När ska man skriva gratis?

IMG_8691

Selfie på Södertörn. Karin Milles är docent i svenska och har skrivit en rad böcker, senast biografin ”Agneta Horn – ett liv i trettioåriga krigets skugga”.

I flera år har jag haft nöjet att vara en av gästföreläsarna på en kurs i kreativt skrivande på Södertörns högskola. Min föreläsning är 2 x 45 minuter och handlar om hur man kan försörja sig på att skriva. Utifrån mina egna erfarenheter berättar jag om att frilansa som journalist, att få sitt första bokmanus antaget och vad som är viktigt att ha koll på när det gäller förlag, avtal och pengar.

I tisdags var det dags igen. Ännu en klass med drömmar om att skriva romaner, dramatik, lyrik, reportage och andra viktiga texter lyssnade och ställde bra frågor. Min ambition är alltid att det ska bli ett samtal, och många gånger finns personer i klassen som kan bidrag med insikter utifrån sina egna erfarenheter.

Den här gången talade vi bland annat om – och i så fall när – det är okej att skriva gratis. Många som drömmer om att skriva har gjort det. Några av studenterna menade att det kan vara okej när man behöver arbetsprovet eller en punkt på sitt CV, andra tyckte att kontakterna man kunde få var värdefulla. Men vi var överens om att det är något man gör en eller två gånger, sedan begär man arvode.

För min del tycker jag även att man det kan finnas anledning att skriva texter gratis när man gör det av en personlig övertygelse. Så är det väl när man sätter sig och skriver en roman – man har en stark vilja att berätta något? Det kan vara på samma sätt med andra slags texter. Att arbeta ideellt med skrivande, till exempel med en tidning, också vara något man bestämmer sig för att göra under en tid. Det ger inte bara erfarenheter, arbetsprover och ord att skriva på CV:t – utan bidrar förhoppningsvis till ett gott syfte.

Stort tack till Södertörns högskola och Karin Milles som bjöd in mig. Hoppas vi ses igen!

 

 

En e-bok har kommit till världen!

IMG_8609

Det är lite som en graviditet, man väntar och väntar på att dagen ska komma. Sedan finns den plötsligt: Boken. Min nya bok ”Kom igen, Amina!” är här och det blir en tvillingfödsel. Först ut var e-boken som redan finns att låna på de flesta bibliotek. Man kan givetvis även köpa den via internetboklådorna. Den tryckta boken befinner sig ännu i livmodern, men värkarna kommer tätt nu. Vilken stund som helst är det dags för även den att titta ut i världen. Hoppas den blir fint mottagen …

Sveriges minsta bibliotek

IMG_0527 kopia

Sveriges minsta bibliotek finns i Brantevik på Österlen. Häromdagen hade jag vägarna förbi och lämnade ett exemplar av min bok ”Spring, Amina!” Idag fick jag ett meddelande från en person som läst boken. Det är inte varje dag man får sådan återkoppling från biblioteksbesökare. Väldigt roligt!

Boka in ett författarbesök i höst!

lasning_pagar_web2

Boka in ett författarbesök i höst! Då medverkar jag och ett gäng andra författare i Läsning pågår Stockholm. Alla skolor, både fristående och kommunala, kan boka ett författarbesök i årskurs 8 för bara 800 kr. Även gymnasieskolor kan boka författarbesök.  De aktuella böckerna finns att låna i klassuppsättning på Cirkulationsbiblioteket. Så här presenterar jag mig själv:

Mina böcker Spring, Amina! och Kom igen, Amina! handlar om en somalisk flicka som kommit ensam till Sverige. Hon är duktig på att springa och börjar träna med en idrottsklubb. Böckerna är lättlästa och passar bra i förberedelsegrupper. Jag är själv utbildad lärare i svenska som andraspråk och kommer gärna på besök i klasser med nyanlända elever. Då berättar jag om mig själv och mina böcker, svarar på frågor och gör någon skrivövning om klassen vill. På Nypon förlags webbsida finns arbetsmaterial till böckerna om Amina att ladda ner gratis.

Självklart kommer jag gärna till skolor utanför Stockholm också. Kontakta Författarcentrum Öst för att göra en bokning.

Brev från en 17-årig läsare

Det kom ett mejl från en läsare som gör mig så in i själen glad. Så här skriver Adrian, 17 år:

Spring Amina är en fantastisk bok. Livet är det enda chans som vi har att gör våra drömmar verkligheten. Amina är en stark tjej som lever ensam, utan hennes familj men fortfarande är hon motiverad . Jag tycker att boken har en stor betydelse för dem alla som tänker att ger upp. Aldrig ger upp, fortsätta att göra allt som du vill för ditt liv. Vara stark och aldrig tänk om negativa saker. Amina gjorde detta. Hon saknar familjen men hon fortsätta med livet och hon gjorde det vad hon ville. Träna hård, vara fokuserad och fortsätta att göra drömmar verkligheten. Den är en stor budskap och därför jag tycker om boken Spring Amina. Du kan aldrig vinna om du prova inte det. Även om allt ser ut som omöjligt, du måste försök, lär och gör det.

Jag blev nyfiken på vem Adrian är och fick veta lite mer:

Jag heter Adrian. Jag är 17 år gammal. Jag kommer från Albanien och jag bor i Sorsele. Jag har varit i Sverige i 8 månader. Jag tycker om skolan och jag hoppas att ska jag fortsätta att studera på universitet. Jag skriver många dikter på engelska och jag gillar att skriva uppsatser också. Ibland skriver jag för att jag saknar min familj och det är lite svårt utan dem. Min dröm är att skriva en bok och att vara en politiker i framtiden. Sverige är ett fantastiskt land om du vill göra bra saker med ditt liv och jag hoppas att allt kommer att bli bättre för mig snart.

Tack Adrian, för att du berättade om ditt eget liv och om dina tankar om min bok! Det glädjer mig väldigt mycket att du vill bli författare och engagera dig politiskt. Jag önskar dig all lycka med dina studier! Glöm inte att höra av dig när din bok kommer ut, jag vill gärna läsa den.

Tack också till Inger Lundmark, som såg till att Adrians texter kom fram till mig!

Finns Amina på riktigt?

Navet6

Finns Amina på riktigt? Det är en av de vanligaste frågorna jag får när jag är på författarbesök. För det mesta bollar jag tillbaka frågan till klassen. Vad tror ni, finns hon på riktigt?
– Ja, hon bor i Stockholm.
– Nej, men det finns många som hon.
– Kanske …

Själv undviker jag att svara ja eller nej. Istället säger jag att hon finns i mitt huvud. Hon finns också i boken och i huvudet på dem som läst boken. Men jag har aldrig träffat henne och har inte hennes telefonnummer.

Helt nyligen fick jag dock syn på en flicka i en skola jag besökte. Det var något med formen på hennes ansikte och leendet, liksom sammanbitet och lite hemlighetsfullt. Hon såg ut som Amina på det nya bokomslaget. Kanske finns hon ändå på riktigt, tänkte jag.

Var går gränsen mellan verklighet och fiktion? Jag tror att det aldrig riktigt går att svara på den frågan. Och det är därför litteraturen kan påverka oss så starkt. Plötsligt läser vi oss själva i boken, eller möter bokens karaktärer i våra egna liv.

Spring, Amina! som teater

teater1

Förra veckan var jag på ett författarbesök utöver det vanliga. I stället för att ställa mig framför klassen fick jag sätta mig som publik. Sedan spelade eleverna upp en teaterföreställning som byggde på min bok ”Spring, Amina!” Eleverna gick i förberedelseklass, vilket betyder att de nyligen har kommit till Sverige från andra länder. Under ledning av sin lärare Charlott Fahlström hade de skrivit manus, fördelat rollerna, repeterat, hittat miljöbilder som fungerade som kulisser och ordnat rekvisita. Jag blev väldigt imponerad av deras arbetsinsats och skickade ett mejl till klassen efteråt med några frågor.

Hur bestämde ni att ni skulle göra teater av Spring, Amina?
– Vi bestämde att vi skulle göra teater efter att vi hade läst boken om Amina. Vi tyckte de skulle bli roligt att göra teater. Vi skulle lära oss hur man gör teater.

Vad var det roligaste?
– Den roligaste med att göra teater var när det small och Amina började springa. Den roligaste när du hälsade på var att du visade den nya boken om Amina.

Vad var det svåraste?
– Att komma ihåg allt i teatern.

Hur delade ni upp arbetat i klassen?
– Ayan fick vara Amina för att hon är bra på att prata och hon är från Somalia. Dom som är bra på att prata svenska fick säga mycket. Dom som är bra på att läsa fick läsa upp.

Har ni några tips till andra klasser som också vill göra teater?
– Om någon annan klass vill göra en teater så ska de läsa en bok, förstå boken, skriva manus, ge ut roller, läsa manuset, träna mycket och sen träna på hur de ska prata och kläder och sånt. Tack för att du kom till oss!

Tack för att jag fick komma till er på Hjulsta grundskola!

PRAESA visar vägen till läsglädje

praesa2

Ntombizanele Mahobe, Carole Bloch och Malusi Ntoyapi från PRAESA är i Stockholm för att ta emot ALMA-priset.

Varje år delar Sverige ut ALMA-priset till minne av Astrid Lindgren. Det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och går i år till den sydafrikanska organisationen PRAESA. De arbetar för att alla barn i Sydafrika ska få en chans att upptäcka läsglädjen och ha tillgång till barnböcker på sina modersmål.

Det är en stor utmaning. I många fattiga områden finns ingen tradition att läsa böcker. Det finns knappt några böcker, inte ens i skolorna. Eftersom så få läser vill inte heller förlagen ge ut böcker. När ingen ger ut böcker är det inte så många unga som vill bli författare.

PRAESA arbetar därför på bred front. De ger ut böcker på de elva officiella språken i Sydafrika samtidigt som de försöker skapa en efterfrågan och ett sug efter berättelser. Hur? Genom att få barn och vuxna att upptäcka läsglädjen och gilla böcker. Bland annat driver man över 300 läsklubbar i hela landet och ger ut en bilaga med nyskrivna berättelser i de stora dagstidningarna varannan vecka.

Jag blir djupt imponerad av PRAESA:s arbete. Samtidigt är jag tacksam över att jag skriver böcker på svenska. I Sverige finns både en efterfrågan på böcker och många förlag som ger ut dem. Ännu mer glädjande är att både utgivningen av försäljningen av böcker ökar. Men det viktigaste av allt: läsningen bland unga ökar. Det fick jag veta på Svenska barnboksinstitutet nyligen.

Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka och vara nöjda. Låt oss inspireras av PRAESA när vi försöker sprida läsglädja bland våra barn, vänner och varandra. Vad sägs om bilagor med berättelser för barn i våra dagstidningar? Ett barnlitteraturprogram på TV? Högläsningstips i Kulturnyheterna? Berättelser på mjölkpaketen? Berättarklubbar i varje kvarter? Bibliotek på badstranden? Högläsning på kafferasten?

Det finns inget bättre än en riktigt bra berättelse. Och vi kan alla vara den som berättar.