Finns Amina på riktigt?

Navet6

Finns Amina på riktigt? Det är en av de vanligaste frågorna jag får när jag är på författarbesök. För det mesta bollar jag tillbaka frågan till klassen. Vad tror ni, finns hon på riktigt?
– Ja, hon bor i Stockholm.
– Nej, men det finns många som hon.
– Kanske …

Själv undviker jag att svara ja eller nej. Istället säger jag att hon finns i mitt huvud. Hon finns också i boken och i huvudet på dem som läst boken. Men jag har aldrig träffat henne och har inte hennes telefonnummer.

Helt nyligen fick jag dock syn på en flicka i en skola jag besökte. Det var något med formen på hennes ansikte och leendet, liksom sammanbitet och lite hemlighetsfullt. Hon såg ut som Amina på det nya bokomslaget. Kanske finns hon ändå på riktigt, tänkte jag.

Var går gränsen mellan verklighet och fiktion? Jag tror att det aldrig riktigt går att svara på den frågan. Och det är därför litteraturen kan påverka oss så starkt. Plötsligt läser vi oss själva i boken, eller möter bokens karaktärer i våra egna liv.

Spring, Amina! som teater

teater1

Förra veckan var jag på ett författarbesök utöver det vanliga. I stället för att ställa mig framför klassen fick jag sätta mig som publik. Sedan spelade eleverna upp en teaterföreställning som byggde på min bok ”Spring, Amina!” Eleverna gick i förberedelseklass, vilket betyder att de nyligen har kommit till Sverige från andra länder. Under ledning av sin lärare Charlott Fahlström hade de skrivit manus, fördelat rollerna, repeterat, hittat miljöbilder som fungerade som kulisser och ordnat rekvisita. Jag blev väldigt imponerad av deras arbetsinsats och skickade ett mejl till klassen efteråt med några frågor.

Hur bestämde ni att ni skulle göra teater av Spring, Amina?
– Vi bestämde att vi skulle göra teater efter att vi hade läst boken om Amina. Vi tyckte de skulle bli roligt att göra teater. Vi skulle lära oss hur man gör teater.

Vad var det roligaste?
– Den roligaste med att göra teater var när det small och Amina började springa. Den roligaste när du hälsade på var att du visade den nya boken om Amina.

Vad var det svåraste?
– Att komma ihåg allt i teatern.

Hur delade ni upp arbetat i klassen?
– Ayan fick vara Amina för att hon är bra på att prata och hon är från Somalia. Dom som är bra på att prata svenska fick säga mycket. Dom som är bra på att läsa fick läsa upp.

Har ni några tips till andra klasser som också vill göra teater?
– Om någon annan klass vill göra en teater så ska de läsa en bok, förstå boken, skriva manus, ge ut roller, läsa manuset, träna mycket och sen träna på hur de ska prata och kläder och sånt. Tack för att du kom till oss!

Tack för att jag fick komma till er på Hjulsta grundskola!

PRAESA visar vägen till läsglädje

praesa2

Ntombizanele Mahobe, Carole Bloch och Malusi Ntoyapi från PRAESA är i Stockholm för att ta emot ALMA-priset.

Varje år delar Sverige ut ALMA-priset till minne av Astrid Lindgren. Det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och går i år till den sydafrikanska organisationen PRAESA. De arbetar för att alla barn i Sydafrika ska få en chans att upptäcka läsglädjen och ha tillgång till barnböcker på sina modersmål.

Det är en stor utmaning. I många fattiga områden finns ingen tradition att läsa böcker. Det finns knappt några böcker, inte ens i skolorna. Eftersom så få läser vill inte heller förlagen ge ut böcker. När ingen ger ut böcker är det inte så många unga som vill bli författare.

PRAESA arbetar därför på bred front. De ger ut böcker på de elva officiella språken i Sydafrika samtidigt som de försöker skapa en efterfrågan och ett sug efter berättelser. Hur? Genom att få barn och vuxna att upptäcka läsglädjen och gilla böcker. Bland annat driver man över 300 läsklubbar i hela landet och ger ut en bilaga med nyskrivna berättelser i de stora dagstidningarna varannan vecka.

Jag blir djupt imponerad av PRAESA:s arbete. Samtidigt är jag tacksam över att jag skriver böcker på svenska. I Sverige finns både en efterfrågan på böcker och många förlag som ger ut dem. Ännu mer glädjande är att både utgivningen av försäljningen av böcker ökar. Men det viktigaste av allt: läsningen bland unga ökar. Det fick jag veta på Svenska barnboksinstitutet nyligen.

Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka och vara nöjda. Låt oss inspireras av PRAESA när vi försöker sprida läsglädja bland våra barn, vänner och varandra. Vad sägs om bilagor med berättelser för barn i våra dagstidningar? Ett barnlitteraturprogram på TV? Högläsningstips i Kulturnyheterna? Berättelser på mjölkpaketen? Berättarklubbar i varje kvarter? Bibliotek på badstranden? Högläsning på kafferasten?

Det finns inget bättre än en riktigt bra berättelse. Och vi kan alla vara den som berättar.

Nyckeln är variation

vårruset

På lördag springer jag Stockholm Marathon. Det är 42 kilometer. Förra våren hade jag inte sprungit längre än 10 kilometer. Då började jag träna inför ett halvmaraton. En kilometer i taget flyttade jag fram gränsen för vad jag klarade och vips hade jag sprungit 21 kilometer! För drygt en månad sedan sprang jag mitt första maratonlopp. Glädjen över att klara av något som en gång verkade omöjligt är oslagbar.

Det är som att läsa. När man först lär sig går det trögt, men ju mer man läser desto lättare går det. Vips så har man läst sin första kapitelbok, roman eller dagstidning! Förhoppningsvis hade man så roligt under tiden att det inte kändes som träning.

Men bara för att man kan springa ett maraton i uppförsbacke eller läsa en tegelstensbok full med krångliga ord behöver man inte sluta med allt annat. Nyckeln är variation. Ingen maratonlöpare i världen springer bara pass som är 42 kilometer. Nej, det behövs alla möjliga pass: långa och korta, snabba och långsamma, i terräng och på asfalt, i snöfall och solsken.

Samma sak är det med läsning. Den som älskar att läsa kastar sig över romaner och noveller, men ser också till att dyka ner i en diktsamling eller grubbla över livets stora frågor i sällskap med en bilderbok då och då.

Lättlästa böcker kan vara ett steg på vägen för den som tränar sin läsförmåga. Men det kan också vara ett inslag i läsningen för vem som helst, på samma sätt som ett lugnt pass med en kompis kan ingå i maratonträningen. Det viktiga är inte hur långt eller snabbt man gör det, det viktiga är att man gör det.

Igår sprang jag Vårruset tillsammans med min kompis Rozann. Det var 5 km. Nästa gång springer vi en mil. För att vi älskar att springa!

Mina vänners bästa boktips

Igår ställde jag en fråga på Twitter och Facebook: Vad ska jag läsa i sommar och varför? Det drällde in boktips av alla möjliga slag. Några av titlarna hade jag aldrig hittat på egen hand. Kul! Här är en sammanställning av mina vänners bästa boktips med motiveringar inom citattecken.

  • Ajar, Émile. Med livet framför sej.
  • Bergmark Elfgren, Sara & Strandberg, Mats. Cirkeln.
  • Campbell, Karen. Här är jag nu.
  • Clement, Jennifer. En bön för de stulna. ”Helt enkelt för att den är himla bra!”
  • Christensen, Inger. Alfabet.
  • Christensen, Inger. Det.
  • Christensen, Inger. Ljus.
  • Dahlgren, Eva F. Fallna kvinnor.Intressant om ’samhällets bottensats’ och att sätta i relation till vårt samhälle idag.”
  • Farrokhzad, Athena. Vitsvit.
  • Fogelström, Per Anders. Mina drömmars stad.
  • Fowler, Karen Joy. Vi är alla helt utom oss.En av årets bästa hittills.”
  • Gaiman, Neil. Sandman. Preludes and nocturnes. ”För att kunna diskutera den.”
  • Glasgow, Ison & Arvidson, Emil. När jag inte hade nåt. ”Hans liv skildras så det känns!”
  • Grogan, John. Marley and me. ”Den ger skratt.”
  • Guillou, Jan. Brobyggarna.
  • Guillou, Jan. Dandy.
  • Guillou, Jan. Mellan rött och svart.
  • Guillou, Jan. Att inte vilja se.
  • Hall, Emylia. Sommarboken. ”En bok med tråkig framsida och tråkig titel men fantastiskt innehåll.”
  • Harman, Patricia. Barnmorskan i Hope River.
  • Hassan, Yahya. Yahya Hassan: dikter.
  • Hayden, Torey. Rävungen. ”Eller någon av de andra om när hon outbildad fick ta hand om elever som inte gick att utbilda.”
  • Jacobsen, Roy. De osynliga.
  • James, E L. Fifty Shades of Grey.
  • Jonasson, Jonas. Analfabeten som kunde räkna.
  • Kapuscinski, Ryszard. På resa med Herodotos. ”Nästan världens bästa bok. Den är så helt fantastisk. Upp på läslistan!”
  • Leary, Ann. Livet enligt Hildy Good. ”För att den är så underhållande samtidigt som den behandlar ett allvarligt ämne.”
  • Lindgren, Astrid. Krigsdagböcker 1939–1945. ”För att lära mer om Sverige under kriget och för att Astrid Lindgren är så himla klok!”
  • Lo-Johansson, Ivar. Kungsgatan.Den har varit vald till bok inom Stockholm läser i vår – otroligt läsvärd.”
  • Lu, Marie. Legend-serien.Dystopier för unga vuxna!
  • Lundberg, Kristian. Yarden.
  • Lundberg, Kristian. Och allt skall vara kärlek.
  • McPartlin, Anna. Rabbit Hayes sista dagar.
  • Modiano, Patrick. Dora Bruder.Om man någon gång tappar människan i alltihop som är denna värld så får man här hjälp.”
  • Moyes, Jojo. Sista brevet från din älskade.
  • Paletten. Senaste numret.
  • Palmkvist, Conny. De flyende skyldiga. ”Oerhört hemsk samtidigt som den är så vackert skriven.”
  • Rowling, J K. Harry Potter-böckerna.
  • Rowling, J K. Den tomma stolen. ”För att jag njöööt när jag läste den spännande men liksom en speciell spännande bok.”
  • Roth, Veronica. Divergent-serien.Dystopier för unga vuxna!
  • Stålberg, Anneli. Glashjärta.
  • Säfstrand, Caroline. Om du bara visste.
  • Thorvall, Kerstin. Nödvändigheten i att dansa.
  • Vallgren, Carl-Johan.
  • Westö, Kjell. Hägring 38.Ett drama med hur-ska-det-gå-driv.
  • Westö, Kjell. Våndan över att vara Skrake. ”Hysteriskt rolig, men tankeväckande om hur de svenskspråkiga miljöerna i Finland krymper.”
  • Ylitalo, Hannu. Finnjävel.

Tack för alla förträffliga boktips! Nu återstår bara att läsa … Det kan nog behövas mer än en sommar för att ta sig igenom hela listan.

Tre tips för att skriva lättläst

redigering

 

Att skriva lättläst kan väl inte vara så svårt? Så tänkte i alla fall jag. Som lärare i svenska som andraspråk var jag van att formulera mig tydligt och som frilansjournalist hade jag övat på att beskriva svåra saker så att alla skulle förstå. Dessutom hade jag svarat på tusentals frågor om livet och världen från mina barn när de var små.

Men det visade sig att det var en helt annan sak att skriva lättlästa böcker. Visst hade jag nytta av allt ovan, men det krävs lite till. Det förstod jag när jag redigerade mitt första manus på Nypon förlag och fick ändra massor. När jag sedan gick en kurs på Centrum för lättläst klarnade bilden. Några saker jag behövde tänka på var:

1. Skriv bara det viktigaste

(I ett manus var det till exempel helt oviktigt att en person harklade sig. Stryk!)

2. Struktur – gärna kronologiskt

(Berätta en historia från början till slutet.)

3. Undvik ord med dubbel betydelse

(Ett drag från ett fönster är något helt annat än ett drag i schack eller ett drag i någons ansikte)

Det låter enkelt, men det kan vara väldigt svårt. Det är tur att man har en redaktör som hjälper till. Bilden visar arbetet med manuset till ”Kom igen, Amina! Alla kommentarer till höger är från min redaktör Sara Wåglin, som gjorde ett strålande jobb. Jag ändrade nästan allt som hon föreslog. Men vissa gånger får man faktiskt bryta mot en och annan regel som författare. En återblick i tiden kan vara nödvändig och en till synes oviktig detalj kan visa sig vara avgörande senare. Men det kanske bara är jag som vet det …

Hur blir man vän med någon?

alzahraa3

I Bagarmossen fanns många tankar om vänskap.

Hur blir man vän med någon? Det är en svår fråga för många och jag har själv funderat på den länge. Ibland går det så lätt att hitta vänner, andra gånger verkar det nästan omöjligt. Just nu skriver jag en bok som handlar om vänskap och är därför extra nyfiken på vad andra tänker. Förra veckan gjorde jag ett författarbesök i klass 5 på Al Zahraa Akademi i Bagarmossen och passade på att fråga eleverna där. Här är några av deras svar:

  • Börja med att säga hej
  • Fråga om personen vill leka eller vara ute
  • Var snäll
  • Lär känna varandra ordentligt
  • Var generös
  • Träffas
  • Bjud på mat

Vilka bra förslag, både för barn och vuxna! Ibland kan man behöva en påminnelse om hur man är en bra vän.

Har du några andra förslag på hur man blir vän med någon? Skriv gärna en kommentar och berätta. Kanske använder jag just ditt förslag i min bok …

alzahraa1

Hur gör man för att bli vän med någon? Hur ser man att två personer är vänner? Hur känns det att inte ha någon vän? Det var tre frågor som vi funderade på tillsammans.

alzahraa2

Tack alla elever i klass 5 för att ni hjälpte mig!

7049 berättelser

hejsverige4

Förra året kom 7049 barn och ungdomar ensamma till Sverige. Det blir förmodligen långt fler i år. Av de som kommit hittills i år är 16 procent flickor.

Det är nästan omöjligt att föreställa sig vad de här barnen har varit med om. De har flytt från krig och förföljelse, lämnat sina familjer och tagit sig till norra Europa på egen hand. Ibland tar det flera år. Flera år av en barndom. Att resan är riskabel och bitvis livsfarlig vet alla som har sett på nyheterna den senaste tiden. Många drunknar på Medelhavet, men även andra faror kantar vägen till Europa.

Jag har träffat några av dessa ungdomar. Somliga vill inte tala om vad de har varit med om, vilket jag respekterar. Men de som vill berätta har ofta historier som etsar sig fast djupt i ens inre. Jag glömmer aldrig vad Reza, Faysal och Samira berättade för mig.

Fler borde få ta del av dessa berättelser, inte bara för att de är gripande utan för att säger något om den tid vi lever i. De kan hjälpa oss att förstå det som sker i vår omvärld.

Jag är glad att få ge ut böcker på ett förlag som tycker att det är viktigt. Nypon och Vilja förlag har gett ut bland annat Christina Wahldéns ”Med livet som insats” och min egen ”Spring, Amina!”. En annan läsvärd bok är Monica Zaks ”Jag är en pojke med tur” på Bokförlaget Opal.

Ett annat initiativ är Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sverige”, som har pågått i tre år. Målet har varit att öka kunskapen om flykt och motverka negativa attityder och fördomar hos högstadieelever, främst genom att förmedla berättelser från unga människor som själva har flytt. Det har bland annat resulterat i ett seriealbum, en film och en teaterföreställning. Allt material är helt gratis och finns på www.hejsverige.nu.

Min förhoppning är att vi kommer att se ännu fler berättelser om dessa unga människor framöver, både dokumentära och påhittade. Jag hoppas också att några av tusentals ungdomar som kommit till Sverige ensamma de senaste åren själva kommer att skriva böcker i framtiden.

Mitt eget bidrag är att fortsätta lyssna, att ta reda på mer och skriva historier om hur det är. För även om det är nästan omöjligt att leva sig in i hur det kan vara, är det precis det som är en författares arbete – att bli en annan människa i tanken och försöka få andra att tro på det med hjälp av språket.

 

1394618406117

 

Omslaget är klart!

Komigenamina

Aminas klubb ska tävla i stafett i Norge. Amina är snabbast i laget, men sämst på att växla. Hon får ont i magen när hon tänker på tävlingen. Och hon längtar efter mamma, som är kvar i flyktinglägret. När får de träffa varandra igen? Och hur ska det gå i stafetten?

Det är baksidestexten till ”Kom igen, Amina!” Omslaget blev klart förra veckan och äntligen får jag visa upp det! Nu vill jag hålla i den färdiga boken – men det kommer att dröja till augusti.

När man ser det så här verkar allt så självklart. Det är klart Amina springer stafett. Det är klart boken ska heta ”Kom igen, Amina!” Men faktiskt var ingenting på det viset i den första versionen av manuset.

Det var ganska exakt ett år sedan jag skickade ett första utkast till Lena Maria Nordstrand, förlagschef på Nypon. I korthet svarade hon att hon ville ge ut mitt manus, men att jag behövde skriva om det. Eller med andra ord: Jag vet att du kan bättre! Det är exakt det som är en förläggares jobb. Att notera potentialen i ett manus och hos en författare. Och inte ge sig förrän man når dit.

Nu är vi där. Det finns inget mer vi kan göra, annat än att hoppas att läsarna gillar boken lika mycket som de gillade ”Spring, Amina!”

/Annelie