Hur får jag min ungdomsbok utgiven? (del 1)

Jag har i många år, i största hemlighet jobbat på en ungdomsbok. Nu börjar jag se slutet på den. Har du några goda råd att ge gällande kontakt med förläggare? Något särskilt som är bra att tänka på om man önskar få ge ut en bok?

Så löd en fråga jag fick nyligen. Jag tror att ganska många går runt i samma tankar, därför besvarar jag den här på bloggen.

Först och främst: Grattis till att ha skrivit färdigt ett manus! Att lägga ner så mycket tid på att berätta är kanske den viktigaste förutsättningen för att bli författare. Du ska vara stolt över att du fixade det.

Nu börjar nästa fas, att få boken utgiven. Var beredd på att den kan vara minst lika krävande som skrivandet, kanske ännu mer. Med största sannolikhet kommer du att få nej till svar. Kanske flera gånger. Med största sannolikhet kommer du att bli besviken och ledsen. Du kanske börjar tvivla på ditt manus. Du kanske tycker att förlagen har fel.

Jag kan inte lova att du kommer att bli utgiven, men jag kan säga något om hur du ökar chansen. På nätet finns många andra råd till blivande författare, så ta inte det jag säger för sanning. Kanske hittar du bättre råd någon annanstans.

Det viktigaste är alltid ditt manus. Du måste se till att det är så bra som möjligt. Nyckeln stavas redigering. Det är lite som förarbetat när du tapetserar. Även om det känns trist och tidsödande är chanserna att det blir snyggt i slutändan så mycket större om du bara gör det. Samma sak med att skicka manus till förlag. Att skicka första versionen av texten till förlag är som att tapetsera på en klippvägg och tro att det ska bli bra.

Läs igenom ditt manus kritiskt. Redigera texten med fokus på att den ska bli spännande och läsvärt. Exakt hur du ska göra det kan jag inte säga utan att ha läst manuset. En av mina förläggare sa att man ofta kan stryka första kapitlet. Testa det! Ibland kanske man har får många personer i boken. Vad händer om du stryker någon? Är alla scener motiverade utifrån handlingen? Är det något som står på spel? Vilka drivkrafter har huvudpersonen och vilka är hindren för att nå dit? Hur gestaltar du känslor? Rensa bort alla slitna uttryck. Hur använder du dialog? På vilket sätt för dialogen handlingen framåt? Vad berättar dialogerna om dina huvudpersoners personlighet?

Eftersom du har skrivit en ungdomsbok antar jag att du har skildrat unga människors liv. Är det gjort på ett sätt som känns nutida? Har du koll på hur ungdomar just nu uttrycker sig, hur de umgås och vilka influenser de har i sina liv? Det finns många potentiella snubbeltrådar för den som vill bli författare. Förlaget kommer inte att släppa in dig i värmen om du inte har koll på det du skriver om.

Apropå koll. Innan du sätter igång att redigera manuset tycker jag du ska läsa några nutida, populära ungdomsböcker (om du inte redan gjort det). Det gäller att ha koll på konkurrensen om du ska ge dit in i branschen. Inte för att kopiera eller efterlikna, men för att se hur författarna gör allt det jag just skrev om. Hur gör de boken spännande? Vilka slags karaktärer och miljöer har de? Hur gestaltar de känslor? Hur använder de dialog?

Man kan till och med välja ut en särskild bok och ha som referens. Jag vet inte varifrån jag hörde det tipset först, men jag har faktiskt använt mig av det själv. Jag hade en idé på en bok men hittade inte riktigt formen. Då letade jag fram en bok som liknade det jag ville skriva, och bestämde att det var min ”mall”. Ska jag skriva i första eller tredje person? Presens eller preteritum? Jag öppnade min referens bok och kollade hur det var där, sedan gjorde jag detsamma. Hur långa kapitel är det? Dialog med talstreck eller citattecken? Miljöbeskrivningar? En snabb koll i referensboken angav en riktning.

I redigeringsarbetet är det lätt att köra fast. ”Nej, nu kommer jag inte längre!” Då kan man behöva få hjälp. Det finns folk som specialiserat sig på att lektörsläsa manus. Kolla med Författarcentrum. Själv har jag inte provat, men brukar rekommendera det till den som vill ha synpunkter på ett manus. Att anmäla sig till en skrivarkurs kan också vara ett sätt att komma vidare. Eller att be en vän. Men det är jag mer tveksam till. Dels för att det är rätt krävande för vännen att lägga ner en massa tid på att läsa ditt manus, dels för att man inte kan vara helt säkert på att ens egen vän är så brutalt ärligt som en lektör ska vara. Med det sagt kan jag konstatera att jag själv har bett vänner läsa.

När du till sist är så trött på ditt manus att aldrig mer vill se det börjar det bli dags att skicka till ett förlag. Men det får bli ett annat blogginlägg.

 

Varsågod, Kronan!

Brev

Förra veckan skickade jag ett paket med mina böcker till Kronan skola i Trollhättan. Många författarkollegor har gjort samma sak, efter att Catharina Wrååk kom med idén. Med denna enkla handling vill vi visa vår medkänsla med barnen på skolan efter den tragiska attacken då två unga människor dödades.

Kanske kan våra böcker ge en gnutta hopp. Kanske kan berättelserna i dem få någon att glömma eller drömma. Kanske kan en bok ge tröst en stund. Vi kan inte göra allt bra, men vi kan göra något. Vi kan ge våra ord till den som vill läsa dem. Varsågod, Kronan!

Sara Lövestam och jag om lättläst litteratur

Hur viktigt är det att läsa böcker om man vill lära sig ett nytt språk? Hur skriver man lättläst? Hur kan man arbeta med litteratur i klassrummet? Det är några av de frågor Sara Lövestam och jag pratade om med Natanael Derwinger på bokmässan tidigare i år. Tiden tog slut alldeles för snabbt, det finns mycket mer att säga!

BTJ gillar Amina

Reaktionerna på andra boken om Amina börjar komma. Idag fick jag omdömet från BTJ och det var positivt. Staffan Engstrand beskriver boken som ”en idrottsberättelse om ett flyktingöde”.

Vidare skriver han:

Annelie Drewsen berättar lugnt och försiktigt, med stor värme och känsla för detaljer, hur Amina känner sig osäker inför nya situationer.

och:

En positiv berättelse om ett flyktingöde mitt i svenska vardagen, den kan också läsas med stor behållning av yngre barn än den tänkta målgruppen.

Hela recensionen finns i BTJ-häfte nr 22/2015.

Fler röster om ”Kom igen, Amina!” finns att läsa här.

”Nu förstår jag bättre hur det är att fly”

Det som händer Amina i böckerna känns bekant på något sätt. Min mamma jobbar på en organisation som heter Plan som hjälper barn som Amina att få ett bättre liv. Innan jag läste boken var det ibland svårt att förstå vad mamma menar när hon pratar om sitt arbete, men nu förstår jag mycket bättre hur det är att vara en som flyr från krig.

Så skriver Tim Åberg, 11 år, i Sundbybergsnytt. Finare omdöme kan man inte få.

Vi ses på Bokmässan!

Den 24 september slår årets bokmässa upp dörrarna på Svenska mässan i Göteborg. Jag kommer att vara där både som journalist (för att skriva om några intressanta seminarier) och som författare (för att prata om mina böcker). Det brukar vara intensiva dagar i Göteborg, och jag räknar med att träffa många nya och gamla bekantskaper.

Så här ser mitt program ut:

IMG_8738Nyanlända elevers skapande och lärande
Torsdagen den 24 september kl. 17.00–17.20
Ung scen, Kulturrådet (A-hallen, A03:22)

På Kulturrådets Ung scen berättar jag hur lättläst litteratur och bilderböcker kan fungera som motor för nyanlända elevers lärande. Det blir konkreta exempel dels från mitt eget arbetet med Shaun Tans Ankomsten, dels från klassrum där andra lärare har arbetat med mina böcker. Det kommer även finnas möjlighet att köpa mina böcker och få dem signerade. Läs mer här.

Mingel hos Nypon och Vilja förlag
Torsdagen den 24 september kl. 17.00
Vilja och Nypon förlag (C-hallen, C05:22)

Mingel under trevlig former med ett glas bubbel, med eller utan alkohol. Jag kommer dit direkt efter programpunkten på Ung scen. Läs mer här.

UR Samtiden om litteratur och nyanlända
Lördagen den 26 september kl. 10.45UR
(C-hallen, C03:39)

Tillsammans med Sara Lövestam, som är både författar- och svenska som andraspråkslärarkollega, pratar jag om lättläst litteratur, bilderböcker och nyanlända barn, ungdomar och vuxna. TV-programmet sänds direkt på webben och kommer att kunna ses senare på Kunskapskanalen. Programledare är Natanael Derwinger.

Kom gärna och lyssna på någon av mina programpunkter – eller så ses vi i vimlet!

Barnböcker om flykt och exil

Författaren Janina Kastevik tipsade för några dagar sedan om böcker som handlar om flyktingar, med anledning av den pågående flyktingkatastrofen. Många andra bloggare har gjort samma sak och jag vill också bidra med några tips på böcker som gjort intryck på mig. Några av dem har jag även arbetat med tillsammans med mina elever. De flesta är själva är flyktingar och några av dem har kommit hit helt ensamma.

Den första boken är Shaun Tans Ankomsten, en bildberättelse om en man som tvingas lämna sin familj. Anledningen ser du på bilden nedan.

ankomsten-mitten

Vad är det för tentakler som så hotfullt slingrar sig mellan husen i hans stad? Ja, det kan man prata länge om. Den här boken innehåller enbart bilder, vilket ger oändliga möjligheter att arbeta med den i skolan. Att sätta ord på vad som händer, att diskutera vad de olika bilderna står för, att sätta sig in i personernas liv och att dra paralleller till sitt eget. Det är några av de saker Katarina Lycken Rüter, jag och våra respektive elever gjorde när vi läste den här boken tillsammans för några år sedan. Med elever på två olika gymnasieprogram, på två olika skolor i Stockholm, kunde vi mötas tack vare Shaun Tans bildvärld. Det var stort. Hela arbetet dokumenterades på den här bloggen.

dendagen

Viveka Sjögrens bok Den dagen gestaltar hot, våld och flykt med hjälp av fåglar. En viktig berättelse som berör och behövs.

stark-ulf-pojken-flickan-och-muren

När Ulf Stark och Anna Höglund gör böcker ihop vet man att det blir bra. Pojken, flickan och muren handlar om syskonen Adham och Sulafa som saknar sitt hem och sitt hus, med apelsinträdet och spegeln på trädet där farfar brukade raka sig. Huset ligger inte långt borta, men ändå utom räckhåll eftersom en mur skiljer dem åt. Och Sulafa kan inte klättra över muren, eftersom hon inte kan gå.

Även den här boken har jag läst med elever som varit kort tid i Sverige. Den har även blivit dramatiserad som radioteater och finns på arabiska. Att det utspelar sig i Palestina är inte uttalat, och när jag läste den med elever från andra delar av världen var inte platsen det avgörande. Istället kunde vi alla gå in i syskonens värld och känna hur det känns vara borta från sitt hem, att minnas de små detaljerna som utgjorde vardagslivet en gång i tiden.

Att språk och bild har hög konstnärlig kvalitet, med fina formuleringar och metaforer, gör läsningen till ett rent nöje. Även om den inte handlar om flykt, är den en viktig berättelse om vad det innebär att leva i exil.

 

zahra

Den har ganska många år på nacken, och fick aldrig den uppmärksamhet den förtjänade. Helena Olofsson-HeshmatPasands bok Zahra och det gömda barnet utspelar sig i en helt vanlig svensk förort, där man känner sig som hemma om man själv bott i en. Här bor Zahra med sina föräldrar och två bröder. En dag går hon förbi Arga tantens dörr, och upptäcker att det finns en flicka där inne. Vad konstigt!

Det visar sig att Arga tanten, som egentligen heter Agnes, låter flickan och hennes sjuka mor bo där. Zahra vill hjälpa henne och gör allt hon kan för att flickans mamma ska bli frisk och att hennes pappa, som sitter fängslad i Iran, ska kunna återförenas med sin familj.

Möjligen är texten lite lång för att passa för yngre barn, men bilderna är väldigt fina. Jag uppskattar särskilt det inifrånperspektiv som finns i bland annat bilden nedan, och de många fina detaljer från flickornas liv, hem och närområde.

zahra

Ja, det måste nog bli ännu en bok av Ulf Stark som avslutning. Systern från havet är illustrerad av Stina Wirsén och är en fin berättelse, som ligger nära i såväl tid som rum, om att fly från sitt land. Det är krig i världen och Sirkkas föräldrar bestämmer att hon måste resa bort ett tag, tills kriget är slut. Hon skickas i väg med adresslapp till en ny familj på andra sidan havet. I ett ödesmättat uppslag flyter båten fram i en tunn strimma av ljus genom ett mörkt hav och en svart himmel. Inte helt olikt ett uppslag i Ankomsten.

Även här finns mycket att tala om, att känna igen sig i och att fundera över. Antingen i relation till verkligheten för de finska krigsbarn som kom till Sverige för att undkomma krigets fasor, eller i relation till andra flyktingkriser där föräldrar skickar iväg sina barn över öknar och hav för att rädda dem.

systern

Jag vill även nämna ett par titlar på engelska som jag är nyfiken på, men ännu inte har läst. 90 miles to Havana av Enrique Flores-Galbis handlar om att fly från Kuba till USA, en prisbelönt ungdomsbok om verkligheten för många människor på andra sidan Atlanten. Four feet, two sandals av Karen Lynn Williams, Khadra Mohammad och Doug Chayka utspelar sig i ett flyktingläger, där två flickor delar på ett par sandaler. Det verkar vara en fin berättelse.

När ska man skriva gratis?

IMG_8691

Selfie på Södertörn. Karin Milles är docent i svenska och har skrivit en rad böcker, senast biografin ”Agneta Horn – ett liv i trettioåriga krigets skugga”.

I flera år har jag haft nöjet att vara en av gästföreläsarna på en kurs i kreativt skrivande på Södertörns högskola. Min föreläsning är 2 x 45 minuter och handlar om hur man kan försörja sig på att skriva. Utifrån mina egna erfarenheter berättar jag om att frilansa som journalist, att få sitt första bokmanus antaget och vad som är viktigt att ha koll på när det gäller förlag, avtal och pengar.

I tisdags var det dags igen. Ännu en klass med drömmar om att skriva romaner, dramatik, lyrik, reportage och andra viktiga texter lyssnade och ställde bra frågor. Min ambition är alltid att det ska bli ett samtal, och många gånger finns personer i klassen som kan bidrag med insikter utifrån sina egna erfarenheter.

Den här gången talade vi bland annat om – och i så fall när – det är okej att skriva gratis. Många som drömmer om att skriva har gjort det. Några av studenterna menade att det kan vara okej när man behöver arbetsprovet eller en punkt på sitt CV, andra tyckte att kontakterna man kunde få var värdefulla. Men vi var överens om att det är något man gör en eller två gånger, sedan begär man arvode.

För min del tycker jag även att man det kan finnas anledning att skriva texter gratis när man gör det av en personlig övertygelse. Så är det väl när man sätter sig och skriver en roman – man har en stark vilja att berätta något? Det kan vara på samma sätt med andra slags texter. Att arbeta ideellt med skrivande, till exempel med en tidning, också vara något man bestämmer sig för att göra under en tid. Det ger inte bara erfarenheter, arbetsprover och ord att skriva på CV:t – utan bidrar förhoppningsvis till ett gott syfte.

Stort tack till Södertörns högskola och Karin Milles som bjöd in mig. Hoppas vi ses igen!

 

 

En e-bok har kommit till världen!

IMG_8609

Det är lite som en graviditet, man väntar och väntar på att dagen ska komma. Sedan finns den plötsligt: Boken. Min nya bok ”Kom igen, Amina!” är här och det blir en tvillingfödsel. Först ut var e-boken som redan finns att låna på de flesta bibliotek. Man kan givetvis även köpa den via internetboklådorna. Den tryckta boken befinner sig ännu i livmodern, men värkarna kommer tätt nu. Vilken stund som helst är det dags för även den att titta ut i världen. Hoppas den blir fint mottagen …