Cilla tog emot stipendium

Foto: Anna Nordlund

Den 10 augusti delade Selma Lagerlöf-sällskapet ut sitt Karin Söder-stipendium till Cilla Dalén och mig för vår lättlästa biografi Selma Lagerlöf – ett liv. Tyvärr kunde jag inte vara med på prisutdelningen i Berättarladan i Rottneros, men Cilla har berättat att det var en väldigt fin dag. Vi är naturligtvis väldigt glada för att vår bok uppmärksammas av just Selma Lagerlöf-sällskapet och motiveringen visar att det verkligen förstått varför lättläst litteratur är så viktigt:

Årets pristagare är Annelie Drewsen och Cilla Dalén som har gjort information om Selma Lagerlöfs liv och verk tillgänglig för en bred målgrupp som inkluderar såväl den ovana läsaren som den med läs- och skrivsvårigheter eller svenska som andraspråk. Detta tjänar till att öppna dörrarna för en vidare bekantskap med inte bara Lagerlöf och hennes författarskap, utan också språket och läsandet som sådant.

Förutom ett fint diplom får vi dela på 10 000 kronor. Vår plan är att använda pengarna till en researchresa om annan intressant person. Nu hoppas vi bara att förlaget vill ge ut en biografi om just den personen.

Ta tunnelbanan till Tensta i sommar!

Leon Golub, Fångar II, 1989, olja på duk. Runo Lagomarsino, Las Casas is Not a Home, 2008–2010. Foto: Tensta konsthall

 

Tensta är en av mina favoritplatser i Stockholm, efter att ha bott och arbetat där i många år. Till alla som aldrig eller sällan varit där rekommenderar jag ett besök i stadsdelen, som ligger 20 minuter från T-centralen. Här kommer mina bästa tips på saker att göra under en dag i Tensta.

Prata med politiker

Just nu pågår Järvaveckan där du kan möta makthavare, mingla med vanligt folk eller få i dig en prisvärd måltid. Evenemanget är genialiskt placerat på Spånga IP, där segregationen byggt en av sina osynliga och samtidigt svårforcerade murar rakt genom Stockholm.

Besök konsthallen

Tensta konsthall kan du ända fram till den 22 september se utställningen ”Migration: Spår i en konstsamling” Jag tillbringade ett par timmar där med min son och blev starkt berörd både av verken – från allmoge till Syrienkriget – och av texterna om konstnärerna.

Shoppa på Livstycket

Verksamheten på Livstycket kombinerar språkundervisning med mönsterkonstruktion. Kliv in i butiken på Tenstagången 20 och köp en ny grytlapp, handduk eller bricka.

Käka kryddig mat

Bästa indiska maten i hela Stockholm finns kanske hos Punjabi Masala på Tensta allé 48. På menyn finns många goda vegetariska rätter. Glöm inte att beställa naanbröd till maten!

Möt mammuten i tunnelbanan

Missa inte Helga Henschens konst i tunnelbanan – här finns pingviner, poesi och slagord på olika språk, djungelväxter och en mammut som klivit genom tiden. Om du blir riktigt begeistrad kan du sedan gå med i Helga Henschens vänner, som även säljer vykort, affischer och böcker.

BONUS: Godsaker och gårdar

Om du har gott om tid kan du även gå förbi baklavabageriet Stockholms Sweets på Glömmingegränd 18 och köpa sötsaker i lösvikt. Sedan fortsätter du ut på Järvafältet, förbi Järva Folkets Park och vidare till Kista där tunnelbanan tar dig in mot stan igen.

”Lättläst litteratur är en vit fläck inom lärarutbildningen”

Jonas Asklund är lektor i svenska vid Högskolan i Halmstad och verksam inom lärarutbildningarna i Halmstad och Kristianstad. Han har disputerat i litteraturvetenskap och är i grunden gymnasielärare. Efter att ha läst hans artikel om ett samverkansprojekt kring boken ”Lever du?” av Christina Wahldén och mig, blev jag nyfiken på hans tankar om lättläst litteratur.

Varför blev du intresserad av lättläst litteratur?

– De senaste åren har jag haft mycket kontakt med skolbibliotekarier. Jag gör studiebesök med lärarstudenterna och då lyfter bibliotekarierna ofta fram lättläst, något man självklart har i skolbibliotek idag. Det är en litteratur i sin egen rätt. Det händer mycket och kommer många spännande texter i den genren. Samtidigt har jag fått upp ögonen för grafiska romaner och samverkan mellan bild och text. Korta texter kan säga mycket.

Utgivningen av lättläst har ökat de senaste åren. Hur har lärarutbildningen hängt med i den utvecklingen?

– Jag kan bara tala för mina egna lärosäten och vi har för lite som handlar om lättläst. Jag tror att lättläst kan fungera väldigt bra när man tränar upp ett litteraturdidaktiskt arbetssätt. Det är böcker som är lätta att överblicka och har ofta en tydlig struktur. Det är lätt att börja prata om möjligheterna i den typen av litteratur.

Själv jobbar jag mycket med noveller inom lärarutbildningen, men jag tror att lättlästa böcker kan fungera lika bra inom romangenren. Men hittills har jag inte provat att arbeta med lättläst med studenter och jag har inte sett det inom grundskollärar- eller ämneslärarutbildningen. Det är konstigt, lite av en vit fläck på kartan.

Vilka didaktiska möjligheter finns i den lättlästa litteraturen?

– Tidsaspekten är viktigt. På relativt kort tid har man fått en hel berättelse. Samtidigt är den så sparsmakad att läraren kan bjuda in eleverna i en rad aktiviteter i litteraturarbetet. Vissa lättlästa romaner påminner om noveller, som antyder och har en del luckor. Det är jättespännande att rikta in sig på luckor och det som står mellan raderna. Argumenten för att arbeta med noveller gäller också den lättlästa romanen.

Du har gjort ett projekt utifrån Christina Wahldéns och min bok ”Lever du?”, vilket du även skrivit en artikel om. Vilka förväntningar hade du innan du började?

– Vi hade en farhåga att eleverna skulle bli så starkt berörda att det skulle bli svårt och tungt. Men den farhågan kom på skam. Eleverna tyckte tvärtom att det var mer intressant än känslosamt. Som litteraturvetare handlade förväntningarna mer om vad vi kunde göra av parallellhandlingen, två jag-berättare, en del romanfigurer som inte kommer fram så mycket och det öppna slutet. Jag tänkte på möjligheterna, spelfältet och allt det roliga som skulle kunna bli av.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag möter ibland uppfattningen bland lärarstudenter att man minsann måste se till att eleverna förstår vartenda ord, annars tappar man dem. Det tror jag inte alls på. Det är lika viktigt att det är en spännande historia. Då är den språkliga utmaningen inte ett hinder. Det tycker jag att den här studien ändå visade. Trots att alla elever inte var med riktigt i alla detaljer, så hade vi ett bra arbete och bra diskussioner. Det var intressant att se hur väl eleverna arbetade tillsammans på ett sätt som vi inblandade lärare uppfattade som språkligt utvecklande för dem, men som också innebar en kognitiv och identitetsmässig utmaning.

Var det något som överraskade dig?

– Frimodigheten. Det var inte svårt att arbeta med romanen i klassen. Läraren hade lagt ner ett jättejobb och gruppen var verkligen på hugget. Det var överraskande hur friktionsfritt det gick och hur mycket man kan göra i ett litteraturarbete, trots att man kanske inte har alla ord och begrepp.

I din artikel skriver du om mötet mellan fiktion och verklighet, att den gränsen ibland blev otydlig. Jag möter samma sak på mina författarbesök och den vanligaste frågan jag får är nog om personerna i mina böcker finns i verkligheten. Vad tror du den osäkerheten beror på?

– I vårt projekt hade svenskläraren introducerat skillnaden mellan fakta och fiktion. Sedan fick jag arbeta med att stärka fiktionens roll, och peka på vilka fördelar som finns i att gå in i resonemang i fiktion och mötet med romanfigurer som inte finns. Sedan påpekade bibliotekarien att fiktionen hade olika stark ställning i de olika språkgrupperna. Det kan vara stora skillnader och det påverkar elevernas syn på skönlitteratur. Det gjorde att jag ville ta upp det som återkommande tema. Vad är sant eller falskt, fakta, verklighet och möjlighet?

Det blev som bäst när vi gjorde fiktionen verklig i form av rollspel. Vi pratade om en människa som om han eller hon fanns. I det samtalet var personen verklig för oss. Det är en del av klassrummet, litteratursamtalet och den goda gruppens dynamik att fiktiva personer och berättelser får liv.

Är det viktigt att kunna skilja på fiktion och verklighet?

– Jag tror att det är något som blir allt viktigare med tanke på alla lögner, ideologiska myter och falska nyheter. Det tror jag att vi litteraturvetare måste förhålla oss till, att fiktion får sämre och sämre rykte. Men de stora namnen bland litteraturdidaktikerna pekar på det som också står i styrdokumentet, att fiktionsberättelser hjälper oss att orientera oss i våra egna liv. På det sättet är de kunskapsorienterade. Vi måste hävda den betydelsen av litteratur. Skolbibliotekarierna kommer att bli viktiga i det arbetet, så att det inte bara blir ett korståg mot fake new. Den kampen ska också föras, men inte så att skönlitteraturen förlorar ställning.

Är det här specifikt för nyanlända elever, eller har du sett det hos andra?

– Jag tror säkert att det kan finnas kulturella skillnader här. Men jag tror det har mer med läsvana och skolgång att göra. Har man haft en bra lärare i grundskolan och en skolbibliotekarie som har varit aktiv, då har man fått en annan bild av skönlitteratur och läsningens betydelse.

Vissa elever och blivande svensklärare uppfattar litteratur mer som avkoppling, och har svårt att se det som en inbjudan till att tänka, prata och resonera. Andra tolkar det som en inbjudan att känna. Den bok som får dig att gråta eller bli upprörd är bäst. Det finns onyanserade inställningar lite varstans. De som har störst läsvana och har mött flest genrer i skolan är bäst rustade för att se mångfalden som finns i skönlitterära berättelser.

I din artikel skriver du om elevernas invändningar mot fiktionen. De fanns mot vår bok ”Lever du?” men inte mot Shaun Tans bildroman ”Ankomsten”, som ni också läste. Kan du berätta lite om det?

– När vi pratade om varför det är bra att läsa romaner i skolan så var det ett argument att romanen kan lära mig hur jag ska leva mitt liv och få mig att förstå hur andra människor lever. Men det knöts starkt till vår verklighet eller andras verklighet. Shaun Tans roman är ju en typ av fantasy. Det går inte att avgöra när det hände och de kulturella erfarenheterna som människorna gör är inte möjliga i vår värld. När vi tittade på Shaun Tans bilder släppte de helt tanken på att man ska lära sig något om livet och få en nyttig kunskap. De accepterade bokens värld.

Kan det ha att göra med att ”Ankomsten” är en bildroman?

– Ja, kanske. Man ställer kanske andra krav på berättelser som transporteras i grafisk text än berättelser som transporteras i bild.

I rollspelen hade eleverna invändningar mot att en person utan egen erfarenhet skulle kunna gå in exempelvis rollen som Navids pappa. Hade de inga sådana invändningar mot oss författare?

– Nej, faktiskt inte. Jag pratade inte om det. De glömde att det fanns någon bakom som gjort boken. Men det hade varit intressant att fråga. Jag vet inte om det spelar någon roll att det är två perspektiv i boken, en kvinna och en ung man, och att alla accepterar att det finns författare med många strängar på sin lyra.

Vad läser du själv just nu?

– Jag läser brett. Biblioteket hade ett bord med Amos Oz böcker och jag tog novellsamlingen ”Lantliga scener”. Det intressanta är att han i åtta noveller följer åtta personer, sedan förstår man att det egentligen är en roman. Alla människor bär på någon form av sorg eller frustration och mycket har med andra världskriget att göra, minnen av sorg och förlust. Annars läser jag gärna noveller och lyrik. Jag går gärna tillbaka till Wisława Szymborska. Sedan tycker jag om Ingela Strandberg, en Hallandslyriker som skriver fina dikter.

Mer att läsa

Amina på español och dansk

Amina springer vidare, och har nu kommit till Spanien. Det är förlaget Lectura para todos som ger ut första boken i serien på spanska. Jag har ännu inte sett den spanska utgåvan, men den har samma omslag som den holländska. Och enligt beskrivningen på förlagets webbsida har handlingen placerats i Spanien istället för i Sverige. Jag ser fram emot att läsa ¡Corre, Amina, corre!

Till Danmark har Amina redan tagit sig och där kommer del 4 i serien ut under våren. Sats alt, Amina! heter den. Det danska förlaget Turbine har behållit Anders Westerbergs illustrationer, vilket är kul. Det är ju så hon ser ut! Eva Mosegaard Amdisen har översatt texten till danska.

Här finns en sammanställning av alla mina böcker som har översatts till andra språk än svenska.

Femte boken om Amina kommer i höst

I höst kommer den femte boken i serien om Amina. Den heter ”Vi är bäst, Amina!” och som vanligt är det Anders Westerberg som gör illustrationerna.

I den nya boken gör sig Amina redo för att tävla för Sverige i ett mästerskap för ungdomar. Samtidigt möter hon rasism och okunskap hos människorna omkring sig. Amina är trött på att andra hela tiden ser det som är annorlunda. Inte ens hennes bästa vän verkar förstå henne. Men för att bli bäst måste laget samarbeta. Hur ska det gå när det ligger olösta konflikter under ytan?

Rasism i vardagen

Jag hoppas att många vill läsa vidare om Amina, både på egen hand och tillsammans med sina lärare i skolan. Precis som i de tidigare böckerna har jag velat skriva en spännande och positiv berättelse om en idrottande tjej. Samtidigt kan jag inte längre  blunda för att vissa ungdomar möter rasism i vardagen. Vi har alla ett ansvar för att lägga märke till det och att försöka göra något åt det. Att tala om rasism utifrån en skönlitterär bok kan vara ett sätt att närma sig frågan.

Ny inläsning hos UR

En annan nyhet för alla som gillar Amina är att UR kommer att göra en inläsning av ”Ge inte upp, Amina!” i serien Sluka svenska. Sedan tidigare finns ”Spring, Amina!” inläst på svenska och arabiska. Till boken finns mycket pedagogiskt material, som jag har sammanställt i det här inlägget.

 

 

 

 

Hurra, vi har fått Karin Söderstipendiet!

Selma Lagerlöf-sällskapet delar varje år ut ett stipendium på 10 000 kronor, instiftat av den tidigare ordföranden Karin Söder. Stipendiet delas ut till den som på något sätt har bidragit till att sprida kunskap om, och väcka engagemang för, Selma Lagerlöf och hennes verk bland barn och unga.

I år går priset till Cilla Dalén och mig för vår lättlästa biografi ”Selma Lagerlöf – Ett liv”, utgiven av Vilja förlag. Så här lyder motiveringen:

Årets pristagare är Annelie Drewsen och Cilla Dalén som har gjort information om Selma Lagerlöfs liv och verk tillgänglig för en bred målgrupp som inkluderar såväl den ovana läsaren som den med läs- och skrivsvårigheter eller svenska som andraspråk. Detta tjänar till att öppna dörrarna för en vidare bekantskap med inte bara Lagerlöf och hennes författarskap, utan också språket och läsandet som sådant.

Stipendiet kommer att delas ut vid Selma Lagerlöf-sällskapets årsmöte i Berättarladan på Rottneros, lördagen den 10 augusti.

Hurra, säger vi – och jobbar vidare med vår nästa biografi om ännu en intressant kvinna.

Mer om stipendiet

Läs mer på Selma Lagerlöf-sällskapets webbplats.

Radioprogrammet Klartext rapporterar om priset och intervjuar mig.

Pressmeddelande från Studentlitteratur.

Sverige måste ta hoten mot ateister på allvar

Idag skriver jag tillsammans med flera jurister, författare och företrädare för Humanisterna på DN Debatt om situationen för asylsökande ateister. Vi berättar om Emran Mohammedi som kom till Sverige 2014 och sedan dess har lämnat islam. Trots att migrationsdomstolen i Stockholm tror på att han är ateist ska han utvisas till Afghanistan, där han riskerar dödsstraff.  I andra fall har domstolar beviljat dock uppehållstillstånd på samma grund. Det är alltså ett lotteri vem som får skydd. I vår artikeln uppmanar vi Migrationsöverdomstolen att sätta ner foten och agera. Ingen trovärdig ateist ska utvisas till Afghanistan!

Hela artikeln finns att läsa här.

Humanisterna har publicerat en sammanfattning här.

 

Krossa menstabut med emojis och massprotester!

Män som genom historien har velat hålla kvinnor utanför makten har varit påhittiga. Ibland har de använt mensen som förevändning för att stänga kvinnor ute. Man kan tycka att den enda rimliga förhållningssättet till den biologisk funktion som ligger till grund för hela mänsklighetens fortplantning borde vara hyllningar och stående ovationer, men så är inte fallet. Förtrycket följer sin egen logik.

I Indien har kvinnor under lång tid stängts ute från hinduiska tempel med hänvisning till mensen. Men efter en lång kamp med inslag av både civil olydnad och våld – som kulminerade i en enastående mobilisering av kvinnor som bildade en 620 kilometer lång mänsklig mur – har förändringen äntligen kommit. Det hinduiska templet Sabarimalas styrelse har nu beslutat att kvinnor är välkomna. Det lönar sig att protestera.

I Västvärlden ser kampen mot menstabut lite annorlunda ut. Den som menstruerar ställs sällan inför lika tydliga förtryck som kvinnorna i exempelvis Indien. Men fortfarande osynliggörs ofta mensen och tabut lever kvar. Genom tystnaden upprätthålls mystik och skamkänslor. Vissa aktivister har lobbat för att det borde finnas en emoji för mens. När jag kollar de nya emojisarna för 2019 så ser jag faktiskt en droppe blod. Äntligen! Man kan tycka att det är en bagatell i jämförelse med kampen kvinnorna i Indien utkämpar. Men allt hänger ihop.

Genom att prata om mensen kan vi bryta tabut och uppmärksamma de orättvisor i värden som drabbar menstruerande människor. Det är också anledningen till att jag skrivit en faktabok om mens. I en intervju på Nypon förlags blogg berättar jag om de språkliga strategier som kvinnor använder sig av för att prata om mens på svenska och engelska. Läs, fnissa och prata vidare om mensen. Det är bara så vi kan krossa tabut.

 

Anmälan till nyhetsbrev

Det här är ett nyhetsbrev för dig som vill ha uppdateringar om mina nya böcker och annat som rör litteratur, flerspråkighet, skola, bibliotek och samhälle. I första hand vänder jag mig till lärare och bibliotekarier, men alla är naturligtvis varmt välkomna att anmäla sig.

Fyll i ditt namn och din mejladress nedan för att få mitt nästa brev. Jag kommer att skicka max 6 brev per år. Du kan när som helst avanmäla dig.

Läs tidigare nyhetsbrev här!




Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

Jag samtycker till behandling av mina personuppgifter

Pedagogiskt material till Spring, Amina!

IMG_4575

En av mina mest lästa böcker är Spring, Amina! Det är första delen i den lättlästa serien om Amina som kommit ensam från Somalia och är duktig på att springa. Sedan 2014 då boken kom har det tillkommit en del resurser för läsare, bibliotekarier och pedagoger. För att underlätta för dig som letar efter material samlar jag här länkar till sådant som jag känner till.

Översättningar

I bokform finns Spring, Amina! översatt till engelska, somaliska, arabiska, danska och holländska. Några av språken finns även som e-bok.

Light-version

Arbetsmaterial

Bild ur arbetsbladet från UR.

För den som behöver en ännu lättare text finns en särskilt light-version av Spring, Amina! från Nypon förlag.

Inläsningstjänst

Du som har tillgång till Inläsningstjänst kan lyssna på boken via deras tjänst. Där finns även några av översättningarna.

Arbetsmaterial och lärarhandledning

Nypon förlags webbplats finns arbetsmaterial för eleven samt lärarhandledning att ladda ner och skriva ut.

Sluka svenska

I serien ”Sluka svenska” hos UR finns inläsningar av Spring, Amina! på  svenska och arabiska. Där finns även ett arbetsmaterial att ladda ner, med fokus på att lyssna på boken.

Utdrag i annan litteratur

I boken Entré Elevbok B från Gleerups finns ett utdrag ur Spring, Amina! med uppgifter till. Läromedlet riktar sig till nyanlända elever och bygger på cirkelmodellen.

I Anne-Marie Körlings bok Textsamtal & bildpromenader från Lärarförlaget finns ett utdrag ur Spring, Amina! i kapitlet om att skapa textfrågor, närmare bestämt frågor om platser.

Bokmärke

De som träffar mig på ett författarbesök kan få ett bokmärke med Amina. Där kan man kryssa i vilka böcker i serien man har läst och få något att fundera på!

bokmärken