jobb

Cirkeln i skrivbordslådan

Ibland när jag känner att det blir lite för mycket verklighet på jobbet (elever, lektionsplanering, rättning, kollegor, möten, samtal, kaffe osv) öppnar jag min skrivbordslåda och kikar ner. Där ligger en liten tablettask som påminnelse om det där andra livet som också finns, det som innehåller skrivtid, bokmässor och mingel.

(Läs inte ut för mycket om mig av den där skrivbordslådan. Den såg ut så när jag kom dit, jag har bara lagt dit ett par pennor. Eftersom jag ser mig själv som en nomad i arbetslivet tänker jag inte göra mig mer hemmastadd än så.)

Man kanske skulle skriva en roman?

I morse satt jag och bläddrade i  Svensk bokhandel katalog, där årets debutanter presenterar sig. Ofta berättar de hur det kom sig att de skrev en roman. Jag läste det där och tänkte: vad fan, jag kanske skulle ta och skria en roman. Sedan skrev Amanda ett enormt peppande inlägg om att november är romaskrivarmånaden. Kommentarerna översvämmas av folk som gärna vill, men ”inte har tid”. Jag tänkte också så. En liten stund. Sedan tänker jag på att jag i våras jobbade 80% som lärare, pluggade 50%, frilansade som skribent, hade några olika förtroendeuppdrag och försökte vara mamma/fru/vän. Det gick, även om jag var på gränsen till utbränd när det blev sommar. Nej, jag var inte en toppenmamma varje dag. Ibland prioriterade jag fel, tyckte andra. Men det gick. Jag gjorde ett bra jobb, tog mina poäng på universitet och fick skriva i tidningar jag gillar. Sedan åkte hela familjen iväg sex veckor till Mexiko och där presterade jag ingenting. (Eller jo, jag skrev om hela projekt tre-manuset.)

Så, why not? Jag har tre månader på mig att skriva min magisteruppsats, ungefär. Kanske kan jag klämma ur mig en roman också, när jag ändå är igång…