Jag har i många år, i största hemlighet jobbat på en ungdomsbok. Nu börjar jag se slutet på den. Har du några goda råd att ge gällande kontakt med förläggare? Något särskilt som är bra att tänka på om man önskar få ge ut en bok?
Så löd en fråga jag fick nyligen. Jag tror att ganska många går runt i samma tankar, därför besvarar jag den här på bloggen.
Först och främst: Grattis till att ha skrivit färdigt ett manus! Att lägga ner så mycket tid på att berätta är kanske den viktigaste förutsättningen för att bli författare. Du ska vara stolt över att du fixade det.
Nu börjar nästa fas, att få boken utgiven. Var beredd på att den kan vara minst lika krävande som skrivandet, kanske ännu mer. Med största sannolikhet kommer du att få nej till svar. Kanske flera gånger. Med största sannolikhet kommer du att bli besviken och ledsen. Du kanske börjar tvivla på ditt manus. Du kanske tycker att förlagen har fel.
Jag kan inte lova att du kommer att bli utgiven, men jag kan säga något om hur du ökar chansen. På nätet finns många andra råd till blivande författare, så ta inte det jag säger för sanning. Kanske hittar du bättre råd någon annanstans.
Det viktigaste är alltid ditt manus. Du måste se till att det är så bra som möjligt. Nyckeln stavas redigering. Det är lite som förarbetat när du tapetserar. Även om det känns trist och tidsödande är chanserna att det blir snyggt i slutändan så mycket större om du bara gör det. Samma sak med att skicka manus till förlag. Att skicka första versionen av texten till förlag är som att tapetsera på en klippvägg och tro att det ska bli bra.
Läs igenom ditt manus kritiskt. Redigera texten med fokus på att den ska bli spännande och läsvärt. Exakt hur du ska göra det kan jag inte säga utan att ha läst manuset. En av mina förläggare sa att man ofta kan stryka första kapitlet. Testa det! Ibland kanske man har får många personer i boken. Vad händer om du stryker någon? Är alla scener motiverade utifrån handlingen? Är det något som står på spel? Vilka drivkrafter har huvudpersonen och vilka är hindren för att nå dit? Hur gestaltar du känslor? Rensa bort alla slitna uttryck. Hur använder du dialog? På vilket sätt för dialogen handlingen framåt? Vad berättar dialogerna om dina huvudpersoners personlighet?
Eftersom du har skrivit en ungdomsbok antar jag att du har skildrat unga människors liv. Är det gjort på ett sätt som känns nutida? Har du koll på hur ungdomar just nu uttrycker sig, hur de umgås och vilka influenser de har i sina liv? Det finns många potentiella snubbeltrådar för den som vill bli författare. Förlaget kommer inte att släppa in dig i värmen om du inte har koll på det du skriver om.
Apropå koll. Innan du sätter igång att redigera manuset tycker jag du ska läsa några nutida, populära ungdomsböcker (om du inte redan gjort det). Det gäller att ha koll på konkurrensen om du ska ge dit in i branschen. Inte för att kopiera eller efterlikna, men för att se hur författarna gör allt det jag just skrev om. Hur gör de boken spännande? Vilka slags karaktärer och miljöer har de? Hur gestaltar de känslor? Hur använder de dialog?
Man kan till och med välja ut en särskild bok och ha som referens. Jag vet inte varifrån jag hörde det tipset först, men jag har faktiskt använt mig av det själv. Jag hade en idé på en bok men hittade inte riktigt formen. Då letade jag fram en bok som liknade det jag ville skriva, och bestämde att det var min ”mall”. Ska jag skriva i första eller tredje person? Presens eller preteritum? Jag öppnade min referens bok och kollade hur det var där, sedan gjorde jag detsamma. Hur långa kapitel är det? Dialog med talstreck eller citattecken? Miljöbeskrivningar? En snabb koll i referensboken angav en riktning.
I redigeringsarbetet är det lätt att köra fast. ”Nej, nu kommer jag inte längre!” Då kan man behöva få hjälp. Det finns folk som specialiserat sig på att lektörsläsa manus. Kolla med Författarcentrum. Själv har jag inte provat, men brukar rekommendera det till den som vill ha synpunkter på ett manus. Att anmäla sig till en skrivarkurs kan också vara ett sätt att komma vidare. Eller att be en vän. Men det är jag mer tveksam till. Dels för att det är rätt krävande för vännen att lägga ner en massa tid på att läsa ditt manus, dels för att man inte kan vara helt säkert på att ens egen vän är så brutalt ärligt som en lektör ska vara. Med det sagt kan jag konstatera att jag själv har bett vänner läsa.
När du till sist är så trött på ditt manus att aldrig mer vill se det börjar det bli dags att skicka till ett förlag. Men det får bli ett annat blogginlägg.