vardag

Fina fiskar – och siffror!

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Jag har en vän som ska flytta till Indien. I helgen ringde hon och frågade om vi vill ta hand om hennes fiskar. Det ville vi, så vi åkte dit och hämtade akvariet. Nu är det i ordningställt här hemma. Fiskarna simmar omkring i sitt hem av glas och sprider lugn omkring sig. Ett välkommet inslag i mitt stressiga liv.
En annan ny bekantskap kom via mejl från förlaget. Det är några rader med siffror. Inte så mycket att hänga i julgranen kan man tycka. Men när jag tänker på vilka siffror det är öppnas ett alldeles särskilt rum i mitt hjärta. För det är ISBN-nummer – min boks personnummer. (Fyra nummer,  för att vara exakt, eftersom den kommer ut i fyra olika språkversioner.) Kanske är jag lite väl blödig inför allt som rör min allra första bok, men det känns stort. Det är på allvar nu. Mina ord ska bli en riktig bok, som ska läsas och brukas av folk ute i stora världen. Snart måste jag släppa taget om min bebis. Tur att jag har fiskarna.    

Utan lina

En kabel har gått av. Närmare bestämt kabeln som förbinder mitt hem med omvärlden, er. Så om det är tyst från mig ett tag behöver ni inte oroa er för att jag har frusit ihjäl. Jag är bara trådlös.

Måndag

Förmiddag: Möte med förlag och illustratör ang. boken om Adam.

Eftermiddag: Ta barnen till teaterskola. Fika.

Kväll: Gå på Yourlife-event och se på Simona och Marcus Birro.  (Går dit ensam, så det vore kul att träffa andra bloggare. Skrivarmamma? Nina?)

Det känns skönt att ha klarat av NaNo, annars hade jag behövs klämma in ett skrivpass på 1667 ord också. Nu behöver jag ”bara” pilla i redan skriven text.

Stängt på grund av sjukdom

Förkylningen har nått min hjärna. Tankarna rör sig trögt, jag kan inte avgöra om orden mina fingrar knackar fram är en sammanhängande text eller bara sörja. Nu dricker jag det här och tar en paus tills jag kan tänka igen.

Nätverkande i Halooweentider

I helgen var jag på Halloween-mingel hos en god vän. Medan barnen tryckte i sig godis och blev ansiktsmålade försökte jag underhålla gamla bekantskaper och skaffa nya. Det visade sig vara en passande tillställning för en blivande författare. Där fanns en av personerna bakom nya sajten Bokdebutant och en skribent/författare som berättade hur lönsamt det kan vara att vara ute och föreläsa om sitt ämne/sina böcker. Det skulle jag gärna göra.

Jag provade även på att berätta för folk att jag har skrivit en barnbok som kommer ut nästa år. Det var lite trevande, men jag fick bara en massa glada tillrop och kommentarer. Skön känsla.

Det hade varit bra att ha några visitkort att dela ut, men jag har fortfarande inte beställt några. Dumt. Funderar dock på att be förlaget trycka upp små kort om boken när den kommer. En fin bild på huvudpersonen/omslaget samt info om förlag, författare, illustratör och köpställen. Att dela ut till folk jag träffar och kanske placera på lämpliga ställen. Hur låter det?

Glass på en torsdag

Igår var det dag för dotterns casting. Efter skolan åkte vi in till en av de stora byggnaderna vid Gärdet, där dottern fick göra ett röstprov.  I det här fallet tar jag inte ut några segrar i förskott, utan tycker att det var en rolig erfarenhet för henne.

Själv fick jag inte följa med in, utan satt i receptionen och väntade nervöst. Men det gick bra. Dottern fick beröm för att hon läste så bra, för att vara sju år. Lärarmamman slickade i sig berömmet och belönade dottern med restaurangbesök och stor glass till efterrätt. Trots att det var torsdag.

Ha en fin fredag!