Nu börjar slutspurten i NaNo. Minst 1667 ord om dagen ända fram till mållinjen. Vid 30 000 kändes allt toppen . Jag blev lycklig varje gång jag öppnade mitt dokument.
10 000 ord senare känns det inte alls lika kul. Jag har skrivit mig vilse och vet inte hur jag ska hitta tillbaka till den där kittlande känslan som min historia brukade locka fram. Vad hände?
Nu angående en idé på en fackbok som jag skickade in till ett förlag för väldigt länge sedan:
Ursäkta att vi dröjer med ett svar. Dina idéer finns under process hos oss, vi återkommer.
Processer är bra. Tålamod också.
Tack Titti för den här fina utmärkelsen! Det är alltid lika roligt med uppmuntran och uppskattning.
Reglerna är som följer:
Inte helt enkelt, men här kommer tre författaren som har betytt mycket för mig:
Sylvia Plath – under en period i gymnasiet läste jag allt jag kom över av eller om Plath. Det började antagligen med The Bell Jar, men starkast intryck på mig gjorde de många brev hon skrev hem och som publicerades i volymen Letters Home.
Ett liknande intryck gjorde Sonja Åkesson på mig, med sina poetiska och träffande beskrivningar av en kvinnas vardag. Precis som med Plath finns en brevvolym som jag läste under gymnasiet och som jag fyndade på bokmässan, där hon och vännen Bengt Martin utbyter tankar om livet.
Till sist ska en man få vara med: Stig Dagerman. Jag hittade hans novell Att döda ett barn i någon samlingsvolym hemma hos mamma och pappa när jag var yngre. Blev betagen. Sedan läste jag hans poesi. Köpte ett kassettband där han själv läser sina dikter. Är fortfarande helt såld. Vilken begåvning.
För den som vill tolka mina val finns det nog mycket att hämta. Tragiska livsöden, melankoli och en litterär mångsidighet som tilltalar mig.
Nu ska priset skickas vidare till fem bloggare som förtjänar det. Alltid lika svårt. Därför väljer jag att skicka den vidare till alla bloggare som skriver på romaner, barnböcker eller noveller med förhoppningen om att en dag bli utgivna. Tack för att ni delar med er av framgånger och motgångar, och för att jag får vara med i den fina författarwannabe-gemenskapen!
Jag ska erkänna att jag har gått och väntat på att Enligt O:s bokgeografi ska hamna i Mexiko. Nu är det äntligen dags. Eftersom jag är gift med en mexikan och har bott och rest en hel del i landet vill jag naturligtvis berätta om mina litterära upplevelser därifrån.
@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }
När jag går in i min roman är ingenting annat viktigt. Nu lever jag där. Deras känslor tar över min kropp, jag har ont, är kär, längtar, saknar. Det är inte lätt nu, så mycket händer på en gång. Ändå är det det lättaste jag har gjort. Det skriver sig självt. Det kräver att bli till. Det gör anspråk på min tid, mina tankar och mina fingrar. Rör er nu, forma orden som krävs för att nå fram, väser det. Du måste rädda oss nu, rädda oss ur detta kaos, viskar det. Ta oss vidare, visa oss vägen, kräver det.
Jag tar mitt ansvar. Nu är det ni och jag. Vi fixar det här.
Hittade finfina barnbokskatalogen på bibblan, där ett urval böcker från 2010 presenteras. Bläddrar fram och tillbaka och fascineras av snygga omslag, fyndiga titlar och lockande läsupplevelser. Varje bok har två rutor att kryssa i: Har läst och Vill läsa. Kul. Kan inte låta bli att drömma om den dag en bok jag har skrivit får äran att vara med i katalogen…
Barnbokskatalogen finns även på nätet. Där finns alla utgivna böcker, samt listor på förlag och författare.
Maria länkar till detta inlägg av amerikanske författarinnan Jackson Pearce. Hon skriver om hur hon fick en idé till en historisk roman skulle innebära en hel del research. Och om hur researchen stod i vägen för skrivandet. Och om NaNoWriMo som katalysator. Och om att inse att det hon skrivit var skit. Och om att skriva om. Och en massa annat intressant författarjobb.
Det är exakt detta jag är rädd ska hända med min ungdomsbok som jag nämnde i föregående inlägg. Men hej, någon dag ska jag ta idéodjuret vid hornen och stångas tills jag vinner. Tills dess ska jag trösta mig med att även etablerade författare är rädda.