Intervju med Katarina Bjärvall

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Katarina Bjärvall är frilansjournalist och författare till flera böcker. Hennes första bok En gravad hund handlade om bruten svenska. Romanen Under tiden går att fynda på årets bokrea och hennes senaste bok Var är du? Människan och mobilen  kommer ut på Ordfront den 29 mars. Jag fick tillfälle att ställa några frågor till Katarina om hennes skrivande.
Hur gick det till när du började skriva din första bok?
Det minns jag knappt. Men jag jag var frilansjournalist med inriktning på invandring och integration, och frågan om språket som nyckel till allt återkom ständigt. Jag kände att detta kunde problematiseras och fördjupas. Via en tidigare uppdragsgivare fick jag pengar för ett antal månaders arbete. Och när jag hade det i ryggen kunde jag få ett förlag att nappa.
Hur viktigt är förlaget och förläggaren under arbetet med en bok?
För mig har det varit mycket viktigt. Mitt förlag har varit bollplank på ett tidigt stadium, de har granskat mina synopsis, de har gett mig kontrakt på böckerna så att jag har kunnat veta att det är sådana jag skriver och inte bara manus. Och sedan är de ju proffs på textgranskning, korr, omslag, marknadsföring, försäljning och distribution.

Vilken bok är du mest stolt över? 
Under tiden. För det är en roman och det är ju finast :-). Tills jag har gett ut en diktsamling…
Katarinas stolthet…
Vilket är ditt största misstag som författare?
Att ge ut min första bok på ett förlag som inte hade tillräckliga resurser för korrläsning. Det gjorde att boken innehöll en hel del förargliga fel, varav ett var så pass fult att recensenter reagerade.
Och din största framgång?
Debattboken Vill ha mer skapade faktiskt debatt. Jag har hållit kanske 50 föredrag om den och fortfarande efter fem år ringer journalister och intervjuar mig kring bokens tema (barn, tid och konsumtion). Det känns som om den här förändrat en del människors sätt att se på prylarnas roll i familjelivet.
… och största framgång.
Vad drömmer du om?
Ett pris :-). Någon form av offentligt erkännande skulle ge den bekräftelse som man konstigt nog är beroende av som författare.
Till sist: vilket råd skulle du ge åt alla som sitter och arbetar ett
manus och vill få det utgivet?
Jag citerar två skrivargurus: Inspiration är för amatörer (Jan Guillou). Och vad är viktigast, att det blir bra eller att det blir klart? Att det blir klart förstås (Göran Hägg).

Men måste ta skrivandet på så pass stort allvar att man tvingar sig att skriva även när man inte har minsta lust. Och samtidigt måste man ha så pass stor distans att man inte fastnar i strävan efter perfektion. Lämna manuset till ärliga vänner vars litterära du litar på, låt dem läsa och lyssna på dem.

Läs mer om Katarina på www.katarinabjarvall.se