Brev från en 17-årig läsare

Det kom ett mejl från en läsare som gör mig så in i själen glad. Så här skriver Adrian, 17 år:

Spring Amina är en fantastisk bok. Livet är det enda chans som vi har att gör våra drömmar verkligheten. Amina är en stark tjej som lever ensam, utan hennes familj men fortfarande är hon motiverad . Jag tycker att boken har en stor betydelse för dem alla som tänker att ger upp. Aldrig ger upp, fortsätta att göra allt som du vill för ditt liv. Vara stark och aldrig tänk om negativa saker. Amina gjorde detta. Hon saknar familjen men hon fortsätta med livet och hon gjorde det vad hon ville. Träna hård, vara fokuserad och fortsätta att göra drömmar verkligheten. Den är en stor budskap och därför jag tycker om boken Spring Amina. Du kan aldrig vinna om du prova inte det. Även om allt ser ut som omöjligt, du måste försök, lär och gör det.

Jag blev nyfiken på vem Adrian är och fick veta lite mer:

Jag heter Adrian. Jag är 17 år gammal. Jag kommer från Albanien och jag bor i Sorsele. Jag har varit i Sverige i 8 månader. Jag tycker om skolan och jag hoppas att ska jag fortsätta att studera på universitet. Jag skriver många dikter på engelska och jag gillar att skriva uppsatser också. Ibland skriver jag för att jag saknar min familj och det är lite svårt utan dem. Min dröm är att skriva en bok och att vara en politiker i framtiden. Sverige är ett fantastiskt land om du vill göra bra saker med ditt liv och jag hoppas att allt kommer att bli bättre för mig snart.

Tack Adrian, för att du berättade om ditt eget liv och om dina tankar om min bok! Det glädjer mig väldigt mycket att du vill bli författare och engagera dig politiskt. Jag önskar dig all lycka med dina studier! Glöm inte att höra av dig när din bok kommer ut, jag vill gärna läsa den.

Tack också till Inger Lundmark, som såg till att Adrians texter kom fram till mig!

När verkligheten räcker ut tungan

– Snygg ingång och du håller vinkeln fint hela vägen.
– Vet inte när jag sist läst en text som direkt känns så klar!
– Mycket bra! En fröjd att läsa, inkännande och pedagogiskt matnyttigt på samma gång.

Man skulle kunna tro att sådana lovord från redaktörer skulle göra nästa text lättare att skriva. Men icke. Ingredienserna måste adderas på nytt varje gång. Att läsa in sig. Att vara på plats, att se och lyssna. Att fråga och anteckna. Att ta reda på lite mer. Att lägga ihop och försöka se sammanhang. Det tar tid.

Sedan ska alltsammans sjunka in, sjuda. Då händer något som jag inte fullt ut begriper. Någonting tar form i mig, en ingång. Det kan vara en bild, en scen eller en mening. När den väl är på plats följer resten ofta utan motstånd.

För att nå dig krävs ett visst mått ångest. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har gjort det förut. Förvissningen om att det kommer att bli bra hjälper inte heller. Ångesten ska till.

Jag ska skriva en text. Det måste bli bra. Men innan jag hittar ingången är det som om verkligheten står och räcker ut tungan åt mig.
– Du kommer aldrig klara av att fånga mig med dina fjuttiga små ord!

Finns Amina på riktigt?

Navet6

Finns Amina på riktigt? Det är en av de vanligaste frågorna jag får när jag är på författarbesök. För det mesta bollar jag tillbaka frågan till klassen. Vad tror ni, finns hon på riktigt?
– Ja, hon bor i Stockholm.
– Nej, men det finns många som hon.
– Kanske …

Själv undviker jag att svara ja eller nej. Istället säger jag att hon finns i mitt huvud. Hon finns också i boken och i huvudet på dem som läst boken. Men jag har aldrig träffat henne och har inte hennes telefonnummer.

Helt nyligen fick jag dock syn på en flicka i en skola jag besökte. Det var något med formen på hennes ansikte och leendet, liksom sammanbitet och lite hemlighetsfullt. Hon såg ut som Amina på det nya bokomslaget. Kanske finns hon ändå på riktigt, tänkte jag.

Var går gränsen mellan verklighet och fiktion? Jag tror att det aldrig riktigt går att svara på den frågan. Och det är därför litteraturen kan påverka oss så starkt. Plötsligt läser vi oss själva i boken, eller möter bokens karaktärer i våra egna liv.

Spring, Amina! som teater

teater1

Förra veckan var jag på ett författarbesök utöver det vanliga. I stället för att ställa mig framför klassen fick jag sätta mig som publik. Sedan spelade eleverna upp en teaterföreställning som byggde på min bok ”Spring, Amina!” Eleverna gick i förberedelseklass, vilket betyder att de nyligen har kommit till Sverige från andra länder. Under ledning av sin lärare Charlott Fahlström hade de skrivit manus, fördelat rollerna, repeterat, hittat miljöbilder som fungerade som kulisser och ordnat rekvisita. Jag blev väldigt imponerad av deras arbetsinsats och skickade ett mejl till klassen efteråt med några frågor.

Hur bestämde ni att ni skulle göra teater av Spring, Amina?
– Vi bestämde att vi skulle göra teater efter att vi hade läst boken om Amina. Vi tyckte de skulle bli roligt att göra teater. Vi skulle lära oss hur man gör teater.

Vad var det roligaste?
– Den roligaste med att göra teater var när det small och Amina började springa. Den roligaste när du hälsade på var att du visade den nya boken om Amina.

Vad var det svåraste?
– Att komma ihåg allt i teatern.

Hur delade ni upp arbetat i klassen?
– Ayan fick vara Amina för att hon är bra på att prata och hon är från Somalia. Dom som är bra på att prata svenska fick säga mycket. Dom som är bra på att läsa fick läsa upp.

Har ni några tips till andra klasser som också vill göra teater?
– Om någon annan klass vill göra en teater så ska de läsa en bok, förstå boken, skriva manus, ge ut roller, läsa manuset, träna mycket och sen träna på hur de ska prata och kläder och sånt. Tack för att du kom till oss!

Tack för att jag fick komma till er på Hjulsta grundskola!

PRAESA visar vägen till läsglädje

praesa2

Ntombizanele Mahobe, Carole Bloch och Malusi Ntoyapi från PRAESA är i Stockholm för att ta emot ALMA-priset.

Varje år delar Sverige ut ALMA-priset till minne av Astrid Lindgren. Det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och går i år till den sydafrikanska organisationen PRAESA. De arbetar för att alla barn i Sydafrika ska få en chans att upptäcka läsglädjen och ha tillgång till barnböcker på sina modersmål.

Det är en stor utmaning. I många fattiga områden finns ingen tradition att läsa böcker. Det finns knappt några böcker, inte ens i skolorna. Eftersom så få läser vill inte heller förlagen ge ut böcker. När ingen ger ut böcker är det inte så många unga som vill bli författare.

PRAESA arbetar därför på bred front. De ger ut böcker på de elva officiella språken i Sydafrika samtidigt som de försöker skapa en efterfrågan och ett sug efter berättelser. Hur? Genom att få barn och vuxna att upptäcka läsglädjen och gilla böcker. Bland annat driver man över 300 läsklubbar i hela landet och ger ut en bilaga med nyskrivna berättelser i de stora dagstidningarna varannan vecka.

Jag blir djupt imponerad av PRAESA:s arbete. Samtidigt är jag tacksam över att jag skriver böcker på svenska. I Sverige finns både en efterfrågan på böcker och många förlag som ger ut dem. Ännu mer glädjande är att både utgivningen av försäljningen av böcker ökar. Men det viktigaste av allt: läsningen bland unga ökar. Det fick jag veta på Svenska barnboksinstitutet nyligen.

Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka och vara nöjda. Låt oss inspireras av PRAESA när vi försöker sprida läsglädja bland våra barn, vänner och varandra. Vad sägs om bilagor med berättelser för barn i våra dagstidningar? Ett barnlitteraturprogram på TV? Högläsningstips i Kulturnyheterna? Berättelser på mjölkpaketen? Berättarklubbar i varje kvarter? Bibliotek på badstranden? Högläsning på kafferasten?

Det finns inget bättre än en riktigt bra berättelse. Och vi kan alla vara den som berättar.

Nyckeln är variation

vårruset

På lördag springer jag Stockholm Marathon. Det är 42 kilometer. Förra våren hade jag inte sprungit längre än 10 kilometer. Då började jag träna inför ett halvmaraton. En kilometer i taget flyttade jag fram gränsen för vad jag klarade och vips hade jag sprungit 21 kilometer! För drygt en månad sedan sprang jag mitt första maratonlopp. Glädjen över att klara av något som en gång verkade omöjligt är oslagbar.

Det är som att läsa. När man först lär sig går det trögt, men ju mer man läser desto lättare går det. Vips så har man läst sin första kapitelbok, roman eller dagstidning! Förhoppningsvis hade man så roligt under tiden att det inte kändes som träning.

Men bara för att man kan springa ett maraton i uppförsbacke eller läsa en tegelstensbok full med krångliga ord behöver man inte sluta med allt annat. Nyckeln är variation. Ingen maratonlöpare i världen springer bara pass som är 42 kilometer. Nej, det behövs alla möjliga pass: långa och korta, snabba och långsamma, i terräng och på asfalt, i snöfall och solsken.

Samma sak är det med läsning. Den som älskar att läsa kastar sig över romaner och noveller, men ser också till att dyka ner i en diktsamling eller grubbla över livets stora frågor i sällskap med en bilderbok då och då.

Lättlästa böcker kan vara ett steg på vägen för den som tränar sin läsförmåga. Men det kan också vara ett inslag i läsningen för vem som helst, på samma sätt som ett lugnt pass med en kompis kan ingå i maratonträningen. Det viktiga är inte hur långt eller snabbt man gör det, det viktiga är att man gör det.

Igår sprang jag Vårruset tillsammans med min kompis Rozann. Det var 5 km. Nästa gång springer vi en mil. För att vi älskar att springa!

Mina vänners bästa boktips

Igår ställde jag en fråga på Twitter och Facebook: Vad ska jag läsa i sommar och varför? Det drällde in boktips av alla möjliga slag. Några av titlarna hade jag aldrig hittat på egen hand. Kul! Här är en sammanställning av mina vänners bästa boktips med motiveringar inom citattecken.

  • Ajar, Émile. Med livet framför sej.
  • Bergmark Elfgren, Sara & Strandberg, Mats. Cirkeln.
  • Campbell, Karen. Här är jag nu.
  • Clement, Jennifer. En bön för de stulna. ”Helt enkelt för att den är himla bra!”
  • Christensen, Inger. Alfabet.
  • Christensen, Inger. Det.
  • Christensen, Inger. Ljus.
  • Dahlgren, Eva F. Fallna kvinnor.Intressant om ’samhällets bottensats’ och att sätta i relation till vårt samhälle idag.”
  • Farrokhzad, Athena. Vitsvit.
  • Fogelström, Per Anders. Mina drömmars stad.
  • Fowler, Karen Joy. Vi är alla helt utom oss.En av årets bästa hittills.”
  • Gaiman, Neil. Sandman. Preludes and nocturnes. ”För att kunna diskutera den.”
  • Glasgow, Ison & Arvidson, Emil. När jag inte hade nåt. ”Hans liv skildras så det känns!”
  • Grogan, John. Marley and me. ”Den ger skratt.”
  • Guillou, Jan. Brobyggarna.
  • Guillou, Jan. Dandy.
  • Guillou, Jan. Mellan rött och svart.
  • Guillou, Jan. Att inte vilja se.
  • Hall, Emylia. Sommarboken. ”En bok med tråkig framsida och tråkig titel men fantastiskt innehåll.”
  • Harman, Patricia. Barnmorskan i Hope River.
  • Hassan, Yahya. Yahya Hassan: dikter.
  • Hayden, Torey. Rävungen. ”Eller någon av de andra om när hon outbildad fick ta hand om elever som inte gick att utbilda.”
  • Jacobsen, Roy. De osynliga.
  • James, E L. Fifty Shades of Grey.
  • Jonasson, Jonas. Analfabeten som kunde räkna.
  • Kapuscinski, Ryszard. På resa med Herodotos. ”Nästan världens bästa bok. Den är så helt fantastisk. Upp på läslistan!”
  • Leary, Ann. Livet enligt Hildy Good. ”För att den är så underhållande samtidigt som den behandlar ett allvarligt ämne.”
  • Lindgren, Astrid. Krigsdagböcker 1939–1945. ”För att lära mer om Sverige under kriget och för att Astrid Lindgren är så himla klok!”
  • Lo-Johansson, Ivar. Kungsgatan.Den har varit vald till bok inom Stockholm läser i vår – otroligt läsvärd.”
  • Lu, Marie. Legend-serien.Dystopier för unga vuxna!
  • Lundberg, Kristian. Yarden.
  • Lundberg, Kristian. Och allt skall vara kärlek.
  • McPartlin, Anna. Rabbit Hayes sista dagar.
  • Modiano, Patrick. Dora Bruder.Om man någon gång tappar människan i alltihop som är denna värld så får man här hjälp.”
  • Moyes, Jojo. Sista brevet från din älskade.
  • Paletten. Senaste numret.
  • Palmkvist, Conny. De flyende skyldiga. ”Oerhört hemsk samtidigt som den är så vackert skriven.”
  • Rowling, J K. Harry Potter-böckerna.
  • Rowling, J K. Den tomma stolen. ”För att jag njöööt när jag läste den spännande men liksom en speciell spännande bok.”
  • Roth, Veronica. Divergent-serien.Dystopier för unga vuxna!
  • Stålberg, Anneli. Glashjärta.
  • Säfstrand, Caroline. Om du bara visste.
  • Thorvall, Kerstin. Nödvändigheten i att dansa.
  • Vallgren, Carl-Johan.
  • Westö, Kjell. Hägring 38.Ett drama med hur-ska-det-gå-driv.
  • Westö, Kjell. Våndan över att vara Skrake. ”Hysteriskt rolig, men tankeväckande om hur de svenskspråkiga miljöerna i Finland krymper.”
  • Ylitalo, Hannu. Finnjävel.

Tack för alla förträffliga boktips! Nu återstår bara att läsa … Det kan nog behövas mer än en sommar för att ta sig igenom hela listan.

Tre tips för att skriva lättläst

redigering

 

Att skriva lättläst kan väl inte vara så svårt? Så tänkte i alla fall jag. Som lärare i svenska som andraspråk var jag van att formulera mig tydligt och som frilansjournalist hade jag övat på att beskriva svåra saker så att alla skulle förstå. Dessutom hade jag svarat på tusentals frågor om livet och världen från mina barn när de var små.

Men det visade sig att det var en helt annan sak att skriva lättlästa böcker. Visst hade jag nytta av allt ovan, men det krävs lite till. Det förstod jag när jag redigerade mitt första manus på Nypon förlag och fick ändra massor. När jag sedan gick en kurs på Centrum för lättläst klarnade bilden. Några saker jag behövde tänka på var:

1. Skriv bara det viktigaste

(I ett manus var det till exempel helt oviktigt att en person harklade sig. Stryk!)

2. Struktur – gärna kronologiskt

(Berätta en historia från början till slutet.)

3. Undvik ord med dubbel betydelse

(Ett drag från ett fönster är något helt annat än ett drag i schack eller ett drag i någons ansikte)

Det låter enkelt, men det kan vara väldigt svårt. Det är tur att man har en redaktör som hjälper till. Bilden visar arbetet med manuset till ”Kom igen, Amina! Alla kommentarer till höger är från min redaktör Sara Wåglin, som gjorde ett strålande jobb. Jag ändrade nästan allt som hon föreslog. Men vissa gånger får man faktiskt bryta mot en och annan regel som författare. En återblick i tiden kan vara nödvändig och en till synes oviktig detalj kan visa sig vara avgörande senare. Men det kanske bara är jag som vet det …

Hur blir man vän med någon?

alzahraa3

I Bagarmossen fanns många tankar om vänskap.

Hur blir man vän med någon? Det är en svår fråga för många och jag har själv funderat på den länge. Ibland går det så lätt att hitta vänner, andra gånger verkar det nästan omöjligt. Just nu skriver jag en bok som handlar om vänskap och är därför extra nyfiken på vad andra tänker. Förra veckan gjorde jag ett författarbesök i klass 5 på Al Zahraa Akademi i Bagarmossen och passade på att fråga eleverna där. Här är några av deras svar:

  • Börja med att säga hej
  • Fråga om personen vill leka eller vara ute
  • Var snäll
  • Lär känna varandra ordentligt
  • Var generös
  • Träffas
  • Bjud på mat

Vilka bra förslag, både för barn och vuxna! Ibland kan man behöva en påminnelse om hur man är en bra vän.

Har du några andra förslag på hur man blir vän med någon? Skriv gärna en kommentar och berätta. Kanske använder jag just ditt förslag i min bok …

alzahraa1

Hur gör man för att bli vän med någon? Hur ser man att två personer är vänner? Hur känns det att inte ha någon vän? Det var tre frågor som vi funderade på tillsammans.

alzahraa2

Tack alla elever i klass 5 för att ni hjälpte mig!