Livet i en bubbla – eller två

Jag är på väg in i bubblan. Uppsatsbubblan. Har allt material klart, frågeställningarna hyfsat vässade och drygt en månad på mig att plöja några hyllmeter litteratur och klämma ur mig en ”i princip färdig version” av uppsatsen att skicka till min handledare. 

Samtidigt närmar sig november och NaNoWriMo. Jag börjar fundera på om jag har tagit mig vatten över huvudet. Kan man vara i två bubblor samtidigt? Kanske hoppa mellan dem? Tja, det enda sättet att veta är att prova. Nu testar vi gränserna för vad som är möjligt.

Den 30 november vet vi.

Låt bajset vara bajs!

Bajs, spillning eller dynga?

För ett par veckor sedan lyssnade jag på  Catharina Grünbaum berätta om sitt arbete på DN, där hon var språkvårdare under många år. Hon hade mycket att säga om språket i allmänhet och det journalistiska språket i synnerhet. Med många  exempel visade hon hur hon arbetade med att få DN-journalisterna att vårda sitt språk – inte bara genom att följa grammatiska regler utan även att göra det begripligt för läsarna.

Det exempel jag minns bäst handlar om bajs och valörvård. Catharina Grünbaum är mån om att orden ska få behålla sina valörer. Om en grupp förskolebarn är ute i skogen och letar efter det djuren lämnar efter sig så är det spillning det handlar om. I andra sammanhang är det bättre att använda ord som exkrement, avföring eller fekalier. Om vi kallas allt för bajs förlorar ordet bajs sin särprägel.

Alla som skriver brottas med dessa frågor och det gäller att hålla sin känsla för valörer på topp. Ingenting är så frustrerande som att veta precis vad det är man vill uttrycka men inte finna rätt ord. Ofta tar jag synonymer.se till hjälp. Ibland kan det hjälpa att ta vägen över ett annat språk. Men ibland är det helt tomt i skallen. För att förhindra att det händer för ofta gäller det att dyka in i nya språkliga domäner med jämna mellanrum. Alltid finns det något att snappa upp.

Catharina Grünbaum använde till exempel uttrycket ”ligga för fäfot” flera gånger under sin föreläsning. Det var jag tvungen att gå hem och googla på. Nu ska jag bara föröka använda det i något sammanhang.

Vilka nya ord har du stött på nyligen?

Kokosscones med rårörda blåbär

När vi var i Mexiko i somras rådde  bisquet-feber. Överallt serverades detta goda bröd med smaskiga tillbehör som ananasmarmelad eller cajeta. Varför de kallas bisquets vet jag inte, för mig är det scones. I vilket fall som helst är de väldigt goda.

Idag provade jag ett mexikanskt recept på bisquets de coco – kokosscones. Egentligen skulle det vara guavamarmelad till, men jag plockade fram rårörda blåbär ut frysen istället. En värdig avslutning på helgen.

Nu är jag redo för en ny vecka.

Saturday Morning

Det är lördag morgon och Eels steker amerikanska pannkakor och sjunger en sång. Hemma hos oss brukar maken göra det på söndagar. Steka pannkakor alltså, inte sjunga.

Ketchupeffekten

Nu mejlas och rings det för fullt.

Projekt ett, dvs barnboken som ska ges ut, diskuteras fram och tillbaka. Skisser, färger, papperskvalitet, omslag… Nu väntar jag bara på kontraktet. 

Samtidigt får jag ett samtal från en redaktör om en potentiellt stor grej för en frilansskribent. Hoppas hoppas!

Och pricken över i är att dottern blir tillfrågad om att komma på casting hos ett av de stora mediaföretagen. Jag känner mig nästan som en riktig Hollywood-fru. Här ska drillas! Inget annat än perfektion räknas!

Efterapa eller förnya? Om originalitet eller bristen därav.

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Sofia ställde flera bra frågor i en kommentar. Allt som handlar om mitt projekt 1 kommer jag att skriva mer om snart. Jag väntar på ett kontrakt. När det väl är påskrivet kommer jag att kunna vara mer öppen om hela processen och då ska jag berätta hur det gick till när jag kontaktade förlaget och hur vi hittade varandra.
Den andra frågan handlar om hur mycket barnböcker kan likna varandra. Det är något jag funderar mycket på, men inte har något färdigt svar på. (För att få ett svar krävs nog juridisk expertis i varje enskilt fall.) Men här kommer några tankar.
Sofia skriver om bilderböcker med samma tema, som att sova över hos en kompis. Många bilderböcker handlar ju om helt vardagliga saker,  som alla barn är med om. Det måste man kunna skriva om på flera olika sätt. Bara för att en bok handlar om hur det är att gå till tandläkaren betyder ju inte det att det inte finns utrymme för fler. Men den som skriver den andra tandläkarboken, eller den tredje, måste hitta nya vinklar. En upphittad guldplomb i hissen på väg upp till mottagningen? En tavla i taket som drar in besökaren i en annan värld? Sedan utgår jag från (eller hoppas) att förlagsfolket har hyfsad koll på vad som redan är skrivet och reagerar på uppenbara plagiat.
Mitt manus (projekt två) riktar sig till större barn, 6-9 år. Efter att jag började skriva det upptäckte jag att det har väldigt mycket gemensamt med en bok skriven av en svensk författarinna för 20-30 år sedan. Huvudpersonen är i samma ålder och av samma kön, har liknande familjeförhållanden och upptäcker någonting som andra inte vet. Det där någonting är väldigt likt mitt någonting och har en liknande pedagogisk bakomliggande tanke. Min första reaktion var att inte skriva klart. Jag läste den äldre boken när jag var liten och har säker omedvetet hämtat idéer därifrån. Men sedan tänkte jag ett varv till. Den äldre boken är på många sätt daterad. Den är skriven i en annan tid och talar inte till dagens barn som min bok skulle kunna göra.
Händelseutvecklingen i min bok skiljer sig från den äldre boken, även om det finns vissa likheter. (Skolmiljön och läraren är till exempel svårt att komma ifrån när man skriver om ett skolbarn.)
Jag har funderat på om jag skulle byta kön på min figur, eller ändra hans familjesammansättning. Men det skulle inte vara den historia jag vill berätta. Alltså är min plan att skriva klart manuset, se till att likheterna med den äldre boken är så få som möjligt och istället satsa på min egen stil och tilltal.
Sedan är det mycket möjligt att jag kontaktar förlaget som gav ut den äldre boken och säger som det är – jag har skrivit en bok som inspirerats av den och den boken och jag undrar om ni skulle vara intresserade av att läsa mitt manus. Kanske kan det bli en fristående uppföljare i modern tid. Jag kommer ju inte vara den första som låter sig inspireras av tidigare verk. Bengt Ohlssons Gregorius hade aldrig blivit till utan Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Och många moderna bilderböcker bygger på klassiska sagor och sägner som får nya uttryck i vår tid.