Att känna sig stark

Förra veckan gjorde jag ett författarbesök i en klass på Globala gymnasiet. Eleverna läser på Språkintroduktionsprogrammet, vilket innebär att de är relativt nya i svensk skola och läser in grundskolans ämnen inom ramen för gymnasieskolan.

Det är alltid roligt att träffa klasser och prata om skrivande, böcker och läsning. Den här gången fick jag många bra och svåra frågor om hur det är att skriva böcker. Är det inte tråkigt att skriva hela tiden? Hur lång tid tar det att skriva en bok? Vilken är din favoritbok?

Förutom att lyssna på mig fick klassen prova på att skriva. Vi hade pratat om min bok ”Spring, Amina!” som handlar om en somalisk flicka som springer väldigt snabbt. Så snabbt att hon börjar tävla. Något jag har velat gestalta i boken känslan av att vara bra på något, att känna sig stark. Därför fick klassen skriva om att känna sig stark. Självklart fick man hitta på, men jag tror att de flesta valde att skriva om egna upplevelser.

Några av eleverna på Globala gymnasiet.

Några av eleverna på Globala gymnasiet.

Trots att vi hade ganska ont om tid fylldes dokumenten i elevernas datorer snabbt med ord. Det var roligt att gå runt och se vilka slags upplevelser som beskrevs, och att komma med ett och annat råd för hur texten kunde bli ännu bättre.

Några av eleverna skickade sina texter till mig och jag lovade att publicera några utdrag här på bloggen. Så här kommer några olika versioner av ”Då kände jag mig stark”:

Nu är jag på gång att räkna de svåra matteuppgifter som jag aldrig har räknat förut. Jag funderar men kommer inte på någonting. Jag funderar och funderar och sen lyckas jag att komma på. Jag börjar räkna. Till slut får jag svaret men har ingen aning om det är rätt. Jag hoppas att det är rätt innan jag ska kolla i facit. Jag blundrar och försöker sakta öppna facit. Efter jag har kollat så hoppar jag upp på bordet för jag är så glad. Jo, jag har lyckats att räkna rätt. Då känner jag mig stark.

*

Jag känner mig stark när jag spelar fotboll med killar. Jag är från Afghanistan och där är det svårt att flickor spelar fotboll. Jag är stolt över mig att jag spelar fotboll och jag visar det för alla.

*

Jag känner mig stark när jag tränar på gymmet för att jag har mycket energi i hela kroppen. Dessutom känner jag mig stark när jag vinner på nåt spel. Jag känner mig stark också när jag har bra betyg i skolan och när mina föräldrar är nöjda med mig. Jag känner mig stark när jag klarar nåt som är svårt och andra personer kan inte klara det. Jag känner mig stark när jag kan hjälper andra människor som behöver hjälp, t.ex. en gammal kvinna… Jag känner mig stark när jag hjälper min familj när de behöver hjälp.

 *

Den här sommaren hade vi en tävling i kyrkan. Det var att jag och en av mina vänner skulle tävla med vår präst i att springa 5 km i ett lopp som heter Color run. I början tänkte jag att det var omöjligt att vinna över honom för att jag var svag. Jag tränade inte, jag hatade att springa och hade jag inget intresse för idrott. En dag sa min vän till mig att försök och testa mig själv, att se mina förmågor och att veta hur stark jag är. Han sa att jag kunde bli häftigt om jag skulle vara ute från min komfortzon. Han trodde på mig och han inspirerade mig att vara med och att anta utmaningen. Hela månaden tränade vi vår kropp, speciellt benen, besteg berg och sprang i skogen. I början var det jättejobbigt men jag fortsatte och trodde på mig. Jag ville bli stark i fysiskt. Tävlingen gick jättesnabbt. Jag sprang och sprang och till sist kunde jag se mållinjen. Jag vann! Jag kände mig jätteglad och stolt över mig själv. Den där tiden kände jag mig stark och där började jag tro på mina förmågor och att alla är möjliga om vi ska bara tror.

Det var väldigt roligt att läsa texterna som jag tycker beskriver styrka väl. Det kan handla om att vara stark fysiskt men också om att ha en stark drivkraft, att inte ge upp och att hjälpa andra eller att få hjälp av en vän. De visar också hur andra känslor hänger ihop med att känna sig stark, som stolthet och glädje. Dessutom tycker jag att de är väldigt välskrivna med tanke på att författarna har varit kort tid i Sverige och inte hade mer än 20 minuter på sig att skriva. Kanske kommer någon av dem att skriva en egen bok en vacker dag … Jag hoppas det!

One Comment

Comments are closed.