Idag mötte min bok sina allra första läsare. Att kalla dem läsare är kanske inte är riktigt rättvisande, de var snarare lyssnare.
När jag kom till sonens förskola för att hämta honom kom en i personalen fram och sa: ”Du, den där boken, kan jag inte få läsa den?!” Jag råkade ha med mig illustrationerna i väskan, så jag slog mig ned vid bordet där några barn satt och åt mellis och började läsa.
Framför mig hade jag två fina små människor som satt och slevade i sig yoghurt. De var inte mer än två äpplen höga och sa inte så mycket. Men när jag höll upp bilderna och började läsa spärrade de upp ögonen och lyssnade andaktsfullt på mina ord. Bakom dem stod två fina fröknar och lyssnade lika intresserat.
När sista bilden var visad la jag ner mina papper i väskan. ”Gillade ni boken?” frågade jag. De små fina yoghurtkladdiga blöjbarnen log stort och nickade. Den nyfikna fröken som bad mig läsa från första början klappade mig på axeln och sa ”Det här kommer att slå!” Jag hoppas hon har rätt.
Maisan gillar detta!
Wow! Vilken feedback. Vad häftigt!!! 🙂
Vad härligt! Det är bästa betyget man kan få! Kul att du tipsade om bloggen hos mig, petar in den i Google Reader på en gång. 🙂 Allt gott, Johanna
Underbart härligt med respons från både stora och små 🙂
Mais: Och jag gillar dig!
Nina: Ja, riktigt häftigt. Hittills är det bara mina egna barn som har hört den, men att se andra barn trollbindas var… obegripligt. Det är ju inte ens en bok ännu, bara en bunt papper med fina bilder och några få ord…
Pumita: Kul att du hittade hit. Jag ska bli bättre på att kommentera hos dig!
Anneli: Ja, jättekul att personalen gillade den. Det är ju vuxna som ska köpa in boken till förskolor 🙂