Detta manus som nästan är antaget, som jag nästan hade glömt innan mejlet från förlaget kom. Jag tycker så mycket om det, har jag upptäckt. Det ligger mig nära, jag älskar varje ord i det.
Å ena sidan vill jag göra de efterfrågade redigeringarna snabbt och skicka i väg det till förläggaren. Å andra sidan vill jag dra ut på det för att få umgås mer med min text. Det är precis som en förälskelse. När jag inte får vara med texten tänker jag på den, och det pirrar i magen.