Dottern skriver på arabiska

Kolla, vad coolt!

Det är höstlov. Barnen är lediga, men jag har jobb som måste göras. Det betyder att de då och då får klara sig själva en stund medan jag parkerar mig vid datorn. Alldeles nyss var det oroväckande tyst. Vad hade de nu hittat på för bus?

Ingenting, visade det sig. När jag vänder mig om sitter dottern och läser Inte så fort, Adam! i soffan. Hon slår igen boken och kommer fram till mig. Det är den arabiska versionen hon fått tag på. Hon pekar på omslaget.
– Kolla vad coolt Drewsen ser ut!
Jag ser på de arabiska krumelurerna och kan inte annat än hålla med. Det ser coolt ut. Jag inser att jag, som är så språkintresserad, inte har tagit mig tid att undersöka den arabiska skriften i min egen bok. Men dottern, 8 år, har räknat ut vilka av de okända skrivtecknen som motsvarar vårt efternamn.
– Jag ska försöka skriva det! säger hon och hämtar ett papper.
– Vet du vilket språk det är?
– Arabiska, läser hon i ena hörnet och tar fram en penna.
Mitt hjärta blir alldeles varmt. Det är ju precis detta jag skrev om i mitt gästinlägg på Barnboksprat.

Medan dottern betraktar sina mödosamt nedtecknade krumelurer kommer sonen ut från badrummet med blod rinnande från munnen.
– Titta, vilket lös tand jag har!
– Får jag känna? undrar jag.
– Ja, men dra inte ut den.
Jag känner på den och tanden lossnar med detsamma.
Vi skrattar båda två.
Vissa dagar är föräldraskapet oslagbart.

Ett försök att skriva på arabiska… går det att läsa?

2 Comments

Comments are closed.