Paketöppning

Nio böcker fanns det i paketet. Tre ska jag ge bort, men resten är till mig. Inte mindre än fyra av dem handlar på ett eller annat sätt om att skriva.

Min mamma var här när jag öppnade paketet. Hon tyckte nog att jag var lite knäpp. ”Det är som kokböcker för dig” förklarade jag.  Jag älskar att läsa böcker om skrivande. Om det börjar vattnas i munnen när en kock läser recept så börjar det klia i fingrarna när jag bläddrar i mina nya böcker.

Dagens ordmängd på NaNo blev 1119. Jag bestämde mig för att bara räkna orden jag faktiskt skriver under november, så min 8000 ord långa tjuvstart förpassas till skafferiet tills vidare.

Ge ut på eget förlag

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }ol { margin-bottom: 0cm; }ul { margin-bottom: 0cm; }

Marknaden för självpublicering växer. Flera förlag med sådan inriktning syntes på bokmässan och enligt en ny undersökning vill så många som var tredje person skriva en bok. Självbiografier ligger tydligen högt på listan.
Jag har funderat på det här med att ge ut sin egen bok och kommit fram till att det inte är ett alternativ för mig. Det främsta skälet är att jag inser vilket enormt jobb det skulle vara att få till en fungerande distribution och lyckas sälja in boken till en större publik. Jag vill skriva, möjligen vara inblandad i bokens tillblivelse (form, tryckning) och marknadsförning (prata om den, komma på bra idéer), men sedan vill jag att någon annan tar över. Ett förlag har redan inarbetade distributionskanaler och säljapparater. De känner förhoppningvis sina kunder och vet att hitta rätt målgrupp för min bok.
Ett annat skäl är det ekonomiska/kvalitativa. För mig hänger de ihop. För om ingen annan är villig att ta på sig den ekonomiska risken en bokutgivning medför tar jag det som ett tecken på att mitt manus inte är tillräckligt bra. Att någon annan går in och lägger pengar på att göra en bok av min text betyder att de tror på idén. Det är viktigt.
Egentligen kan jag bara se två skäl att välja att ge ut en bok själv:
  1. Man vill berätta en personlig historia (”så överlevde jag ett gisslandrama”) av en typ som inte har något större allmänintresse.
  2. Men är etablerad ochk an vara rätt säker på att ens bok blir en storsäljare och vill ha en större del av kakan när pengarna trillar in. Kanske ger man sedan ut några vänners böcker på det egna förlaget för överskottspengarna.

Nätverkande i Halooweentider

I helgen var jag på Halloween-mingel hos en god vän. Medan barnen tryckte i sig godis och blev ansiktsmålade försökte jag underhålla gamla bekantskaper och skaffa nya. Det visade sig vara en passande tillställning för en blivande författare. Där fanns en av personerna bakom nya sajten Bokdebutant och en skribent/författare som berättade hur lönsamt det kan vara att vara ute och föreläsa om sitt ämne/sina böcker. Det skulle jag gärna göra.

Jag provade även på att berätta för folk att jag har skrivit en barnbok som kommer ut nästa år. Det var lite trevande, men jag fick bara en massa glada tillrop och kommentarer. Skön känsla.

Det hade varit bra att ha några visitkort att dela ut, men jag har fortfarande inte beställt några. Dumt. Funderar dock på att be förlaget trycka upp små kort om boken när den kommer. En fin bild på huvudpersonen/omslaget samt info om förlag, författare, illustratör och köpställen. Att dela ut till folk jag träffar och kanske placera på lämpliga ställen. Hur låter det?

Äntligen igång

Äntligen är NaNoWriMo officiellt igång. Jag inledde denna novembermorgon med en snabb frukost och enkort  stund med mitt manus. Det blev 386 ord. Ikväll tar jag resten av dagskvoten.

Till alla andra skrivgalningar skickar jag en lyckönskning.

NaNoWriMo-bikt

Efter att Amanda har outat min och Lisas tjuvstart i NaNoWriMo  är det väl lika bra att bekänna precis hur mycket jag har skrivit på mitt manus. För det handlar inte om någon liten anteckning här och där. Drygt 7000 ord har redan blivit skrivna i min lilla rosa burk.

Det började med några rader som skulle föreställa synopsis. Men det räckte liksom inte. Så det blev ett nytt dokument där jag flödesskrev mina karaktärers inre dialog. Texten växte och har nu börjat leva sitt eget liv.

Vilken roll spelar detta för mitt delgatande i NaNoWriMo? Tja, det beror ju på hur man ser på det. Från början såg jag det hela som en skön utmaning och möjlighet att ta reda på vad som skulle kunna komma ur mig om jag försökte. På så vis är NaNoWriMo en inspirerande rörelse för skrivande människor.

Men det finns också väldigt strikta riktlinjer. Folk som ska sitta uppe till tolvslaget och börja skriva precis då. Inte ett ord före midnatt. För min del känns det lite… överdrivet. Det är väl inte tänkt att vara en sekt?

I vilket fall som helst har jag börjat skriva. Karaktärerna har fått liv och det är bara att fortsätta. Om det sedan sker inom ramen för NaNoWriMo spelar mindre roll. Huvudsaken är att jag får skriva!

Kontrakt på gång

Fick mejl från förlaget idag, med detaljer om hur boken kommer att bli. Är så förväntansfull!
Jag fick också veta att kontraktet kommer nästa vecka. Då ska jag berätta mer här på bloggen om förlaget och boken.

Nu ska jag ta det lugnt och försöka fokusera på min uppsats. Känner mig riktigt hängig och har huvudvärk. Hoppas det inte är någon sjukdom på gång. Det blir förmodligen sparsamt bloggande de närmsta dagarna.

Hoppas du får en fin helg!

Glass på en torsdag

Igår var det dag för dotterns casting. Efter skolan åkte vi in till en av de stora byggnaderna vid Gärdet, där dottern fick göra ett röstprov.  I det här fallet tar jag inte ut några segrar i förskott, utan tycker att det var en rolig erfarenhet för henne.

Själv fick jag inte följa med in, utan satt i receptionen och väntade nervöst. Men det gick bra. Dottern fick beröm för att hon läste så bra, för att vara sju år. Lärarmamman slickade i sig berömmet och belönade dottern med restaurangbesök och stor glass till efterrätt. Trots att det var torsdag.

Ha en fin fredag! 

Bokgeografi Finland

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Jag har läst Enligt O bokblogg länge och gillar hennes blandning av böcker. Kanske för att jag har barn i samma ålder som hon. Kanske för att jag har arbetat på gymnasiets individuella program. I vilket fall som helst hakar jag på hennes Bokgeografi som idag handlar om Finland.
1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Den senast lästa boken med anknytning till Finland är Maria Turtschaninoffs Underfors, som jag skrev om här. Det var också ett första möte med modern fantasy. Jag gillar ungdomarna som boken handlar om, jag gillar anknytningen till verklighetens Helsingfors och jag gillar berättelsen. När jag läste boken slog det mig hur dålig koll jag har på finsk och finlandssvensk litteratur. Jag borde läsa mer från grannlandet!
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Edith Södergran blir mitt självklara val. I gymnasiet läste jag allt jag kom över av och om henne. Dikterna gick rakt in i mig och jag kastade mig över Ebba Witt-Brattströms Ediths jag för att få veta allt om denna människa som skrev så starka texter. Redan då bestämde jag mig för att min dotter skulle heta Edith.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Fänrik Ståls sägner  är en bok jag önskar att jag hade läst. En vacker dag…
Dessutom ser jag fram emot att bläddra i min egen barnbok när den väl kommer ut. Den har också anknytning till Finland eftersom illustratören är därifrån. Men mer om det framöver!