ska börja göra skisser.

13.40
En reporter och en fotograf från lokaltidningen kommer för att intervjua oss om boken. De är trevliga båda två och verkar gilla boken. Kul att prata med dem om arbetet med boken och de idéer vi har kring tvåspråkiga böcker och flerspråkighet. Mindre kul att bli fotograferad – men jag är i alla fall snygg i håret!

14.45
Iväg och hämta barnen.

15.30
En fotograf ringer och vill diskutera bildbyline till en krönika jag har skrivit. Jag säger att jag kan mejla två bilder jag redan har, vill helst inte bli fotograferad igen.

15.45
Kommer hem. Skickar iväg de där bilderna till fotografen. Har fått mejl från en redaktör om att skriva bildtexter. Borde göra det på en gång. Borde också städa, laga mat, leka med mina barn och en massa annat, men jag är för trött.

Middagen blir hämtmat. Värdelöst, men barnen är i alla fall glada.

Ja, sedan blir det inte så mycket mer gjort. Är frustrerad över all tid som går åt till annat än att skriva. Jag borde verkligen se till att få ordning på en del saker, men jag orkar inte. Håller jag också på att bli sjuk, eller behöver jag bara sova mer?

Intervju med Katarina Bjärvall

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Katarina Bjärvall är frilansjournalist och författare till flera böcker. Hennes första bok En gravad hund handlade om bruten svenska. Romanen Under tiden går att fynda på årets bokrea och hennes senaste bok Var är du? Människan och mobilen  kommer ut på Ordfront den 29 mars. Jag fick tillfälle att ställa några frågor till Katarina om hennes skrivande.
Hur gick det till när du började skriva din första bok?
Det minns jag knappt. Men jag jag var frilansjournalist med inriktning på invandring och integration, och frågan om språket som nyckel till allt återkom ständigt. Jag kände att detta kunde problematiseras och fördjupas. Via en tidigare uppdragsgivare fick jag pengar för ett antal månaders arbete. Och när jag hade det i ryggen kunde jag få ett förlag att nappa.
Hur viktigt är förlaget och förläggaren under arbetet med en bok?
För mig har det varit mycket viktigt. Mitt förlag har varit bollplank på ett tidigt stadium, de har granskat mina synopsis, de har gett mig kontrakt på böckerna så att jag har kunnat veta att det är sådana jag skriver och inte bara manus. Och sedan är de ju proffs på textgranskning, korr, omslag, marknadsföring, försäljning och distribution.

Vilken bok är du mest stolt över? 
Under tiden. För det är en roman och det är ju finast :-). Tills jag har gett ut en diktsamling…
Katarinas stolthet…
Vilket är ditt största misstag som författare?
Att ge ut min första bok på ett förlag som inte hade tillräckliga resurser för korrläsning. Det gjorde att boken innehöll en hel del förargliga fel, varav ett var så pass fult att recensenter reagerade.
Och din största framgång?
Debattboken Vill ha mer skapade faktiskt debatt. Jag har hållit kanske 50 föredrag om den och fortfarande efter fem år ringer journalister och intervjuar mig kring bokens tema (barn, tid och konsumtion). Det känns som om den här förändrat en del människors sätt att se på prylarnas roll i familjelivet.
… och största framgång.
Vad drömmer du om?
Ett pris :-). Någon form av offentligt erkännande skulle ge den bekräftelse som man konstigt nog är beroende av som författare.
Till sist: vilket råd skulle du ge åt alla som sitter och arbetar ett
manus och vill få det utgivet?
Jag citerar två skrivargurus: Inspiration är för amatörer (Jan Guillou). Och vad är viktigast, att det blir bra eller att det blir klart? Att det blir klart förstås (Göran Hägg).

Men måste ta skrivandet på så pass stort allvar att man tvingar sig att skriva även när man inte har minsta lust. Och samtidigt måste man ha så pass stor distans att man inte fastnar i strävan efter perfektion. Lämna manuset till ärliga vänner vars litterära du litar på, låt dem läsa och lyssna på dem.

Läs mer om Katarina på www.katarinabjarvall.se