Efter några veckors ledighet på varmare breddgrader är det skönt att vara tillbaka i verkligheten, platsen där man får saker gjort, bloggar, skriver listor, går till jobbet, lagar mat, skriver manus, städar, svarar på mejl, får för lite sömn och äter mat utan att bli magsjuk. Nu ser vi till att 2013 blir ett bra år, eller vad säger ni?
PS. Tack för kommentarerna på föregående inlägg!
Äntligen har jag skrivit kontrakt på min kommande bok, en lätt att läsa-bok för barn mellan 6 och 9. Den kommer att komma ut på Rabén & Sjögren nästa höst. Jag kunde inte vara mer nöjd!
Det finns mycket att se fram emot. Att nå en ny målgrupp. Att släppa ut en ny karaktär i världen. Att arbeta med en ny illustratör. Att jobba med ett nytt förlag.
Givetvis vill jag dela med mig av allt det som kommer att hända fram till utgivningen här på bloggen. Just nu händer det dock inte så mycket, så jag tänkte passa på att ta en bloggpaus. Lärarjobbet kräver mycket just nu, dessutom har jag flera skrivuppdrag som kräver tid vid datorn.
Men sen, någon gång i början av nästa år, hoppas jag kunna bombardera er med uppdateringar om skisser, möten med förlagsfolk, redigering och allt annat som sker när ett manus genomgår förvandlingen till bok. Och om det blir som planerat kommer även en ny bok om Adam ut nästa år! Precis som tidigare är det Vivlio förlag som ger ut den.
Tills dess vill jag önska er alla trevliga festligheter, oavsett vilka högtider ni väljer att fira framöver. Och en spark i rumpan till alla NaNoWriMo-deltagare. 1667 ord om dagen är inte så mycket, se till att bli en vinnare!
Nej, det pratas inte för lite om invandringen i Sverige. Det pratas för lite om rasismen.
Sara Lövestam skriver klokt och argt om oss, dem och vårt gemensamma samhälle. Läs!
Det händer mycket just nu. Nya skrivjobb trillar in. Spännande saker att skriva om. Ett par manus inskickade till förlag. Väntan på besked. Och äntligen har kontraktet från nya förlaget kommit. Den här gången ska jag låta Författarförbundet kika på det innan jag skriver på. Inte för att jag misstror förlaget, men för att vara på den säkra sidan. Juridisk rådgivning ingår i medlemskapet. Att inte dra nytta av det vore idioti.
Så fort jag skrivit på lovar jag att berätta allt om nya boken. Tills dess önskar jag en trevlig helg – särskilt till alla som jobbar på sina NaNo-manus. Heja heja!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=YfC8KRCnMwY&w=400&h=225]
Det gav mersmak att medverka i Jamal-TV. Här kommer mitt videosvar till de duktiga eleverna i klass 1C. Följ med på ett besök i Markkus ateljé och se hur han skissar fram Adam med pennor och penslar…
Se den i helskärmsläge så missar du inga viktiga detaljer!
Jag har liksom en lustig känsla av att boken redan är färdig, när jag börjar skriva, jag står bara till tjänst med utskriften.
Astrid Lindgren har givetvis redan formulerat det jag upplevt. Ibland är det lätt att skriva. Ur boken Det gränslösaste äventyret.
Jag älskar att slå upp en bok och finna bilder som talar direkt till mig. Eftersom jag inte själv har talang nog att skapa både text och bild till mina berättelser, är jag ständigt på jakt efter intressanta illustratörer.
Till boken om Stella hade jag tre förslag. Förlaget frågade en av dem och hen sa ja! Det känns superspännande att få jobba med någon så duktig. Så fort jag kan ska jag berätta vem det är.
Tills dess surfar jag runt på några andra illustratörers sajter och drömmer om att de en dag ska gestalta just mina ord med sina pennor, penslar och färger.
Här är två favoriter:
Sara Gimbergsson – hittade henne via den här fina boken
Maria Nilsson Thore – alla hennes böcker är ju alldeles bedårande
Jag brukar inte skriva synopsis. I bästa fall blir det några rader om hur jag tänkt att berättelsen ska utveckla sig på ett ungefär. Men plötsligt händer det! Jag skrev just synopsis på andra boken om Stella (som jag så gärna vill berätta lite mer om, men avtalet från förlaget dröjer).
Egentligen hade jag inte tänkt skriva en fortsättning om Stella. Det första manuset slutade öppet och jag tyckte det var bra så. Men så sa förläggaren att hon gärna skulle vilja ha fler böcker om samma person och jag började fundera på hur Stellas liv skulle kunna fortsätta. Det var otroligt kul.
Ganska snabbt hade jag klart för mig vilka ramarna för andra boken blir. Det kommer att krävas en del research för att det inte ska bli helt verklighetsfrämmande. En första förfrågan är skickad. Men för att kunna ställa specifika frågor är det en fördel att veta exakt vad det är jag behöver veta. Därav synopsisskrivandet. Och vet ni vad. Det var ju hur enkelt som helst. Och det blev hur bra som helst.
Nu har jag hela manuset sammanfattat i 124 ord. Riktigt bra, om jag får säga det själv. Kan jag inte bara få publicera det?* Låta läsaren fylla i resten själv…
*Min debutbok innehöll 127 ord, så helt galet vore det inte.
Förra året var jag en av debutanterna som drev Debutantbloggen. Det var en häftig upplevelse att få ta över en etablerad blogg och driva den vidare tillsammans med två andra debutanter. Samtidigt var det oerhört skönt att lämna över till nya förmågor när året vad slut. Det var krävande att hålla igång bloggen samtidigt som så mycket annat pågick i skrivarlivet.
Redan nu söker Debutantbloggen nästa års bloggare. Jag vet minst en person som ska debutera nästa år, men det lurar med all säkerthet fler där ute i landet. Ta chansen och bli en del av Debutantbloggen nästa år. Läs mer här om hur du går till väga.
Vissa historier tar lång tid på sig att bli skrivna. De bjuder motstånd, sätter sig på tvären och tar oväntade vändningar när det är som mest olämpligt.
Men andra bara rinner ur mig, liksom skriver sig själva genom mina fingrar. Så var det med den berättelse som kommer att bli en bok nästa år på ett nytt förlag. Den blev till under ett par intensiva sommardagar.
Den senaste veckan har jag haft en liknande erfarenhet. Inte mindre än två berättelser har skrivit sig själva. Idéerna har funnits med mig en tid, men jag har inte skrivit något. Förrän nu. Och jag tror bestämt att åtminstone det ena manuset är redo att skickas till förlag.
Det är märkligt detta, att skriva. Ibland begriper jag inte alls vad det är som händer.