Lärarhandledning till Prinsen

Skärmbild av två uppslag av lärarhandledningen. I morgon släpps min roman ”Prinsen av Porte de la Chapelle”. På Rabén & Sjögrens webbplats finns nu en lärarhandledning att ladda ner.

Det är Katarina Lycken Rüter som har gjort den. Hon är min vän och gymnasielärare i svenska och religion, samt läromedelsförfattare. Tidigare har hon bland annat gjort superbra läsnycklar till några av ALMA-pristagarnas böcker, och lärarhandledningen till min bok har ett liknande upplägg.

Ladda ner lärarhandledningen här.

Läs mer om ALMA-läsnycklarna och se en kort video med Katarina här.

 

BTJ: ”Den går rakt in i hjärtat”

Boken "Prinsen av Porte de la Chapelle" ligger på en karta av Paris. Bredvid ligger några euro och ett metrokort. Ett litet Eiffeltorn står också på kartan.Den 22 januari släpps ”Prinsen av Porte de la Chapelle” och det första omdömet om boken kommer som vanligt från BTJ. Jag blev väldigt glad när jag Annika Lundebergs ord. Hon skriver bland annat:

Författaren Annelie Drewsen har skrivit en mycket stark bok som väcker vår medmänsklighet. Det går inte att förbli oberörd. (…) Det är mycket välskrivet och gripande (…) Även om detta inte är en sann historia är det tydligt att författaren gjort mycket research, för det känns självupplevt. Ett tungt ämnesval, men skrivet med mycket värme och omtanke, utan att hänga ut någon. Den går rakt in i hjärtat. Läs, ta in och vänd inte bort blicken!

Hon ger boken helhetsbetyget 5 av 5, vilket på BTJ-språk betyder briljant. Jag hoppas att många bibliotek köper in boken och att fler blir lika berörda som Annika Lundeberg.

 

Bra BTJ-betyg till nya böckerna

Strax före jul kom två omdömen från BTJ om Cilla Daléns och mina nya böcker på Vilja förlag. Dels har vi skrivit en liten guide om hur man kan arbeta med lättlästa biografier i skolan och bokcirklar, dels kommer vi med en biografi om Hans Christian Andersen.

”En utmärkt introduktion”

Pia Lindestrans skriver bland annat att Hans Christian Andersen – Ett liv är en ”rikt illustrerad och lättläst bok om H.C. Andersen (1805–1875), hans liv och skrivande, från den fattiga barndomen i Odense till den storslagna begravningen i Köpenhamn. Det är en hel del intressanta fakta om den danske nationalskalden som berättas enkelt och kortfattat.”

Boken får helhetsbetyget 4 och Lindestrans skriver att det är ”en alldeles utmärkt introduktion till ett fascinerande författarskap och levnadsöde”.

”Skriven på ett föredömligt vis”

Att vår lilla guidebok får ett omdöme av BTJ var roligt. Även den får betyget 4, vilket ska utläsas som ”mycket bra”. Så här skriver Henric Ahlgren: ”Boken kan rekommenderas till yrkeskategorier inom utbildning, såsom skola eller kursverksamhet, som arbetar med undervisning inom läsande och skrivande. Den ger kort och gott många tips, idéer och konkreta förslag på hur man kan arbeta med lättlästa biografier i undervisning eller i bokcirklar. Guide till lättlästa biografier är skriven på ett föredömligt vis – initierad, välstrukturerad och med ett innehåll som är lätt att ta till sig.”

Nu väntar vi med spänning på att få de första exemplaren av böckerna från tryckeriet!

 

 

 

 

Ny mötesplats för unga läsare

Unga läsare är ett nystartat community för unga som gillar böcker. På kort tid har Facebook-gruppen fått nästan 80 medlemmar och snart drar deras första bokcirkel igång. Jag hörde av mig till de tre initiativtagarna för att få veta lite mer om vilka de är och vad de har för planer för framtiden.

Vilka står bakom Unga läsare?

Emma Johansson står framför en bokhylle och ler.

Emma Johansson

– Vi är tre tjejer födda 2001 som lärt känna varandra via våra bokbloggar och Instagram. Alexandra Andersson kallas oftast för Lexie och bor i Sollentuna utanför Stockholm. Hon pluggar första året till civilingenjör i bioteknik på KTH och utöver läsningen gillar hon att dansa, skriva och kolla på solnedgångar, samt har ett nyfunnet intresse för politik. Sedan 2014 bokbloggar hon på Tusen sidor för att sprida sitt intresse, och hon boktipsar även på Instagram.

Emma Johansson bor på landet utanför Mantorp. Hon jobbar som vikarie på skolor och förskolor samtidigt som hon pluggar till barnskötare. Hennes intressen är såklart läsning och allt därtill, men även handboll och att pärla pärlplattor. Bokbloggen Systrarna böcker startade hon 2017 och startade samtidigt ett Instagramkonto. Nu är det mest Instagram som gäller, men det händer att ett blogginlägg kommer upp då och då.

Agnes Lindholm bor i Eskilstuna och läser första året på språk- och kommunikationsprogrammet på Mälardalens högskola med drömmen att i framtiden kunna jobba med böcker och text. Hon driver Agnes bokblogg sedan 2014 där hon skriver om böckerna hon läser, intervjuar författare och boktipsar. Hon finns även på Instagram. Agnes boktipsar även i radio hos P4 Sörmland varje vecka. Förutom böcker och läsning ägnar Agnes sin tid till att träffa kompisar, skriva och sjunga.

Varför har ni startat Unga läsare och vad ni har för planer framöver?

– Idén till Unga läsare föddes i en chattgrupp, för att vi alla tre tyckte det behövdes ett initiativ med unga bokälskare i fokus. Det finns så många communityn för vuxna som läser och även om också unga är välkomna är det svårt för oss att ta plats där. Med Unga läsare ville vi skapa en mötesplats för unga likasinnade, så vi kan lära känna varandra. Det finns ju tyvärr så få unga som läser och i den här digitala tiden såg vi en extra stor möjlighet att samla unga runt om i hela Sverige som gillar böcker.

I nuläget planerar vi en digital bokcirkel samt ett författarsamtal till början av nästa år. Därefter har vi flera liknande evenemang på gång, och förhoppningen är att vi snart ska kunna träffas på riktigt med fysiska författarsamtal, studiebesök med mera. Vi insåg också snabbt att Unga läsare inte bara behövs som en träffpunkt, utan också för att väcka debatt i frågor som ungdomsbokens status, hur man får fler att läsa och liknande. Vår vision är att både vara en gemenskap för unga läsare, och att kunna göra skillnad på ett större plan, genom att ge alla unga läsare en röst.

Agnes Lindholm står framför en bokhylla iklädd en t-shirt med Astrid Lindgren-tryck.

Agnes Lindholm

Många diskuterar nu har man ska få fler barn och ungdomar att läsa mer. Är ni bra på att få fler att läsa? Hur gör ni?

Lexie: På min bokblogg och mitt Instagramkonto tipsar jag om böcker och försöker inspirera unga till läsning, men jag gissar att de unga som skulle behöva ta del av mitt budskap allra mest inte hittar dit. Jag pratar även om böcker med de flesta som orkar lyssna, läser gärna synligt bland folk och så har det absolut hänt att jag gett bort böcker till kompisar och tjatat tills de faktiskt läst dem …

Emma: Jag försöker alltid få fler unga att läsa, kanske tipsa om någon bok hen kan gilla eller bara uppmuntra till läsning. Jag som jobbar inom skola och förskola ser tyvärr hur lite barn/unga läser. Det bästa är att jag kan tipsa eleverna om böcker som passar just dem. Det är bättre att läsa två sidor än inget alls! På Instagram tipsar jag om många olika böcker för att få en spridning.

Agnes: Mitt syfte med Agnes bokblogg, instagram och radioboktipsen är att nå ut med boktips för att alla ska hitta något som passar dem. Det finns så många olika typer av böcker och jag tror att man måste hitta en bok som passar en själv för att uppleva det roliga i läsning. Jag försöker att prata om böcker med alla jag träffar och sprida min läsglädje vidare. Men jag tror att det måste komma från en själv och inte som ett tvång om man ska bli en riktig läsare. Det jag kan göra är att försöka inspirera och visa hur roligt jag tycker det är med böcker så kanske det smittar vidare till andra.

Hur kan man få vuxna att läsa mer?

Lexie: Jag tror att det främsta skälet till att vuxna inte läser är att de inte tycker att de har tid. Därför är det avgörande att visa att en bok aldrig är slöseri med tid, utan i själva verket en investering. Böcker kan ge insikter och lärdomar på ett sätt som en Netflix-serie eller ändlöst Instagram-skrollande sällan kan. Att ”barn gör som vuxna gör” är också ett argument som är viktigt i den här frågan. Alla vill väl få barn att läsa mer?

Emma: Tiden! Prioritera läsningen och skapa sig tid. Många sitter med mobilen när de inte har något att göra. Ta istället upp en bok. Tyvärr är det ju inte så lätt. Det första problemet är väl egentligen att läsning är något som ”bara vissa gör”. Det känns väldigt tråkigt. Därför försöker jag uppmuntra alla till läsning genom att berätta om böcker och ge personliga boktips. Som sagt, det är bättre att läsa några få sidor än inget alls!

Agnes: Jag håller med Lexie och Emma om att man måste prioritera och ge läsningen tid för att hinna med. Många frågar mig hur jag hinner läsa så mycket och det är just för att jag väljer läsningen framför andra saker. Jag tror precis som Emma att personliga boktips är bra. Jag skulle också tipsa om ljudböcker om man känner att man har för lite tid eftersom man då kan göra något annat samtidigt som man lyssnar.

Alexandra Andersson står utomhus med en trave böcker i händerna.

Alexandra
Andersson

Kan ni berätta om något fint bokminne?

Lexie: 2015 åkte jag med mamma till Göteborg på min första bokmässa. Jag var nervös och vilsen, men mest upprymd. Att se massvis med bokälskare överallt fick mig att känna mig som hemma, och först då förstod jag att det verkligen finns fler än jag som älskar böcker.

Emma: När jag läste ut min första bok när jag var i 14-årsåldern. Jag har koncentrationssvårigheter och har haft det hela livet. När jag då läste ut den första boken i mitt liv var jag fast direkt.

Agnes: Ett av mina bästa bokminnen är från hösten 2016 då jag var ambassadör för Augustpriset. En av de nominerade böckerna var Ann-Helén Laestadius bok ”Tio över ett”. Jag läste den och tyckte mycket om den. Det var en så fin berättelse och jag kände igen mig mycket i huvudkaraktären Maja. När jag sedan var på Augustgalan och ”Tio över ett” ropades ut som vinnare blev jag superglad!

Vad får er att tappa läslusten?

Lexie: Böcker med ett tungt språk som inte inspirerar eller ger mig något i utbyte. Tack och lov har jag än så länge bara stött på ytterst få!

Emma: Böcker som jag inte har något intresse av får mig att tappa läslusten totalt. Jag är så dålig på att DNF:a*  böcker och då dödas läslusten ännu mer.

Agnes: Jag tappar också läslusten när jag läser en bok som inte är av min smak och som inte tilltalar mig. Men då är mitt bästa tips att lägga ner den boken och läsa något annat istället. Livet är för kort för att läsa dåliga böcker!

*DNF = did not finish

Länkar

Unga läsare på Instagram

Unga läsares medlemsgrupp på Facebook

En bild av en penna och texten "prenumerera på mitt nyhetsbrev".

Nobel i Rinkeby och Tensta 2020

Framsidan av Nobelhäftet 2020, med ett målat porträtt av Louse Glück. Precis som förra året har jag arbetat med Nobel i Rinkeby och Tensta under hösten. Barn och ungdomar på tre olika skolor har läst om Alfred Nobel, Nobelpriset i litteratur och Louise Glücks poesi. Tillsammans har de gjort ett häfte som är tillägnas årets Nobelpristagare.

Eftersom prisutdelningen inte sker i Stockholm blir det heller ingen mottagning på Rinkeby bibliotek. I morgon kommer dock eleverna i klass 9 på Enbacksskolan i Tensta att möta Stewe Claeson, som har översatt två av Glücks diktsamlingar till svenska, i ett digitalt samtal.

Läs mer på www.nobelirinkeby.se. Gå till bloggen för att läsa alla inlägg från i år. I arkivet finns en del material från tidigare år och mer kommer framöver.

Gästinlägg på Debutantbloggen

För snart tio år sedan debuterade jag som författare med den tvåspråkiga bilderboken ”Inte klia, Adam!”. Under  2011 bloggade jag på Debutantbloggen, tillsammans med Oskar Källner och Frida Skybäck. Debutantbloggen startades i december 2008 av de tre debutanterna Augustin Erba, Kevin Frato och Kalle Dixelius. Varje år tar ett gäng nya debutanter över.

För en tid sedan fick jag en inbjudan att skriva ett gästinlägg, vilket jag tackade ja till. Idag publiceras min text som handlar om varför det känns som att debutera igen nu när ”Prinsen av Porte de la Chapelle” snart publiceras.

Läs hela inlägget här!

Omslaget till nya boken är klart!

I januari 2021 släpps ”Prinsen av Porte de la Chapelle, en bok jag har arbetat med i flera år. Sara R. Acedo har gjort det snygga omslaget. Så här beskriver förlaget boken:

”Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt.”

Efter tre år i Sverige kliver Salar på tåget i Malmö. Han vet inte vart han ska, bara att han måste fly igen. Kanske kommer han aldrig mer att träffa Karin och Albin. Han har blivit en del av deras familj, gått i skolan och lärt sig språket. Sedan kom avslaget.

När tåget rullar över bron stänger Salar av mobilen. Han orkar inte förklara, orkar inte ta farväl. Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj. Men vissa saker försvinner inte, hur mycket man än blundar.

Salar hamnar i Paris och det provisoriska tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib, som hjälper honom att hantera det svåra livet som flykting i Frankrike. Bland råttor, rädsla och polisrazzior växer en vänskap fram.

En mörk och ärlig roman om en ung människa som slåss för sin värdighet i ett omänskligt system.

Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Annelie Drewsen har gjort omfattande research och intervjuat ungdomar som lever på gatan i Paris – många av dem med starka band till Sverige.

 

Extramaterial till Adam-böckerna

Tillsammans med Markku Huovila har jag gjort tre bilderböcker om Adam, utgivna med parallelltext på Vivlio förlag. Till böckerna finns extramaterial för föräldrar, pedagoger och bibliotekarier att skriva ut. Här kan du ladda ner de tre filerna för utskrift.

Klicka på bilden för att ladda ner filen!

 

 

 

Bildserien kan användas som utgångspunkt för samtal. Låt barnet berätta vad som händer i bilderna. För lite äldre barn kan bildserien vara utgångspunkt för en skrivuppgift. Det går också att klippa isär bilderna och låta barnen lägga dem i rätt ordning för att sedan berätta vad som händer.

Finn fem fel-bilderna kan användas som pyssel. Det går också att klippa isär de två bilderna och låta två barn ha varsin. Utan att se på varandras bilder ska de genom att beskriva och jämföra sina bilder komma fram till vad som skiljer dem åt.

Idrott och identifikation i Opsis

Framsidan av tidningen Opsis Barnkultur. Idag kom ett nytt nummer av Opsis Barnkultur – fullmatat med intressanta artiklar. Jag kastade mig genast över Nathan Hamelbergs text om identifikation och n-ordet i Pippi.

Det centrala, menar han, är vilka möjligheter till identifikation som texter erbjuder ett barn. I grunden är det lätt att identifiera sig med någon eller något som är annorlunda, men till en viss gräns:

Det är först när man uppfattar karaktärer som utpekande, eller att de har en symbolisk plats i hierarkier eller att statistroller reserverats för vissa, som möjligheter till identifikation går i baklås. Den vars like lyser med sin frånvaro kommer att identifiera sig med en smurf, ett sagodjur eller ett knytt fram till den punkt då texter eller berättelser säger ”här är du”.

Jag läser hans text med särskilt intresse då jag i sommar gick kursen Astrid Lindgrens författarskap på Linnéuniversitetet. Under några veckor plöjde jag såväl teoretisk litteratur som Linsgrens verk, vilket fick mig att reflektera en hel del över det som Hamelberg kallar ”ett bråk mellan Lindgrens bokstav och Lindgrens anda”. Alltså att det som Lindgren stod för – antirasism och alla människors lika värde – ibland inte avspeglas i textens språkbruk eller gestaltning. Frågan sträcker sig långt bortom n-ordet i Pippi, och jag hoppas vi får se en fortsatt diskussion om det i Sverige. Här är exempelvis Kati i Amerika värd att läsas och analyseras, men även andra avsnitt i Pippi Långstrump-trilogin eller Kajsa Kavat. Astrid Lindgrens författarskap förtjänar en sådan genomlysning.

I samma tidning ger jag mig på att recensera just en bok av Astrid Lindgren, nämligen Pippi på rymmen som för första gången illustrerats av Fabian Göranson. Det var roligt att omsätta mina nyvunna kunskaper från kursen i något konkret.

I en lång artikel skriver Lena Kjersén Edman om idrottsböcker, och jag blev förstås glad att Satsa allt, Amina! fick vara med på ett hörn. Den femte och senaste boken i serien heter Vi är bäst, Amina!

Läs mer om Opsis Barnkultur här!

Ett uppslag om idrottsböcker ur tidningen Opsis Barnkultur.

 

 

Det mångspråkiga och transspråkande skolbiblioteket

Åsa Lundholm är utvecklingsledare för skolbibliotek  i Sigtuna kommun och startade nyligen Facebook-gruppen ”Det mångspråkiga och transspråkande skolbiblioteket” för skolbibliotekarier, skolbiblioteksutvecklare och lärare som som vill utbyta erfarenheter och hjälpas åt att hitta böcker på olika språk. Jag blev nyfiken och bad henne berätta lite mer.

Kan du berätta lite om vad du arbetar med? Åsa Lundholm

– Jag arbetar som utvecklingsledare för skolbibliotek på barn- och ungdomsförvaltningen i Sigtuna kommun. Ungefär halva min tid ägnar jag åt att driva och stötta skolbiblioteksutvecklingen i kommunen. Ungefär halva tiden ägnar jag åt skolbiblioteksutveckling inom ramen för den satsning på nyanländas lärande som vi i år inlett med stöd av Skolverket.

Varför startade du gruppen?

– I Sigtuna kommun är 47 procent av eleverna flerspråkiga. När vi analyserade vad vi behövde utveckla så var det tydligt att det just var läsförmågan som vi behövde stärka. Därför föll det sig naturligt att skolbiblioteket, lokalt och centralt, behöver spela en mer aktiv roll. Jag fick i uppdrag att dels starta upp ett mångspråksbibliotek, dels vara med och utveckla transspråkandet i gränslandet skolbibliotek, svenska som andraspråksundervisning, modersmålsundervisning och studiehandledning. Jag kastade mig in i det uppdraget med stor entusiasm, men insåg ganska snart att jag kände mig ensam. I skolbibliotekarierollen är man ofta ensam på sin arbetsplats och behöver bygga olika former av nätverk för att föra olika kollegiala diskussioner, vilket jag har för mer generella skolbiblioteksfrågor. Men jag hittade inget forum med en aktiv diskussion om specifikt böcker på olika språk och hur man kan arbeta transspråkande med dessa. Därför startade jag ett.

Vad hoppas du att gruppen ska bidra till? 

– Jag hoppas att den ska bli ett forum för råd, tips, frågor och diskussioner som rör just skolbibliotek och mångspråkighet. Jag önskar ett forum där man prestigelöst kan testa idéer och diskutera teori och pedagogik. Men även bara hjälpa varandra med att hitta bra böcker på olika språk.

Vad är det roligaste och det svåraste med att köpa in mångspråkslitteratur?

– Det är roligt att det är ett slags detektivarbete. Både att söka fram titlar på de stora nätbokhandlarna men även att hitta alternativa förlag och distributörer. Det svåraste är kanske att om man inte vet exakt vilken titel man söker efter är det svårare bedöma kvalité utifrån omslag och Google translate. Man kan tro att man gör ett kap som visar sig vara ett bottennapp.

En annan svårighet är att hitta litteratur för olika behov som ändå är åldersadekvat. Vissa elever har missat mycket skola på grund av krig och flykt och läser kanske inte så bra på sitt modersmål. För några är det starkaste språket kanske ett språk man tillägnat sig under resans gång. Andra har inte vana att läsa på modersmålet eftersom de är uppvuxna i Sverige och svenskan är skolspråk. Vissa modersmålslärare vill bara förmedla det egna språkets klassiker till eleverna.

Kan du berätta om några mångspråksinköp som du är särskilt nöjd med? 

– Åh. Det är svårt. Jag tror att de största förvärven ligger framför mig. Men jag är i alla fall glad att jag hittat lite böcker på urdu som eleverna gillar och som dessutom är vackra. Urdu är en av våra största språkgrupper och de urdutalande eleverna är i allmänhet mycket läsmotiverade, men det finns ännu inte så mycket utgivet på svenska förlag. Sedan blev jag barnsligt glad över att jag kom på att vissa författares namn transkriberas annorlunda på Adlibris än jag förväntat mig. Jag hittade till exempel inte ”Dagbok för alla mina fans” på ryska förrän jag av en slump upptäckte att Jeff Kinney stavas Dzheff Kinney på posterna för de ryska titlarna.

Hur kan begreppet transspråkande bidra till skolbiblioteksverksamheten? 

– Jag hoppas att vi ska bli bättre på att ta tillvara på den resurs som flerspråkighet faktiskt är. Både för lärandet och för den enskilda individens identitetsbyggande. Jag har också goda förhoppningar om att vi i våra olika yrkesroller ska bli bättre på att samverka kring eleven. Till exempel läste en modersmålslärare i spanska Kate DiCamillos ”Edward Tulanes fantastiska resa” högt för en spansktalande elev parallellt med att undervisande lärare högläste den på svenska. På så vis fick eleven både en läsupplevelse och en träning i båda språken. Jag önskar också att vi ska kunna engagera vårdnadshavarna mer. Våra elever har sedan årsskiftet tillgång till appen Polyglutt som bland annat innehåller ljudboksöversättningar till många olika språk. Jag hörde att en nyanländ vårdnadshavare inte bara blivit lycklig över att barnet kan lyssna på böcker på det egna modersmålet, utan också blivit förtjust över att själv kunna träna svenska genom att lyssna på böcker tillsammans med sitt barn.

Vad ska du läsa i sommar? 

– Massor hoppas jag. En bra sak med corona är att jag gett mig själv tillfällig lov att köpa  alla böcker jag är sugen på att läsa, så jag har en ordentlig hög som ligger och väntar. Bland annat ”Minoritetsorkestern” av Chigozie Obioma. Jag är också nyfiken på ”En stund är vi vackra på jorden” av Ocean Vuong. Men årets bästa bok har jag redan läst: Anna Burns ”Mjölbudet”. Den är enastående.

Gå till Facebook-gruppen Det mångspråkiga och transspråkande skolbiblioteket