Sofia heter en ny bekantskap i skrivarblogg-gemenskapen. Nästa år kommer hennes lättlästa barnbok ut på ett stort förlag. Eftersom jag också är på väg att skriva kontrakt på en lättläst barnbok är jag extra nyfiken på vad boken handlar om och hur arbetet från manus till bok fortskrider. Det ska bli roligt att följa Sofias blogg.
Om du kikar in här Sofia, vill jag passa på att säga: bra jobbat med manuset och grattis till bokkontraktet!
Idag var jag på release för inte mindre än tre böcker. Det är mitt eget förlag Vivlio som ger ut tre fina, men ganska olika böcker. Platsen var butiken Just Africa vid Slussen i Stockholm, där vackra tavlor av John Kilaka bildade en vacker fond åt arrangemanget. I centrum stod några duktiga författare och illustratörer.
Maria Pettersson har skrivit Är det morgon nu?, men fina illustrationer av Petra Szabo. Äntligen fick jag träffa Maria, niobarnsmamma och författare. Den som undrar hur hon hinner med kan kika in på bloggen Huset fullt.
Lika roligt var det att träffa Caroline Säfstrand, som gjort boken Ester och hemliga Plomia i samarbete med sin bror Carl-Marcus Edhardt. Det finns något i bilderna som jag bara älskar och mina barn som var med är av samma åsikt. En riktigt fin bok!
Sist men inte minst firades utgivningen av Maria Edgrens bok Se upp för argmonstret!, som har illustrationer av Mats Molid. Jag hann växla några ord med Maria, som verkar ha en massa spännande saker på gång.
Jag önskar er alla lycka till med böckerna och skrivandet. Jag hoppas vi ses snart igen!
Nina skriver fint om varför det är så fantastiskt att vara lärare på gymnasieskolans introduktionsprogram.
Jag arbetar själv på Språkintro och säger som Nina: jag kunde inte ha ett bättre jobb!
Den där Pernilla är en klok typ… Jag delade detta på Facebook igår, men det är lika bra att ta det här på bloggen också:
Låt mig vara en sådan där tråkig typ
Jag har bara en sak att tillägga: tänk på att luskamma kidsen!
Via Twitter har jag kommit i kontakt med Hanna Stenhagen, lärare i Malmö. Igår skrev hon ett inlägg som jag skulle vilja att alla mina kollegor läste. Alla andra lärare också för den delen: En inre resa och ett kärleksbrev. Otroligt ärligt, insiktsfullt och viktigt.
Jag snubblade över ett inlägg på en engelskspråkig blogg: Is Your Writing Any Good? Genom att bocka av ett antal ledtrådar får man en indikation på om ens eget skrivande är något att ha eller ej. (Spontant tycker jag att de flesta punkter på listan är bra, även om ingen enskild är tillräckligt för att bli en god skribent/författare.)
Den kanske mest intressanta punkten på listan är den sista: Har du fått betalt för ditt skrivande? Jag tror det är en ypperlig termometer på hur het skrivardrömmen är.
Jag minns själv när tanken på att få betalt för att få betalt kändes lika avlägsen som månen. Avlägsen, men högst verklig, synlig och inte helt onåbar. Det är lätt att stirra sig blind på drömmen. Men man tar sig inte ända fram utan en plan och hårt arbete.
Så här gjorde jag:
1. Skrev
2. Skrev mer
3. Skrev ännu mer
4. Gjorde mitt skrivande offentligt (insändare, DN, föreningstidning, Ponton, blogg m.m.)
5. Höjde ribban
6. Satte upp mål, formulerade dem för andra än mig själv
7. Bestämde mig för att göra en liten skrift i samarbete med en vän
8. Lade ner oerhört mycket (obetald) tid på att intervjua folk, skriva texter och sätta ihop skriften
9. Såg till att skriften spreds till så många som möjligt
10. Försökte sälja in en artikel baserad på skriften till en tidning
Det sista steget lyckades. Jag minns hur skakig jag var när jag ringde för att presentera mitt ärende. Personen i andra änden av luren (redaktören) frågade mig vad jag var: ”Frilansskribent, eller?”
Min röst darrade. ”Eeh, ja, det kan man väl säga..” Säkert petade jag in ett nervöst skratt också.
Förutsättningen för att det samtalet lyckades hade ingenting att göra med min förmåga att övertyga eller att pitcha en artikel. Det var helt och hållet relaterat till att jag hade genomgått de nio första stegen på listan ovan, något som tog ungefär 20 år.
Min allra första artikel som jag fick betalt för att skriva handlar om den bostadsrättsförening i Tensta där jag bor. Du hittar den här.
Snart släpps Simona Ahrnsteds andra roman Betvingade, men redan nu kan man recensera den. Japp, en riktigt fiffig tävling är det. Fritt fram att fabulera. Två vinnare får en resa till bokmässan i Göteborg med hotell, inträde och mingel med Sveriges romancedrottning. Inte illa. Dessutom delas en massa andra fina priser ut till de som inte kammar hem storvinsten.
Gå in här för att tävla. Och missa för guds skull inte Simonas blogg.
Nu får det räcka med den här bloggen, jag startar en ny : Ett lärande liv. Där kommer det att handla om skrivandet, men även annat. Hoppas ni följer med dit, för nu blir det inga fler inlägg här.
Tack alla som har läst och kommenterat på den här bloggen!
 |
| Ibland behövs lexikon. |
 |
| Eleverna tar makten över orden. |
En viktig del i mitt arbete är att låta många röster höras i klassrummet. Förutom elevernas egna röster utgör de skönlitterära berättelserna ett viktigt inslag. I böckerna vi läser tillsammans möter vi människor från andra tider, andra länder, med andra tankar än våra egna. Men vi möter också våra likar. I litteraturen får vi syn på oss själva och varandra.
 |
| Ord och handling. |
Att lära sig ett språk är en resa utan slut. Det finns inget målsnöre. Vi är alla på väg och kan erövra nya språkliga verktyg varje dag, om möjlighet ges. Därför är det så viktigt att var och en möter texter, ord och samtalspartners som utmanar och förklarar – varje dag. För den som är ny i det svenska språket är även lättlästa texter en utmaning, en utmaning som utvecklar.
Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.
Nu vill jag lämna över stafettpinnen till Malin Roca Ahlgren.
Centrum för lättläst ordnar en bloggstafett på temat språk, makt och demokrati. Den 15 april inleder kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth bloggstafetten. Därefter kommer bland andra Johanna Karlsson, lärare och bokhora, Johan Unenge, författare och läsambassadör och Patrik Hadeius, chefredaktör på Språktidningen, att blogga. Och jag!
Tanken är att stafetten ska fortsätta till andra bloggar, så om någon vill ta över pinnen efter mig är det bara att säga till. Stafetten pågår till och med den 5 maj.
Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om stafetten finns att läsa på deras sajt.