Att släppa sargen

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Antar att ni har läst Amandas kloka ord om att satsa eller inte (här och här). Jag läser kommentarerna, tar in tankarna, men vågar nästan inte göra kopplingen till mig själv. För det är precis där jag står – med den ena handen i ett fast grepp om sagen och resten av kroppen i en ansats att ta fart ut på isen.
I januari blir jag färdigutbildad lärare. Skulle kunna skaffa mig ett tryggt lärarjobb, tjäna hyfsat bra och lägga ner alldeles för många timmars övertid i veckan i kunskapens tjänst. Men jag skulle också kunna satsa på den endra delan av mitt liv: skrivandet, som jag under de senaste åren har ägnat mig åt allt mer. Dels som frilansskribent åt tidskrifter, främst med inriktning mot skolan och utbildning. Dels som skribent av skönlitteratur, vilket har resultarat i mitt första bokkontrakt.
Så: vad göra nu? Kasta mig ut i frilansandet på heltid och försöka kombinera de pengainbringande tidningsjobben med det lustfyllda skrivandet av böcker? Eller jobba med det jag har utbildat mig till, och försöka klämma in skrivandet på fritiden?
Det finns absolut inga enkla svar. Det är så många faktorer som spelar in. Jag skulle kunna rabbla upp hundra å ena sidan och lika många å andra sidan. Det har att göra med pengar, familjesituation, boende, ambitioner, drömmar, tillfälligheter, kontakter… Summan av alltsammans kommer alltid att vara ovisshet. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända i morgon. Det är därför det är så läskigt. Vågar jag satsa allt på en dröm? Har jag vad som krävs? Eller värderar jag pengar, trygghet och regelbundenhet högst?
Jag har varit rädd för att skriva det här på bloggen. Men när jag formulerar tankarna klarnar dimmorna kring min inre kompass och jag ser vartåt nålen pekar. Mot drömmarna. Mot framtiden.
Fy fan vad läskigt.

7 Comments

  1. Det är ju ett rejält dilemma du har framför dig!
    Jag tror ju på att följa drömmen så långt som det bara är möjligt. Pengar är bara pengar och saker bara saker men att följa sin dröm är lycka ända in i hjärtat. Prata med din familj så löser ni det säker tillsammans 🙂
    Vilket skulle vara värst? Att inte ha lika mycket inkomst eller att ångra att du inte satsade på din dröm när du hade chansen? Du kommer att känna vad som är rätt för dig och din familj. Och du, du är ju redan på gång. Du ska ge ut en bok 😀

  2. Övertid är för losers. Jag jobbar inte övertid. Jag planerar. Barasåattduvet att det går. 🙂
    Men jag röstar för drömmen! Eller hitta en halvtidstjänst och gör båda!

  3. Jag tror att du kommer att ångra dig om du inte ger det en chans. Det är som bekant de ogjorda sakerna man ångrar mest. Om det skulle visa sig att det inte funkar har du ju din utbildning att falla tillbaka på, eller hur?

Comments are closed.