Kan en barnbok vara hopplös?

I en av sina  sommarkrönikor i Expressen beskriver Linda Skugge ett möte med sitt förlag. Hon försöker sälja in en barnbok om en flicka ”som ingen vill ha och ingen förstår och som inte har ett happy ending”. Förlaget försöker få Skugge att göra om slutet, göra det mer hoppingivande. Men hon vägrar: ”INGEN knackade någonsin på! Ingen ville vara med mig.”

Hur mötet med förlaget gick får ni läsa själva. Jag kan beundra Skugges integritet, men jag vet inte om jag håller med henne. Visst kan en barnbok vara mörk, men någonstans måste författaren lämna en stimma hopp åt läsaren. (Om jag inte minns helt fel har Johanna Lindbäck sagt detsamma om ungdomsböcker.)  Den bok Skugge själv nämner; Shaun Tans Det röda trädet, innehåller just någonting vackert och fantastiskt i slutet.

Av en händelse läste jag just den boken igår med mina barn och samtalade med dem utifrån en modell jag brukar använda med mina elever (Aidan Chambers!). De hade många tankar om boken och bilderna. De var väldigt engagerade när vi skulle leta mönster och vi jagade röda löv över boksidorna.
När jag frågade vad det röda trädet i slutet av boken möjligen kunde betyda svarade min 7-åriga son: Kärleken.

Det är just det som är det fina med litteraturen. Att den ser och sätter ord och bild på det hemska, svåra och fula i våra liv, men samtidigt får oss att se att det sköna och goda fortfarande existerar någonstans. Att hoppet finns.

Min egen bok som jag ska diskutera med ett förlag snart bygger delvis på en egen erfarenhet, en längtan efter något som aldrig blev. Det är ingen nattsvart bok, men det finns en melankoli i bakgrunden hela tiden. Och i slutet tänds en strimma hopp, både för flickan i boken och för läsare. Jag skulle bli mycket förvånad om förlaget ville att jag skulle ändra slutet. För inte kan väl en barnbok vara helt hopplös?

Internationella barnboksdagen

Bild från ibby.org

Sonen kom hem från skolan och berättade att de hade varit i biblioteket och valt böcker, för idag är det nämligen internationella barnboksdagen. Det hade jag inte aning om.

Efter lite googlande hittar jag info på Regeringskansliets sajt:

I dag firas den Internationella barnboksdagen världen över till minne av HC Andersens födelsedag och för att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur och inspirera till läsning. Det var IBBY, the International Board on Books for Young People, som redan 1967 kom med idén om att hylla barn- och ungdomsböcker med en särskild dag på året. 

Jaha, tills nästa år ska jag försöka komma ihåg det så att jag kan uppmärksamma det på något vis.

Redan om några veckor är det dock Världsbokdagen. Det har jag i alla fall koll på!

Julianne Moore skriver barnbok

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jV1LaYlN7es&w=500&h=284]

Jag läser i DN att Julianne Moore skriver en barnbok. My mum is a foreigner bygger på hennes erfarenheter av att ha en utländsk mamma. När jag ser klippet ovan tänker jag att det skulle kunna bli riktigt intressant. Men det skulle också kunna bli alldeles fel.

Här i Sverige har Emmy Abrahamssons Min pappa är snäll och min mamma är utlänning blivit både rosad och kritiserad. Det visar att det finns vissa frågor som det är praktiskt taget omöjligt att skriva om utan att trampa någon på tårna. Är det okej att driva med etniska stereotyper eller bidrar det bara till att spä på fördomar? Kan man skratta åt vad som helst?

Läsning för alla åldrar

Men att man ska läsa barnböcker som barn och sedan ta ett definitivt och oåterkalleligt steg över till vuxenbokvärlden är bara en konvention, som dessbättre är på väg att försvinna.

Det skrev Lotta Olsson i DN i söndags och tipsade om en rad böcker som passar läsare i alla åldrar.

Mitt tips på en bilderbok som alla borde läsa är Kan man..? av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge, en skruvad bok som fick mig att skratta högt flera gånger när jag läste den för några år sedan. Text och bild är i perfekt samspel och resultatet är skruvad och bitvis makaber humor. Kan man verkligen göra en sådan barnbok? Ja, uppenbarligen kan man det. Tyvärr finns den bara på biblioteket nuförtiden, jag skulle gärna se en ny upplaga.

Piratförlaget startar barnboksförlag

SvB skriver idag om att Piratförlaget startar barnboksförlag. Den tillträdande chefen Erik Titusson säger:

Det ska vara ett litet förlag med upphovsmännen i fokus, men som ändå har muskler nog att nå ut med marknadsföring i bokhandeln.

Undrar hur många manus som kommer att välla in där den närmsta tiden…

Kompetensutveckling

Ett tips till alla blivande barnboksförfattare/-illustratörer: 
Läs senaste numret av Vi Läser, 
där 7 tecknare delar med sig 
av sina erfarenheter och tankar. 
Mycket intressant och jättefina illustrationer.

Dags att börja redigera

När jag kastade mig in i NaNoWriMo i november förra året släppte jag också ett barnboksmanus (en kapitelbok) som jag höll på och redigerade. Det var ganska skönt, eftersom jag precis hade skrivit klart den och behövde lite distans.

Nu börjar det bli dags att ta tag i manuset igen. Men det tar emot. Jag fastnar i inledningsscenen hela tiden. Kan inte bestämma mig för tempus. Tilltal. Skriver om. Provar. Stryker.

Jag tror jag måste sova på saken.

(Hur det gick med NaNo-manuset? Tja… jag har fortfarande inte läst hela. Men snart. Kanske.)

Barnbokskatalogen

Hittade finfina barnbokskatalogen på bibblan, där ett urval böcker från 2010 presenteras. Bläddrar fram och tillbaka och fascineras av snygga omslag, fyndiga titlar och lockande läsupplevelser. Varje bok har två rutor att kryssa i: Har läst och Vill läsa. Kul. Kan inte låta bli att drömma om den dag en bok jag har skrivit får äran att vara med i katalogen…

Barnbokskatalogen finns även på nätet. Där finns alla utgivna böcker, samt listor på förlag och författare.

Bloggande barnboksförfattare

Ett gäng barnboksförfattare och illustratörer i Västsverige gick samman och bildade Barnboksnätet för tio år sedan. De träffas regelbundet för att prata om böcker, arbetsvillkor, förlagskontakter och skapande processer. Jag upptäckte precis att de har en blogg, där nätverkets medlemmar turas om att skriva. Det verkar vara en riktig guldgruva för oss som drömmer om att skriva och/eller illustrera för barn.

Inger Granberg skriver om den inre kritikern (som vi NaNo-deltagare har förvisat ur våra liv hela november). Marie Oskarssom skriver om vad hon tycker är en författares viktigaste egenskap.  Sassa Buregren berättar om hur det känns att bli refuserad. Inte ens etablerade författare klarar sig från de jobbiga beskeden.

Under november kan man dessutom delta i utlottning av boken Det låter bra! av Sara Gimbergsson och Pernilla Gesén.