Repetitioner pågår

Elever från Knutbyskolan i Rinkeby övar på att läsa upp sin dikt för Olga Tokarczuk.

Under veckan har det varit tvära kast med beskeden om Nobel i Rinkeby och Tensta. I söndags meddelades att Olga Tokarczuk inte skulle komma till Rinkeby, och inte heller någon annan pristagare. Vi blev förstås mycket besvikna, men skakade av oss frustrationen och började planera för en fin avslutning för eleverna med andra celebra besökare, bland andra Jan Henrik Swahn som översatt Tokarczuk till svenska.

Vi repeterade och finslipade elevernas framförande med hjälp av regissören Judith Hollander. Jag tjuvtittade på de vuxna som fanns i rummet och deras leenden återspeglade både glädje och stolthet över barnen. Det var även fint att se de äldre eleverna från Tensta bli förtjusta av de yngre Rinkebyelevernas dikter som lästes upp på flera språk. I hela gruppen finns en fin kamratanda. När en flicka glömde bort vad hon skulle säga ropade en liten pojke i publiken direkt rätt ord.

Elever från Enbacksskolan i Tensta väntar på att gå upp på den lilla scenen på Rinkeby bibliotek.

Men så blev det fredag och det meddelades plötsligt att Olga Tokarczuk visst skulle komma till Rinkeby bibliotek. Media snappade snabbt upp det  och det blev ett himla ståhej. Inte för eleverna, de vet redan vad de ska göra. Men för alla runt omkring.

Nästa vecka kommer alltså Olga Tokarczuk till Rinkeby bibliotek – och allt är precis som det ska.

Repetition på Rinkeby bibliotek den 5 december 2019, innan vi fick veta att Olga Tokarczuk ska komma till Rinkeby bibliotek. På bilden syns Gunilla Lundgren med ett porträtt av Olga projicerad på tröjan. Originalet kommer att överlämnas personligen till Nobelpristagaren.

Världens hopp i Rinkeby och Tensta

– Jag vet inte om jag har sagt det här till er, men ni är världens hopp!
De fyra femtonåringarna blir knäpptysta när uppriktigheten i Gunilla Lundgrens röst träffar dem. Vi sitter i ett grupprum på Enbacksskolan i Tensta och övar inför framträdandet på Rinkeby bibliotek.

Gunilla Lundgren har precis frågat dem om de tror att någon från Tensta eller Rinkeby kan få Nobelpriset.
– Ja!
– Självklart!
– Jag vill ha det i medicin.
De är också uppriktiga. Sådan är överenskommelsen. Detta är på allvar.

Hela hösten har klassen arbetat med Alfred Nobels liv och priset som bär hans namn, särskilt de två pristagarna i litteratur. De har läst, diskuterat, skrivit och ritat. Några elever har gjort ett fantastiskt porträtt av Olga Tokarczuk som de hoppas kunna överlämna till henne personligen tillsammans med det 32-sidiga häftet till årets pristagare. Eleverna har även läst utdrag ur hennes bok ”Löparna” och ”Björnens ögonblick” samt ur Peter Handkes ”Barnberättelse”. De har läst texterna och funderat på dem utifrån sina egna liv och författarnas.

Repetition i Enbacksskolans bibliotek, inför årets program på Rinkeby bibliotek.

På Knutbyskolan i Rinkeby har fjärdeklassarna skrivit dikter och ritat teckningar av torget i sin hemort. Många personer har hjälpts åt för att översätta dikter och texter till en rad olika språk: givetvis polska, tyska och engelska, men även somaliska, turkiska, arabiska och romska. Själva idén med projektet Nobel i Rinkeby är det är en internationell stadsdel och Nobelpriset ett internationellt pris. Detta var viktigt för Alfred Nobel, men kontroversiellt i Sverige där många tyckte att priset bara skulle gå till svenskar. Men det blev som Alfred ville.

Elever från Knutbyskolan tecknar Rinkeby torg under ledning av Lotta Silfverhielm.

Och nu övar en handfull elever på att välkomna ännu en Nobelpristagare till Rinkeby bibliotek. Deras engelska är nästintill perfekt och de kan ägna sig åt att finslipa tonfall, hållning och mikrofonteknik. Efter några repetitioner med Gunilla och mig får de hjälp av ett riktigt proffs. Regissören Judith Hollander kommer till Enbacksskolan och slår sig ner på en stol framför scenen. Eleverna genomför hela programmet innan hon kommer med regianvisningar. Det är på detaljnivå, hon är mycket imponerad. Det här kommer att gå hur bra som helst.

Regissör Judith Hollander (till vänster) hjälper eleverna på Enbacksskolan att vässa sitt framträdande.

I trettio år har Gunilla Lundgren arbetat med Nobelpriset i Rinkeby. Det började 1988 när kulturvetare Elly Berg kom med idén att göra ett häfte till Naguib Mahfouz tillsammans med arabisktalande barn och deras modersmålslärare i Stockholm. Alltsedan dess har barn och ungdomar i Rinkeby arbetat med Nobelpriset genom att skriva och teckna ett häfte till Nobelpristagaren i litteratur. I år är två skolor med: Enbacksskolan i Tensta och Knutbyskolan i Rinkeby.

Listan på litteraturpristagare som har besökt Rinkeby bibliotek är lång, med namn som Kazuo Ishiguro, Svetlana Aleksijevitj, Patrick Modiano, Mo Yan, Tomas Tranströmer och Mario Vargas Llosa – som efter sitt besök 2010 skrev i den spanska tidningen El País:

Av den svindlande mängd saker som jag gjorde och såg under de åtta dagar jag nyligen tillbringade i Stockholm var det få som rörde mig så som den eftermiddag jag var i Rinkeby.

Kanske såg han samma sak som Gunilla Lundgren  den där dagen.

Världens hopp.

Repetition pågår. Porträttet i bakgrunden är målat av Anita Ali Asgar och Amran Adan Hersi.

Intensivt arbete med årets Nobelpristagare

Som jag tidigare berättat arbetar jag och Gunilla Lundgren i år tillsammans med Nobel i Rinkeby och Tensta. Arbetet sker under hösten och avslutas med att någon av pristagarna besöker Rinkeby bibliotek i december. Då överlämnas ett häfte som eleverna har gjort till pristagarna – med dikter, bilder och andra texter.

Sedan pristagarna i litteratur för 2018 och 2019 tillkännagavs har vi arbetat intensivt med eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan i Tensta. Parallellt har Gunilla Lundgren också arbetat med elever i årskurs 4 på Knutbyskolan i Rinkeby. För den som är nyfiken på hur detta arbete går till ska jag här försöka sammanfatta det vi gjort hittills.

Tillkännagivandet i Börssalen

Torsdagen den 10 oktober var Gunilla Lundgren och jag på plats i Börssalen för att höra vilka som skulle få 2018 och 2019 års Nobelpris. Tidigare år har även elever fått vara med, men i år fick de istället se alltsammans direkt på en skärm i Nobelprismuseets lokaler en trappa ner. I Börssalen kom flera personer kom fram och frågade Gunilla var eleverna var, och Björn Wiman saknade dem i en krönika i DN:

Det brukar vara fantastisk stämning i Börssalen, med allt från skolklasser från Rinkeby, larmande kvällstidningsreportrar och torsdagslediga flanörer ur det kulturbärande skiktet – en kaotisk litterär performance. I år, i den nyrenoverade Akademiens regi, är folkfesten borta.

Nåväl, prick klockan 13 öppnade Mats Malm dörrarna och tillkännagav att litteraturpristagarna var Olga Tokarczuk och Peter Handke. Gunilla och jag dröjde kvar en stund för att bläddra i pristagarnas böcker som fanns i Börssalen, sedan gick vi ner och pratade med eleverna.

Gunilla och jag i Börssalen den 10 oktober.

Hela klassen och tre lärare hade kommit till Nobelprismuseet för att se tillkännagivandet. De fick även tillfälle att ställa frågor till Ebba Holmberg som är Nobelprismuseets ämnesexpert på litteratur. En av eleverna ville veta om kommittén läser böcker på originalspråk eller i översättning – och är det i så fall inte översättningen som belönas? Någon annan undrade vad som händer om pristagaren hinner dö före prisutdelningen i december.

När eleverna åkte tillbaka till Tensta började Gunilla och jag att planera vårt kommande arbete. Ingen av oss hade läst något av pristagarna, men vi hade bestämt oss för att presentera en var för klassen veckan därpå. Vi drog lott och det slutade med att Gunilla tog hand om Olga Tokaczzuk – medan jag fick Peter Handke.

Jakten på pristagarnas böcker

Nu började jakten på böcker!  Ett enda exemplar på engelska lyckades vi lägga vantarna på i Gamla stans bokhandel och Gunilla hade en bok av Olga Tokarczuk hemma. Under helgen fann vi två personer som kunde langa litteraturen vi behövde. Med stor tacksamhet plingade jag på hemma hos Jan Henrik Swahn som översatt Olga Tokarczuk till svenska och Bengt-Erik Engholm som hade en hel trave böcker av Peter Handke i sin hylla. Gunilla och jag kastade oss över böckerna – samt tidningsartiklar och program på tv och radio om pristagarna!

Bengt-Erik Engholm, författare och Handkeläsare

Jan Henrik Swahn har översatt Olga Tokarczuks böcker till svenska.

Pristagarna presenteras för klassen

Tisdagen den 15 oktober presenterade vi de två pristagarna för klassen i Tensta. Gunilla berättade om Olga Tokarczuk och jag om Peter Handke. Det blev kanske lite väl mycket historia och politik, men så är det ju två författare som vuxit upp på platser och verkat i en tid då sådana frågor aktualiseras. Inte minst Handkes uttalanden kring kriget i Jugoslavien måste beskrivas och diskuteras. Den här lektionen läste vi inte några texter, utan lät eleverna skriva fritt utifrån två frågor med anknytning till pristagarnas verk.

Till Olga: Vad är en fri människa?

Till Peter: Vad är en lyckad dag?

Jag skulle gärna citera  några av texterna, för där fanns väldigt fina och välformulerade tankar, men håller på dem tills häftet är klart i december.

Föreläsning om alla årets Nobelpristagare

Det är inte bara litteraturprisen som ska studeras! Alfred Nobel angav faktiskt fem priser i sitt testamente. Därför kom Charlotta Jeppson och Peter Järver från Nobelprismuseet till Enbacksskolan den 21 oktober. De föreläste för hela högstadiet om alla årets pristagare, alltså medicin, fysik, kemi, fred och litteratur. Trots strulande teknik lyckades de förklara en del riktigt krångliga saker så att i alla fall jag förstod.

Peter Järver och Charlotta Jeppson från Nobelprismuseet. Foto: Cilla Dalén

Eleverna läser pristagarnas texter och skriver

Självklart ska eleverna läsa litteraturpristagarnas texter. Gunilla och jag har alltså valt att arbeta med en pristagare var. Den 22 oktober läste halva klassen  ett utdrag ur Peter Handkes bok ”Barnberättelse” tillsammans med mig och Stefan Ljungdahl, som är svensklärare. Den andra halvan kommer att läsa en text av Olga Tokarczuk med Gunilla.

Jag var lite nervös före lektionen. Hur skulle det funka med en så pass svår text? Handkes texter kräver koncentration och en stor del av läsupplevelsen ligger i att uppfatta vad han gör med språket. Det är dessutom en berättelse som inte är omedelbart tillgänglig för 15-åringar, eller?

På 60 minuter hann vi ändå komma ganska långt in i Handkes språkliga värld. Jag började med att återkoppla till lektionen då vi presenterade pristagarna och påminna om vad boken ”Barnberättelse” handlar om: en man och hans första tid som far till ett barn. Peter Handke har en dotter som heter Amina (född 1969) och boken lär vara åtminstone delvis självbiografisk.

Stefan Ljungdahl in action.

Därefter uppmärksammade jag eleverna på några språkliga egenheter som finns i texten, såsom att Handke inte namnger personerna i boken utan betecknar dem som barnet/det och den vuxne/han/mannen. I vissa scener använder han istället en situationsbunden beteckning som den uppväxande och den inträdande. Eleverna undrade om detta var typiskt för tyska, men varken Stefan eller jag hade något tvärsäkert svar.

Som ytterligare stöd beskrev jag även de scener som texten skulle innehålla, där den sista är det ögonblick då den vuxne får se sitt nyfödda barn för första gången genom en glasruta. För att eleverna skulle förstå situationen visade jag även en bild av ett sjukhus där sköterskor håller upp ett barn för en man på andra sidan en glasruta.

Sedan läste jag de första 2–3 sidorna i boken högt, med uppmaningen att eleverna skulle fokusera helt på texten och att det var okej att inte förstå allt. Det blev knäpptyst.

Efter läsningen plockade Stefan och jag upp några tankar om texten, och delade sedan ut kopior av ett kortare utdrag (scenen vid glasrutan). Nu läste Stefan detta avsnitt högt, och uppmuntrade eleverna att följa med på pappret. Jag tror att eleverna uppskattade att höra sin lärares bekanta och trygga högläsningsröst.  Återigen fick de komma med kommentarer och frågor. Intressant nog kunde de uppfatta väldigt mycket. Vi snuddade vid Handkes växlingar av tempus, relationen mellan mannen och kvinnan i texten, distansen som skapas genom tredjepersonsperspektivet samtidigt som texten kommer väldigt nära – samt förklarade enskilda ord som anblicken, sammansvuren och med ens. Att Stefan och jag ledde detta tillsammans var bra, för då kunde han knyta an till tidigare läsning i klassen och moment i sin undervisning – medan jag har hunnit läsa mer av Handkes verk och har ansvar för texterna till häftet.

Slutligen fick eleverna skriva ner sina tankar och funderingar om texten. Några flickor i klassen diskuterade hur de skulle förhålla sig till Handkes kontroversiella uttalanden om kriget i Jugoslavien. De fick själva välja hur de skulle formulera sig.

Även här blev det flera riktigt fina texter, men dem sparar jag också till häftet.

Eleverna skriver om övriga Nobelpris

Alla årets Nobelpristagare ska presenteras i häftet, så efter lektionen om Handke tog jag med några elever som fick skriva och teckna med mig. Läraren Anna Lindgren hjälpte också till. Med utgångspunkt i Charlottas och Peters föreläsning och Nobelprismuseets lektionsmaterial lyckades vi kort och koncist sammanfatta alla priser. Det blev även några bilder som illustrerar universums expansion (fysikpriset), andning på hög höjd (medicinpriset), litiumjonbatteriet i mobiler (kemipriset) och Etiopiens premiärminister (fredspriset). Jag tror aldrig jag har varit så väl inläst på Nobelprisen som i år och det är tack vare Nobelprismuseets utmärkta pedagoger!

En elev tecknar fredspristagaren Abiy Ahmed.

På torsdag fortsätter Gunilla att arbeta med Olga Tokarczuks texter. Jag vet att hon kommer att läsa ett utdrag ur ”Löparna”.

Mer att läsa:

Nobel i Rinkeby och Tensta är igång

Charlotta Jeppson berättar om Alfred Nobels liv för eleverna från Enbacksskolan.

 

I över 30 år har Gunilla Lundgren arbetet med Nobelpriset i Rinkeby. Från och med i år arbetar jag vid hennes sida. Följ vårt arbete ändra fram till mötet med en av årets Nobelpristagare på Rinkeby bibliotek i december.

I våras kontaktade författaren Gunilla Lundgren mig.
– Vet du, jag har världens grej jag vill fråga!

Sedan höll hon mig på halster ett tag innan hon avslöjade att det handlade om Nobel i Rinkeby. I 30 år har Gunilla arbetat med Nobelpriset tillsammans med elever i Rinkeby. Utgångspunkten är att Nobelpriset är ett internationellt pris och Rinkeby en internationell stadsdel. Eleverna har studerat Alfred Nobels liv, läst litteraturpristagare, skrivit dikter och tecknat. Slutprodukten är ett häfte som överlämnas till årets pristagaren vid ett program som eleverna själva håller i på Rinkeby bibliotek.

Två skolor, två pris

Jag tackade snabbt ja till att arbeta vid Gunilla sida, och nu är vi äntligen igång med årets arbete. Det blir en del förändringar jämfört med tidigare år. Vi arbetar med två skolor i Rinkeby och Tensta – och det kommer ju också att delas ut två Nobelpris i litteratur.

I mitten av september träffade Gunilla och jag niorna på Enbacksskolan i Tensta för första gången. Gunilla berättade om Alfred Nobels liv, och sedan fick eleverna börja teckna. Vi kom sedan tillbaka ett par gånger och arbetade vidare med text och bilder.

En teckning av Nobelprismedaljen tar form.

I fredags var det dags för ytterligare fördjupning om Alfred Nobel och litteraturpriset. Jag följde med när niorna och deras lärare Stefan Ljungdahl besökte Nobelprismuseet i Gamla stan. Under visningen fick museipedagog Charlotta Jeppson hjälp av eleverna som kunde återberätta stora delar av Nobels liv. De var också ivriga att ställa fler frågor.

I utställningen fick vi se föremål från tidigare Nobelpristagare, bland annat fredspristagaren Malala Yousafzais sjal och en nagelsax som tillhört litteraturpristagaren Herta Müller.
– Hon använda den för att klippa ut ord, som hon sedan gjorde collagepoesi av, berättade Charlotta Jeppson.

Det blev också en diskussion om huruvida Greta Thunberg kan få fredspriset i år. Enligt rykten är hon nominerad, men Charlotta Jeppson förklarade att nomineringarna är hemliga i femtio år. Men visst skulle hon kunna få priset …

I mitten syns en sjal som har tillhört Malala Yousafzai, fredspristagare och den yngsta Nobelpristagaren genom tiderna.

Så utses litteraturpristagarna

Till sist fördjupade vi oss i hur det går till när litteraturpristagare utses, och klassen fick prova på hur det är att arbeta i priskommittén. I små grupper fick de läsa om fyra kandidater till priset, för att utse en pristagare och skriva en motivering.
– Vi har valt Toni Morrison, sa den första gruppen.

Det visade sig att alla kommittéer utom en hade valt samma pristagare. Motiveringarna lyfte fram att hon som afroamerikansk författare uppmärksammat rasism och slaveri. En av kommittéerna betonade att de själva som svarta unga kvinnor med hijab identifierade sig med Morrison. De kopplade sedan hennes författarskap till aktuella samhällsfrågor.
– Toni kämpade mor rasism och slaveri. Många säger att slaveriet är slut, men det finns fortfarande. Titta bara på hur svarta människor säljs som slavar i Libyen! Toni Morrisson ville vara vit och ha blå ögon, men hittade till sist skönheten i sig själv och att vara svart, och hon kunde vara stolt över det, sa en av flickorna.

Låttexter är litteratur

En kommitté valde att dela ut priset till den unga svenska rapparen Einár, med motiveringen att han ”gör förortsbarns röster hörda” och att ”han är en förebild för många i orten”. Jag var själv tvungen att googla för att ta reda på vem pristagaren är, men det är knappast första gången.

Just den här kommittén verkar ha lyssnat särskilt noga på när Charlotta Jeppson berättade om betydelse av att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur 2016.
– Det betyder ju att även låttexter ses som litteratur, i alla fall enligt Svenska akademien.

Jag kan inte låta bli att hoppas att några av ungdomarna som arbetat med Nobel i Rinkeby och Tensta en dag kommer att bli invalda i Svenska akademien. På torsdag nästa vecka vet vi vem som får årets – och förra årets – Nobelpris i litteratur. Då fortsätter arbetet för niorna på Enbacksskolan.