Författarcoach eller mentor?

Jag har varit inne tidigare på hur det skulle vara ett ha en handledare i skrivandet, liksom i det akademiska livet. En typ av författarmentor. Samtidigt ifrågasätter jag fenomenet med författarcoacher. Det kan möjligen synas en smula motsägelsefullt, så låt mig förklara hur jag menar.

För mig är en coach någon som professionellt arbetar med att coacha människor i deras liv (med avseende på arbete, relationer, känslor eller vad det nu är). Coachen tar naturligtvis betalt för sin tid, eftersom det är hennes arbete. Relationen mellan coachen och kunden är i grund och botten en affärsuppgörelse, även om jag kan tänka mig att den med tiden fördjupas och fylls med andra innebörder.

Mentorskapet är något helt annat. Det är en människa som varit med ett tag och samlat på sig erfarenheter, kunskaper och insikter inom ett visst område (att vara chef, företagare eller författare) och sedan, som en del av sin egen utveckling, ger av sin tid till en (ofta yngre) kollega.

För en författare skulle det kunna handla om allt från rent skrivtekniska detaljer till praktisk kunskap om relationer till förlag och media, hur man hanterar ångest och skrivkramp och annat som följer med ett skrivande liv. Här finns inga pengar inblandade. Relationen är kanske inte helt jämlik, men det finns ändå en gemensam nämnare: båda arbetar inom samma yrke, men har kommit olika långt på vägen. Eventuell betalning ges enligt principen pay it forward, genom att adepten själv blir mentor år någon senare i livet.

Jag skulle gärna ha en mentor, som kunde guida mig in i författartillvaron. Någon att ringa och ställa konstriga frågor till och någon att dela glädjen med när det går bra. Charlotte Ekbom är inne på samma linje och undrar hur man får tag på en mentor. Jag bläddrade i mitt inre arkiv och kom att tänka på att Björn Ranelid tydligen ska vara mentor åt flera yngra författare. Så här säger han i en intervju:

– Nu är jag själv mentor åt författare. Som Johanna Nilsson och Torbjörn Flygt. Han ringde på hemma hos mig en dag, jag bjöd in honom och sen hade vi ett sex timmar långt samtal.