17200 ord hittills och mycket roligare än jag hade kunnat föreställa mig. Varför har jag aldrig försökt mig på att skriva en roman tidigare? Jag skulle kunna skriva dubbelt så mycket om jag verkliga la manken till.
Ett av veckans råd i No Plot-boken är att hålla sig undan sjukdom. Jag har redan haft en ordentlig förkylning och hostar fortfarande, särskilt på nätterna. Sömnbristen gör mig lite seg på dagarna, så jag hoppas på att vara helt frisk när slutspurten börjar.
från ett av de stora förlagen om ett barnboksmanus:
Vi har nu läst ditt manus och måste tyvärr meddela att vi beslutat oss för att inte anta det. Konkurrensen är mycket stor och det är bara en liten del av de insända manuskripten som slutligen antas för utgivning.
Lycka till i framtiden!
Det känns helt okej. Det händer så mycket annat kul nu att jag kan ta refuseringar med en klackspark. Nästan.
Ska man hålla sina drömmar och förhoppningar för sig själv eller berätta för hela världen att man vill bli författare? Det finns uppenbarligen olika sätt att hantera skrivardrömmar.
Karina skriver i ett gästinlägg på Debutantbloggen om att hon inte ens sa till sin sambo att hon skrev på en roman. Först när ett förlag visade intresse berättade hon. Personligen skulle jag aldrig klara av att hålla tyst som Karina. Vilken imponerande målmedvetenhet att klara av skriva en roman utan input eller stöd från omgivningen. Jag har pratat med min man om mina skrivardrömmar sedan vi träffades för drygt tio år sedan. Förklarat att det inom mig finns en författare som en vacker dag kommer att ta över mitt liv. En typ som vill vara i fred och kanske åka iväg ibland och skriva. En typ som vill fly från verkligheten och vara otillgänglig periodvis. Han tycker att det är okej. (Kanske för att mitt vanliga jag inte skiljer sig så mycket från den där författaren som väntar på att komma ut.)
Ett annat sätt att hantera drömmen om att skriva är den här bloggen. Det visade sig vara ett ypperligt sätt att få uppmuntran och hämta inspiration från andra som delar min dröm. (Det ska bli så kul att se alla dessa drömmar omvandlade till böcker i framtiden!)
Även mina vänner får höra en del. Nyss ringde en som jag inte har pratat med på länge och frågade hur det gick med skrivandet. Hon är duktig på att ge uppmuntran och dela min glädje, så det samtalet gjorde gott. En annan vän har börjat fråga om NaNoWriMo. Hon hade sett ett tv-inslag med Katarina Wennstam och Mari Jungstedt, där de berättade att de åker på författarresor och skriver febrilt. ”Det borde vi göra” sa vännen till mig. Jag ska försöka få med henne i NaNo nästa år till att börja med. Sedan hoppas jag att det blir många författarresor.
Idag prioriteras ordning och reda. Hemmet städas febrilt efter flera veckors ombyggnadskaos. Snart ska alla papper i ordning – bokföring och momsredovisning väntar. Kanske blir det lite lövkrattning på det.
I morgon börjar vecka 2 i NaNoWriMo. Jag läser i No Plot? No problem!:
Welcome to Week Two. If you brougt a poncho, now would be a good time to get it out.
The storm will likely break out in three or four days, exactly at the point when the novelty of the event starts to fade, and your book starts getting more demanding.
Cue thunder. Cue lightning. And cue some big-time writerly grumpiness.
Det låter illavarslande. Men jag känner mig redo, Kom an då, vecka två, hur jobbigt kan det bli?
Idag klev Döden in i min berättelse. Jag visste att det skulle ske, men inte när. Det blev alltså idag. Insåg alldeles nyss att det är Alla helgons dag.
Tidigare i veckan firades Dia de muertos i Mexiko, min mans hemland. Vi skulle ha åkt till mexikanska ambassaden som bjöd alla barn på pyssel, men hosta och förkylning höll oss hemma.
Tänker på dem jag känner som lämnat livet när jag går och lägger mig ikväll.
Passerade just 10 000 ord. Två dagar kvar på första veckan och det är fortfarande kul, om än lite skrämmande. Ska jag lyckas hålla takten uppe ända in i mål?
Jag har fått ett miniuppdrag från en tidning, att skriva ett kort boktips. Jag tror jag vet vad jag ska tipsa om för bok. Men för säkerhets skull är det bäst jag kollar med min lilla skara trogna läsare: vilken bok skulle du tipsa om?
Gårdagens skrivande tog en oväntad vändning. Jag tror bestämt att två av mina karaktärer börjar bli lite förtjusta i varandra. Inta alls planerat. Det här skulle inte bli en kärleksroman. Men när jag låg vaken och hostade i natt kunde jag inte sluta tänka på hur det ska gå för dem. Får de till det eller inte?
Samtidigt har jag helt kört fast i mitt analysarbete till uppsatsen. Gissa vad som lockar mest – ta tag i uppsatsproblem eller utforska spirande kärlek…
Hur ska det här gå?
6024 ord på tre dagar. I No Plot-boken tipsar NaNoWriMo-grundaden Chris Baty om att jobba ihop ett ordentligt försprång första veckan, inför sämre tider. Ska bli intressant att se vad som händer vecka två. Men först ytterligare fyra dagar denna vecka.
I en bra bok ska det finnes en konflikt, det är de flesta överens om. Men hur gör man om man inte kommer på nån? Titta in på ett diskussionsforum på nätet på klart! Utspelar sig din bok i ett stall? Kolla in vad som upprör folk i ett hästforum. På en förskola? Spana in trådar på ett föräldraforum.
Gå på ämnen med många inlägg och analysera vad det är som får folk att gå igång. Till synes ganska små saker kan leda till hätska diskussioner. Ofta talar folk förbi varandra, misstolkar varandra och drar alltför långsökta slutsatser av andras beteenden.
Analysera vad det är som triggar upprördheten. Applicera på dina karaktärer. Överdriv. Lägg till. Utveckla.
(Jag hittade nyligen en mycket upprörd diskussion om hur oansvarigt det är att inte se till att barnen hade med sig regnkläder till förskolan – varpå jag började fundera på hur det skulle kunna gestaltas ur ett barnperspektiv.)