Jag hade en idé. Jag ägnade åtskilliga timmar åt research och ännu fler åt att skriva. Jag redigerade. Jag skrev mer. Jag skickade det till och med till min förläggare.
Men så kom insikten: detta är inte det manus jag vill ska bli nästa bok om Stella. Jag drog i nödbromsen, kastade ut manuset genom fönstret och tog sikte på ett nytt, okänt resemål.
Dagen efter kom en ny idé till mig. En idé som jag hoppas ska leda till ett manus som inte bara blir skrivet, utan också antaget och utgivet. Men först hela proceduren igen: tänka, undersöka, skriva, redigera.
Som av en händelse blev jag ombedd att säga något till eleverna bakom bloggen Jamals kompisar på bokmässan. Det kunde inte ha kommit lägligare. Jag tog givetvis hjälp av ett gäng experter i utforskandet av min nya idé.
Gissa om jag blev glad när jag fick en lång lista som svar på min fråga. Nu sätter jag mig vid datorn och börjar skriva om Stella. Igen.