Man kanske skulle skriva en roman?

I morse satt jag och bläddrade i  Svensk bokhandel katalog, där årets debutanter presenterar sig. Ofta berättar de hur det kom sig att de skrev en roman. Jag läste det där och tänkte: vad fan, jag kanske skulle ta och skria en roman. Sedan skrev Amanda ett enormt peppande inlägg om att november är romaskrivarmånaden. Kommentarerna översvämmas av folk som gärna vill, men ”inte har tid”. Jag tänkte också så. En liten stund. Sedan tänker jag på att jag i våras jobbade 80% som lärare, pluggade 50%, frilansade som skribent, hade några olika förtroendeuppdrag och försökte vara mamma/fru/vän. Det gick, även om jag var på gränsen till utbränd när det blev sommar. Nej, jag var inte en toppenmamma varje dag. Ibland prioriterade jag fel, tyckte andra. Men det gick. Jag gjorde ett bra jobb, tog mina poäng på universitet och fick skriva i tidningar jag gillar. Sedan åkte hela familjen iväg sex veckor till Mexiko och där presterade jag ingenting. (Eller jo, jag skrev om hela projekt tre-manuset.)

Så, why not? Jag har tre månader på mig att skriva min magisteruppsats, ungefär. Kanske kan jag klämma ur mig en roman också, när jag ändå är igång…

Egna barnen som förebilder

Camilla Läckberg ger sin in i en ny genre och skriver barnböcker. Den egna sonen Charlie förvandlas till Super-Charlie: ”Han är egentligen inte en vanlig bebis – på nätterna är han en superhjälte, och på dagen bara låtsas han vara en vanlig bebis” skriver Läckberg på sin blogg. Det får mig att fundera på hur vanligt det är att de egna barnen blir förebilder för karaktärerna i en författares böcker. En annan ”kändismamma” som skriver barnböcker är Katerina Janouch. Hennes barnboksserie handlar om en  flicka som heter Ingrid, precis som hennes egen dotter.

Barbara Voors har tagit hjälp av döttrarna på ett mer subtilt vis. När hon skrev sitt första barnboksmanus läste hon dagens text högt för dem på kvällen.

Började de leka med annat eller fråga varför Pelle i skolan hade slagit till dem, insåg jag att det var för trist eller präktigt. Jag fortsatte med denna teknik att testa allt på dem i de övriga två böckerna i samma serie.

Jag provade också samma teknik i somras då jag skrev om hela manuset till projekt tre. Det var väldigt givande att läsa högt. Inte bara för att se hur barnens intresse steg eller dalade, utan för att höra vad som lät bra och vad som behövde förbättras i min egen text. Efter att ha läst ett kapitel som kändes alldeles för platt skrev jag om en scen och utvecklade samspelet mellan karaktärerna. Det är fortfarande en av de scener i manuset jag är mest nöjd med.

Att namnge karaktärer efter mina barn känner jag mig dock mer tveksam till. Känns lite fantasilöst. Roligare att få hitta på nya namn. 

Om mitt skrivande

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att bli författare. Jag har alltid skrivit – insändare, dagbok, dikter, noveller, brev. Förra året började jag frilansa som skribent. Det har gått bra och jag har sporadiska uppdrag vid sidan av det vanliga jobbet. 

Nu har jag bestämt mig för att lägga ner det arbete som krävs för att få en bok publicerad. Har under några år arbetat på olika barnboksmanus. För tillfället är det tre manus jag fokuserar på. Det första gör jag tillsammans med en konstnär/illustratör. Det andra är en kapitelbok jag skriver själv. Det tredje skriver jag tillsammans med en vän. Här kommer en kort presentation av de tre projekten.
Första projektet
Jag har kontakt med ett litet specialiserat förlag angående manuset. Ingenting är spikat ännu, men jag hoppas att det ska bli en riktig bok av det. Jag kommer att skriva om hur det går här i bloggen och jag ser fram emot att kunna avslöja lite mer om vad det handlar om så småningom. Just nu ligger bollen hos illustratören som ska göra skisser. Sedan väntar möte med förlaget.
Andra projektet
Det andra manuset är en bok för barn som precis har börjat i skolan. Idén fick jag för två år sedan och jag skrev knappt 30 sidor direkt. Men så fick jag för mig att min historia var alldeles för lik en bok som redan har skrivits och slutade därför tvärt att skriva. För några veckor sedan läste jag texten igen och insåg två saker:
  1. Det är en bra historia och vissa partier är riktigt bra.
  2. Det finns vissa beröringspunkter med den redan publicerade boken, men det är långt ifrån samma historia. (Kanske kan jag bygga in en flirt med boken som finns i min bok?)
Alltså började jag skriva igen. Lite varje dag. Ibland bara några rader, ibland en sida. Nu har jag kommit till slutet och ska börja om från början. Skriva om. Förbättra scener. Lägga till scener. Utveckla karaktärer. Jobba på dialogen. Göra berättelsen trovärdig och fängslande. Och så vidare.
Tredje projektet
Till sist vill jag nämna det manus jag skriver tillsammans med en vän. Det började för några år sedan med att vi satt och fikade på ett café och sa: ”Hur svårt kan det vara att skriva en barnbok?” Redan då hittade vi på grunden till den historia som fortfarande inte har fått sin slutgiltiga form. Den har gått från bilderbok till kapitelbok. Den har varit en vända hos några förlag och kommit tillbaka. (Tack och lov för det, den versionen var riktigt dålig, kan jag se så här i efterhand.) I somras skrev jag om allt från början och lät en pålitlig och ärlig vän läsa. Hon kom med värdefull och konstruktiv kritik. Hon har helt rätt i allt hon påpekar. Så nu väntar ännu en omgång av omskrivning. Men eftersom vi är två krävs lite planering för att kunna frigöra tid att skriva samtidigt. Detta manus får därför vila tills vidare. Men ambitionen hos oss båda är naturligtvis att göra det till en storsäljare en vacker dag.
Utöver dessa redan påbörjade manus har flera idéer som bara väntar på att bli verklighet. Men först måste jag få in en fot i förlagsvärlden.