En av de roligaste delarna av att skriva böcker för barn och ungdomar är att arbeta tillsammans med illustratörer. Det är alltid lite pirrigt att gå och vänta på de första skisserna. Plötsligt en dag kommer ett mejl som innehåller bilder av personer som hittills bara har funnits i ens eget huvud. Ibland älskar man dem direkt, ibland är det något som behöver ändras. Då får man bolla sina tankar med förlaget och illustratören, så att alla blir nöjda.
Den allra viktigaste personen att ha i åtanke hela tiden är dock läsaren. Kommer hen att bli nöjd? När de första skisserna på min kommande bok ”Kom igen, Amina” kom för några veckor sedan valde jag därför att ta hjälp av några experter. Jag vände mig till Hjulsta grundskola i Stockholm, en skola jag har haft mycket kontakt med de senaste åren. Där fanns bland annat en förberedelseklass i högstadiet som jag hade besökt tidigare. En eftermiddag tog jag med mig skisserna för att höra vad några av eleverna i klassen tyckte. Vi hade även en modersmålslärare i somaliska med oss.
Det mest intressanta var att se deras omedelbara reaktion när jag visade skisserna. Någon rynkade på näsan åt en bild. En annan spärrade upp ögonen. En av bilderna fick faktiskt allihopa att ge ifrån sig ett långt ”Oooh!” Just den bilden fanns det en del frågetecken kring från förlaget.
Synpunkterna från eleverna i Hjulsta tog jag med mig till förlaget och illustratören Anders Westerberg. Han arbetade vidare och nu är alla illustrationer helt färdiga. Jag är glad att oooh-bilden finns med och tycker att det är den finaste illustrationen i hela boken. Lösningen blev en kompromiss mellan den första skissen och förlagets invändningar.
Nästa vecka ska jag berätta mer om ”Kom igen, Amina!” och visa omslaget, som precis har blivit klart.
Trevlig helg!