Fornfynden kliver in i mitt liv

catview.historiska.se

Gudinnan i Ingentingskogen finns i Historiska museets samlingar och är ett av de fornfynd som fascinerar mig allra mest. Vem är hon?
Foto: Sara Kusmin SHMM [CC BY-NC-SA ]

Ända sedan jag pluggade till lärare har jag haft som devis att dra så stor nytta som möjligt av det jag lägger ner tid på. Det var därför jag började frilansa. För om jag stötte på en ovanligt kunnig pedagog med kunskaper inom ett ovanligt område så borde väl fler vara intresserade av att höra vad hon hade att säga? Bästa sättet att ordna det var att intervjua henne för en tidning.

Fortfarande söker jag efter sätt att låta olika delar av mitt liv, såväl arbetslivet som privatlivet, korsbefrukta varandra. Den senaste tiden har det bland annat handlat om mitt nyvunna intresse för forntiden och arkeologi. Det började som en diffus idé på en barnbok. Jag visste var den skulle utspela sig geografiskt och att något spännande fornfynd skulle spela en viktig roll. Men där tog det stopp.

I flera år gick jag runt och bar på idén utan att någonting hände. Den vägrade lämna mig men växte sig inte heller större. Men så inför hösten anmälde jag mig äntligen till en kurs jag har haft ögonen på i flera år: ”Stockholm före Stockholm” vid Stockholms universitet. Så här halvvägs in i kursen ångrar jag mig inte det minsta. Spännande föreläsningar av kunniga forskare och arkeologer ger en bra bild av olika tidsperioder. En heldagsexkursion söder om Stockholm bjöd på ett par riktigt häftiga upplevelser av platser med tydliga spår av de människor som levde där för tusentals år sedan. Dessutom har kursen en litteraturlista som gör att jag vill stänga in mig på kammaren och bara läsa i några veckor, men det har jag inte riktigt haft tid med ännu.

Hur som helst så har jag nu kommit till skedet då jag börjar vilja göra något av mina nyvunna kunskaper om forntidens människor i och kring det som idag är Stockholm. Den ursprungliga barnboksidén finns kvar och börjar så sakteliga ta form. Jag har börjat prata om den med folk jag träffar. Då börjar det hända andra roliga saker. En skolklass i Hjulsta har hört av sig och vill samarbeta kring en historisk period och skönlitterärt skrivande. Och alldeles nyss bläddrade jag i en tidning som jag läser varje nummer av och inser plötsligt vad den behöver. Ett reportage om arkeologi! Vem som ska skriva det? Jag, såklart. Måste bara få redaktören att förstå det först.