Nyfikenheten som sällskap

En av mina allra käraste följeslagare i livet är Nyfikenheten. Jag hoppas att hon aldrig sviker mig, utan står vid min sida tills jag dör. Hon får mig att hitta nya vägar, prova nya saker och lära mig nytt.

För ett par dagar sedan gjorde hon mig sällskap under en promenad på Järvafältet. I vägkanten fick jag syn på en blå blomma. Nyfikenheten undrade vad det var för en blomma, som såg lite ut som en blåklint men ändå inte. Hade den möjligtvis ett namn?

Jag tog ett kort med mobilen och lade ut på Twitter. Några minuter senare hade flera av mina följeslagare där upplyst mig om vad blomman heter.

Nästa gång jag ser blomman vet jag vad hon heter. Cikoria.