Rapport från seminarier: Barnboksförfattarna

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Nu är det en vecka sedan jag kom hem från bokmässan. Att vara där var som att tanka full tank plus några extradunkar. Nu har jag bränsle för en riktigt lång resa.
Jag ska försöka sammanfatta några intryck och tankar från några av de seminarier jag gick på. Föst ut är de som handlar om barnböcker. Sammanlagt var jag på fyra olika seminarier som går att sortera under detta tema: Konsten att skapa en bilderbok, Familjen i barnens ögon, Lätt att läsa, svårt att skriva och Alfons Åberg på magiska äventyr.
De fyra seminarierna var tämligen olika varandra. Mycket berodde på samtalsledarna. Det första seminariet samlade fem kända barnbokskonstnärer som skulle tala om konsten i bilderboken. Det kunde ha blivit en intressant diskussion om deltagarna hade fått ge sig in i ett fritt samtal. Istället styrde samtalsledarens manus för mycket och det blev bitvis styltigt och ytligt.
De övriga tre seminarierna hade bättre samtalsledare och färre deltagare. Anna-Clara Tidholm talade med sin förläggare från Olika förlag om bilden av en familj. Mycket handlade om deras samarbete under arbetet med boken. Väldigt givande.
Helena Bross, Titti Persson och Katarina Kieri.
Författarna Helena Bross och Katarina Kieri skriver båda lättlästa böcker för barn. Det blev ett intressant samtal om den svåra konsten att skriva lättläst och om en författandets villkor.
Gunilla Bergström mötte en entusiastisk journalist i ett samtal om Alfons Åberg som nu ger sin in i sitt 25:e bokäventyr. Inspirationen har Bergström hämtat från de traditionella sagorna.
Det mest slående intrycket från de fyra seminarierna är hur författarna hittar sina berättelser. Flera av dem sa sig utgå från en bild eller en känsla.
­– Det är olika saker att illustrera en annan persons text mot att berätta en egen berättelse med ord och bild. I det senare fallet kommer text och bild tillsammans. Bild och ord bildar en egen entitet. I mötet skapas något mer än var bild och ord kan göra var för sig, sa Johanna Rubin Dranger.
Det handlade också om hur mycket författarna anpassar sig till läsarna.
– Jag jobbar utifrån en idé utan att tänka på målgruppen. Sedan när jag nästan är klar talar förlaget om för mig vilken ålder boken passar, berättade Johanna Rubin Dranger.
Eva Lindström har sig själv som utgångpunkt när hon bedömer hur bra en idé är:
– Jag skriver det som intresserar mig, det som eger upp mig. Jag tänker att jag inte är så unik så om jag gillar det så borde även andra tycka om det.
Emma Adbåge poängterade att barn är olika.
– Barn tycker om olika saker. Det finns ju tråkiga barn, som inte har någon humor.
Flera av seminarierna rörde innehållet i böcker för barn. Helena Bross menade att böcker som är lättlästa bör ha en vardaglig miljö. Då kan läsaren dra nytta av sina förkunskaper.
Anna-Clara Tidholm och Marie Tomicic.
Anna-Clara Tidholm var inne på samma linje. Hon tycker det behövs mer vardagliga mijöer i barnböcker som speglar den verklighet som är självklar för barnet. Därför skrev hon boken Min familj, för att visa att familjer kan se ut på olika sätt och att det inte behöver vara något problem.
 – Samhället måste synas i barnböckerna. Kanske är den politiska barnboken på väl tillbaka. Det skulle kunna göras bättre nu än på 70-talet. Jag tror att det finns en efterfrågan, men böckerna ska vara skrivna ur barns perspektiv, sa hon.
Gemensamt för alla seminarier är att de visar vilken komplex och svår process det är att skapa en bok för barn. Katarina Kieri sa att hon hade försökt flera gånger tidigare utan att lyckas. Det var inte förrän hon kom att tänka på ett minne från sin egen barndom som hon kunde stiga in i ”det magiska 7-åringsrummet”. 
Till och med en veteran som Gunilla Bergström har svårt att få till det. Arbetet med Alfons och styrke-säcken var inte problemfritt.  
– Berättelsen var bångstyrig och det var svårt att välja, sa Gunilla Bergström.  
 Men att Alfons pappa skulle ha kvar sin pipa är självklart. Alla människor har sina brister.

Bilder från bokmässan

Mässhallen uppifrån. Bonnier Carlsen hade en fin monter.

Några bokinköp – gammalt, nytt, trivialt, genialt, lättläst och läskigt.
Signerade böcker åt barnen av favoritförfattare som Gunilla Bergström och Anna-Clara Tidholm. 
Några av alla de förlagskataloger jag plockade på mig.

Andra dagen på bokmässan

Idag var det skönt att ha seminariekort. På mässgolvet var det så mycket folk att det knappt gick att röra sig i gångarna. I varenda monter stod det någon GW eller Guillou och höll låda. Då var det skönt att smita in i seminariesalarna och lyssna på intressanta samtal om allt från Alfons Åberg till kvinnornas situation i Afrika. 

En gemensam nämnare för så gott som alla författare jag har sett är att de ser på sitt skrivande som ett utforskande, där drivkraften är frågorna de ställer till sig själva under processen. Viljan att veta mer om karaktärerna/platsen/fenomenet ger arbetet glädje. Det känns på något vis betryggande att höra det, eftersom jag själv är en passionerat nyfiken människa som gärna ställer frågor till höger och vänster. Även till mig själv.

Idag kunde jag inte låta bli att haffa en person som jag har läst ska starta förlag. Egentligen kom jag inte till mässan med tankar om att kontakta förläggare eller ragga förlag, men när en chans uppenbarade sig kunde jag inte avstå. Hade ett givande samtal med personen och kom fram till att hennes inrikting stämmer väl överens med den typ av barnböcker jag vill skriva.

Det lustiga är att när man utger sig för att vara något (t.ex. blivande barnboksförfattare) tas man för det mesta för det av sin omgivning. Så även idag. Nu vet jag att jag kan kontakta den här personen om framtida projekt.Det kommer jag också att göra, när jag har något konkret att komma med.

Det känns som en mycket lyckad första bokmässa som har fyllt mig med inspiration, inblickar och framtidstro, samt en massa god mat. I morgon blir det andra Göteborgsnöjen innan tåget tar mig hem till Stockholm.

Dag två

Första dagen på bokmässan bjöd stoff för en månads blogginlägg: kända författare till höger och vänter, kulturtanter i mindre horder, Mark Levengoods tjusiga finlandssvenska som slingrar sig genom sorlet, travar av böckar jag inte visst fanns, travar av böcker jag inte vill läsa, travar av böcker jag måste ha, två kronprydda författarbrudar som prackar på mig en hög pocketböcker, Skrivarmamman och Simona Ahrnstedt i Piratförlagets monter, signerade böcker till barnen, urladdat batteri i mobilen efter allt bloggande… och så vidare.

Det intressantaste var givetvis seminarierna. När jag kommer hem ska jag gå igenom mina anteckningar och se om det kan bli några lite längre inlägg om dem.

I dag laddar jag om och hoppas på en minst lika innehållsrik dag.

Vill svenska förlag ha en dummy?

Sofia skrev en kommentar på ett tidigare inlägg: 
Jag läste checklistan för barnboksskrivande som du länkade till nedan och jag undrar om du vet ifall det det är så det fungerar i Sverige med, jag menar det där med att man gör en dummy? Jag har läst om det tidigare i engelska böcker om barnboksskrivande men jag har aldrig sett det här i Sverige, att förlagen vill ha en dummy-bok?
Jag tog med mig frågan hit till Göteborg och ställde den idag till två personer med koll på barnboksbranschen i Sverige. Här är deras svar.
– De elever som går barnbokskurser hos oss på Konstfack och sedan ska presentera för förlag gör ofta omslag och två illustrationer, plus textmanus. Visst kan man skissa upp hela boken, men det blir ju mera jobb.
Marie Tomicic, Olika förlag:
– Vi vill gärna se ett par illustrationer så vi får en känsla för din stil. Man behöver inte skissa hela boken. Skicka med vanliga posten, inte mejl.