Aminas klubb ska tävla i stafett i Norge. Amina är snabbast i laget, men sämst på att växla. Hon får ont i magen när hon tänker på tävlingen. Och hon längtar efter mamma, som är kvar i flyktinglägret. När får de träffa varandra igen? Och hur ska det gå i stafetten?
Det är baksidestexten till ”Kom igen, Amina!” Omslaget blev klart förra veckan och äntligen får jag visa upp det! Nu vill jag hålla i den färdiga boken – men det kommer att dröja till augusti.
När man ser det så här verkar allt så självklart. Det är klart Amina springer stafett. Det är klart boken ska heta ”Kom igen, Amina!” Men faktiskt var ingenting på det viset i den första versionen av manuset.
Det var ganska exakt ett år sedan jag skickade ett första utkast till Lena Maria Nordstrand, förlagschef på Nypon. I korthet svarade hon att hon ville ge ut mitt manus, men att jag behövde skriva om det. Eller med andra ord: Jag vet att du kan bättre! Det är exakt det som är en förläggares jobb. Att notera potentialen i ett manus och hos en författare. Och inte ge sig förrän man når dit.
Nu är vi där. Det finns inget mer vi kan göra, annat än att hoppas att läsarna gillar boken lika mycket som de gillade ”Spring, Amina!”
/Annelie