Akraka, Szalkai, Murakami … och jag?

böckerlöpningJag har bestämt mig för att springa min första halvmara i höst. Drygt 21 kilometer löpning är mer än jag någonsin har sprungit. Men efter ganska många veckors träning enligt ett färdigt program (som jag har modifierat enligt mina egna förutsättningar) börjar jag bli övertygad om att jag faktiskt kommer att klara det.

Som alltid när jag bestämmer mig för att satsa på något har jag plöjt böcker i ämnet. Att läsa om andra som springer är motivationshöjande och kan samtidigt bjuda på en och annan lärdom. En smula förvånad blev jag dock när jag snubblade in på Halmstads biblioteks webbsida (se skärmdump till vänster) och fick syn på en av mina egna böcker under rubriken Boktips: löpning. Visserligen handlar ”Spring, Amina!” om en flicka som springer, men för mig är bokens centrala tema hur det är att vara ensam i ett nytt land och hur man tar sig framåt trots att livet känns hopplöst.

Amina är dock ingen långdistanslöpare, i alla fall inte ännu. Hon kör medeldistans och är väldigt bra på det. En som kan springa riktigt långt däremot är Haruki Murakami, författare (och löpare), som han själv vill bli omnämnd på sin gravsten. Hans ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” är min absoluta favorit bland löplitteraturen. Kanske för att den visar hur två viktiga bitar i mitt eget liv hänger ihop: att skriva och att springa.

När jag står på startlinjen i DN Stockholm halvmarathon i september kommer jag att ha laddat med rätt många kilometer löpning, god mat, den perfekta spellistan och så en omläsning av Murakami. Hoppas det bär ända in i mål.

Nyfiken på atjimpa …

atjimpa

Det finns mycket att önska vad gäller de stora tidningarnas bevakning av barn- och ungdomslitteratur, men en som ofta tar chansen att fylla spalterna med tips på barnböcker är Lotta Olsson i DN. Idag ägnar hon sig åt nyutkomna bilderböcker och tipsar bland annat om ”Atjimpa – det mystiska ordet” av den portugisiska författaren och tecknaren Catarina Sobral. En bilderbok som handlar om språk och grammatik – så genialt. Den bara måste jag läsa.

Lotta Olsson skriver förresten även ”man kan naturligtvis inte köpa hur många bilderböcker som helst till barn”. Det kan man väl? Jag fortsätter i alla fall att köpa bilderböcker, trots att mina barn har passerat åldersspannet 3–6 år för länge sedan. För bilderböcker blir man aldrig för gammal för. Det vet väl alla?

När nya karaktärer föds

Ett av sommarens projekt har varit att inventera alla mina påbörjade manus för att kunna avgöra vilka jag ska satsa på till hösten då jag ska skriva på heltid. Några manus är bara en titel och en tanke, andra består av några sidor text och så finns ett fåtal som är färdiga utkast, med början, mitt och slut.

Ett sådant manus, med början, mitt och slut, har till och med fått tummen upp från ett av mina förlag. De gillar det, men vill helst att jag gör om det för att passa lite äldre barn. Dessutom behöver huvudpersonerna genomgå en förvandling.

”Visst”, sa jag och tänkte att det var väl gjort i en handvändning. Så dumt! Det är klart att det krävs en massa arbete för att göra om ett manus på det viset. Till att börja med fick jag fundera en hel del på karaktärerna. De behövde nya namn, nytt utseende och nya personligheter. I vanliga fall funderar jag inte så mycket på det innan jag skriver, utan låter huvudpersonerna ta form under skrivandet. Men nu valde jag ett annat sätt. Jag satte mig ner och skissade upp dem som personer. Temperament, drivkrafter, intressen och svagheter. När jag läste Elizabeth Georges bok ”Skriv på!” tyckte jag att hon ägnade överdrivet mycket tid åt just detta skede. Nu inser nu att det är nyttigt. Och roligt! Vad är det egentligen som skiljer oss människor åt? Vad är det som får oss att dras till varandra? Hur gör vi får att hantera varandras olikheter? Och hur funkar allt detta när det handlar om barn?

När jag väl hade gjort det insåg jag att den historia jag vill berätta skulle börja på ett helt annat sätt än i första versionen av mitt manus. Ett sätt som bottnar i den ena karaktärens särskilda intresse och personlighetsdrag. En vardaglig situation som drar skillnaderna mellan mina två karaktärer till sin spets.

Alldeles nyss skrev jag den första scenen i den nya versionen av manuset och det blev så mycket bättre än tidigare. Det är lika häftigt varje gång ens karaktärer talar om vad man ska skriva om dem. Undrar om slutet blir detsamma som i första versionen av manuset …

 

Ny sida, nya tag

Äntligen har jag fått ordning och snyggat till på min webbsida. Efter flera år med en knölig lösning och jag bestämt mig för att köra WordPress. Förutom att lägga ut information om mina böcker och annat jag sysslar med har jag bestämt mig för att återuppta bloggandet igen. Dessutom har jag importerat inlägg från mina tidigare bloggar ”Vägen till utgivning” och ”Ett lärande liv”. Båda dessa bloggar låg på Blogger, så vissa grejer ser konstiga ut här. Den som eventuellt är intresserad av att klicka sig bakåt i arkivet får helt enkelt ha överseende med det.

Framöver är planen att blogga framförallt om mitt skrivande. Efter att ha arbetat som redaktör i ett år blir jag i höst författare och frilansskribent på heltid igen. Det känns både lite kittlande och skrämmande.

Men innan jag sätter igång på allvar tänker jag vara ledig. Även om sommaren inte är den varmaste ska det bli skönt att ta det lugnt och samla krafter inför hösten och allt spännande som väntar då.

Vi hörs snart igen!

 

 

Ny blogg

Nu får det räcka med den här bloggen, jag startar en ny : Ett lärande liv. Där kommer det att handla om skrivandet, men även annat. Hoppas ni följer med dit, för nu blir det inga fler inlägg här.

Tack alla som har läst och kommenterat på den här bloggen!

En ny bloggkostym

Nu skakar jag av mig alla mina tidigare bloggkostymer – de som har handlat om platsen jag bor på, att bli utgiven och att debutera som författare. Det har varit roligt, men lite för snävt för att hålla i längden.

Istället öppnar jag dörren för allt det som ryms i livet. Vad det innebär återstår att se, men jag gissar att det blir en hel del böcker, några tankar om skola och undervisning och helt säkert åtskilliga funderingar om skrivandet.

Nog om det. Nu börjar jag.