En e-bok har kommit till världen!

IMG_8609

Det är lite som en graviditet, man väntar och väntar på att dagen ska komma. Sedan finns den plötsligt: Boken. Min nya bok ”Kom igen, Amina!” är här och det blir en tvillingfödsel. Först ut var e-boken som redan finns att låna på de flesta bibliotek. Man kan givetvis även köpa den via internetboklådorna. Den tryckta boken befinner sig ännu i livmodern, men värkarna kommer tätt nu. Vilken stund som helst är det dags för även den att titta ut i världen. Hoppas den blir fint mottagen …

Sveriges minsta bibliotek

IMG_0527 kopia

Sveriges minsta bibliotek finns i Brantevik på Österlen. Häromdagen hade jag vägarna förbi och lämnade ett exemplar av min bok ”Spring, Amina!” Idag fick jag ett meddelande från en person som läst boken. Det är inte varje dag man får sådan återkoppling från biblioteksbesökare. Väldigt roligt!

Boka in ett författarbesök i höst!

lasning_pagar_web2

Boka in ett författarbesök i höst! Då medverkar jag och ett gäng andra författare i Läsning pågår Stockholm. Alla skolor, både fristående och kommunala, kan boka ett författarbesök i årskurs 8 för bara 800 kr. Även gymnasieskolor kan boka författarbesök.  De aktuella böckerna finns att låna i klassuppsättning på Cirkulationsbiblioteket. Så här presenterar jag mig själv:

Mina böcker Spring, Amina! och Kom igen, Amina! handlar om en somalisk flicka som kommit ensam till Sverige. Hon är duktig på att springa och börjar träna med en idrottsklubb. Böckerna är lättlästa och passar bra i förberedelsegrupper. Jag är själv utbildad lärare i svenska som andraspråk och kommer gärna på besök i klasser med nyanlända elever. Då berättar jag om mig själv och mina böcker, svarar på frågor och gör någon skrivövning om klassen vill. På Nypon förlags webbsida finns arbetsmaterial till böckerna om Amina att ladda ner gratis.

Självklart kommer jag gärna till skolor utanför Stockholm också. Kontakta Författarcentrum Öst för att göra en bokning.

Brev från en 17-årig läsare

Det kom ett mejl från en läsare som gör mig så in i själen glad. Så här skriver Adrian, 17 år:

Spring Amina är en fantastisk bok. Livet är det enda chans som vi har att gör våra drömmar verkligheten. Amina är en stark tjej som lever ensam, utan hennes familj men fortfarande är hon motiverad . Jag tycker att boken har en stor betydelse för dem alla som tänker att ger upp. Aldrig ger upp, fortsätta att göra allt som du vill för ditt liv. Vara stark och aldrig tänk om negativa saker. Amina gjorde detta. Hon saknar familjen men hon fortsätta med livet och hon gjorde det vad hon ville. Träna hård, vara fokuserad och fortsätta att göra drömmar verkligheten. Den är en stor budskap och därför jag tycker om boken Spring Amina. Du kan aldrig vinna om du prova inte det. Även om allt ser ut som omöjligt, du måste försök, lär och gör det.

Jag blev nyfiken på vem Adrian är och fick veta lite mer:

Jag heter Adrian. Jag är 17 år gammal. Jag kommer från Albanien och jag bor i Sorsele. Jag har varit i Sverige i 8 månader. Jag tycker om skolan och jag hoppas att ska jag fortsätta att studera på universitet. Jag skriver många dikter på engelska och jag gillar att skriva uppsatser också. Ibland skriver jag för att jag saknar min familj och det är lite svårt utan dem. Min dröm är att skriva en bok och att vara en politiker i framtiden. Sverige är ett fantastiskt land om du vill göra bra saker med ditt liv och jag hoppas att allt kommer att bli bättre för mig snart.

Tack Adrian, för att du berättade om ditt eget liv och om dina tankar om min bok! Det glädjer mig väldigt mycket att du vill bli författare och engagera dig politiskt. Jag önskar dig all lycka med dina studier! Glöm inte att höra av dig när din bok kommer ut, jag vill gärna läsa den.

Tack också till Inger Lundmark, som såg till att Adrians texter kom fram till mig!

Finns Amina på riktigt?

Navet6

Finns Amina på riktigt? Det är en av de vanligaste frågorna jag får när jag är på författarbesök. För det mesta bollar jag tillbaka frågan till klassen. Vad tror ni, finns hon på riktigt?
– Ja, hon bor i Stockholm.
– Nej, men det finns många som hon.
– Kanske …

Själv undviker jag att svara ja eller nej. Istället säger jag att hon finns i mitt huvud. Hon finns också i boken och i huvudet på dem som läst boken. Men jag har aldrig träffat henne och har inte hennes telefonnummer.

Helt nyligen fick jag dock syn på en flicka i en skola jag besökte. Det var något med formen på hennes ansikte och leendet, liksom sammanbitet och lite hemlighetsfullt. Hon såg ut som Amina på det nya bokomslaget. Kanske finns hon ändå på riktigt, tänkte jag.

Var går gränsen mellan verklighet och fiktion? Jag tror att det aldrig riktigt går att svara på den frågan. Och det är därför litteraturen kan påverka oss så starkt. Plötsligt läser vi oss själva i boken, eller möter bokens karaktärer i våra egna liv.

Spring, Amina! som teater

teater1

Förra veckan var jag på ett författarbesök utöver det vanliga. I stället för att ställa mig framför klassen fick jag sätta mig som publik. Sedan spelade eleverna upp en teaterföreställning som byggde på min bok ”Spring, Amina!” Eleverna gick i förberedelseklass, vilket betyder att de nyligen har kommit till Sverige från andra länder. Under ledning av sin lärare Charlott Fahlström hade de skrivit manus, fördelat rollerna, repeterat, hittat miljöbilder som fungerade som kulisser och ordnat rekvisita. Jag blev väldigt imponerad av deras arbetsinsats och skickade ett mejl till klassen efteråt med några frågor.

Hur bestämde ni att ni skulle göra teater av Spring, Amina?
– Vi bestämde att vi skulle göra teater efter att vi hade läst boken om Amina. Vi tyckte de skulle bli roligt att göra teater. Vi skulle lära oss hur man gör teater.

Vad var det roligaste?
– Den roligaste med att göra teater var när det small och Amina började springa. Den roligaste när du hälsade på var att du visade den nya boken om Amina.

Vad var det svåraste?
– Att komma ihåg allt i teatern.

Hur delade ni upp arbetat i klassen?
– Ayan fick vara Amina för att hon är bra på att prata och hon är från Somalia. Dom som är bra på att prata svenska fick säga mycket. Dom som är bra på att läsa fick läsa upp.

Har ni några tips till andra klasser som också vill göra teater?
– Om någon annan klass vill göra en teater så ska de läsa en bok, förstå boken, skriva manus, ge ut roller, läsa manuset, träna mycket och sen träna på hur de ska prata och kläder och sånt. Tack för att du kom till oss!

Tack för att jag fick komma till er på Hjulsta grundskola!

PRAESA visar vägen till läsglädje

praesa2

Ntombizanele Mahobe, Carole Bloch och Malusi Ntoyapi från PRAESA är i Stockholm för att ta emot ALMA-priset.

Varje år delar Sverige ut ALMA-priset till minne av Astrid Lindgren. Det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och går i år till den sydafrikanska organisationen PRAESA. De arbetar för att alla barn i Sydafrika ska få en chans att upptäcka läsglädjen och ha tillgång till barnböcker på sina modersmål.

Det är en stor utmaning. I många fattiga områden finns ingen tradition att läsa böcker. Det finns knappt några böcker, inte ens i skolorna. Eftersom så få läser vill inte heller förlagen ge ut böcker. När ingen ger ut böcker är det inte så många unga som vill bli författare.

PRAESA arbetar därför på bred front. De ger ut böcker på de elva officiella språken i Sydafrika samtidigt som de försöker skapa en efterfrågan och ett sug efter berättelser. Hur? Genom att få barn och vuxna att upptäcka läsglädjen och gilla böcker. Bland annat driver man över 300 läsklubbar i hela landet och ger ut en bilaga med nyskrivna berättelser i de stora dagstidningarna varannan vecka.

Jag blir djupt imponerad av PRAESA:s arbete. Samtidigt är jag tacksam över att jag skriver böcker på svenska. I Sverige finns både en efterfrågan på böcker och många förlag som ger ut dem. Ännu mer glädjande är att både utgivningen av försäljningen av böcker ökar. Men det viktigaste av allt: läsningen bland unga ökar. Det fick jag veta på Svenska barnboksinstitutet nyligen.

Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka och vara nöjda. Låt oss inspireras av PRAESA när vi försöker sprida läsglädja bland våra barn, vänner och varandra. Vad sägs om bilagor med berättelser för barn i våra dagstidningar? Ett barnlitteraturprogram på TV? Högläsningstips i Kulturnyheterna? Berättelser på mjölkpaketen? Berättarklubbar i varje kvarter? Bibliotek på badstranden? Högläsning på kafferasten?

Det finns inget bättre än en riktigt bra berättelse. Och vi kan alla vara den som berättar.

Nyckeln är variation

vårruset

På lördag springer jag Stockholm Marathon. Det är 42 kilometer. Förra våren hade jag inte sprungit längre än 10 kilometer. Då började jag träna inför ett halvmaraton. En kilometer i taget flyttade jag fram gränsen för vad jag klarade och vips hade jag sprungit 21 kilometer! För drygt en månad sedan sprang jag mitt första maratonlopp. Glädjen över att klara av något som en gång verkade omöjligt är oslagbar.

Det är som att läsa. När man först lär sig går det trögt, men ju mer man läser desto lättare går det. Vips så har man läst sin första kapitelbok, roman eller dagstidning! Förhoppningsvis hade man så roligt under tiden att det inte kändes som träning.

Men bara för att man kan springa ett maraton i uppförsbacke eller läsa en tegelstensbok full med krångliga ord behöver man inte sluta med allt annat. Nyckeln är variation. Ingen maratonlöpare i världen springer bara pass som är 42 kilometer. Nej, det behövs alla möjliga pass: långa och korta, snabba och långsamma, i terräng och på asfalt, i snöfall och solsken.

Samma sak är det med läsning. Den som älskar att läsa kastar sig över romaner och noveller, men ser också till att dyka ner i en diktsamling eller grubbla över livets stora frågor i sällskap med en bilderbok då och då.

Lättlästa böcker kan vara ett steg på vägen för den som tränar sin läsförmåga. Men det kan också vara ett inslag i läsningen för vem som helst, på samma sätt som ett lugnt pass med en kompis kan ingå i maratonträningen. Det viktiga är inte hur långt eller snabbt man gör det, det viktiga är att man gör det.

Igår sprang jag Vårruset tillsammans med min kompis Rozann. Det var 5 km. Nästa gång springer vi en mil. För att vi älskar att springa!