Intrigen är klar

Låg och funderade inatt på den där romanen jag kanske ska skriva i november. En idé jag fick för ett par år sedan kom tillbaka till mig. Någonting jag gärna vill utforska.

Miljön är given. Min huvudperson likaså. En död kropp hittas. Inte för att jag så gärna vill skriva deckare, för det vill jag inte. (Läser knappt deckare, så det vore förmätet av mig att tro att jag skulle kunna göra det ”bättre” än Läckberg & Co.)

Kroppen dyker upp för att landskapet kräver det, för att jag inte kan motstå att ta reda på vad som skulle kunna hända,  för att det blir ingången till hela berättelsen. Jag antar att det måste finnas en och annan polis i periferin, men min huvudperson är – föga förvånande – lärare. Den döda är hennes elev. Efter dödsfallet drabbas läraren naturligtvis av en stor sorg. Samtidigt försöker hon undervisa sin klass, leda sina kollegor och ta reda på vem eleven egentligen var.

Det är grundstoryn, som jag gärna delar med mig av. För det som kan göra min berättelse unik ligger inte i intrigen, utan i egna erfarenheter jag kan använda mig av, som gör att det inte är enbart en simpel jakten på mördaren-historia utan en berättelse om helt andra saker. Vilka de sakerna är låter jag förbli höljt i dunkel, i alla fall november månad ut. För nu är jag taggad. Vill börja skriva. NU!

Man kanske skulle skriva en roman?

I morse satt jag och bläddrade i  Svensk bokhandel katalog, där årets debutanter presenterar sig. Ofta berättar de hur det kom sig att de skrev en roman. Jag läste det där och tänkte: vad fan, jag kanske skulle ta och skria en roman. Sedan skrev Amanda ett enormt peppande inlägg om att november är romaskrivarmånaden. Kommentarerna översvämmas av folk som gärna vill, men ”inte har tid”. Jag tänkte också så. En liten stund. Sedan tänker jag på att jag i våras jobbade 80% som lärare, pluggade 50%, frilansade som skribent, hade några olika förtroendeuppdrag och försökte vara mamma/fru/vän. Det gick, även om jag var på gränsen till utbränd när det blev sommar. Nej, jag var inte en toppenmamma varje dag. Ibland prioriterade jag fel, tyckte andra. Men det gick. Jag gjorde ett bra jobb, tog mina poäng på universitet och fick skriva i tidningar jag gillar. Sedan åkte hela familjen iväg sex veckor till Mexiko och där presterade jag ingenting. (Eller jo, jag skrev om hela projekt tre-manuset.)

Så, why not? Jag har tre månader på mig att skriva min magisteruppsats, ungefär. Kanske kan jag klämma ur mig en roman också, när jag ändå är igång…