Varmt, mjukt och äkta

DSCF9409

 

Ytterst litterärt och känsligt berättat. Språket i texten är sällsynt varmt och mjukt. Det blir fin litteratur av den lilla berättelsen, kanske för att den är så äkta skildrad.

Med ett så fint omdöme från författaren Hans Peterson, som skrivit noveller, romaner, barnböcker och lättlästa böcker och belönats av Svenska Akademien, känns korrekturläsningen av min nya bok ”Dagboken” inte särskilt betungande.

”Dagboken” kommer ut på Vilja förlag lagom till narcisserna i vasen är utbytta mot gladiolus.

Reportage om skrivarverkstad i DN

Vid tre tillfällen har jag haft skrivarverkstäder tillsammans med ungdomar i Hjulsta och Tensta i Stockholm. Deltagandet har varit frivilligt och jag har försökt ge de unga skribenterna verktyg att uttrycka sig i skrift om livserfarenheter, minnen och drömmar.

Den sista gången var Dagens Nyheter med och nu kan man både läsa ett reportage i tidningen och se ett tv-inslag från Hjulsta.

Det slutgiltiga resultatet kan man se den 20 mars i S:t Tomas kyrka i Vällingby och den 10 april i Ängbykyrkan. Då framförs verket Stabat Mater tillsammans med texter som ungdomarna har skrivit. Välkomna!

Jag berättar om ”Dagboken”

I en intervju med lokaltidningen Mitt i Sundbyberg berättar jag om min nya bok ”Dagboken” som kommer ut i höst på Vilja förlag.

När en av många bussar en kväll rullade fram till ankomstboendet i Ursvik stod Annelie Drewsen och hennes man på balkongen och såg på när människor klev ur med stora blå kassar.

– När vi käkade middag med barnen sen pratade vi om vad vi själva skulle ta med om vi tvingades fly. Jag insåg att jag skulle behöva lämna min låda med dagböcker, säger Annelie Drewsen.

Läs hela intervjun här.

Barnböcker på olika språk

olikaspråkMin debutbok Inte klia, Adam! kom ut på svenska i kombination med fyra andra språk. Sedan dess har jag skrivit nya böcker som har översatts till ännu fler språk. Jag är väldigt stolt över att ge ut böcker på förlag som har insett hur viktigt det är att barn, ungdomar och vuxna som kommer till Sverige får läsa angelägna och lättlästa böcker på svenska, samtidigt som de fortsätter att läsa på sitt modersmål.

Många bibliotek har ett brett utbud av böcker på andra språk än svenska, och förskolor och skolor är ofta duktiga på att köpa in böcker på olika språk. Men om man inte själv behärskar språken kan det vara svårt att veta vilka böcker man ska köpa in. För att underlätta har jag gjort en sammanställning av mina egna böcker som översatts till olika språk. Hittills finns nio språk på listan, men jag hoppas att det ska bli ännu fler.

Du hittar mina böcker på andra språk än svenska här.

Fler sammanställningar av barnböcker på andra språk än svenska:

Amina på engelska och arabiska

ArabiskaI januari kommer min bok ”Spring, Amina!” ut på engelska och arabiska.  Det är Nypon förlag, samma förlag som gav ut originalet, som nu ger ut boken på två nya språk. Förlagschef Lena Maria Nordstrand berättar om satsningen på de nya språken:

– Förhoppningen är att vi kan möta den ström av nyanlända som kommer, genom att fånga in dem med titlar på deras eget modersmål, för att sedan slussa dem över till lättlästa på svenska, och vidare till mer traditionella svenska titlar.

Jag vet att det finns lättlästa böcker på engelska, men är osäker på hur vanligt det är på arabiska. Det ska bli väldigt intressant att se hur böckerna tas emot. Redan nu har jag fått önskemål om fler språk, bland annat somaliska, dari och tigrinja.

Eftersom jag själv är lärare i svenska som andraspråk kan jag bara instämma. I mitt klassrum sitter elever som talar alla dessa språk – och några till. Självklart ska de läsa böcker på svenska, men samtidigt vill jag att de ska ha möjligheten att läsa på sina modersmål. Genom att använda alla sina språk har de en större chans att lyckas, i skolan och livet.

 

Hur får jag min ungdomsbok utgiven? (del 1)

Jag har i många år, i största hemlighet jobbat på en ungdomsbok. Nu börjar jag se slutet på den. Har du några goda råd att ge gällande kontakt med förläggare? Något särskilt som är bra att tänka på om man önskar få ge ut en bok?

Så löd en fråga jag fick nyligen. Jag tror att ganska många går runt i samma tankar, därför besvarar jag den här på bloggen.

Först och främst: Grattis till att ha skrivit färdigt ett manus! Att lägga ner så mycket tid på att berätta är kanske den viktigaste förutsättningen för att bli författare. Du ska vara stolt över att du fixade det.

Nu börjar nästa fas, att få boken utgiven. Var beredd på att den kan vara minst lika krävande som skrivandet, kanske ännu mer. Med största sannolikhet kommer du att få nej till svar. Kanske flera gånger. Med största sannolikhet kommer du att bli besviken och ledsen. Du kanske börjar tvivla på ditt manus. Du kanske tycker att förlagen har fel.

Jag kan inte lova att du kommer att bli utgiven, men jag kan säga något om hur du ökar chansen. På nätet finns många andra råd till blivande författare, så ta inte det jag säger för sanning. Kanske hittar du bättre råd någon annanstans.

Det viktigaste är alltid ditt manus. Du måste se till att det är så bra som möjligt. Nyckeln stavas redigering. Det är lite som förarbetat när du tapetserar. Även om det känns trist och tidsödande är chanserna att det blir snyggt i slutändan så mycket större om du bara gör det. Samma sak med att skicka manus till förlag. Att skicka första versionen av texten till förlag är som att tapetsera på en klippvägg och tro att det ska bli bra.

Läs igenom ditt manus kritiskt. Redigera texten med fokus på att den ska bli spännande och läsvärt. Exakt hur du ska göra det kan jag inte säga utan att ha läst manuset. En av mina förläggare sa att man ofta kan stryka första kapitlet. Testa det! Ibland kanske man har får många personer i boken. Vad händer om du stryker någon? Är alla scener motiverade utifrån handlingen? Är det något som står på spel? Vilka drivkrafter har huvudpersonen och vilka är hindren för att nå dit? Hur gestaltar du känslor? Rensa bort alla slitna uttryck. Hur använder du dialog? På vilket sätt för dialogen handlingen framåt? Vad berättar dialogerna om dina huvudpersoners personlighet?

Eftersom du har skrivit en ungdomsbok antar jag att du har skildrat unga människors liv. Är det gjort på ett sätt som känns nutida? Har du koll på hur ungdomar just nu uttrycker sig, hur de umgås och vilka influenser de har i sina liv? Det finns många potentiella snubbeltrådar för den som vill bli författare. Förlaget kommer inte att släppa in dig i värmen om du inte har koll på det du skriver om.

Apropå koll. Innan du sätter igång att redigera manuset tycker jag du ska läsa några nutida, populära ungdomsböcker (om du inte redan gjort det). Det gäller att ha koll på konkurrensen om du ska ge dit in i branschen. Inte för att kopiera eller efterlikna, men för att se hur författarna gör allt det jag just skrev om. Hur gör de boken spännande? Vilka slags karaktärer och miljöer har de? Hur gestaltar de känslor? Hur använder de dialog?

Man kan till och med välja ut en särskild bok och ha som referens. Jag vet inte varifrån jag hörde det tipset först, men jag har faktiskt använt mig av det själv. Jag hade en idé på en bok men hittade inte riktigt formen. Då letade jag fram en bok som liknade det jag ville skriva, och bestämde att det var min ”mall”. Ska jag skriva i första eller tredje person? Presens eller preteritum? Jag öppnade min referens bok och kollade hur det var där, sedan gjorde jag detsamma. Hur långa kapitel är det? Dialog med talstreck eller citattecken? Miljöbeskrivningar? En snabb koll i referensboken angav en riktning.

I redigeringsarbetet är det lätt att köra fast. ”Nej, nu kommer jag inte längre!” Då kan man behöva få hjälp. Det finns folk som specialiserat sig på att lektörsläsa manus. Kolla med Författarcentrum. Själv har jag inte provat, men brukar rekommendera det till den som vill ha synpunkter på ett manus. Att anmäla sig till en skrivarkurs kan också vara ett sätt att komma vidare. Eller att be en vän. Men det är jag mer tveksam till. Dels för att det är rätt krävande för vännen att lägga ner en massa tid på att läsa ditt manus, dels för att man inte kan vara helt säkert på att ens egen vän är så brutalt ärligt som en lektör ska vara. Med det sagt kan jag konstatera att jag själv har bett vänner läsa.

När du till sist är så trött på ditt manus att aldrig mer vill se det börjar det bli dags att skicka till ett förlag. Men det får bli ett annat blogginlägg.

 

Varsågod, Kronan!

Brev

Förra veckan skickade jag ett paket med mina böcker till Kronan skola i Trollhättan. Många författarkollegor har gjort samma sak, efter att Catharina Wrååk kom med idén. Med denna enkla handling vill vi visa vår medkänsla med barnen på skolan efter den tragiska attacken då två unga människor dödades.

Kanske kan våra böcker ge en gnutta hopp. Kanske kan berättelserna i dem få någon att glömma eller drömma. Kanske kan en bok ge tröst en stund. Vi kan inte göra allt bra, men vi kan göra något. Vi kan ge våra ord till den som vill läsa dem. Varsågod, Kronan!

Sara Lövestam och jag om lättläst litteratur

Hur viktigt är det att läsa böcker om man vill lära sig ett nytt språk? Hur skriver man lättläst? Hur kan man arbeta med litteratur i klassrummet? Det är några av de frågor Sara Lövestam och jag pratade om med Natanael Derwinger på bokmässan tidigare i år. Tiden tog slut alldeles för snabbt, det finns mycket mer att säga!

BTJ gillar Amina

Reaktionerna på andra boken om Amina börjar komma. Idag fick jag omdömet från BTJ och det var positivt. Staffan Engstrand beskriver boken som ”en idrottsberättelse om ett flyktingöde”.

Vidare skriver han:

Annelie Drewsen berättar lugnt och försiktigt, med stor värme och känsla för detaljer, hur Amina känner sig osäker inför nya situationer.

och:

En positiv berättelse om ett flyktingöde mitt i svenska vardagen, den kan också läsas med stor behållning av yngre barn än den tänkta målgruppen.

Hela recensionen finns i BTJ-häfte nr 22/2015.

Fler röster om ”Kom igen, Amina!” finns att läsa här.

”Nu förstår jag bättre hur det är att fly”

Det som händer Amina i böckerna känns bekant på något sätt. Min mamma jobbar på en organisation som heter Plan som hjälper barn som Amina att få ett bättre liv. Innan jag läste boken var det ibland svårt att förstå vad mamma menar när hon pratar om sitt arbete, men nu förstår jag mycket bättre hur det är att vara en som flyr från krig.

Så skriver Tim Åberg, 11 år, i Sundbybergsnytt. Finare omdöme kan man inte få.