andra bloggar

Dra igång en skrivgrupp?

I ett tidigare inlägg skrev jag om det ensamma skrivarbetet vs. det gemensamma skapandet. Författaren Johanna Lindbäck  berättar idag mer om sin grupp i ett inlägg på sin blogg. Jag blir sugen på att försöka dra ihop en egen grupp, för ännu inte publicerade författare som vill skriva för barn och/eller ungdomar. Att kunna träffas några stycken regelbundet och diskutera  skrivandet skulle kunna bli en stor hjälp. Samtidigt känner jag tveksamhet. Det gäller ju att alla kan ta och ge kritik, att man skriver till ungefär samma målgrupp (eller?) och ligger på samma ”erfarenhetsnivå”, som Johanna beskriver det.

För mig, som vill gå från att vara lärare och skribent till att skriva skönlitteratur för barn, vore det intressant att hitta fler i samma sits. Någon som är intresserad?

Dag två

Första dagen på bokmässan bjöd stoff för en månads blogginlägg: kända författare till höger och vänter, kulturtanter i mindre horder, Mark Levengoods tjusiga finlandssvenska som slingrar sig genom sorlet, travar av böckar jag inte visst fanns, travar av böcker jag inte vill läsa, travar av böcker jag måste ha, två kronprydda författarbrudar som prackar på mig en hög pocketböcker, Skrivarmamman och Simona Ahrnstedt i Piratförlagets monter, signerade böcker till barnen, urladdat batteri i mobilen efter allt bloggande… och så vidare.

Det intressantaste var givetvis seminarierna. När jag kommer hem ska jag gå igenom mina anteckningar och se om det kan bli några lite längre inlägg om dem.

I dag laddar jag om och hoppas på en minst lika innehållsrik dag.

Vad skiljer publicerade författare från refuserade?

Det här var ju väldigt fiffigt – en sida där man kan följa ett gäng bloggar om skrivande. Jag hittar bland annat en intressant reflektion över vad som skiljer publicerade författare från refuserade av Ann Ljungberg (som även står bakom samlingssidan). Hon räknar upp bland annat envishet, kaxighet och egen röst som viktiga egenskaper. Samt att inte kunna låta bli att skriva.   

Hans-Olov Öberg lägger till en viktig punkt: att lära känna förlaget. Just detta har varit nyckeln för mitt projekt ett, som är på god väg att accepteras av ett förlag. Jag vände mig bara till det förlag jag visste var specialiserat på den typ av böcker det handlar om. Om ungefär en månad ska vi ses och då avgörs om det blir någon utgivning eller ej.

En annan sak som jag gissar kan spela stor roll, men som är svårt att påverka själv, är bra tajming. Att ligga rätt i tiden. Lyckas pricka in en potentiell försäljningssuccé genom att erbjuda ett manus som fyller ett tomrum på marknaden eller ett behov hos läsarna.

Finaste bloggen

En av de finaste bloggar jag har stött på är Matilda Salméns. Superfina illustrationer blandas med snygga bilder på hennes lägenhet, god mat och annat vackert. Det räcker att ta en titt på Matildas blogg för att bli på toppenhumör. Jag gillar särskilt de små texterna som finns inlagda på vissa bilder.

Checklista för barnboksskrivande

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }ol { margin-bottom: 0cm; }ul { margin-bottom: 0cm; }

Amanda publicerade igår en lista i tio steg för alla som vill bli bilderboksförfattare. Jag började genast analysera mitt första projekt utifrån listan. Projektet består av två manus om samma huvudperson och vänder sig till barn 0-3 år.  En förlagskontakt är etablerad, en illustratör inblandad, men det finns fortfarande inget kontrakt. OK, då kör vi. (Amandas råd i fetstil.)
  1. Var passionerat intresserad av barn- och bilderböcker. Med två barn hemma blir det mycket läsning: läxläsning, högläsning av bilderböcker och kapitelböcker, läsning tillsammans med sjuåringen och en och annan utflykt till biblioteket. Dessutom läser vi böcker på två språk och jag släpar med mig massor av böcker från semestern i det andra landet, vilket ger an bra känsla för vad som sker inom barnlitteraturen där. Men det kan alltid bli bättre. Alltså: Fler besök på biblioteket i framtiden.
  2. Om du inte är professionell illustratör ska du aldrig göra bilderna. Nej, det skulle aldrig falla mig in, även om jag har en föreställning om hur bilderna skulle kunna se ut.
  3. Om du ÄR illustratör: skicka aldrig färdiga illustrationer, gör aldrig en dummy åt en blivande författare utan kontrakt.Den här punkten handlar egentligen inte om mig utan den illustratör jag har involverat. Denne har enligt råden gjort både rätt och fel. Det finns inget kontrakt ännu, ändå har han börjat skissa.  Det handlar om ganska enkla blyertsskisser som fångar en känsla och ett uttryck. Förlaget har visat sitt gillande och näst på dagordningen står ett möte mellan mig, illustratören och förlaget.
  4. Omfånget är 12 uppslag. Alltid 12 uppslag. Det här hade jag koll på, ändå gjorde jag om mitt dokument inspirerad av Amandas modell. Jag lade in min text i en tabell. I vänsterkolumnen står ”Uppslag 1” o.s.v. I högerkolumnen finns texten. De tydliga ramarna synliggjorde omedelbart saker jag inte riktigt sett tidigare i texten. Ska definitivt arbetare vidare i tabell-formatet.
  5. Du ska inte skriva rimmande och du måste kunna skriva kortfattat. Nejdå, inga rim. Eller jo förresten, det förekommer ett litet rim i en av texterna. Det bara blev så och det kändes bra att läsa högt. Får se om det får vara kvar. Kortfattat är det absolut och det är just det som är så svårt. Att fånga allt i två-tre ord. Att både säga det som måste sägas och lämna utrymma för läsaren och illustratören att fylla i. Det går att pilla och fila hur mycket som helst på varenda lite mening.
  6. Presentera en karaktär (eller några). Japp, det gör jag. Ett barn, en vuxen och eventuellt ett husdjur i bakgrunden.
  7. Ge läsaren en känsla av en plats och introducera en konflikt. Platsen har jag koll på, men konflikten kan bli tydligare i min första text.
  8. Och så den o-så-viktiga knorren på slutet. Det här har min förlagskontakt tjatat om och jag har skrivit om och försökt få till det på olika sätt. Så plötsligt när jag läste listan poppade det till i hjärnan och nya knorrar dök upp. Lite mer tillspetsat, mer ”aah”. Tack för det, Amanda.
  9. Glöm inte humorn. Humorn för bövelen! Glöm inte heller ditt omdöme.  Visst finns det en dos humor, särskilt med mina nya knorrar. Omdömet är inkopplat. Har redan ruckat på integriteten för att tillmötesgå förlagets krav på anständighet.
  10. Kolla bibblan och bokhandeln efter förlag som ger ut saker som liknar ditt manus. Manuset vänder sig till en väldigt specifik grupp och det finns ett förlag som specialiserat sig på just denna typ av böcker. Jag har som sagt redan en dialog med förlaget och planerar ett möte. Just detta förlag kanske inte kommer att ge mig ett storartat genombrott, men det är ett sätt att FÅ IN EN FOT.
Och jag håller med om att det är drygt att tänka ”Hur svårt kan det vara att skriva en barnbok?” Jag sa själv precis så för tio år sedan (se tidigare inlägg ang. tredje projektet) och arbetar fortfarande med den idé som föddes ur min och min väns dryghet. Nu vet vi. Det är ett jävla slit att skriva en barnbok. Det kräver att man vet vad man vill ha sagt till vem. Och det kräver minst lika mycket hantverk som allt annat skönlitterärt skrivande. Nu hoppas jag bara att allt mitt arbete ska ge resultat.