Mina vänners bästa boktips

Igår ställde jag en fråga på Twitter och Facebook: Vad ska jag läsa i sommar och varför? Det drällde in boktips av alla möjliga slag. Några av titlarna hade jag aldrig hittat på egen hand. Kul! Här är en sammanställning av mina vänners bästa boktips med motiveringar inom citattecken.

  • Ajar, Émile. Med livet framför sej.
  • Bergmark Elfgren, Sara & Strandberg, Mats. Cirkeln.
  • Campbell, Karen. Här är jag nu.
  • Clement, Jennifer. En bön för de stulna. ”Helt enkelt för att den är himla bra!”
  • Christensen, Inger. Alfabet.
  • Christensen, Inger. Det.
  • Christensen, Inger. Ljus.
  • Dahlgren, Eva F. Fallna kvinnor.Intressant om ’samhällets bottensats’ och att sätta i relation till vårt samhälle idag.”
  • Farrokhzad, Athena. Vitsvit.
  • Fogelström, Per Anders. Mina drömmars stad.
  • Fowler, Karen Joy. Vi är alla helt utom oss.En av årets bästa hittills.”
  • Gaiman, Neil. Sandman. Preludes and nocturnes. ”För att kunna diskutera den.”
  • Glasgow, Ison & Arvidson, Emil. När jag inte hade nåt. ”Hans liv skildras så det känns!”
  • Grogan, John. Marley and me. ”Den ger skratt.”
  • Guillou, Jan. Brobyggarna.
  • Guillou, Jan. Dandy.
  • Guillou, Jan. Mellan rött och svart.
  • Guillou, Jan. Att inte vilja se.
  • Hall, Emylia. Sommarboken. ”En bok med tråkig framsida och tråkig titel men fantastiskt innehåll.”
  • Harman, Patricia. Barnmorskan i Hope River.
  • Hassan, Yahya. Yahya Hassan: dikter.
  • Hayden, Torey. Rävungen. ”Eller någon av de andra om när hon outbildad fick ta hand om elever som inte gick att utbilda.”
  • Jacobsen, Roy. De osynliga.
  • James, E L. Fifty Shades of Grey.
  • Jonasson, Jonas. Analfabeten som kunde räkna.
  • Kapuscinski, Ryszard. På resa med Herodotos. ”Nästan världens bästa bok. Den är så helt fantastisk. Upp på läslistan!”
  • Leary, Ann. Livet enligt Hildy Good. ”För att den är så underhållande samtidigt som den behandlar ett allvarligt ämne.”
  • Lindgren, Astrid. Krigsdagböcker 1939–1945. ”För att lära mer om Sverige under kriget och för att Astrid Lindgren är så himla klok!”
  • Lo-Johansson, Ivar. Kungsgatan.Den har varit vald till bok inom Stockholm läser i vår – otroligt läsvärd.”
  • Lu, Marie. Legend-serien.Dystopier för unga vuxna!
  • Lundberg, Kristian. Yarden.
  • Lundberg, Kristian. Och allt skall vara kärlek.
  • McPartlin, Anna. Rabbit Hayes sista dagar.
  • Modiano, Patrick. Dora Bruder.Om man någon gång tappar människan i alltihop som är denna värld så får man här hjälp.”
  • Moyes, Jojo. Sista brevet från din älskade.
  • Paletten. Senaste numret.
  • Palmkvist, Conny. De flyende skyldiga. ”Oerhört hemsk samtidigt som den är så vackert skriven.”
  • Rowling, J K. Harry Potter-böckerna.
  • Rowling, J K. Den tomma stolen. ”För att jag njöööt när jag läste den spännande men liksom en speciell spännande bok.”
  • Roth, Veronica. Divergent-serien.Dystopier för unga vuxna!
  • Stålberg, Anneli. Glashjärta.
  • Säfstrand, Caroline. Om du bara visste.
  • Thorvall, Kerstin. Nödvändigheten i att dansa.
  • Vallgren, Carl-Johan.
  • Westö, Kjell. Hägring 38.Ett drama med hur-ska-det-gå-driv.
  • Westö, Kjell. Våndan över att vara Skrake. ”Hysteriskt rolig, men tankeväckande om hur de svenskspråkiga miljöerna i Finland krymper.”
  • Ylitalo, Hannu. Finnjävel.

Tack för alla förträffliga boktips! Nu återstår bara att läsa … Det kan nog behövas mer än en sommar för att ta sig igenom hela listan.

Tre tips för att skriva lättläst

redigering

 

Att skriva lättläst kan väl inte vara så svårt? Så tänkte i alla fall jag. Som lärare i svenska som andraspråk var jag van att formulera mig tydligt och som frilansjournalist hade jag övat på att beskriva svåra saker så att alla skulle förstå. Dessutom hade jag svarat på tusentals frågor om livet och världen från mina barn när de var små.

Men det visade sig att det var en helt annan sak att skriva lättlästa böcker. Visst hade jag nytta av allt ovan, men det krävs lite till. Det förstod jag när jag redigerade mitt första manus på Nypon förlag och fick ändra massor. När jag sedan gick en kurs på Centrum för lättläst klarnade bilden. Några saker jag behövde tänka på var:

1. Skriv bara det viktigaste

(I ett manus var det till exempel helt oviktigt att en person harklade sig. Stryk!)

2. Struktur – gärna kronologiskt

(Berätta en historia från början till slutet.)

3. Undvik ord med dubbel betydelse

(Ett drag från ett fönster är något helt annat än ett drag i schack eller ett drag i någons ansikte)

Det låter enkelt, men det kan vara väldigt svårt. Det är tur att man har en redaktör som hjälper till. Bilden visar arbetet med manuset till ”Kom igen, Amina! Alla kommentarer till höger är från min redaktör Sara Wåglin, som gjorde ett strålande jobb. Jag ändrade nästan allt som hon föreslog. Men vissa gånger får man faktiskt bryta mot en och annan regel som författare. En återblick i tiden kan vara nödvändig och en till synes oviktig detalj kan visa sig vara avgörande senare. Men det kanske bara är jag som vet det …

Hur blir man vän med någon?

alzahraa3

I Bagarmossen fanns många tankar om vänskap.

Hur blir man vän med någon? Det är en svår fråga för många och jag har själv funderat på den länge. Ibland går det så lätt att hitta vänner, andra gånger verkar det nästan omöjligt. Just nu skriver jag en bok som handlar om vänskap och är därför extra nyfiken på vad andra tänker. Förra veckan gjorde jag ett författarbesök i klass 5 på Al Zahraa Akademi i Bagarmossen och passade på att fråga eleverna där. Här är några av deras svar:

  • Börja med att säga hej
  • Fråga om personen vill leka eller vara ute
  • Var snäll
  • Lär känna varandra ordentligt
  • Var generös
  • Träffas
  • Bjud på mat

Vilka bra förslag, både för barn och vuxna! Ibland kan man behöva en påminnelse om hur man är en bra vän.

Har du några andra förslag på hur man blir vän med någon? Skriv gärna en kommentar och berätta. Kanske använder jag just ditt förslag i min bok …

alzahraa1

Hur gör man för att bli vän med någon? Hur ser man att två personer är vänner? Hur känns det att inte ha någon vän? Det var tre frågor som vi funderade på tillsammans.

alzahraa2

Tack alla elever i klass 5 för att ni hjälpte mig!

7049 berättelser

hejsverige4

Förra året kom 7049 barn och ungdomar ensamma till Sverige. Det blir förmodligen långt fler i år. Av de som kommit hittills i år är 16 procent flickor.

Det är nästan omöjligt att föreställa sig vad de här barnen har varit med om. De har flytt från krig och förföljelse, lämnat sina familjer och tagit sig till norra Europa på egen hand. Ibland tar det flera år. Flera år av en barndom. Att resan är riskabel och bitvis livsfarlig vet alla som har sett på nyheterna den senaste tiden. Många drunknar på Medelhavet, men även andra faror kantar vägen till Europa.

Jag har träffat några av dessa ungdomar. Somliga vill inte tala om vad de har varit med om, vilket jag respekterar. Men de som vill berätta har ofta historier som etsar sig fast djupt i ens inre. Jag glömmer aldrig vad Reza, Faysal och Samira berättade för mig.

Fler borde få ta del av dessa berättelser, inte bara för att de är gripande utan för att säger något om den tid vi lever i. De kan hjälpa oss att förstå det som sker i vår omvärld.

Jag är glad att få ge ut böcker på ett förlag som tycker att det är viktigt. Nypon och Vilja förlag har gett ut bland annat Christina Wahldéns ”Med livet som insats” och min egen ”Spring, Amina!”. En annan läsvärd bok är Monica Zaks ”Jag är en pojke med tur” på Bokförlaget Opal.

Ett annat initiativ är Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sverige”, som har pågått i tre år. Målet har varit att öka kunskapen om flykt och motverka negativa attityder och fördomar hos högstadieelever, främst genom att förmedla berättelser från unga människor som själva har flytt. Det har bland annat resulterat i ett seriealbum, en film och en teaterföreställning. Allt material är helt gratis och finns på www.hejsverige.nu.

Min förhoppning är att vi kommer att se ännu fler berättelser om dessa unga människor framöver, både dokumentära och påhittade. Jag hoppas också att några av tusentals ungdomar som kommit till Sverige ensamma de senaste åren själva kommer att skriva böcker i framtiden.

Mitt eget bidrag är att fortsätta lyssna, att ta reda på mer och skriva historier om hur det är. För även om det är nästan omöjligt att leva sig in i hur det kan vara, är det precis det som är en författares arbete – att bli en annan människa i tanken och försöka få andra att tro på det med hjälp av språket.

 

1394618406117

 

Omslaget är klart!

Komigenamina

Aminas klubb ska tävla i stafett i Norge. Amina är snabbast i laget, men sämst på att växla. Hon får ont i magen när hon tänker på tävlingen. Och hon längtar efter mamma, som är kvar i flyktinglägret. När får de träffa varandra igen? Och hur ska det gå i stafetten?

Det är baksidestexten till ”Kom igen, Amina!” Omslaget blev klart förra veckan och äntligen får jag visa upp det! Nu vill jag hålla i den färdiga boken – men det kommer att dröja till augusti.

När man ser det så här verkar allt så självklart. Det är klart Amina springer stafett. Det är klart boken ska heta ”Kom igen, Amina!” Men faktiskt var ingenting på det viset i den första versionen av manuset.

Det var ganska exakt ett år sedan jag skickade ett första utkast till Lena Maria Nordstrand, förlagschef på Nypon. I korthet svarade hon att hon ville ge ut mitt manus, men att jag behövde skriva om det. Eller med andra ord: Jag vet att du kan bättre! Det är exakt det som är en förläggares jobb. Att notera potentialen i ett manus och hos en författare. Och inte ge sig förrän man når dit.

Nu är vi där. Det finns inget mer vi kan göra, annat än att hoppas att läsarna gillar boken lika mycket som de gillade ”Spring, Amina!”

/Annelie

Lyssna och läs samtidigt!

nyponbild4

En text kan ta olika vägar in i hjärnan. Det går att läsa med ögonen, öronen och fingrarna. En fiffig sak med alla Nypon förlags böcker är att de finns tillgängliga via Inläsningstjänst, vilket innebär att man kan få texten uppläst och samtidigt följa med i den skrivna texten.

På Älvbrinkens gymnasieskola i Sorsele har Inger Lundmark och hennes elever på Språkintroduktion läst min bok ”Spring, Amina!” i Inläsningstjänsts app. På bloggen ”Nyanlända i Lappland” skriver Inger:

Att lyssna på boken i appen var en positiv upplevelse. Uppläsaren har en bra och lyssnarvänlig röst. Efter att ofta ha lyssnat på mekaniska uppläsarröster, som den via Google translate, så kändes detta väldigt proffsigt!

Eftersom ingen av mina elever detta läsår är en tjej, så känns det bra att läsa om en. Speciellt när bokkaraktären varit med om samma sak som mina elever, att fly från sitt hemland och komma som främling till ett nytt land.

Eleverna har även arbetat med det arbetsmaterial som finns att ladda ner gratis på Nypons hemsida. En bok på Nypon är mer än bara den tryckta boken. Som författare kan jag bara tacka för att min berättelse får de bästa förutsättningarna att hitta in i unga läsares hjärnor – och kanske även ett och annat hjärta.

Ett omslag blir till

nyponbild5

En av de roligaste delarna av att skriva böcker för barn och ungdomar är att arbeta tillsammans med illustratörer. Det är alltid lite pirrigt att gå och vänta på de första skisserna. Plötsligt en dag kommer ett mejl som innehåller bilder av personer som hittills bara har funnits i ens eget huvud. Ibland älskar man dem direkt, ibland är det något som behöver ändras. Då får man bolla sina tankar med förlaget och illustratören, så att alla blir nöjda.

Den allra viktigaste personen att ha i åtanke hela tiden är dock läsaren. Kommer hen att bli nöjd? När de första skisserna på min kommande bok ”Kom igen, Amina” kom för några veckor sedan valde jag därför att ta hjälp av några experter. Jag vände mig till Hjulsta grundskola i Stockholm, en skola jag har haft mycket kontakt med de senaste åren. Där fanns bland annat en förberedelseklass i högstadiet som jag hade besökt tidigare. En eftermiddag tog jag med mig skisserna för att höra vad några av eleverna i klassen tyckte. Vi hade även en modersmålslärare i somaliska med oss.

Det mest intressanta var att se deras omedelbara reaktion när jag visade skisserna. Någon rynkade på näsan åt en bild. En annan spärrade upp ögonen. En av bilderna fick faktiskt allihopa att ge ifrån sig ett långt ”Oooh!” Just den bilden fanns det en del frågetecken kring från förlaget.
Synpunkterna från eleverna i Hjulsta tog jag med mig till förlaget och illustratören Anders Westerberg. Han arbetade vidare och nu är alla illustrationer helt färdiga. Jag är glad att oooh-bilden finns med och tycker att det är den finaste illustrationen i hela boken. Lösningen blev en kompromiss mellan den första skissen och förlagets invändningar.

Nästa vecka ska jag berätta mer om ”Kom igen, Amina!” och visa omslaget, som precis har blivit klart.

Trevlig helg!

Författarbesök i Stenungsund

Kyrkenorum3

Jag berättade vad som gör en berättelse spännande …

Kyrkenorum2

… sedan skrev eleverna egna vänskapsberättelser.

I Stenungsund finns en kamel som heter Jamal. I tisdags fick jag äntligen träffa honom och alla hans kompisar i klass 3C på Kyrkenorumskolan. De senaste tre åren har vi haft kontakt med varandra och jag ville gärna hälsa på klassen före sommarlovet.

Vårt samarbete började för ett par år sedan med att deras lärare Christina Löfving kom fram till mig på Bokmässan i Göteborg och ställde en fråga. Svaret filmade hon med sin surfplatta. Eleverna gjorde sedan ett tv-program där flera olika författare medverkade.

Senare har de även hjälpt mig med en baksidestext, gjort egna äventyr med en av mina huvudpersoner och läst flera av mina böcker. Igår pratade vi om vänskap. De fick hjälpa mig att fundera på några knepiga frågor om vänskap och skrev egna vänskapsberättelser. När jag gick därifrån satt alla elever och skrev på sina berättelser, som kommer att publiceras på jamalskompisar.se när de är färdiga. Det ska bli väldigt spännande att läsa dem!

Jag åkte från skolan med humöret på topp. För det mesta är författarbesök bara en lektion i varje klass, men ibland får jag möjlighet att ha längre samarbeten med en klass. Kontakten med Jamals kompisar har varit väldigt värdefull för mig. Jag hoppas förstås att klassen har fått med sig något att bygga vidare på med ny kunskap, nya möten och nya böcker!

 

Christina Löfving och jag. Jamal är kamelen i min famn och den andra heter Lamaj.

Christina Löfving och jag. Jamal är kamelen i min famn och den andra heter Lamaj.

När solen försvann

sol1

Foto: Annelie Drewsen

Solen är bara en försvinnande strimma och mina fötter är iskalla där ute på terrassen. Belysningen över jorden svajar och molnfiltret släpper bara igenom enstaka stänk av ljus. Då gör en grupp flyttfåglar entré från höger. Oberörda glidflyger de förbi hela skådespelet, högt där uppe i det grå. Ute i skogen kvittrar småfåglarna sina frågor och förundrad står jag och glor på den stympade solen. Så vänder det, solskivan växer och dagen gryr, ännu en gång. Jag vet att ni också kände det. Magiskt, eller hur?

Det är KUL att vara författare!

hjulsta1

Hurra, vi har skrivit en bok tillsammans!

Det roligaste med att vara författare är nog att fira att en bok äntligen har blivit klar. Då ska man ha fest! Förra veckan fick jag vara med när ett helt gäng författare firade sin första bok. Det var elever i årskurs 5 på Hjulsta grundskola i Stockholm. Under hösten har de arbetet med medeltiden i Stockholm och jag har fått vara med på ett hörn. Det började med att vi gick en stadsvandring i Gamla stan medan Roberta Johansson, klassens lärare, berättade om allt spännande vi såg. Därefter arbetade klassen med medeltiden i skolan på olika sätt. De lärde sig massor om hur folk levde, vilka som regerade och viktiga historiska händelser. Tre gånger fick jag komma till klassen och berätta om hur det är att vara författare. Först berättade jag hur jag själv arbetar och varifrån idéerna till mina böcker kommer. Sedan visade jag hur man gör för att skriva en riktigt spännande berättelse. Och så övade vi lite på att skriva!

hjulsta3

Två driftiga personer som såg till att vi fick till ett fint samarbete: Roberta Johansson och Cilla Dalén på Hjulsta grundskola.

Klassen hittade sedan på några riktigt spännande historier som alla utspelar sig under medeltiden i Stockholm. De är fulla av hemskheter och ondska, men också vänskap och kärlek. Dessutom berättar de något om hur livet var i medeltidens Stockholm. Berättelserna utgår från foton som eleverna själva har tagit i Gamla stan och på Medeltidsmuseet.

Tack vare Stockholms stads satsning KUL1415 har berättelserna blivit en riktig bok som alltså blev klar förra veckan. Precis som det sig bör blev det festligheter vid boksläppet. Salta pinnar, bubbeldricka och tal inledde en ovanligt festlig lektion på Hjulsta grundskola. Jag fick äran att dela ut böckerna till de unga författarna.

Min hälsning till dem är: fortsätt att skriva – skriv brev, bloggar, berättelser, insändare och böcker! – för det finns många som vill höra vad ni har att berätta.

 

hjulsta2

Bokutdelning i klassrummet. Det är en häftig känsla att se sin egen text i tryck för första gången.